Är äntligen klar!

Nu är jag faktiskt klar med min låt ... typ. Har satt ackord på den och jag har sjungit den några gånger, så att jag ska komma ihåg melodin. Jag skriver ju aldrig ner några noter ... endast ackorden ... så därför behöver jag nöta lite grann i början, så att den verkligen sitter.
Inte blev jag väl supernöjd med låten, direkt. Den är nog rätt töntig. Men jag är ändå väldigt nöjd över att jag faktiskt fick den klar. Det är ju den första låten jag gör på 9 år, så det känns trots allt jätte roligt. Inte för att det är någon superhit ... men rätt kul ändå.
Jag testade även att spela in den med min kamera ... och jag blev verkligen riktigt imponerad över film- och ljudkvaliteten på den kameran. Trots att det "bara" är en vanlig kompaktkamera ... som är tänkt att användas till fotografering, så blir det otroligt bra kvalitet när man filmar med den. Det blir mycket bättre både ljud och bild  än vad det blir med våran gamla filmkamera. Jag filmade ju liksom bara i vårt sovrum, men ändå låter ljudet väldigt djupt på ett sätt. Tala om att tekniken har förändrat saker. Det är ju dessutom så enkelt att föra över till datorn sen. Annat än med filmkameran, då man måste ha kablar och grejer för att få över ett filmklipp. Jag gillar verkligen dagens teknik.

Har kommit en bit på vägen

Idag är jag verkligen riktigt, riktigt trött. Ska nog lägga mig tidigt, för som det känns nu så vill jag bara sova. Jag sov inte så jätte många timmar i natt och sen har jag ju jobbat hela dagen. Efter jobbet handlade jag och så fort jag kom hem var jag tvungen att svänga ihop en bulldeg. Medan degen jäste, så lagade jag mat och sen var det ju bara till att fortsätta baka efter att vi ätit klart.
Jag brukar ju annars inte baka på vardagar, men Viktor ska ha knytkalas i skolan på fredag, så då ville han ha med sig bullar till det ... och imorgon hinner jag inte baka, eftersom jag har sången ... så då blev det till att köra igång ett bullbak, så här på onsdagskvällen. Vad gör man inte för sina barn?

Men nu är i alla fall baket klart sedan en stund tillbaka ... och jag kan koppla av vid datorn en stund. Jag har även haft lite tid att putsa på min nya låt ... och har nog kommit en bit på vägen med den i alla fall. Får nog dock inse att det inte kommer bli någon storslagen hit, som jag sååå önskat mig. Det är lite svårt när jag inte är bättre på att spela keyboard. Då blir det mer melodislingor som jag är kapabel att spela ... och då blir det väl så att det låter som en typisk Åsa Carlsson-låt. Inte för att mina låtar är så extremt lika varann. Rent ton-mässigt, så är de nog rätt olika. Men ändå kan man rätt tydligt höra att det är samma kompositör och låtskrivare till alla låtar. Det finns på något sätt ett samband. JAG tycker det åtminstone. Jag är ju den enda som över huvud taget kan yttra mig om saken i och för sig, eftersom det bara är jag som har hört alla låtar.
Jag brukar ju aldrig framföra mina låtar för någon. Jag brukade spela och sjunga för mamma och mormor, men de lever ju inte längre ... och de var heller inga bra kritiker, eftersom de var fruktansvärt partiska och bara tyckte allt var så himla bra
Maken är inte särskilt intresserad av att lyssna på mig, så han har inte heller hört alla låtar och skulle nog inte kunna bedöma om vad han hört låter lika eller inte. Inte för det spelar så stor roll. Jag skriver ju egentligen mest för mig själv. Fast nog skulle det vara himla kul att få till en riktig dunder-hit. Men hittills har jag inte lyckats med det i alla fall. Får nog nöja mig med att det låter okej ... och att det är personligt för MIG.

Vill du få gratis grejer?

Om du själv är sugen på att bli en Buzzador ... och få hem saker utan att betala någonting, så kan du gärna gå in på den här sidan och registrera dig!

Nu ska här borstas!

Jag har anmält mig som Buzzador. Det innebär att man får testa olika produkter helt gratis och så ska man skicka in rapporter om hur det går och sen en slutrapport efter att buzzningen är färdig. Jag tänkte att det kunde vara en kul grej. Jag gillar ju reklam och jag gillar att få saker gratis, så då tänkte jag att jag kunde testa.
Så fick jag då erbjudande om min första kampanj för ett tag sedan ... och den verkade intressant, så då anmälde jag mig till den ... och blev antagen. Och idag hämtade jag ut mitt allra första Buzzador-paket.

Så här såg det ut:

Och detta var vad det innehöll:

Så nu ska här börja borstas tänder! Enligt reklamen, så ska den göra tänderna vidare ... och det kan jag ju verkligen behöva. ;-) Jag tog faktiskt kort på mina tänder, men den vill jag nog inte visa upp just nu. Det kan jag ta sen efteråt ... när jag har en efter-bild att jämföra med.

I och med det här buzzandet, så ska man ju också ta hjälp av sina vänner för att testa produkten, så om någon av er läsare är sugna på att hjälpa mig att testa den här tandkrämen, så får du gärna kontakta mig. Jag har ju en massa små tandkrämstuber som jag kan dela ut ... och om ni inte bor nära, så kan jag eventuellt skicka en tub per post. Bara ni säger till, så. Det kostar ingenting.

Äntligen fick jag till det!

Jag har ju tidigare skrivit här att jag känner mig sugen på att skriva en ny låt ... eller gärna flera stycken. Har inte skrivit någon sedan våren 2002, så nu har jag verkligen känt suget igen.
För några dagar sen, så skrev jag ju så här:

Den senaste tiden har jag faktiskt funderat på att börja igen, men det känns inte lika enkelt längre. Det är mycket svårare att skriva när man är lycklig ... när man inte har så mycket drömmar längre och när man inte heller är nyförälskad. Dessutom har fantasin verkligen dalat. Jag kommer inte lika lätt på vad jag ska skriva om längre ... och då är det inte särskilt lätt. Men kanske om jag ger mig tid? Jag vill ju verkligen försöka igen, för det är en så oerhört härlig känsla när man precis har fått en ny ... egen låt ... klar. Man blir så glad, på ett sätt. Så jag ska nog ge mig själv den tiden ... någon dag när jag känner mig inspirerad.

Och inspirerad ... det kände jag mig igår. Amanda var ute och lekte och Viktor höll väl på med sitt ... och vad pappa och maken gjorde, det har jag ingen aning om ... så då kände jag att jag faktiskt hade TID och jag hade även LUST. Så jag gick och hämtade mitt sångblock (blocket med alla mina låtar), tog fram en blyertspenna och så gick jag och lade mig i sängen och började skriva. Jag har tidigare haft en massa idéer som jag funderat på, men när jag så låg där med pennan i handen, så blev det plötsligt någonting helt annat. Men texten bara växte fram ... ord för ord ... och det gick rätt smidigt. Plötsligt hade jag ju en hel sångtext klar ... två verser, refränger och så ett stic ... precis så som de flesta av mina låtar är uppbyggda.
Så ... nu är det bara melodin som saknas. Jag försökte en stund i går ... när pappa och maken var ute på promenad (vill ju helst att ingen hör), men jag fick ingenting klart. Jag testade ju mest bara lite ... så att jag kunde höra om det skulle gå att faktiskt få till en melodi av texten. Det hann jag ju då få en klar uppfattning om, men hann inte få till den perfekta melodin. Jag VILL ju verkligen att den ska bli bra. Men det var lättare sagt än gjort, kände jag. Problemet är väl egentligen att låten är på svenska. Jag fattar inte varför, men på något sätt så får jag det mest att låta som dansband ... och det vill jag inte. Engelska texter är enklare att göra bra melodier till, medan svenska texter kräver mer bearbetning. Jag vill ju liksom inte göra en dansbandslåt. Helst vill jag att det ska bli till en mäktig ballad ... men något sådant fick jag definitivt inte till igår. Nå ... får se om det löser sig. Ska jobba lite mer på den, så hoppas jag att det kommer fixa sig tillslut.
Jag blev rätt nöjd med texten, i alla fall. "Lev idag!" döpte jag den till. Det var en rätt självklar titel, vilket man förstår när man läser texten till refrängen.
Jag har fått den uppfattningen om att mitt sätt att göra en låt på är tämligen ovanlig. Vad jag förstått, så brukar de flesta göra melodin först och därefter lägga på en text ... eller att de gör text och musik samtidigt. Men för mig så är egentligen mitt sätt det enda gångbara. Har testat att göra text och musik ihop, men då har det varit helt omöjligt att få ihop en hel ... och logisk låt. Det blir ingen bra uppbyggnad på det sättet. Men om jag gör hela texten först, så får jag ett sammanhang och en "rätt" uppbyggd text. Så kan jag efteråt tonsätta hela texten ... på vilket sätt jag vill. Jag kan testa olika melodier och lägga på den musik som jag känner allra mest för ... den melodi som passar alla bäst. För mig är ju texten väldigt viktig. Jag skulle aldrig göra en låt som är typ "boobap, beebap, yeah, yeah, woo". Visst ... det är kanske trallvänligt och så, men för mig känns det rätt menlöst med bara tomma ord. Jag kan ju dock gilla att lyssna på ... och sjunga sådana låtar ... men skulle aldrig inkludera sådana ord i en egenskriven sångtext. Nej, jag vill att orden ska betyda någonting. Sån är JAG.
Nu känns det i alla fall jätte skönt att jag faktiskt fick till en ny låt. Så hoppas jag att melodin faller på plats snart också.

Avslappnad

Tidigare idag, så hittade jag Sotis sovandes i våran säng ... och jag var ju bara tvungen att ta kort på henne. Det såg så skönt ut.

 

 

Tala om att hon är avslappnad och att hon trivs ordentligt. Hon verkade verkligen njuta av tillvaron. Gull-katt! :-)

Från båten hem

Jag tog några bilder när vi åkte hem med Rosella i Lördags. De har ju gjort om på båten nu och Amanda gillade det nya Fun Club, som nu är i två plan. Så efter att vi ätit ville hon sitta där och lyssna på dansbandet som spelade.

Hon brås nog lite på mig, skulle jag tro, för jag har också alltid dragits till där det finns sång och musik. Så nu ville hon hellre sitta där än att vara i något lekrum eller spela TV-spel.

En svunnen tid

Igår, när vi var på väg upp till Kapellskär, så stannade vi till vid en bensinstation ... och då såg jag på löpsedeln att Annalisa Ericson hade dött. Det kändes lite vemodigt, på ett sätt. Jag kollade ju mycket på gamla, svartvita filmer när jag var liten ... och har en himla bra koll på alla gamla svenska filmstjärnor. Jag kollade väl främst på komedier, med bland andra Åke Söderblom, Nils Poppe, Thor Modén, Sickan Karlsson, Siv Ericks med fler. Men min absoluta favorit var definitivt Nils Hallberg.

Han var helt i en klass för sig, tycker jag. Han kunde ju verkligen agera ... inte bara på buskis-nivå, som många av de andra svenska skådespelarna. Nej, Nisse Hallberg var verkligen en bra skådespelare. Han kunde spela alltifrån riktigt dramatiska och elaka karaktärer till komiska lustigkurrar. Till skillnad från många andra på den tiden, så kunde han vara allvarlig även om han gestaltade en komisk person. Han var inte som alla de andra och det imponerade stort på mig. Han kändes så verklig, på ett sätt och jag kan nog nästan säga att han var en av mina idoler under uppväxten. Dessutom syntes han ju överallt också. Han var ju med i nästan varenda svart-vita film, kändes det som. Sällan hade han huvudrollen, men väl större biroller ... och många sådana hade han. Enligt Wikipedia, så var han med i 105 filmer från 1934-1978 ... dvs under 44 år. Inte konstig att man såg honom i varenda film, för han måste ju ha spelat in flera filmer om året.
Den gula bilen, från 1963, är nog en av mina favoritfilmer. Den hade jag inspelad på video och kollade på massor av gånger.

Nu var det ju egentligen Annalisa Ericson som jag hade tänkt skriva om. Det starkaste minnet jag har av henne, var egentligen från ett TV-program. Jag har för mig att hon var 70 år då ... och hur snygg som helst. Hon såg ju verkligen oerhört ung ut. Gud, om man ändå kunde vara så vacker som 70-åring. Det är jag ju i och för sig inte nu heller. ;-) Hon såg verkligen fruktansvärt bra ut.
Hur om helst, så sjöng hon "Den saltaste bönan i stan" och jag tyckte det var ett jätte kul nummer. Hon hade en handväska som var typ som en jojo. Det numret har verkligen etsas sig fast hos mig.
Jag försökte hittade det klippet på Youtube, men det lyckades inget vidare. Jag hittade dock låten, så DEN kan jag lägga in, i alla fall.

Hon blev i alla fall otroligt gammal, Annalisa Ericson ... hela 97 år! Wow! Nästan ett sekel, liksom. Men nu är hennes liv över.

Tiden gick alldeles för fort

Igår var vi ju till Sverige. Åkte med morgonfärjan (klockan 8.00) och kom hem med 15-färjan (som kommer fram till Mariehamn klockan 18.00). Det blev en himla massa mat ... alldeles FÖR mycket, eftersom vi åt både frukostbuffé och sen middagsbuffé ... fast gott, var det ju. Jag åt ju ingenting när vi var i Sverige heller. Tog bara en cola från McDonalds. De andra tog varsin liten hamburgare också, men själv så var jag då fortfarande mätt från frukosten, så jag vill bara dricka.
Tiden i Sverige gick ALLDELES för fort. Vi hann ju inte alls med allt som jag hade önskat. I och för sig berodde väl det på att vi tog en sväng förbi Haninge också, för att försöka få tag på Viktors judodräkt som han glömde kvar i Torvalla-hallen när han tävlade senast. Vi hade fått meddelande om att den var tvättad och fanns där i en påse. Men tydligen hade hon som visste något om saken åkt till Göteborg ... och antagligen hade hon fört påsen någon annanstans, för det var ingen där som kunde hitta den ... och ingen av de som kunde veta något om det, var anträffbara. Så det var ju egentligen helt onödigt att åka dit och slösa tid, men det visste vi ju inte innan.
Nå ... vi fick ju lite handlat, i alla fall. Först åkte vi till Ica Maxi och handlade en massa livsmedel ... müssli, pasta, saft, ris och en hel del annat. Vi köpte även schampo, balsam, hårtoning och så nya skor till Amanda. Sen åkte vi vidare till ett annat slags köpcenter, där vi köpte en cykelhjälm till Amanda på Coop och så var jag till Lindex med barnen, för att köpa kläder till skolavslutningen. Att vi köpte de här kläderna redan nu, beror på att vi troligtvis inte hinner handla nåt mer i Sverige före skolavslutningen.

Viktor fick gå själv och kolla vad han ville ha ... och detta var vad han hittade:

 Ja, så tog han en grön/vit/svart huvjacka också, som han tänkte ha till ... och så har han redan ett par snygga jeans som passar ihop med detta. Det kanske inte är heeelt min smak, men Viktor valde helt själv och tyckte det var snyggt och var nöjd, så då får man väl gå med på det. :-)

Till Amanda hittade vi en jätte fin klänning ... en sådan klänning som jag själv faktiskt hade kunnat tänka mig (till mig själv, alltså) ;-). Det fanns nog tillräckligt stora klänningar också, så jag HADE nog kunnat köpa en om jag hade velat, men det hade kanske sett lite knasigt ut ... om vi hade kommit i likadana klänningar. Haha! :-D
Den här klänningen, var det, i alla fall:

Jag tycker den är sååå himla söt. Så får hon ta på sig sin vita eller svarta kofta om det inte är tillräckligt varmt att gå utan.

Jag hade ju egentligen tänkt köpa ett spel till mig själv också ... ett Zumba fitness till Wii ... men tiden gick så himla fort, så det hanns inte med. Få kolla på affären här hemma istället ... eller beställa det på nätet om jag inte hittar.
Vi var ju verkligen ute i sista minuten, för vi kom in som sista bil på Rosella. Amanda undrade om vi var jätte tidiga, eftersom det var tomt på bilar vid incheckningen. Men det var ju snarare så att vi var väldigt sena, så alla andra hade redan åkt in på båten. Men ... vi hann ju med i alla fall. :-)

Det var en väldigt intensiv dag, men ändå rolig ... och vi hann ju hyfsat mycket, trots allt.

Soligt idag

Idag var jag på en liten promenad med barnen. Eller ... barnen cyklade och jag promenerade. Det var ju så oerhört vackert väder. Inte så supervarmt, men soligt och fint ... och i solen var det ändå hyfsat varmt.

Lite bilder från "promenaden" ...

En lite trött geting

Min skugga

Min och Amandas skugga

I morgon bitti bär det av till Sverige en sväng ... med Rosella över dagen, så nu måste jag lägga mig om jag ska hinna sova nåt. Ska bara fixa färdigt barnens Påskägg först.

Äntligen!

Äntligen lyckades jag få in en Facebook-gillaknapp under varje synligt inlägg på bloggens startsida! Har letat och letat, men har bara fått till så att man måste gå in på varje inlägg separat för att kunna se gillaknappen ... och de flesta läser ju enbart på startsidan, så då är det en rätt värdelös funktion.
Men jag ville ändå inte ge mig. Jag visste ju att det skulle kunna gå, eftersom jag sett andra bloggar som har en gillaknapp under varje inlägg på startsidan. Så nu gjorde jag ett nytt googlande försök ... och äntligen gav mitt googlande resultat! Yeay!
Så nu hittade jag rätt kod och klistrade in den i kodmallen, på det stället där det stod att den skulle klistras in ... och faktiskt ... det LYCKADES! Tänk, vad man kan hitta bra saker på Internet ... om man bara är tillräckligt envis. ;-) Och med tanke på att jag inte kan någon html, så tycker jag faktiskt att jag lyckas lösa problemen rätt bra. Har ju lärt mig en hel del ändå sen jag startade den här bloggen. Innan tyckte jag bara att html var ett enda stort virrvarr. Det tycker jag visserligen fortfarande, men nu har jag åtminstone lärt mig att hitta vissa saker i html-koder ... och jag kan faktiskt läsa LITE ur det stora virrvarret.

Samma dröm som jag

Det är bra konstigt, egentligen ... hur saker och ting kan falla sig. Amanda sa härom kvällen att hon ville bli författare när hon blir stor. Självklart hajade jag till då, eftersom det ju var min egen barndomsdröm! Jag älskade att skriva när jag var liten och när mina jämnåriga kompisar var ute och lekte, så låg jag hemma i sängen och skrev ... redan under de första skolåren. Jag tyckte om att drömma mig bort och hitta på en helt egen värld ... en egen historia, som ingen annan än jag varit delaktig i. Där kunde precis vad som helst hända ... både bra och dåligt saker. Ibland kunde man skriva om drömmar ... om sådant som man ville uppleva själv, men för det mesta så var nog berättelserna rätt sorgliga. Oftast, så slutade de nog lyckligt, dock ... de gånger jag väl kom så långt att jag fick till ett slut på min story. Men själva handlingen, var nog över lag rätt sorglig. Det var enklast att skriva om ledsamma saker, på ett sätt. Det var nog lättare att få med känslorna på rätt sätt då. De blev starkare och det var enklare att förmedla, antar jag.
Under hela min skoltid, så lade jag ner mycket av min fritid på att skriva ... och förhoppningen var ju att en dag kunna få till en hel bok. Jag försökte med det många gånger, men tröttnade oftast efter några kapitel och så blev "boken" liggandes.
I skolan skrev jag ju också mycket ... men ville ogärna läsa upp mina berättelser för någon. Jag tyckte det var jobbigt nog att fröken skulle läsa.
Just eftersom jag ogärna ville ha mina historier blottade offentligt, så var det en specifik gång som jag medvetet försökte skriva riktigt dåligt. Det var i mellanstadiet. Hela klassen fick i uppdrag att skriva varsitt manus. Sen skulle det bästa (och mest lämpade) manuset väljas ut och så skulle vi göra en film med lerfigurer. Vi var ju typ 27 elever i klassen, så jag tänkte att om jag skrev nåt riktigt dåligt (enligt mitt tycke), så skulle jag slippa "vinna" och skulle slippa få berättelsen uppläst för hela klassen.
MEN ... tala om att hjärtat hoppade till, när fröken meddelade att det var en fabel vi skulle göra ... och att det var MIN fabel, som skulle bli till film. Jösses, vad jag hade misslyckats i mitt skrivande. Jag, som hade försökt att skriva så dåligt ... och så VANN jag. Haha! Dessutom fick jag göra rösten till huvudrollsinnehavaren. Skådespelare, var ju nåt annat jag drömde om att bli, så att få spela huvudrollen var ju trots allt rätt kul. Men jag tyckte ändå det kändes lite jobbigt att vi använde oss av  MITT manus.

Med åren så minskade jag ner på skrivandet. Lusten till att skriva avtog och likaså fantasin. Jag hade inte heller riktigt tålamodet till att skriva några längre noveller. Istället började jag skriva låtar ... i början var det mest på engelska, men sedan blev det allt oftare på svenska. Det gick fortare att skriva en låt ... och man fick ett snabbt resultat ... och det blev ju mer än en skrivbordsprodukt. Musiken, har ju alltid haft en oerhört stor plats i mitt liv ... och under många år, så hade musiken den allra största platsen.
Sen kom ju mannen och barnen in i mitt liv och då dalade mitt musicerande rätt rejält ... framför allt mitt låtskrivande. Jag gjorde några låtar även efter att jag fått en egen familj, men nu var det länge sedan ... 2002, skrev jag en låt sist. Den senaste tiden har jag faktiskt funderat på att börja igen, men det känns inte lika enkelt längre. Det är mycket svårare att skriva när man är lycklig ... när man inte har så mycket drömmar längre och när man inte heller är nyförälskad. Dessutom har fantasin verkligen dalat. Jag kommer inte lika lätt på vad jag ska skriva om längre ... och då är det inte särskilt lätt. Men kanske om jag ger mig tid? Jag vill ju verkligen försöka igen, för det är en så oerhört härlig känsla när man precis har fått en ny ... egen låt ... klar. Man blir så glad, på ett sätt. Så jag ska nog ge mig själv den tiden ... någon dag när jag känner mig inspirerad.

Tillbaka till Amandas författardrömmar ... att jag tycker det är lite underligt, beror ju på att jag aldrig riktigt pratat med henne om att jag som liten drömde om att bli författare. Det är ingenting som jag har lagt fram för henne på så sätt, utan det måste hon ha kommit på helt på egen hand. Men ... man säger ju att äpplet inte faller långt från trä't ... och det stämmer ju rätt bra i så fall. Hon har fått samma intresse som jag utan att jag behövt leda henne in på det över huvud taget. Det har hon kommit på alldeles själv. :-)
Konstigt, men sant.

Blir en massa mat

Det kommer att bli en lite annorlunda Påsk för oss i år. Istället för att laga till ett dignande påsk-bord, så tänkte vi istället åka iväg på Påskafton ... och äta buffén på Rosella. Vi har ju inte ens åkt med Rosella sedan renoveringen, men nu tänkte vi åka över till Sverige. Jag tror inte att jag har varit i Sverige över huvud taget i år, men nu ska vi åka över ... och shoppa och äta gott. Det var ju meningen att vi skulle ha åkt i Februari ... till Sandviken, men först så fick Eckerö problem och sen blev Viktor sjuk ... och efter det så har vi inte hunnit.
Den här gången blir det ju dock bara en rätt snabb visit. Vi åker med morgonfärjan, äter frukostbuffé på båten och sen åker vi i land för att handla ... storhandla, antagligen. Det brukar bli att man handlar alltför mycket de gånger man är över ... fast det mesta är ju hyfsat mycket billigare i Sverige.
Sen åker vi hem med 15-färjan ... och ska då äta middagsbuffé. Det blir nog gott, det ... fast man lär ju känna sig något mätt sen på kvällen ... lagom till att man ska proppa i sig en massa påskgodis. ;-)

Fast helt påskmatsfritt blir det inte hemma. Vi tänkte ha ett mindre påskbord hemma sen på söndagen ... med lite ägghalvor, köttbullar, prinskorv och Janssons frestelse, typ ... och Memma. Memma, är ju något som man bara MÅSTE ha på Påsken. Det är ju en Finsk påsk-dessert, som är väldigt speciell. Jag tror det är en sådan sak som man antingen älskar eller hatar. Jag brukade hata Memma, men nu älskar jag det. Jag är nog den i familjen som är allra mest förtjust i det ... trots att jag är den som är minst Finsk.

Det ser ut lite som en väldigt kladdig kladdkaka, men om det är vad man förväntar sig, så blir man nog något besviken ... för det smakar långt ifrån kladdkaka. Men gott, är det ändå. Man äter det med strösocker och grädde ... helst vispgrädde. Enligt Wikipedia, så är Memma gjort av rågmjöl, rågmalt och sirap. Det stod i och för sig också att man äter det med socker och mjölk eller kaffegrädde, men jag tycker det ska vara riktig vispgrädde. Det gör faktiskt en enorm skillnad för smaken.

Redo för avfärd

Så var kvasten framsatt, kaffekannan polerad och katten borstad ... allt är redo inför avfärden mot Blåkulla ikväll. Ni hänger väl med?
Verkar ju bli värsta draget där i år, har jag hört. Alla jag pratat med har sagt att de ska dit, så det blir nog alldeles fullt av trevliga damer där. Gott humör och klackarna i taket hela natten lång. :-D

Så här fina såg vi ut på förra årets resa. Somliga hade uppenbarligen lite starkare grejer än kaffe i kannan. Haha! Men kul var det ... som alla år.

Förlösande ... (en slags dikt, antar jag)

Saker jag tänkt på. Saker jag känt. Sådant jag länge velat säga. I pressade lägen, så kommer allt fram ... i tårar, men ändå rätt sansat.
Rädslor och tankar. Ledsamma funderingar. Otillräcklighet. Osäkerhet. Litenhet och ensamhet. Alla känslor på en gång. Allt kom fram i ljuset. Inte påtvingat ... så som det brukade vara, utan mycket av egen fri vilja. Viljan att prata, som funnits så länge ... viljan att berätta om allting som man burit på ... allting man så länge velat säga.
Fegheten var plötsligt som bortblåst. Trots tårar, så kom ändå allt fram. Känslorna kunde inte längre hållas inne. Saker jag velat, men inte vågat säga. Allt ... och mer därtill. Likt en vårflod som strömmar när isarna släpper ... så släppte tankarna från sinnet. Tankar, som omformades till ord ... strömmade ... om än lite hackigt och oregelbundet. Men budskapet lyckades nog nå sitt mål.
Förlösande ... jobbigt, men förlösande. Viktigt för hjärtat och sinnet. Viktigt för att kunna känna ro ... och lugn ... och viktigt för mitt välbefinnande. NU kommer nog allt att kännas bättre. Jag tror nu på en förändring ... en SÅ välbehövlig förändring. NU kommer allt att bli bra!

Vill du köpa baconplåster?

... då är det här en sida för dig. Där finns det baconplåster och en massa andra roliga plåster.

Jag tyckte faktiskt att det verkade rätt kul ... lite annorlunda mot de vanliga, trista plåstren som finns. Fast jag antar att dessa är något dyrare, förstås. Men det är en rätt rolig idé, ändå. Lite kul att ha en skiva bacon på armen, liksom. ;-) Eller varför inte en muffin? Eller läppar? Den med one-liners, tyckte jag var rätt rolig också.

Fin i håret

I Söndags var jag och Amanda ut på stan en sväng. Jag skulle försöka hitta lite nya nagellack till mig själv, eftersom jag upptäckte att mitt gamla höll på att ta slut (har nog haft det sen 99-00, tror jag).
Samtidigt så kollade Amanda lite på Dillen (en leksaksaffär) om hon kunde hitta nåt kul att köpa för sina egna pengar. Vad hon hittade, var då detta:

Hårsmyckning (låtsashår med spännen) och hårmascara. Hon ville ju direkt testa grejerna ... och sen ville hon att jag skulle ta kort på hennes bakhuvud, så hon fick se hur det såg ut.

Sen ville Amanda ta ett kort på mig också, så jag lägger in den också. ;-)

Jag ser rätt trött ut, tycker jag, så bilden är rätt trist. Jag kan ju dock säga att jag ändå är rätt glad över att jag nu kan använda den här tröjan igen. Det har jag inte kunnat på ett tag. Alltså ... jag HAR ju kunnat få den på mig, fast bara nätt och jämt ... och då har den suttit åt så att jag knappt kunnat andas. Men nu kan jag få den på mig ... och kan andas väldigt bra, eftersom den faktiskt sitter rätt löst. Skönt!

Bättre sent än aldrig

Äntligen har jag lyckats få in bilderna från Amandas födelsedag till datorn. Det är ju snart en vecka sen hon fyllde år, så bilderna börjar ju redan bli lite gamla ... men jag lägger in dem nu, i alla fall. Jag skrev ju om födelsedagen HÄR.

Läser kortet, som Viktor gjort

Presentöppning i sängen

Titta, vilken fin kjol!

Bästa presenten ... en gravid Barbie-docka

Bästisen, Alexandra kom på besök och fick tårta

Dålig bild på när Amanda blåser ut ljusen

Två snygga tjejer poserar framför kameran

Här poseras det i sängen också

Tjejerna testar Amandas nya cykel

Amandas nya cykel

Det togs ju inte så jätte mycket bilder. Jag är inte så bra på att komma ihåg sådant. Men lite bilder blev det ju i alla fall.

Trött tjej

När jag kom hem från jobbet idag, så hittade jag Amanda i sin säng ... sovandes! Hon låg på mage och sov så sött. Min lilla gull-fia. Hon måste väl ha varit alldeles slut efter helgen ... och så var det ju varmt inne, så när hon lade sig i sängen slocknade hon säkert omedelbart. Jag började med middagen och när maten var klar så väckte jag henne. Det kände nog lite motigt först att stiga upp, men efter att hon varit uppe en stund och fått i sig lite mat, så piggnade hon till ... och sen fick hon gå ut och testa sin nya cykel. Det blev en tur till en klasskompis som bor rätt nära oss.
För Viktor blev det också en rätt stressig kväll. Efter middagen, så cyklade han iväg till judon. Väl där, så fick han lov att avbryta träningen i förtid ... något som kommer bli standard under Måndagarna framöver. Hans band har ju nämligen fått en rep-tid på Musikinstitutet varje Måndag klockan 19-20 ... och eftersom Viktor egentligen slutar judon först 19.15, så blir det nästan bara halva passet för honom nu, eftersom han måste hem och duscha först. Efter en snabbdusch, så bar det alltså iväg igen för honom. Maken cyklade med honom dit, så att han skulle hitta. Det var ju första gången han skulle få ta sig dit på egen hand, så då är det ju bra om han lär sig vägen. Hem, fick han ju cykla själv sen ... och det hade inte varit några problem att hitta, sa han.

Amanda sa nåt lite roligt idag, förresten. När hon skulle testa sin nya cykel, så skulle maken cykla med henne lite grann ... på vår stora cykel (som vi fått av svärmor) ... och då sa Amanda: "Var är DIN hjälm, Pappa?"
Haha! Ja, det kan man ju fråga sig, kanske. Den är väl typ ... hm ... i affären ... på en hylla ... oköpt. ;-)
Men så cyklar han ju inte särskilt ofta heller. Fast Amanda menade på att han ju faktiskt kan skada huvudet ... och det har hon ju rätt i, förstås.

En otrolig framgång!

Helt otroligt! Jag kollar på den Finska valvakan på FST och Sannfinnländarna verkar gå mot en riktig framgångssaga. Närmare 20!!! % av rösterna! Jag försökte leta på nätet efter deras partiprogram ... på svenska ... men det var inte det lättaste. De är nämligen inte det mest svensk-vänliga partiet, direkt. Faktum är att de är väldigt mycket emot det svenska språket. De vill slopa den obligatoriska skolsvenskan och de vill även att kraven på tjänstemannasvenska ska bort ... något som vore helt förödande för oss Ålänningar, t ex. Det är illa redan nu ... att få hjälp på sitt eget språk (Svenska), men om Sannfinländarna får som de vill, så blir det väl stört omöjligt att få någon myndighetshjälp från fastlandet utan att kunna Finska.
Hittade en del på Svenska Yle i alla fall. Där stod det bland annat:

Svenskan borde bli frivillig på alla stadier. Inte heller de svenskspråkiga ska behöva läsa finska, konstaterar partiet. Genom att avstå från skolsvenskan blir det mera tid över för andra språk, som engelska, tyska, franska, spanska och ryska som är speciellt viktig i östra Finland.

Kravet på tjänstemannasvenska ska bort och andelen svenskspråkiga program på YLE ska minskas till en nivå som motsvarar sex procent av bolagets budget.

Men det är inte bara svenska språket som Sannfinländarna är emot, utan de är över lag väldigt främlingsfientliga. Kanske inte riktigt i klass med Sverigedemokraterna, men ändå är de ett parti inom samma kategori. Det är rätt skrämmande, egentligen ... att sådana här partier går så mycket framåt ... överallt i hela Europa. Men samtidigt kan man ju tänka att det måste bero på någonting ... att det är ett slags "rop på hjälp". Folk har fått nog ... folk har fått nog av att invandrare kommer in i landet och tär på ens egen välfärd. De tar ens pengar och de tar ens jobb ... och så skyller man alltihop på invandringen och vill göra något åt den fruktansvärda situationen ... och då röstar man på ett parti som kanske kan göra någonting åt det. OBS! Detta är inte mina egna åsikter, utan mer som en förklaring på hur folk kan tänkas tänka.
Nu har ju dock inte Finland ens några stora problem med invandring. Vi tar in väldigt få invandrare jämfört med många andra länder ... exempelvis Sverige. Men tydligen är Finländarnas gräns för när de anser att måttet är rågat, mycket lägre än hos andra. Kanske mycket pga närheten till Sverige? Finländarna är väldigt medvetna om situationen i grannlandet och känner sig väl rädda för att det ska gå på samma sätt i Finland. Därför säger folk ifrån ... redan nu ... innan det plötsligt är för sent ... och man säger ifrån genom att rösta på Timo Soini och hans Sannfinländare. Det ligger ju i tiden för den här typen av partier, fast jag tycker ändå att det här extremt stora stödet som herr Soini fått var lite oväntat. HAN är VERKLIGEN valets vinnare! Bara att gratulera Timo Soini. Fast till det finska folket ... och framförallt det finland-svenska folket, så kan jag bara beklaga.