Kollar ringar

Just nu så håller jag på att kolla lite på vigselringar. Nej ... jag ska INTE gifta om mig. ;-) Men saken är ju den att jag tappade min vigselring i vintras och har inte alls funnit den. Jag hade ju hoppats att den skulle dyka upp i samband med flytten, men den gjorde ju aldrig det ... och det känns verkligen jätte jobbigt! :-(
Jag har ju dock haft en tillfällig ring under den här tiden ... en ring, som jag fått av mina svärföräldrar och som påminner mycket om min vigselring. Den har jag haft som ersättningsring och därför har inte saknaden varit alldeles outhärdlig ändå. Fast om sanningen ska fram, så har jag saknat min egen ring nåt oerhört. MIN vigselring ... min ring, som jag fick av maken på vår bröllopsdag ... min ring, som är graverad med våra namn och bröllopsdagens datum. DEN ringen vill jag ha!
Men jag inser ju att jag aldrig kommer få tillbaka den ringen igen. Den är och förblir borta ... borta för alltid. Därför måste jag ju nu kunna gå vidare utan den ringen ... och eftersom vi i sommar firar 10-årig bröllopsdag, så tänkte jag att det då kunde passa bra att skaffa en ny ring till mig ... en ny, graverad vigselring ... som jag får av min man på vår bröllopsdag. På vårt Tenn-bröllop (det hette visst så, fick jag veta när jag googlade). Då skulle jag lättare kunna släppa den gamla. Så därför håller jag nu på att kolla lite efter passande ringar. Vill ju gärna ha hem den före vår bröllopsdag.
Det kanske låter jätte materialistiskt och snobbigt att vara så fixerad vid en liten ring. Det borde ju liksom inte vara ringen som är det väsentliga och det viktigaste i ett äktenskap. Självklart ÄR den inte VIKTIGAST. Men ... den är ändå en symbol för vår kärlek ... och ett minne av en av de underbaraste dagarna i mitt liv. Minnena har jag ju fortfarande kvar i mitt huvud och på bilder, men jag vill ändå ha en symbol också ... en symbol som är med mig alla dagar, dygnet runt. Fjantigt? Ja, det kanske det är ... fast inte för MIG. Jag har verkligen inte mycket smycken, så därför tror jag också att ringen är extra viktig för mig. Min förlovningsring var den första ring som jag på riktigt fått av någon och som jag använde alla dagara därefter ... och vigselringen var den andra. Jag har annars aldrig använt ringar ... inte förrän jag fick dessa två. Så det ÄR liksom inte bara en ring, utan den är så mycket mer ... en otroligt betydelsefull symbol.
Den nya ringen kommer jag sen att ha stenkoll på. Aldrig att jag kommer tappa den ... så, som jag gjorde med den andra. Jag kommer vara sååå försiktig! Vill INTE förlora min vigselring en gång till!

"Är du överallt?"

Jag måste ju erkänna att jag inte haft nån vidare ork ... eller ens lust ... till att blogga de senaste dagarna. Har haft så mycket på jobbet så jag känner mig alldeles slutkörd. Jag printar ju den här veckan, eftersom han som gör det i vanliga fall är på semester och nästa vecka kommer det bli likadant, eftersom han fortfarande är ledig då.
Detta innebär för mig extra långa arbetsdagar och dessutom en massa extrajobb under hela arbetsdagen. Jag måste ju liksom utföra detta utöver mina vanliga arbetsuppgifter, så visst känns det på. Jag går som en duracellkanin på dagarna ... fram och tillbaka ... överallt ... runtomkring ... och ögonen flackar runt, runt för att scanna över alla ytor och se till att jag inte missat något. Blir ju helt matt av alla olika uppgifter jag nu får utföra ... och så att dagarna är lite längre känns ju också på.
Idag fick jag faktiskt en kommentar från en kollega på en annan avdelning ... nåt i stil med: "Är du överallt?" Jag hade ju hand om printningen plus att jag skötte mitt vanliga jobb, så hon tyckte väl det verkade som om det var jag som gjorde allting på vår avdelning. Hon sa ju det också ... att killarna (mina kollegor) ju inte ens syntes till. Men jag verkade vara på alla poster, typ. Och precis så känns det ju för tillfället. Dels har jag fått mer att göra på mitt vanliga jobb och dessutom har jag ju nu den där printningen ... så visst känns det som om jag gör otroligt mycket just nu. Tydligen är det något som då också märks utåt sett, eftersom jag får kommentarer om det.
Fast snart blir det väl ändå bättre. Vi har ju en sommarvikarie hos oss just nu som jag håller på att lära upp lite smått. Nu i början så tar ju det dock lite extra tid ... att lära upp en helt ny person ... men sen, när han lärt sig mer, så borde det ju lätta upp lite för mig.
Snart är det ju i alla fall helg ... och det behövs, kan jag säga. Den här veckan har verkligen känts superlång. Hoppas bara att det här underbara vädret håller i sig också ... så att man får njuta av lite värme under tiden man är ledig. När jag är på jobbet, så kan det ju egentligen kvitta hur dant väder vi har. Fast på helgen vill jag ha sommar! Jag tycker verkligen det är helt underbart nu! Precis det väder som jag älskar!

Pizza-test för Buzzador

Jag är ju en så kallad Buzzador och nu hade jag kommit med i en ny kampanj, som vi testade till middag igår ... nämligen frysta pizzor. Märket var Dr. Oetker och sorten vi skulle testa, hette Stoneoven Tradizionale.
Det finns tre olika smaker på dessa pizzor ... Mozzarella, Salami och Tonfisk. Tyvärr kunde vi inte testa tonfiskpizzan, eftersom jag inte fick tag på någon sådan ... fast mozzarellan och salamin, hittade jag. :-)

Jag värmde upp ugnen till 220 grader, som det stod ... och sen tillagade jag pizzorna direkt på gallret. Jag tolkade beskrivningen som att man skulle göra på det sättet. Faktiskt, så tyckte jag att beskrivningen var lite svårtydd. Det var i princip endast en bildbeskrivning och jag vill ju egentligen ha textbeskrivningar, så att jag kan läsa exakt hur man ska göra, men denna såg ut så här:

Visst ... inte ÄR den väl egentligen svår att tyda, bara att JAG hellre läser momenten i text ... Gör si och Gör så osv.

Hur som helst ... jag tillagade två åt gången, så delade jag sen upp de i slices, så kunde vi alla äta samtidigt vartefter pizzorna blev klara.

Före gräddning

I ugnen

Efter gräddning

Så hur smakade då pizzorna? Om man ska jämföra de med andra frysta pizzor, så tycker jag att dessa får ett väldigt högt betyg. De hade luftig och spröd botten ... och när de precis kommit ut ur ugnen, så var de enkla att skära och tugga. Sen hårdnade de lite efter att de varit ute en stund. Storleken var rätt lagom och smaken var helt okej. Visst hade det ju kunnat vara lite mer sås och lite mer ost, förstås ;-), fast de gick ju bra att äta. Godast, var mozzarellapizzan. Det tyckte nästan alla av oss (om man ska räkna procent, så var det 80 % av oss testare, som bäst gillade mozzarellapizzan). Det var god smak ... lite mer ostig och så var det gott med körsbärstomaterna på.

Viktor funderar över hur det smakar

Mmm, vad gott!

Så ... i klassen "Frysta pizzor", så får denna pizza ett högt betyg. Kanske inte den allra godaste frysta pizzan vi smakat, men långt ifrån den äckligaste. Kanske att jag skulle ge betyg 4 av 5 i den genren.
Men ... om man jämför med goda hemgjorda pizzor eller pizzeriapizzor, så får ju denna ett riktigt lågt betyg. Man kan ju inte alls jämföra på det sättet, eftersom man aldrig kan få samma upplevelse med någonting fryst och uppvärmt. Det kommer nog ingen någonsin lyckas åstadkomma.
Det funkar ju dock bra som mat om man vill ha nåt snabbt och enkelt ... och som smakar hyfsat. Om man vill ha en fryst pizza, så är denna absolut att rekommendera ... men det är ju knappast någon wow-upplevelse om man vill ha riktigt god mat.

Vi ska resa bort!

Idag har verkligen varit en riktigt skitdag! Har varit arg och irriterad typ hela dagen. Anledningen varken orkar eller vill jag kommentera här, men hur som helst så har jag inte känt mig nåt vidare idag. Jag skrev ju här nyligen att jag inte riktigt längtade till semestern ... att jag kände mig stressad över att den snart var på kommande. Men efter idag, så känner jag att jag inget hellre vill än att få gå på semester. Jag vill så, så, så, så, så gå på semester. Just nu skulle jag bara vilja skrika rakt ut: JAG VILL HA SEMESTER!
Så känner jag i alla fall idag ... när jag är på uruselt humör och irriterad på allt som har med jobb att göra. Blä!

Jag blev ju dock på liiite bättre humör när jag fick ett mail från maken på eftermiddagen, där han berättade att han bokat en resa åt oss ... en resa till Alanya, i Turkiet. All inclusive! Ingen av oss har varit i Turkiet tidigare, så det blir en ny erfarenhet. Sen har jag ju heller aldrig varit på någon All-inclusive-resa heller tidigare, så det ser jag ju en del fram emot ... och så får man väl hoppas att de har bra mat på hotellet, förstås. Tror det kommer bli riktigt nice!

Här ska vi bo en vecka. Det kommer nog bli helt underbart!

Fler filmer från Alanya, Turkiet hos Fritidsresor

Vi firar ju 10-årig bröllopsdag sen i Augusti också, så man kan väl kanske se det här som en slags resa för att fira det? Så får ju barnen också ta del av resan, förstås. De ser ju otroligt mycket fram emot den! Amanda är ju helt vattentokig, så hon längtar efter att få bada i massor. Vi har också anmält båda barnen till Superkids, så vi får hoppas att det är bra, eftersom man måste anmäla och betala hemifrån. Amanda kan ju vara lite rädd för sådana situationer ... men nu kommer hon ju ha Viktor med sig, så då kommer det säkert gå bra. 

Jag tror det kommer bli en jätte kul semester i år ... för hela familjen. Så nu börjar jag längta oerhört mycket efter semestern! Måste ju fundera över vad som fattas inför resan ... och om något behöver inhandlas. Barnen behöver nog mer badkläder och Viktor måste ha nya skor i alla fall.

Tror inte vi behöver ha med så jätte mycket kläder, egentligen, för det lär ju bli hyfsat varmt. Läste att det dagtid brukar vara 34 grader där i Juli/Augusti, så då klarar man sig nog bra utan en massa tjocka tröjor, i alla fall. ;-)

En underbar midsommarafton

Vi hade en helt underbar midsommarafton igår. Som vanligt, så åkte vi ut till Järsö ... till våra vänner. Vi brukar vara tre familjer som firar där tillsammans ... tre familjer med barn i samma ålder, så det brukar vara riktigt roligt för allihop. Pojkarna är nu 10-11 år (Viktor och Isak är 00:or, medan Emil är 01:a) och flickorna är 8-9 år (Elsa är 02:a, medan Amanda och Alexandra är 03:or). I år hade vi ju dessutom vi fått tillökning hos midsommarfirarna ... dels, så var min pappa med oss dit i år ... och så har ju Isak och Elsa fått en lillebror för ca 5 månader sen ... så nu var vi 7 vuxna, 6 barn och en bebis. Det var riktigt fullt av folk ... och riktigt roligt! God mat, god dryck och en allmänt trevlig samvaro. I vanlig ordning, så blev det en fotbollsmatch mellan barnen och föräldrarna, men i år var det endast pojkarna som stod för fotbollsspelandet. Flickorna ville ju inte längre spela nån fotboll, så vi mammor fick istället stanna inne och titta på en modeshow som flickorna anordnade. De verkade ju rensa ut Alexandras garderob totalt och kom ut och visade plagg efter plagg efter plagg. Sen lånade de varandras kläder också ... och kombinerade dessa kläder med varann. Riktigt organiserat, verkade det vara ... och musik hade de på när de vandrade fram på catwalken. Haha! :-D
Det blev även bad i havet för samtliga barn ... i olika omgångar ... och bastu, blev det visst också. Jag var ju förutseende nog att ta med badkläder till barnen. Själv skulle jag aldrig ha kommit på tanken att hoppa i det kalla vattnet, med jag känner mina barn och antog att de nog skulle bli lite sugna på att bada. De är inte lika mycket badkrukor som jag är.
I bilen, på väg till Järsö, så frågade Amanda om jag hade tagit med badkläder till dem och när jag då svarade att jag faktiskt gjort det, så utropade Viktor: "Tänker du på ALLT?"
Ja. jag gör väl det ... fast ibland känns det rätt rörigt i huvudet när man ska hålla allting i huvudet hela tiden och när man ska fundera över alla tänkbara scenarion. Ibland lyckas det dock inte, heller ... utan jag kan glömma bort väldigt väsentliga saker. Fast igår funkade hjärnverksamheten rätt bra. ;-)

Lite bilder från dagen:

Vi åt en snabb lunch på stan innan vi åkte iväg till Järsö

Viktor, med en tömd nachotallrik

Vår lilla, fina midsommarstång

Flickorna ska till att dansa runt stången

Till och med pojkarna var duktiga och ivriga på att sjunga och dansa i år ...

... pojkarna bytte dock ut vissa ord i texterna, fast högt och tydligt sjöng de ...

"Prästens lilla kråka"

Sen fattade vi varför de sjungit så "bra" ... de hade ju spelat in sången på mobilen och hade RIKTIGT roligt åt det efteråt

Lilla Alve, i sin mammas famn ... och tjejerna poserar i bakgrunden

Tjejerna, efter sin första modevisning (de hade två)

Det var en riktigt lyckad midsommarafton och jag tror nog att alla var väldigt nöjda med dagen. Tiden gick ju dock så otroligt fort. Plötsligt var liksom klockan redan 22.30 och det började bli dags att åka hemåt. Det tog väl en stund att få med sig allt, men sen var vi slutligen på väg hem i bilen. 

Väl hemma, så var det bara för barnen att borsta tänderna och sen snabbt i säng. Blev väldigt sent för dem ... först efter 00.30, somnade de. Men är det midsommar, så är det. De fick ju ta sovmorgon sen, så det var ingen fara med det.

Trevlig midsommar!

Idag är det ju midsommarafton och vi ska så småningom dra oss iväg till Järsö, där vi ska fira tillsammans med våra vänner. De bor jätte vackert ... på en stor, fin tomt alldeles vid vattnet. Där har vi firat midsommar alla år sedan 2006, så det blir sjätte året för oss nu. Man kan nog nästan börja kalla det för en tradition. ;-)
Just nu tänkte jag inte vara så långrandig angående det, utan det blir väl att jag ger en uppdatering sen efteråt ... imorgon eller så ... där jag berättar om årets midsommarfirande ... och då jag även lägger in lite bilder (om jag kommer ihåg att ta några).

Jag har tänkt lite på det där med på vilket sätt man önskar någon en trevlig midsommar. Det verkar ju vara lite olika med hur folk säger. Vissa säger glad midsommar, medan andra säger trevlig midsommar ... men vilket är egentligen det "rätta"? Eller kan man använda sig av båda?
Själv har jag lärt mig att det heter trevlig midsommar, så det känns som det rätta för mig. Jag har för mig att jag som liten lärde mig att det hette "God Jul", "Glad påsk" och "Trevlig Midsommar". Därför har det väl blivit så att jag använt mig av dessa uttryck genom året. Huruvida det är korrekt eller inte ... det vet jag ju inte. Språket förändras ju hela tiden, så nu för tiden kan man kanske säga lite hur man vill ... till och med enligt SAO (Svenska Akademiens Ordlista)? Nu kanske man till och med kan önska någon en "Glad Jul"? Vad vet jag ...
Men själv, så följer jag i alla fall dessa regler ... som jag lärde mig när jag var liten.

Så ... nu önskar jag alla mina bloggläsare en riktigt Trevlig Midsommar.

Jag VANN!

Jag var ju nyligen med i Buzzadors Nivea-kampanj (som jag skrev om HÄR) och de 80 första som skickat in sin slutrapport skulle få ett paket från Buzzador, innehållande:

personligt hygienpaket i en stor presentplåtburk som ser ut som den klassiska blå Niveaburken

ansiktsprodukter i presentförpackning samt

2 st mascara (värde totalt ca. 80€).

 Det var väl främst för mascaran som jag verkligen ville vinna paketet. Jag brukar allt för sällan köpa sådan, eftersom  jag tycker det är så dyrt ... så istället använder jag min mascara så länge det bara går ... tills det knappt går att få ut någonting alls. Så därför kände jag att det skulle vara riktigt kul att vinna just detta.

Jag brukar aldrig vinna någonting annars, så jag var väl inte helt inställd på att jag skulle få någonting ... även om jag ju hoppades. Och idag kom ett mail, där det stod så här:

Hej AasaC76!

Grattis!
Du är en av 80 Buzzadorer som får ett produktpaket från Nivea.
Vi beräknar att paketet är framme under vecka 27.

Tack för ditt deltagande i vår nya bloggkampanj.
Kampanjen genererade många Nivea-minnen på Niveas jubileumssida www.nivea.fi/mosaiikki,
där du kan fortfarande läsa andras minnen. Kanske har du ett nytt minne
som du vill skriva in i mosaiken?

Niveas marknadschef Hanna Grandell-Lehtonen tackar också för ditt deltagande!


Trevlig sommar!

Hälsningar,
vi på Buzzador

Så nu blev jag ju verkligen jätte glad! Grattis till mig ... och tack till Nivea och Buzzador! Får se när paketet dyker upp sen. :-)

Ett gott inköp

Vi var och handlade tidigare ikväll ... inför Midsommar. Vi kommer ju visserligen troligtvis fira Midsommarafton hos våra bekanta på Järsö, men vi måste ju ändå ha en massa mat hemma ... för resten av helgen ... och mer än så. Så då drog vi till Kantarellen. De har gjort om en hel del där, så man fick leta lite efter vissa saker som nu hade bytt plats. Fast det gick rätt bra ändå. Jag är rätt bra på att hitta i affärer. ;-)
Det var ovanligt lite folk med tanke på att en storhelg är på stundande. Fast antagligen beror detta på den nyöppnade matvarubutiken, Varuboden. Jag tror att många säkert gör sina storinköp där nu ... nu, när det är så nytt, åtminstone. Fast inte mig emot. Då gick det ju smidigt för oss att handla ... och jag gillar Kantarellen, eftersom de för det mesta har allt som jag behöver.
Viktor stannade hemma när vi åkte till affären, men Amanda ville följa med. Jag tyckte det var konstigt först, eftersom hon en stund tidigare hade gnällt över att behöva åka och handla. Men antagligen hade hon en baktanke ... hon ville troligtvis med för att kunna se om det fanns nåt hon ville ha ... och hon ville kunna påverka. Det fick hon också göra. Det dröjde nämligen inte länge förrän hon hittade ett paket med riskakor som hon ABSOLUT ville ha. Hon hade ätit de hos sin kompis och sa att de var jätte goda! Vi hade ju aldrig köpt de tidigare, så vi tänkte: "Varför inte?" och så plockade vi på oss en förpackning.
Vi smakade sen på varsin efter att vi kommit hem och shit, vad de var goda! Så goda att jag faktiskt skulle kunna äta sådana istället för chips. Det var med nacho och chilismak och de var verkligen jätte mumsiga!

Så jag kommer nog köpa de fler gånger ... som ett lite nyttigare snacks. Kanske att det inte är så supernyttigt, men jag tror ändå att dessa riskakor är nyttigare än chips.

Förresten, så tappade nästan Amanda hakan när hon såg på kvittot efter att vi handlat. Så frågade hon om jag ens hade några pengar kvar på mitt konto nu. Det var ju liksom jätte mycket pengar som vi handlat för. Haha!
Ja, en del pengar har jag nog kvar, svarade jag henne. Inte ska hon behöva fundera på sådana saker, heller.

Rösta på min design!

Jag har designat en klänning på nelly.com och skulle ju sååå gärna vilja ha en massa röster, så om du tycker att min klänning är fin ... gå in dit och rösta! Snälla!

Hjälp mig att vinna, rösta på min klänning här!

Kvällsgott

Lite kvällsgott i min ensamhet efter att barnen lagt sig för kvällen ...

Kvarg med honung och jordgubbar ... och så en liten klick sprutgrädde ovanpå det. Var riktigt mumsigt ... och inte allt för onyttigt, ändå.

Mycket att göra ...

