Ikväll var jag på höstens första sånglektion på Bel Canto. Den här terminen blir det helt individuella lektioner på 30 minuter per gång, så nu blir ju allt fokus på mig och min röst. De tidigare terminerna som jag sjungit på Bel Canto, så har jag sjungit tillsammans med andra i olika konstellationer ... allt mellan 3 och 8 personer i grupperna. Jag gillade ju det, för då fick man möjlighet att sjunga för och med andra personer ... duetter, solo eller mindre grupper. Jag gillade det konceptet eftersom man då fick lite mini-träning på att sjunga inför andra ... och att framträda. Dessutom tyckte jag det var bra att få feedback från de andra gruppdeltagarna och inte bara från sångpedagogen. Men i höst kommer jag att sjunga helt ensam eftersom det tydligen var svårt att få till någon passande grupp för mig .. och sångpedagogerna tyckte heller inte att det fanns någon annan elev som kunde passa ihop med mig, så därför blev det nu individuella lektioner.
Nu, efter att jag varit på den första lektionen, så är jag nog väldigt nöjd med att det blev en sådan här lösning ändå. Jag har ju haft en hel del problem med min röst ända sedan i mars ... efter framträdandet vi hade på Önningebymuseet ... så jag behöver nog rätt mycket coachning just nu ... för att förhoppningsvis hitta tillbaka till min forna röst igen.
Saken är ju den att jag blev hes då i mars och den här gången gick aldrig rösten tillbaka helt ... så som den annars brukar göra. Jag var jätte hes under någon månad och sedan blev det successivt bättre. Fast helt bra blev det aldrig. Jag fick tillbaka rösten så pass mycket att jag kunde sjunga igen, men det var inte längre så lätt att ta de där högsta tonerna. Det kändes lite som om jag hade ett tunt lock på mina stämband ... och så känns det fortfarande. Jag KAN sjunga, men inte längre lika höga toner och rösten blir fort trött.
Det märktes idag ... hur pass påverkad min röst fortfarande är ... men då är det nog ännu viktigare att faktiskt ta dessa lektioner. Min sångpedagog trodde att vi nog skulle hitta tillbaka igen ... med rätt sånger att öva på, så trodde hon att jag nog skulle klara av att komma tillbaka till min breda röst igen.
Jag hoppas ju verkligen på det, för jag vill sååå få tillbaka min gamla röst igen ... den som jag hade före jag blev sjuk i mars.
I vanliga fall, så brukar min röst alltid gå tillbaka helt efter att jag varit hes, men eftersom den inte gjorde det den här gången, så funderade jag ju lite på varför. Jag har ju känt mig rädd för att detta tillstånd ska vara permanent. Då sa Cathrine (min nuvarande sångpedagog) att det kanske kunde bero på att rösten blev för lite tränad förra terminen? Att jag kanske sjöng för lätta sånger? Och att jag höll mig till ett lägre ... tryggare tonläge. Det är ju förvisso sant. Jag gick då på en slags lättare masterclass och då var det väl mer sångerna och repertoaren som vi koncentrerade oss på ... och inte att få ut det mesta möjliga av sin röst. Jag tyckte ju verkligen att det var jätte roligt att ha en sådan typ av sångundervisning, men det är ju klart att jag kanske inte fick någon ordentlig röstcoachning på så sätt. Det var roligt ... men enligt Catherine, så kanske det var för lätt?
Nu tyckte hon att vi skulle leta upp sånger där jag verkligen får träna min röst ... där min röst kommer mest till sin rätta ... låtar som passar mig ... och som kan hjälpa mig att hitta tillbaka till min vanliga röst igen.
Barbara Streisand-låtar, tyckte hon borde passa mig ... så det är väl lite vad vi ska rikta in oss på nu. De låtarna är ju dessutom sådana som jag inte finner alltför tråkiga, så det ska nog funka bra för mig.
Jag fick med mig lite låtar hem nu som jag kan öva på ... och så hade hon visst någon annan låt hemma som hon skulle leta upp. Så kanske kommer jag hitta upp till de där höga tonerna igen?
Just nu så går det jätte bra att sjunga ... fast när det går alltför högt, så tar det lite stopp ... och det där stoppet vill jag komma förbi. Kanske det kommer funka nu ... med rätt coachning och rätt låtval ... så kanske kommer jag hitta tillbaka?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Att rösten inte går tillbaka till sitt vanliga ursprung efter en förkylning har knappast något med att du inte tränat tillräckligt månaderna innan att göra. Det som däremot kan ha hänt är att du fått knottror eller knutor på stämbanden vilket kan leda till permanent skada om du sjunger på massor. Nu vet jag inte hur stor skillnaden är på din röst före och efter förkylningen men känner du stor skillnad och dessutom oro skulle jag söka för det istället för att göra något som på sikt kan göra det mycket värre!
SvaraRaderaI övrigt håller jag med om att gruppsång är roligt. Att både få och få ge kritik är nyttigt och väldigt lärorikt samtidigt som man hela tiden tränas i att sjunga inför andra. Att vara ensam på sånglektionerna är också fantastiskt roligt och egentligen, om det skulle vara perfekt, skulle man behöva ha båda delarna!
Lycka till med din röst och din sång!
Vad hon menade, var egentligen bara det att rösten var extra känslig eftersom den kanske var för dåligt tränad och att det var därför som det blev mer långvarigt. Fast jag vet inte ...
SvaraRaderaJag sjöng ju ingenting alls då när jag blev hes (det gick inte), men däremot har jag ett annat problem ... jag kan inte sluta prata. Det tror jag är den största orsaken till att hesheten inte gick bra tillbaka. Jag vet att man ska vara tyst, men jag har så himla svårt för det. Pratar hur hes jag än är och det lär ju knappast vara bra.
Som det har varit den senaste tiden, så har jag ju inte varit så hes att någon märkt något. Det är bara när jag ska sjunga som det märks. Då blir jag fort "trött" i rösten + att jag har proplem med de högsta tonerna.
Just nu har jag ju dock blivit hes igen ... förkyld och hes ... fast den här gången ska jag nog försöka vara så tyst jag bara kan. Bara att det är så himla svårt.