Har nu varit mamma i 12 år!

Idag fyller Viktor 12 år. Tänk, att det var så länge sedan jag låg på Huddinge BB med det där lilla nyfödda knytet bredvid mig. Tänk, att det var så länge sedan jag blev mamma för första gången! Jösses ... vart har alla år tagit vägen, liksom?
Han vägde inte ens 2,5 kg då, men idag väger han betydligt mer. Lång, är han också ... i år växte han ju om mig, så nu är jag näst kortast i familjen. Han börjar verkligen bli stor, min lilla kille ... nästan tonåring ju ... och långt ifrån någon liten bebis.
Även om det känns som om det var precis nyss som han föddes, så känns det samtidigt som en hel evighet sen. Det har ju hänt så otroligt mycket sedan dess. Så många förändringar som skett i våra liv sedan dess. Under alla de här åren, så är det inte bara barnen som vuxit och blivit stora, utan även jag har vuxit otroligt mycket. Kanske inte rent storleksmässigt, utan som person. Mentalt har jag vuxit något så fruktansvärt mycket under de här åren. Jag är inte en naiv liten flicka längre, utan har numer blivit en vuxen och hyfsat mogen kvinna ... och mamma. Jag är inte samma person som jag var då och en stor del av den förändringen beror nog på barnen. Som mamma måste man ju lära sig att vara pedagogisk och att ta en massa beslut. Ibland måste man ta hastiga beslut och själv kunna analysera vad som verkar mest vettigt och rätt.
I början var det inte så svårt. Då kunde jag hanka mig fram bra på min barnsliga naivitet. Det är enkelt med små barn, som inte ifrågasätter något ... utan accepterar allt som mamma säger rätt godtyckligt. Men sen när barnen blir äldre så blir det svårare. Då måste man fundera lite extra och reflektera mer över hur saker och ting verkligen förhåller sig. Det blir liksom knepigare att svara på frågor och besluten blir inte längre lika enkla.
För mig var denna skillnad oerhört stor, eftersom jag var så pass mesig och omogen tidigare. Jag kände att jag var en jätte bra och lämplig småbarnsmamma, men när jag plötsligt fick skolbarn, så kändes det lite som om jag inte riktigt passade in. Det var inte riktigt "jag", om man säger så. Alla andras skolbarnsföräldrar verkade så mycket äldre och mognare än mig och det kändes inte riktigt som om jag hörde dit.
Fast sen vände allt. Jag vet inte riktigt när, men successivt så blev det bättre. Jag mognade allt mer ... blev bättre på att ta de där besluten och jag blev även bättre på att konversera med andra skolbarnsföräldrar. Jag kände mig inte lika udda längre, utan kände faktiskt att jag visst kunde passa in där ... som skolbarnsmamma. Det hade kanske tagit lite längre tid för mig att mogna? Men under årens lopp så blev jag mer erfaren och genom att vara en skolbarnsmamma så växte jag allt mer.
Jag har haft en enorm mental resa under dessa 12 år och till stor del så kan jag nog tacka barnen för det. De har verkligen fått mig att växa ... som person och som mamma.

I alla fall så fyllde ju min förstfödda idag 12 år och dagen började vi ju då med sång och presenter. Sen blev det en mysig frukost innan det var dags för jobb och skola.

Till middag hade Viktor önskat sig hemmagjord pizza, så då fick det väl bli så. Det tog väl lite tid att få mat, dock, men det var det värt.

Viktor var nog väldigt nöjd med maten, i alla fall, för han åt hela 6 bitar. Eller så var han bara riktigt vrålhungrig? ;-)

Lite senare så blev det födelsedagstårta, som min pappa hade bakat. Den var också riktigt god och båda barnen åt stora bitar av tårtan. Dock finns det ju fortfarande massor kvar, så nu får de väl äta tårta i flera dagar.

Tårtan som pappa bakade

Viktors pappa har ju varit i Bryssel sedan i måndags, så han kunde tyvärr inte vara med och fira vår 12-åring i år. Men han kommer hem i morgon, så vi ska fira Viktor igen ... efter att vi alla är samlade. Då ska Viktor få en till present också ... något mer värdefullt än vad han fick idag ... så han blir nog nöjd med det.
Fast jag tror ändå att han var rätt nöjd med sin födelsedag. Han fick spela Mindcraft hela kvällen, typ, så då var han nog glad. ;-)