Att julafton är på en måndag i år, är väl också en superfin bonus. I år har vi ju en hel helg på oss att fixa med de sista julbestyren, vilket ju gör att man då slipper känna den där extrema julstressen som annars brukar infinna sig dagarna för jul. Nu känns det som om man har mer tid på sig ... och jag har dessutom planerat hela helgen väldigt noga, så det ska nog gå bra. :-)
Visserligen ska vi fira julen ensamma det här året, eftersom vi åker till Kanarieöarna i mellandagarna. Man kan ju då tänka att man då kanske vill fira så minimalt som möjligt eftersom det bara kommer vara vi i familjen och eftersom vi ändå inte kommer vara hemma så länge efter julafton. Men på ett sätt kan jag då känna att jag vill anstränga mig lite extra för att få det så bra som möjligt. Lite extra god mat, lite extra tända stearinljus, lite extra pyssel med barnen och lite extra mys. Kanske blir jag lite påverkad av den här snön också. Den gör nog att jag får lite extra julstämning och blir så där juligt glad och kreativ.
Den här veckan har för oss varit fylld av julfester. Först var det judoavslutning för barnen i måndags, med gemensam träning för alla judoklubbens medlemmar och efterföljande glögg med pepparkakor. Sen var det skolfest på sonens skola igår ... trevligt, fint och stämningsfullt. Till sist var det julfest på dotterns skola ikväll. Det var också fint och mysigt. :-)
I morgon är sista dagen för barnen innan de sen går på jullov. Då ska båda barnen till kyrkan med sina skolor och Viktor får sina julbetyg (Amanda fick för några veckor sedan). Själv jobbar jag också sista dagen i morgon. Sen ska jag vara ledig lika länge som barnen ... dvs i över två veckor. Ska bli sååå skönt! :-) Morgondagen börjar med julglögg på jobbet, så det blir nog en mysig avslutning av detta långa ... och jobbiga arbetsår.
Något annat som kommer hända i morgon, är ju att världen ska gå under. :p Det har väl ingen missat vid det här laget. Tydligen tar Maya-kalendern slut den 21:a december 2012 och det har folk (troligtvis från västvärlden) tolkat som att det betyder jordens undergång ... the end of the world. Maya-kalendern slutar och därför måste det ju innebära att allt liv tar slut. Eller?
Folk är uppriktigt oroliga över denna förutsägelse ... något som säkert till viss del också kan bero på filmen som gjordes för nåt år sedan. Filmen 2012, som handlar om just den händelsen ... Maya-kalenderns förutsägelse och om världens undergång. Säkert har den filmen skrämt upp en hel massa människor. Det låter ju otroligt troligt, så det är nog egentligen rätt enkelt att gå på en sådan sak. Sen kanske inte alla tror stenhårt på den där undergångsteorin, men ändå kan man känna en viss osäkerhet. Man VILL inte tro, men ändå kan man inte låta bli att tänka: "What if ..."
Men ... så såg jag en intervju på TV4 igår ... och den intervjun gjorde mig ännu mer säker på att morgondagen inte kommer vara den sista för den här jorden. Inte för att jag trodde på det innan heller, men den lilla ovisshet jag innan kan ha haft, spolades bort omedelbart när jag såg den där intervjun.
Det var en intervju med en av de sista Maya-folks-ättlingarna som ännu lever och han berättade om hur det hela förhåller sig. Han sa att det visst är sant att Maya-kalendern tar slut den 21:a december 2012. Men det betyder inte att jorden ska sluta existera. Det betyder istället början på den nya tiden ... en ny tid av positivism och sammanhållning. Som jag förstod det, så skulle det vara början på en mer fredlig tidsålder ... alltså rätt långt ifrån någon domedagsprofetia. Den 21:e december 2012 skulle innebära slutet av vår onda värld och inleda starten till en ny ... och mer god värld. Detta skulle Maya-ättlingarna fira med en stor fest detta datum. Det var ju inget slut, utan början på en fantastisk, ljusare framtid.
Med andra ord, så innebar ju Maya-ättlingens tolkning precis raka motsatsen till de där undergångstolkningarna ... och jag känner ju att man nog hellre borde tro på någon som faktiskt vet vad han pratar om än att tro på någon som bara gissar och spekulerar över betydelser i en tro som han/hon inte har någon som helst relation till. Jag tycker nog faktiskt att Maya-ättlingens ord väger betydligt tyngre i detta sammanhang.
Så jorden kommer knappast att gå under i morgon. Det är inte slutet på något gott, utan snarare så är det början på något underbart. Det känns betydligt bättre att tänka så än att känna sig livrädd över att jorden ska gå under. ;-)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar