Tänk egentligen vad mycket förutfattade meningar folk går omkring med. Bara för att man ser ut på ett visst sätt, agerar på ett visst sätt eller är i en viss ålder, så placerar folk in en i ett speciellt fack ... just på grund av de yttre omständigheterna. Somliga är mer benägna än andra med att göra den där klassificeringen av människor ... och tar för givet att precis alla går att sätta in i "rätt" kategori enligt sin egen bedömningsbild.
Men ... allt kanske inte är vad det ser ut att vara. En person kanske ser ut att passa in i en viss kategori, men har andra ... inre omständigheter ... som gör att personen inte alls hör dit, utan att h*n egentligen hör till en helt annan kategori ... en kategori av undantag.
Jag kan nog medge att jag själv också har varit rätt snabb med att dra dessa slutsatser tidigare ... och har ganska fort placerat in folk i olika fack. Men de senaste åren har jag nog börjat förstå bättre ... och har börjar tänka mer att "skenet kan bedra". Allt kanske inte är som det verkar? Det finns kanske mängder av orsaker som sätter personer och situationer i en helt annan sits än vad man kan tro genom att enbart gå efter "normala" kriterier. Det kanske finns annat under ytan? Annat, som har en väldigt stor betydelse för helheten?
I tisdags, när jag var med Amanda på hennes judoträning, så blev jag återigen extra varse om den här allmänna klassificeringen av folk ...
Nybörjargruppens tränare var alla upptagna den kvällen, så därför hoppade Viktors tränare in istället. Hon tränar ju annars de mer vana judoeleverna och är en väldigt erfaren och duktig judoka, som har högst gradering av alla på Åland, tror jag. Hon har hållit på med judo i 30 år (tyckte jag hon sa) och är inte helt ung ... men smidig som bara den, är hon.
Så skulle hon ju såklart demonstrera sin smidighet inför oss föräldrar som satt och tittade på och visade hur man slår en kullerbytta på judovis. Efter att hon smidigt snurrat runt och lätt hamnat på fötterna igen, så frågade hon föräldrarna om vi klarade av att göra så. Själv svarade jag inget, men en mamma längst ner (i typ min ålder) svarade väl nej och skrattade, typ. Varpå tränaren sa skrattande: "Och då är du säkert 20 år yngre än jag".
Då satt jag där längst upp ... med värsta ryggvärken ... kanske 15 år yngre ... och skulle just då heller aldrig kunna slå en sådan kullerbytta. Kanske att jag rent fysiskt skulle klara av det ... bara att det antagligen skulle resultera i ett rejält ryggskott och göra mig sängliggande i en veckas tid efteråt. Men det var absolut inte åldern som var problemet ... och heller inte det faktum att jag är otränad och ovig. Nej, det var min osynliga ryggvärk som gjorde en kullerbytta helt otänkbar för min del. Det gjorde ju så ont att jag knappt kunde andas ... och helst ville jag bara gråta. DÄRFÖR skulle jag just då aldrig ha klarat av att slå runt på det viset.
Jag har ju annars alltid varit väldigt vig. Har lätt kunnat slå kullerbyttor ... både framåt och bakåt och har även varit nära att komma ner i spagat. Till och med när jag var som tjockast och vägde 92 kg, så var jag vig. Stelhet, har liksom aldrig varit något problem för mig ... åtminstone inte förrän jag fick MS och blev stel i vänsterbenet. Fast i övrigt så har jag aldrig haft några stelhetsproblem.
Därför kan jag väl känna mig lite ledsen över sådana här förutfattade meningar ... när folk tror att man inte klarar av något baserat på samhällets "normer"... och när det dessutom är helt sant ... för tillfället. Just nu, så skulle jag ju aldrig klara av att göra en kullerbytta ... men anledningen är en helt annan än vad judotränaren tänkt sig.
Det är lite som "Vem/vad ska bort" i Fem myror är fler än fyra elefanter ... svaret kanske är rätt, men anledningen är fel.
Nu har jag visserligen inte testat att göra en kullerbytta på länge, men jag tror nog att jag ska prova en gång sen efter att ryggen blivit bra igen ... bara för att bevisa för mig själv att jag verkligen klarar av det fortfarande. Egentligen vet jag ju inte om jag kan det än ... ens med en smärtfri kropp ... så jag borde ju därför testa. Jag kan ju inte svara varken ja eller nej när jag faktiskt inte vet. Fast just nu kan jag definitivt inte göra någon kullerbytta eftersom jag har en sådan kraftig smärta i ryggen.
Men det har, som sagt, ingenting med min ålder att göra ... och det har heller ingenting med min smidighet (eller osmidighet) att göra. Allt är inte vad det ser ut att vara, men folk är ibland otroligt snabba med att bilda sig egna uppfattningar om hur saker förhåller sig ... trots att de egentligen inte vet ett dyft.
söndag 28 oktober 2012
Skenet kan bedra
Upplagd av
Tankar mitt i livet
kl.
19:34
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar