I morse var vi på utvecklingssamtal hos Amandas fröken. Den här gången, så var det utan barn ... bara jag och maken. Något sådant samtal, tror jag aldrig vi haft för Viktor. Han har nog varit med varje gång. Men nu ville Amandas fröken att enbart föräldrarna skulle komma och så ska hon ha samtal i vår ... tillsammans med barnen.
Så nu lämnade vi Amanda på fritids före vi gick upp till klassrummet. Annars brukar ju aldrig Amanda behöva vara där på morgonen, men idag fick hon vara där.
Hur som helst ... utvecklingssamtalet gick jätte bra! Inte för att vi hade förväntat oss annat heller. Amanda är ju ordentlig ... VÄLDIGT ordentlig ... och skötsam ... och det vet vi allt om. Nu fick vi ju mer bekräftelse på sådant vi redan visste. Hon lyssnar bra och vet direkt vad som ska göras efter att fröken sagt det endast en gång. Hon hämtar rätt böcker och gör de uppgifter hon ska göra. Hon kommer också bra överens med kompisarna och kan samarbeta bra.
Något som jag också blev glad över att höra, var att Amanda inte verkar ha några problem med att prata inför de andra i klassen. Hon hade t ex fått i uppgift att skriva en saga härom veckan ... och den skulle hon sen berätta för de andra ... och då hade hon läst tydligt och fint ... som en riktig sagoberättare. :-) Hon läser ju så bra också, så jag kan tänka mig att hon läste med inlevelse.
Jag blev så glad att höra detta, eftersom det innebär att hon inte fått ALLA min negativa egenskaper. Jag var ju nämligen livrädd för att prata inför andra när jag var yngre ... och framförallt när jag var i Amandas ålder. Så det känns superskönt att hon inte är sådan!
Att Amanda är bra i Svenska ... det är ju ingen nyhet för oss. Hon har kunnat läsa i flera år redan och skrivit, har hon kunnat ännu längre. Hon har den fått den svåraste läseboken i skolan och för ett tag sedan fick hon en annan utmanande bok i svenska ... som bara tre i klassen fått än så länge. Det är en bok med lite olika utmanande uppgifter och man måste kunna läsa och skriva före man får den boken, sa fröken idag. Men tydligen är Amanda bra i matte också ... något jag inte riktigt visste. För tydligen har Amanda fått en extrabok i matte också ... med lite mer utmanade uppgifter. Alltså ... jag visste ju om att Amanda hade fått den boken, men jag visste inte att det var en extra-bok, som bara några få i klassen fått än (förövrigt samma barn som fått extrauppgifterna i svenska).
Jag tycker det är jätte bra att fröken uppmärksammar på vilken nivå barnen är ... och ger de mer utmanande uppgifter allteftersom ... för annars tror jag det lätt kan bli tråkigt och barnen tröttnar. Det kan vara farligt om barnen känner att skolan är för enkel. Då kan det komma som en rejäl kalldusch för de sen ... sen, när de börjar 3:an eller 4:an ... och upptäcker att det inte alls är lika enkelt längre ... och alla andra barn kommit ikapp och går om de i både kunskap och utveckling. DET kan vara riktigt farligt.
Då är det jätte bra att man sätter utbildningen till den nivå som man är på ... särskilt i matte och svenska ... så att det bli lagom utmanande ... inte för lätt och inte för svårt.
Hittills har det funkat bra, i alla fall.
Fröken pratade ju om kompisar också ... vilka Amanda är med mest ... och inte helt oväntat, så är hon ju mest med Alexandra. De har ju varit bästisar sen de var typ två år, så de känner varann rätt bra vid det här laget. Men de släpper även in andra i deras gemenskap ... och leker bra med de andra i klassen också.
Ja ... det var väl över lag vad utvecklingssamtalet handlade om ... och det gick ju bara bra. Tyvärr drog det ut lite på tiden, så jag fick springa bitvis för att hinna till jobbet innan posten skulle komma dit och lämna av våran post. DET var INTE bra ... för mitt ben funkar inget vidare till att löpa med. Har ju haft en del problem med vänsterbenet sedan mitt första skov, för snart 3 år sedan ... svaghet och tyngd i benet ... och vid minsta extraansträngning, så får jag som rejäl träningsvärk ... omedelbart. Det är inte så att jag får ont på kvällen eller på morgonen efter, utan jag får ont med en gång ... dvs inte ens 10 minuter. Så nu har jag haft ordentligt svårt att gå idag. Har strålat ut i benet och det har vart sååå tungt att lyfta benet.
Men, men ...
Det är som det är ... och förhoppningsvis har det värsta lagt sig till imorgon. Ska duscha snart och sen blir det till att vila benen resten av kvällen.
Överlag, så är jag nöjd annars med dagen ... en ovanligt bra dag, för att vara en måndag. Sen blev det ju inte sämre av att jag fick prata med pappa på Skype en stund ... och fick höra väldigt roliga saker ... saker jag hoppats på så länge. Riktigt, riktigt glädjande nyheter!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar