Samma visa vareviga dag

Varenda morgon när mitt mobillarm ringer så tänker jag nog samma sak ... ikväll MÅSTE jag komma i säng tidigare så att jag får tillräckligt med sömn!
Ändå hamnar jag sen i soffan på kvällen ... framför TV:n och/eller datorn ... och kan under inga omständigheter få mig till att stänga av för att gå till sängs.
Samma visa vareviga kväll. Varför ska det vara så himla svårt att lägga sig i rimlig tid? Jag vet ju att mängden sömn verkligen gör en oerhörd skillnad. Jag är mycket piggare om jag fått 8 timmars sömn än om jag bara har fått 6. Det märker jag på helgerna ... då, när jag får sova hur länge jag vill. Då känner jag mig bra mycket mer utvilad än vad jag gör på vardagarna.

 Fast trots att jag VET hur trött jag kommer vara när jag vaknar på morgonen, så sitter jag ändå uppe alldeles för länge på kvällarna. På morgonen vet jag hur trött jag är. Det känns allt i hela kroppen ... och det tar nog en bra stund att vakna till ordentligt. Just vid den tiden ... då vill jag inget annat än att gå tillbaka till sängen och lägga mig. Då tänker jag "Åh, vad jag längtar till ikväll ... när jag får lägga mig igen". Men sen piggnar jag ju till ... äter frukost, går till jobbet ... och så går hela dagen ... och när kvällen kommer är alla de där tankarna och "sängdrömmarna" som bortblåsta. Då sitter jag vid datorn och har inga som helst planer på att gå till sängs. Lika dant varje dag. Att man aldrig lär sig! 
Sen tycker jag att det har blivit svårare att komma i säng nu också efter att barnen blivit äldre och är uppe längre på kvällarna. Viktor lägger sig ju inte förrän 22 nu och jag känner ju att jag vill ha liiite egentid innan jag går till sängs ... antingen för mig själv vid datorn eller för att kolla på TV tillsammans med maken. Den egentiden blir ju då fördröjd nu när vi har barn som är uppe så länge. Visst har det väl någon gång hänt att jag lagt mig samtidigt som Viktor också ... fast det har nog varit vid något tillfälle då jag varit extra trött och verkligen känt ett enormt behov av att sova. Men för det mesta brukar jag försöka få till lite barnfri tid innan läggdags. Fast eftersom den tiden är så knapp, så blir det ju då att man stannar uppe alltför länge.
Nå ... ikväll är inte maken hemma (han är på budgetseminarium på Silverskär), så då tänkte jag väl inte stanna uppe alltför länge till. Barnen sover sedan ett tag tillbaka, så det är bara jag och TV:n som för lite liv här nu ... och mitt enda sällskap är de tämligen osociala katterna ... och de få FB-vänner som fortfarande är vakna. Är väl lika bra att säga godnatt för egen del också ... så jag får lite mer än 6 timmars sömn åtminstone.