Hur som helst, så hade vi verkligen sett fram emot denna kväll ... att få äta åländska, supergoda kräftor med ost och bröd till, god dryck och trevligt sällskap med roliga diskussioner. För egen del, så såg jag dessutom mycket fram emot en kväll tillsammans med enbart vuxna. Jag och maken, tillsammans med en drös av annat vuxet folk. Inte för att våra barn är särskilt jobbiga, men ändå kändes det skönt att komma ut lite på egen hand ... och eftersom vi hade övernattande barnvakter, så behövde vi ju heller inte tänka på att skynda oss tillbaka före en viss tid. Vi kunde vara ute hur länge som helst. ;-)
Barnvakterna hade vi bokat hit från Sverige. Det var pappa som kom hit med sin nya "flickvän" ... eller vad man nu kan kalla en 70-årig dam för. De är visst tillsammans i alla fall. Det var första gången vi träffade henne, men pappa insisterade på att hon var jätte bra och att vi vågade lita på att ha henne hemma hos oss för att passa barnen medan vi var borta (vaddå nojiga föräldrar ;-) ). Hur som helst, så hade han väl rätt och Amanda verkade ju tycka mycket om henne, så då vågade vi bra lämna barnen i deras händer för en kväll.
När vi väl kommit fram till lokalen, så tog vi en snabb tur runt i huset för att kolla in hur det såg ut nu efter renoveringen. Sen bjöds det på varm glögg ... och pepparkakor med ... brieost? (osten var helvit, så det kan inte ha varit grönmögelost i alla fall). Himla gott, var det ... och en liten lustig kombination ... jul slash kräftskiva, liksom. Intressant, fast ändå helt rätt.
Sen blev det ju en stunds mingel innan det var dags att sätta sig till bords och börja avnjuta de fantastiskt goda delikatesserna som fanns framdukade. Åländska kräftor är ju bara så sjukt gott! Verkligen riktigt mumsigt!
Så fanns det ju självklart dricka också ... någon rysk snaps, vitt vin och rött vin.
Själv så hade jag ju innan bestämt mig för att medvetet hålla igen lite på alkoholintaget. Jag blev ju liksom lite rädd när vi var på det där bröllopet för typ en månad sen ... då, när jag blev så snurrig och alldeles ostadig på benen. Visst hade jag ju druckit en hel del då, men inte så mycket att benen skulle lägga av så där pass mycket som de gjorde. Jag gissar ju att det till stor del berodde på min MS, så därför tänkte jag efteråt att jag vid nästa tillfälle det skulle finnas alkoholhaltiga drycker att tillgå, så skulle jag hålla igen ... och se om det skulle funka bättre. Vid bröllopet så var vi ju tvungna att åka hem i förtid. Även om det bara var dans och barmingel kvar av bröllopsfesten, så kändes det ändå lite synd att inte klara av att stanna kvar tiden ut. Vi var dock inte de enda som åkte hem vid 23, så det var ju ändå inte så att min yrsel förstörde hela kvällen. Det mesta av kvällen var ju ändå redan slut. Jag tyckte bara det var lite synd att min skitkropp inte klarade av att fixa hela kvällen ... så som normala människors kroppar kan. Därför tänkte jag väl att jag nu skulle få revansch ... förhoppningsvis ... och jag ville väl också lite se hur pass mycket min kropp faktiskt tål ... utan att den ska balla ur så där totalt.
Så ... i lördags skippade jag snapsen helt och hållet. Det går alldeles utmärkt att dricka snapsvisor med vin istället. :p För snapsvisor hade vi (blir väl ingen riktig kräftskiva utan sådana). Sen höll jag mig till rödvin och jag drack lite åt gången och fyllde inte på glaset förrän det var tomt. Då hade jag full koll på hur mycket jag fick i mig. Tror det blev totalt 3 halva glas på hela kvällen. Jag såg även till att äta mycket. Mat gör ju också att man blir mindre påverkad. Kräftor, blev väl inte så extremt många, men däremot åt jag massor av bröd och ost. Jag åt så pass mycket att jag blev riktigt proppmätt. När det var dags för efterrätt ... kladdkaka ... så var jag inte alls sugen eftersom min mage redan stod i fyra hörn, typ. Ändå känner jag ju att man absolut INTE kan lämna kladdkaka oäten, så jag fick lov att tvinga i mig de sista bitarna. De sista tuggorna gjorde mig visserligen lätt illamående, men ner skulle de. ;-)
Till kladdkakan serverades kaffe med lite Bailey's (de som ville fick Cognac istället), men det var det sista jag drack den kvällen. Inte åt jag nåt mer heller ... trots att det kom fram skålar med chips en stund efter kladdkakan. Men inte ett enda chips stoppade jag in i min mun. SÅ mätt, var jag!
Resten av kvällen gick åt till att diskutera ... och det förekom även en hel del tal ... som ledde till en massa skratt, funderingar och applåder. Riktigt trevligt, hade vi ... och tiden gick så fruktansvärt fort. Helt plötsligt var klockan MASSOR och det blev dags att ringa efter taxi. Vi fick tag på en stor sådan ... en som rymde 10 personer ... så i den fick ju många plats. Därför tog det också rätt lång tid att komma hem. Vi fick ju åka en hiskelig sträcka för att släppa av folk. ;-) Fast det var väl helt okej, ändå. Vi hade intressanta samtalsämnen i taxin, så det blev en rolig färd trots allt.
Sen blev vi själva avsläppta vid 2.40! En otroligt sen tid för att vara jag. Vet inte om jag någonsin varit ute så sent. Fast konstigt nog, så kände jag mig faktiskt inte särskilt trött. Jo ... trött, var jag ju såklart ... men kanske inte så trött som jag "borde" ha varit? Men det blev ju ändå direkt till att hoppa i säng när vi kom hem ... efter lite tandborstning, då, förstås.
Så här i efterhand, så känner jag mig otroligt nöjd med den där lördagskvällen. Jag klarade mitt alkoholtest alldeles galant. Jag klarade av att dricka utan att få en totalt bångstyrig kropp och jag klarade av att hålla mig pigg och alert hela kvällen (nog mer än man kan säga om vissa andra). Så slapp jag dessutom skämma ut mig själv ... och inte behövde ju maken heller skämmas över mig. Jag kunde vara en helt vanlig frisk och levnadsglad person, som kunde umgås med folk på normalt sätt ... utan att behöva förklara mig själv på grund av några rådande omständigheter. Det kändes väldigt skönt ... och jag tror det kändes tryggt för maken att se att jag faktiskt kan klara av sådana här tillställningar precis som vem som helst ... och att jag kan hantera alkoholen efter mina egna förutsättningar.
Det kändes nästan som en slags revansch. Jag fixade en hel ... och lång ... kväll ... utan något som helst snurr ... och det kändes otroligt bra. Då kanske jag kan få lov att komma ut fler gånger. ;-)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar