Försenad halvårskontroll

I fredags var jag till min läkare på halvårskontroll. Det blev ju dock mer en 8,5 månaders kontroll eftersom det varit lite turbulent på sjukhuset den här hösten och det har varit lite oklart om hur den fortsatta neurologiska vården kommer att skötas. Jag skrev ju bland annat om det HÄR och HÄR.
Min läkare sa ju upp sig. Eller blev hon uppsagd? Kanske var det lite både och? ;-) Så stod vi ju då utan neurolog helt och hållet.
Fast antagligen hörsammade ÅHS styrelse de tankar och åsikter som delgavs dem ... dels från läkarhåll, men även från oss patienter ... så nu under hösten kom de visst till samförstånd och lösningen kunde jag läsa om i tidningen härom dagen. Det stod att min läkare nu är tillbaka och att hon fram till jul jobbar 30 % på rehab och 70 % på sjukhuset. Sen skulle hon efter nyår börja jobba 100 % på sjukhusets neurologpoliklinik. Jippi!!!! Det var ju liksom den bästa lösningen ever! Vi FÅR faktiskt behålla vår underbara läkare! Det känns oerhört skönt ... och extremt tryggt! Det känns tryggt att vi nu har en neurolog på plats här på Åland. En neurolog som man lätt kan få kontakt med vid behov. En neurolog som lyssnar och finns där för OSS!
När alla de här oroligheterna började, så var jag nog egentligen allra mest orolig över att vi skulle hamna i en situation där neurologin skulle skötas av en massa svenska (eller finska) konsulter. Att man vid varje besök skulle få ställas inför en ny läkare och att man då vid varje besök skulle få rabbla upp hela sin sjukdomshistoria. Hur jobbigt skulle inte DET ha känts? Jag kan tycka det är svårt att minnas allt från ett år till ett annat, så hur knepigt skulle det då inte vara om man var tvungen att återberätta samma historia år efter år ... och dessutom vara tvungen att bygga på den? Jätte jobbig, skulle det ha varit!
Men ... nu slipper jag det! Nu får jag ju behålla min läkare  ... för nu, åtminstone ... och ingen ... verkligen ingen ... kunde nog vara gladare över det än jag! :-)

Hur som helst, så var jag så på besök till neurologen i fredags ... och jag kunde nog snabbt konstatera att jag pratar alldeles för mycket. ;-) Det blev nämligen ett lååångt läkarbesök. Vi pratade massor. Eller ... mest jag, då. Fast jag tror inte att hon misstyckte, för hon stressade inte på mig, utan lyssnade hela tiden och pratade nog lite, hon också.
Bland annat så berättade jag att min rygg inte är i bästa skick, utan att jag brukar få ryggskott med jämna mellanrum och så sa jag att jag då brukar äta extremt starka värktabletter ... värktabletter som jag fick utskrivna 2006, men som jag enbart tar då värken är som allra mest extrem. Fast nu är snart mina tabletter slut, så därför behöver jag nya till jag får sådan där värk nästa gång. Då kollade hon upp vilka tabletter jag hade och så skrev hon ut ett nytt recept åt mig, så nu slipper jag gå till läkare vid nästa ryggskott. Det hade jag ju annars behövt göra, så det var jätte bra att det kunde lösas så enkelt. :-)
Sen hann hon faktiskt undersöka mig lite grann också. ;-) Undersökningen gick väl ungefär som vanligt ... en lätt känselnedsättning på vänster sida och supersvag i mitt vänstra ben. Fast annars var nog allt rätt bra. Inget nytt hade tillkommit, så det var ju bra. Bara de gamla vanliga besvären.
Så nu blir väl nästa undersökning om typ ett halvår ... om inget händer emellan, förstås. Så hoppas jag att hon fortfarande är kvar här på sjukhuset då. Den där indragna neurologtjänsten kom ju liksom rätt plötsligt, så man tänker väl att styrelsen kan få ett nytt infall och få för sig att det inte behövs någon neurolog igen. Helt tryggt, känns det ju liksom inte. Men hoppas, kan man ju alltid göra, för jag vill inte alls ha någon annan läkare! Hon är riktigt super!