Min önskan går i uppfyllelse

I morse vaknade jag upp till ett vacker vinterlandskap. Det var så vackert och snön fortsatte falla även en stund efter att jag gått upp. Tala om att man fick julkänsla. Ser faktiskt väldigt mycket fram emot julen i år. Det gör jag väl i och för sig varje år, men kanske lite extra mycket just i år.
Känner liksom en större julglädje än vad jag gjort på länge. Vad den beror på, vet jag väl egentligen inte riktigt, men kanske har det att göra med min pappas fantastiskt roliga beslut? Äntligen händer något som jag gått och hoppats på under väldigt många år nu ... något som har hört till en av mina allra högsta önskningar ... och det har gjort mig sååå fruktansvärt glad!
Pappa ska nämligen skiljas!
För någon som inte är insatt i hela storyn, så låter det säkert hemskt att man blir så glad över en sådan sak. Jag låter väl som värsta elaka styvdottern, som vill ha bort min styvmor från min älskade pappa. Men så ÄR det verkligen inte. Jag vill att pappa ska få vara lycklig ... och det kan han bara inte vara med någon som hans fru ... någon som bara utnyttjar honom och hans snällhet ... och som även låter sina barn utnyttja honom. Hon ÄR ingen snäll människa ... och efter vad som hände en gång när vi var dit och hälsade på 2002, så har vi inte mycket till övers för henne. Jag blev så rädd den gången ... rädd och ledsen ... och orolig över att lämna pappa kvar där ensam med henne. Efter den gången, så har jag önskat av hela mitt hjärta att pappa skulle slippa därifrån ... att han någon gång skulle ta mod till sig och lämna henne. Men det gjorde han ju inte. Han stannade kvar och lät sig bli utnyttjad. Fast jag har aldrig slutat att hoppas. Jag ville ju ha tillbaka min pappa ... min pappa som jag växte upp med. Han hade ju ensam vårdnad om mig när jag var liten ... och jag trodde verkligen aldrig att vi skulle tappa kontakten så som vi har gjort de senaste åren. Vi hördes några gånger om året, typ ... och han var här nån gång på besök ... fast sällen mer än en gång om året. Visst ... vi bor väldigt långt ifrån varann, fast inte SÅ långt, ändå. Hade det inte varit för frun, så hade vi nog dock träffats oftare, för då hade vi garanterat åkt dit och hälsat på nån gång. Men nu blev det ju inte så. Vi ville inte riskera att bli ivägkörda utan anledning en gång till. 1 gång, var vi dit upp ... och det var när pappa fyllde 60 år 2007 ... fast då bodde vi på hotell.
Det är inte så att jag är en egoistisk brat, även om det kanske låter så. Jag var faktiskt oerhört orolig över hur pappa blev behandlad också. Inbillade mig väl säkert det värsta ... och antagligen var det inte så illa som jag fick för mig. Fast bra, kan det knappast ha varit ... och jag önskade SÅ att pappa skulle inse det själv också. När jag ringde för att gratulera pappa på födelsedagen förra året, så berättade han att ingen där hemma ens hade sagt grattis ... ingen present, ingen tårta, inget kort ... ingenting ... och då blev jag faktiskt riktigt ledsen. Hur kan man bara beté sig på det viset mot sin egen make ... mot den person som man lever med och som man ska älska? Det låter inte helt normalt ... och för mig känns det oerhört elakt. Hur svårt kan det vara att säga "Grattis"?
Men nu har det hänt väldigt mycket i pappas liv den senaste tiden ... saker som jag hoppats på en väldigt lång tid nu ... och jag är bara så fruktansvärt lycklig över detta. Min man har hela tiden sagt att jag inte ska ta ut någon seger i förskott ... att jag nog bör vänta med att glädjas ... men sen fick jag mail från pappa härom dagen, där han skrev att han fyllt i och skickat in skilsmässopappren ... och nu tror jag till och med att min man börjar tro på att pappa verkligen SKA skiljas.
Jag var så glad över detta beslut, att jag var tvungen att sms:a min syster igår (hon är inte pappas dotter, bara mammas) och hon ringde ju upp mig direkt efteråt och var jätte glad, hon med. Framförallt, så var hon ju väldigt glad för min skull ... och nog en del för pappas skull också.
Tänk, att man kan bli så glad över att ett par ska gå skilda vägar. Jag brukar ju inte tycka att det är så roligt när folk skiljer sig, egentligen ... men i vissa fall, så kan en skilsmässa faktiskt vara något oerhört positivt.

Jag och pappa lussar för mamma, 1981

Säkert känns det jobbigt för pappa just nu. Skilsmässor är väl aldrig roliga. Men jag tror att han kommer bli en mycket lyckligare människa efter detta ... så får han njuta av sin nära framtida pension på sitt eget sätt ... och han får vara lycklig och kan få omges av snälla och lyckliga människor ... sådana som behandlar honom väl. Det är han verkligen värd!
Så kan jag få njuta av den här julen med en stor glädjefull känsla ... utan att behöva oroa mig för hur pappa mår och hur han blir behandlad. Jag känner verkligen en enorm lättnad just nu.