Allt fler barn ...

I förra veckan, så läste jag en grej på  Aftonbladet ... som jag tyckte var rätt intressant. Jag HAR ju funderat en del på det där själv ... att folk verkar skaffa allt fler barn nu för tiden ... både bland kändisar och "vanligt" folk. För typ tio år sedan, så tyckte jag att familjer med 4 barn hade JÄTTE många barn. Eller ... en "för mycket" i alla fall. Jag tänkte ju mycket på det praktiska. DÅ var det inte särskilt praktiskt att ha 4 barn, eftersom man ju bara fick plats med 5 personer i en vanlig personbil. Tre barn, kunde ju funka bra, men fyra skulle ju bli VÄLDIGT omständigt. Men idag ser jag rätt annorlunda på saken. Kanske beror det till viss del på att man ser dessa små "storfamiljer" överallt ... på TV, i tidningar m.m. Många kändisar skaffar både 4 och 5 barn ... vissa har t o m alla barn med en och samma partner ... och visst ... det verkar väldigt lyckat, på ett sätt och det verkar så mysigt ... så mysigt med en stor, underbar familj. Många barn att älska och bli älskad av. Många barn att hjälpa och bli hjälpt av. Många barn att prata med, laga mat med, baka med, gosa med, leka med, spela spel med. Ja, helt enkelt många barn att få äran att lära känna, se utvecklas och få en fantastisk samhörighet med. Visst är det säkert mycket jobb med så många barn också, men samtidigt tror jag att man får så mycket tillbaka ... så mycket glädje ... så mycket kärlek.
Idag funkar det ju mycket bättre att ha flera barn också. Man behöver ju inte längre skaffa en minibuss för att få plats med alla, för idag finns det ju relativt små familjebilar med många säten i. Min chef, som inte ens har några småbarn och endast två stora, utflugna barn, har ju till och med skaffat sig en 7-personers bil. Idag FINNS det sådana bilar för vanliga familjer och då är det ju så mycket enklare att ha en stor familj.

Jamie Oliver med sin fru och deras 4 barn

Nå ... fyra barn, skulle jag nog inte vilja ha. Det känns på något sätt som om det är en för mycket ... och mer bökigt än om man hade tre stycken. Nu har vi ju "bara" två, men ändå ... Visserligen vet jag att jag sa, när jag väntade Viktor, att jag ville ha 2 eller 4 barn. Hellre 4 barn än 3 ... om det tredje skulle bli ett sladdbarn ... och nu är ju vårt yngsta barn snart 8 år, så om vi skulle skaffa fler barn nu, så kan det inte bli annat än ett sladdbarn.
Faktum är att många i vår närhet verkar skaffa sig ett tredje barn nu ... flera som är äldre än mig ... som har barn i samma ålder som våra ... och som skaffar sig en tredje ... en liten sladdis. Det verkar vara en rätt klar trend nu ... att två barn inte riktigt räcker. Man vill ha fler ... fler innan det blir för sent. Man närmar sig 40 och känner antagligen att man måste skaffa sig den där tredje innan man är ALLDELES för gammal. Det är liksom "nu eller aldrig". Jag antar att det är så de tänker.
Mina kollegor, som är födda i slutet av 50-talet och början av 60-talet ... de har nöjt sig med två barn var (de flesta, i alla fall). Men nu verkar det som om 70-talisterna tänker annorlunda. 70-talisterna tänkte ha två barn från början ... men sen upptäcker de plötsligt att folk i allmänhet (och yngre vänner) börjar skaffa allt fler barn ... kändisar och vänner ... och då känner de "varför inte?" "Vi har det ju bra ekonomiskt, så varför inte skaffa en liten trea? Det är NU eller ALDRIG!"
Jag har ju inga riktiga belägg för mina teorier, utan det är endast mina egna tankar om saken. Jag har ju märkt tendenserna och tillsammans med mina egna tankar, så har jag dragit dessa slutsatser.

Att få ett sladdbarn, måste ju egentligen vara drömmen för en förälder. Kanske inte det roligaste för barnet (jag är själv ett sladdbarn och tyckte inte om det alls), men för föräldrarna, så måste det ju vara helt underbart. Man har ju barnvana, är säkrare i föräldrarollen och så går ens stora barn i skolan, så man har en massa tid ensam med den lilla på dagarna. Visst kan det väl vara mycket jobb med en ny liten bebis, i alla fall. Det lär ju kännas rätt nytt, eftersom det var så länge sen man hade en nyfödd. Men jag tror ändå att man kommer in i det rätt snart ... och jag tror att man har lättare för att hantera det där nya när man blivit lite äldre och fått lite mer mognad. Det är vad JAG tror, i alla fall.