Nog funkar det väl ändå, men inte på samma sätt ... och jag känner nu en mycket större saknad. Visst är det larvigt, men faktum är att jag faktiskt saknar min "lille" pojke jätte mycket. Det känns värre nu, när han inte är med någon släkting ... och när man inte kan nå honom på ett enkelt sätt. Jag saknar honom faktiskt mycket mer än jag trodde att jag skulle göra. Just nu så hoppas jag bara att morgondagen ska gå fort ... så att jag snart får träffa honom igen ... och krama om honom.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar