För några dagar sen, så skrev jag ju så här:
Den senaste tiden har jag faktiskt funderat på att börja igen, men det känns inte lika enkelt längre. Det är mycket svårare att skriva när man är lycklig ... när man inte har så mycket drömmar längre och när man inte heller är nyförälskad. Dessutom har fantasin verkligen dalat. Jag kommer inte lika lätt på vad jag ska skriva om längre ... och då är det inte särskilt lätt. Men kanske om jag ger mig tid? Jag vill ju verkligen försöka igen, för det är en så oerhört härlig känsla när man precis har fått en ny ... egen låt ... klar. Man blir så glad, på ett sätt. Så jag ska nog ge mig själv den tiden ... någon dag när jag känner mig inspirerad.Och inspirerad ... det kände jag mig igår. Amanda var ute och lekte och Viktor höll väl på med sitt ... och vad pappa och maken gjorde, det har jag ingen aning om ... så då kände jag att jag faktiskt hade TID och jag hade även LUST. Så jag gick och hämtade mitt sångblock (blocket med alla mina låtar), tog fram en blyertspenna och så gick jag och lade mig i sängen och började skriva. Jag har tidigare haft en massa idéer som jag funderat på, men när jag så låg där med pennan i handen, så blev det plötsligt någonting helt annat. Men texten bara växte fram ... ord för ord ... och det gick rätt smidigt. Plötsligt hade jag ju en hel sångtext klar ... två verser, refränger och så ett stic ... precis så som de flesta av mina låtar är uppbyggda.
Så ... nu är det bara melodin som saknas. Jag försökte en stund i går ... när pappa och maken var ute på promenad (vill ju helst att ingen hör), men jag fick ingenting klart. Jag testade ju mest bara lite ... så att jag kunde höra om det skulle gå att faktiskt få till en melodi av texten. Det hann jag ju då få en klar uppfattning om, men hann inte få till den perfekta melodin. Jag VILL ju verkligen att den ska bli bra. Men det var lättare sagt än gjort, kände jag. Problemet är väl egentligen att låten är på svenska. Jag fattar inte varför, men på något sätt så får jag det mest att låta som dansband ... och det vill jag inte. Engelska texter är enklare att göra bra melodier till, medan svenska texter kräver mer bearbetning. Jag vill ju liksom inte göra en dansbandslåt. Helst vill jag att det ska bli till en mäktig ballad ... men något sådant fick jag definitivt inte till igår. Nå ... får se om det löser sig. Ska jobba lite mer på den, så hoppas jag att det kommer fixa sig tillslut.
Jag blev rätt nöjd med texten, i alla fall. "Lev idag!" döpte jag den till. Det var en rätt självklar titel, vilket man förstår när man läser texten till refrängen.
Jag har fått den uppfattningen om att mitt sätt att göra en låt på är tämligen ovanlig. Vad jag förstått, så brukar de flesta göra melodin först och därefter lägga på en text ... eller att de gör text och musik samtidigt. Men för mig så är egentligen mitt sätt det enda gångbara. Har testat att göra text och musik ihop, men då har det varit helt omöjligt att få ihop en hel ... och logisk låt. Det blir ingen bra uppbyggnad på det sättet. Men om jag gör hela texten först, så får jag ett sammanhang och en "rätt" uppbyggd text. Så kan jag efteråt tonsätta hela texten ... på vilket sätt jag vill. Jag kan testa olika melodier och lägga på den musik som jag känner allra mest för ... den melodi som passar alla bäst. För mig är ju texten väldigt viktig. Jag skulle aldrig göra en låt som är typ "boobap, beebap, yeah, yeah, woo". Visst ... det är kanske trallvänligt och så, men för mig känns det rätt menlöst med bara tomma ord. Jag kan ju dock gilla att lyssna på ... och sjunga sådana låtar ... men skulle aldrig inkludera sådana ord i en egenskriven sångtext. Nej, jag vill att orden ska betyda någonting. Sån är JAG.
Nu känns det i alla fall jätte skönt att jag faktiskt fick till en ny låt. Så hoppas jag att melodin faller på plats snart också.
Hej!
SvaraRaderahar bara en liten fråga. Har du lärt dig finska eller pratar din man svenska? För jag själv har varit tillsammans med en finsk snart i 3 år. och det är ju helt omöjligt språk att lära sig :)
Hej!
SvaraRaderaAlltså ... jag vi bor ju på Åland och Åland är enspråkigt svenskt. Det är alltså det språk som alla pratar här. Finska är inte ens obligatoriskt att lära sig. Det är frivilligt från 5:e klass.
Både jag och maken är födda och uppväxta i Sverige, dock. Men ... min man har Finländska föräldrar, så han pratar flytande Finska och pratar alltid finska med sina föräldrar. Själv, så har jag lärt mig mycket Finska från min man och sen gick jag en ettårig fortsättningskurs efter att vi flyttat till Åland (behövde inte gå nybörjarkursen, eftersom jag redan kunde en del). Det var mest för att kunna delta mer i samtalen när vi träffar makens släktingar.
Jag förstår nu en del Finska, fast jag pratar inte. Visst är det ett svårt språk att lära sig, fast det blev ändå enklare att förstå när jag lärde mig lite grammatik på kursen jag gick.