Har varit en ond vecka

Jag har varit lite off här den senaste veckan. Dels har jag nog haft en hel del att göra. Tiden räcker liksom inte riktigt till för allt man vill hinna med. Dessutom vill jag skriva bra inlägg när jag väl skriver nåt och har jag inget vettigare att skriva än trista vardagsinlägg ... som man kanske skulle kunna hinna med om man endast har en kvart på sig ... så känner jag att det lika gärna får vara.
Men den största orsaken till min frånvaro, är nog ändå att jag ramlade i tisdags och slog mig rätt rejält ... och den smärtan har påverkat mig otroligt mycket ... både var gäller humör och ork. Jag har varit så trött och jag har haft så ont ... så därför har jag verkligen inte alls känt för att blogga.

Det var nämligen så att när jag i tisdags var på väg till jobbet och gick nerför trappan till personalentrén, så var jag nog lite okoncentrerad. Jag höll en kasse i ena handen och rotade samtidigt igenom min väska för att få fram min nyckelbricka. Kanske inte var sååå smart att ha båda händerna fulla och blicken lite varstans samtidigt som man går nedför en trappa, för plötsligt tappade jag ju helt balansen och missade sista trappsteget totalt. Med väldens kraft hamnade jag med knäna mot järngallret som fanns alldeles nedanför trappan. Konstigt att jag inte tog emot mig med händerna ... så som jag alltid brukar göra när jag tappar balansen. Men av någon konstig händelse, så hann jag inte riktigt reagera. Det gick så fort och min normala impuls verkade inte funka så som den brukar.
Efter att först ha försäkrat mig om att ingen sett mitt handlösa fall, så märkte jag hur ont det gjorde. Det gjorde verkligen sjukt ont, så jag tänkte ju att jag antagligen hade fått ett rejält skrubbsår nu.
I alla fall så reste jag mig upp och tog mig haltande upp till mitt rum. Väl där, så gick jag nästan omedelbart in på toaletten för att se hur pass illa det såg ut. Byxorna var ju hela, så jag tänkte väl att det kanske inte var så hemskt farligt ändå ... att det kanske kändes värre än det såg ut. Men när jag fått av mig byxorna, så såg jag att strumpbyxorna hade fått ett ordentligt hål (vilken tur att jag är så pass frusen av mig, så att jag hade strumpbyxor under som extra skydd) och det blödde rätt ordentligt från det vänstra knät. Det högra knät hade dock klarat sig undan med endast ett litet skrubbsår och behövde inte ens plåster. Men vänster knä var tvungen att tvättas riktigt noga och sen täckas med någonting stort. Som tur var, så fanns det ett välförsett medicinskåp inne på toaletten, så jag kunde enkelt plåstra om det stora såret. Visserligen var såret lite för stort för att kunna täckas helt, men jag kunde åtminstone skydda det största blodflödet.
Det gjorde riktigt ont också, men jag jobbade ändå på så gott det gick. Sen fick jag lov att byta plåster på eftermiddagen eftersom jag såg att blodet nästan kommit igenom plåstret. Jag tvättade lite med sårtvätt och satte sen på ett nytt stort plåster. Sen kämpade jag smärtsamt vidare resten av dagen.

När jag kom hem från jobbet sen, så var jag väldigt nyfiken på att se hur pass illa det verkligen var med såret. Jag tog då av mig byxorna, tvättade såret och såg då att det faktiskt såg mycket värre ut än vad jag trott. Det såg hemskt djupt ut och kanske att man egentligen borde ha åkt till sjukhuset för att få det sytt? Men jag brukar sällan besöka sjukhus, så jag tänkte att det nog skulle räcka att tvätta och plåstra om det ordentligt. Det läker väl så småningom?
Jag kände dock att jag var tvungen att dokumentera skadan. Är ju liksom inte ofta som jag skadar mig så pass ordentligt. Fast jag måste ändå säga att det såg värre ut på riktigt än vad man kan se på bilderna.

Mina knän, direkt efter att jag tvättat av det vänstra knät med sårtvätt

Min trasiga strumpbyxa och det skadade vänsterknät

Sen har jag hållit knät skyddat med kompresser och/eller plåster varje dag sedan fallet ... och i lördags var nog första dagen som inte såret vätskades när jag skulle byta kompress. Jag vågade dock inte vara utan skydd förrän i natt för första gången. Sen testade jag att vara utan varken plåster eller kompress nu idag, men var ändå tvungen att sätta på ett plåster idag på dagen eftersom det hade kommit sårvätska på mina byxor. Så tydligen är sårskorpan ännu inte helt stabil. Det ÄR ju en skorpa nu. Men tydligen är den väldigt skör. Så därför får jag fortsätta med att skydda den. Det verkar ju ändå läka rätt bra, men det var rätt djupt och antagligen är det därför som det tar sådan tid. Det är ju liksom snart en vecka sedan.
Men ... det blir nog bra så småningom. :p
Synd bara att det ska göra så attans ont. Jag kan ju liksom inte alls sitta på knä, utan måste hålla balansen på det högra knät om jag behöver gå ner på knä. Fast det funkar väl. NU funkar det. De första dagarna var dock hemska. Det gjorde fruktansvärt ont. 24/7 gjorde det superont och det gjorde ju att jag fick rejäla sömnproblem. Hade jätte svårt att somna på grund av smärtan och sen vaknade jag massor under nätterna.
Men nu funkar det betydligt bättre ... tack och lov! Så det är definitivt på bättringsvägen. Så har jag ju nu lärt mig att vara mer uppmärksam och koncentrera mig på en sak i taget ... framförallt om jag går i trappor. Vill INTE göra om en sådan fadäs igen!