Igår orkade jag inte skriva någonting här. Jag kände mig som apatisk hela kvällen ... apatisk och irriterad. Hade så mycket att göra på jobbet igår ... så mycket att jag inte hann göra allt som jag hade tänkt. Kände mig som en duracellkanin som gick på högvarv typ hela dagen. Många gånger under dagen så kände jag att jag hade god lust att bara skrika rakt ut. Jag KAN inte göra ALLT! Jag KAN inte ta alla andras jobb när de är lediga och jag KAN inte få på mig hur mycket extrauppgifter som helst. Igår kändes det lite som om måttet var rågat. En sak till och jag hade rytit ifrån. Det kändes som om hjärnan nästan var på väg att koka över när jag hela tiden var tvungen att fundera och planera och tänka på vilka saker som jag kunde skjuta upp till följande dag. Visst klarade jag av det mesta ändå ... men inte alls allt.
Ja, sen var jag då sjukt trött hela kvällen ... och irriterad på allt och alla. Jag ägnade bara kvällen åt att spela lite spel på facebook och bara slappa ... och pratade nog mindre än vanlig. För en gångs skull så kände jag mig ju inte ett dugg pratsjuk. Jag ville bara gå och dra nåt gammalt över mig, typ ... glömma dagen som varit ... och hoppas på en bättre morgondag.
Idag har väl dagen gått något bättre, fast har fortfarande en del saker ogjorda eftersom jag inte riktigt hunnit med. Men imorgon tror jag det kommer bli ännu bättre. Då kommer jag nog hinna med mer.

Tänker man för mycket på jobbet ...

... om man känner sig stressad av att det bara är en månad kvar till semestern?
Tidigare så har jag alltid längtat jätte mycket efter semester och har tyckt att det varit alldeles för långt tid kvar redan innan de första börjar gå i början av juni ... eller till och med i maj vissa år. Själv har jag ju oftast haft rätt sen semester och då finns det ju verkligen tid för mig att börja längta. Veckorna före semester brukar kännas hur sega som helst ... och jag brukar längta som en tok efter den där dagen då man får gå på fyra långa veckors ledighet.
Men så känner jag inte i år. I år känner jag mig superstressad över att jag ska gå på semester. Det känns som att jag inte alls har tid att gå på ledigt än. Har massor av saker jag behöver göra och vill hinna klart med allt före jag kan gå. Jag har ju fått så mycket extragrejer att göra den här våren ... så mycket att jag inte riktigt hunnit med allt annat på det sätt som jag brukar ... så nu har det känts som om jag halkat efter lite. Därför känner jag mig så stressad över att semestern nu närmar sig med stormsteg. Visst vill jag ju gå på semester. Jag VILL ju verkligen ha ledigt. Men jag vill inte ha något ogjort när det blir dags att gå.
Nå ... imorgon kommer vår sommarvikarie, så när det blir dags att lära honom mitt jobb så kanske jag får lite mer tid över till att fixa sådant jag inte hunnit med. Fast ändå har man allt det där löpande ... som bara blir allt mer. Då blir det ju att man skjuter undan sådant som är mindre viktigt ... och mindre akut. Men de sakerna måste ju också fixas tillslut.
Hur som helst så har jag ju i alla fall fyra veckor på mig att beta undan allt som blivit eftersläpande ... och förhoppningsvis hinner jag med allt som jag tänkt mig. Det MÅSTE jag ju. Det har ju bara varit så hemskt mycket på jobbet den senaste tiden, så då har det väl gjort att man känt sig extra stressad. Jag VILL ju verkligen gå på semester, men ändå längtar jag inte riktigt dit ... inte alls så som jag brukar. Känner mig verkligen jätte stressad!

Egoshopping

Idag var Amanda och jag ut på stan en sväng ... för att kolla på kläder till mig. Är inte särskilt ofta som jag köper saker till mig själv. Egentligen är jag faktiskt urusel på att shoppa. Det har varit hur många gånger som helst som jag har gått in i en affär och sedan kommit ut därifrån tomhänt. Särskilt när jag ska handla byxor. Har verkligen jätte svårt att hitta några passande byxor eftersom jag är så kort ... och dessutom är mina lår rätt kraftiga, så då är det verkligen jätte svårt. Men idag gav jag mig den på att jag verkligen SKULLE hitta ett par byxor till mig själv. Jag har ju knappt några långbyxor att sätta på mig längre, eftersom mina favoritjeans har fått ett hål över rumpan. Jag vill ju liksom inte använda dem om man ser vilken färg jag har på trosorna. Nej, då använder jag hellre andra byxor som jag har så länge. Så har jag försökt att hitta några andra byxor som kan ersätta de där stretchjeansen, men hittills har jag inte lyckats. Jag har i och för sig inte kollat så mycket på jeanssektionen, eftersom jag hade hoppats hitta någon annan typ av byxor den här gången. Fast idag tänkte jag att jag ändå kunde kolla lite på vilka jeans som fanns ... och då tog den inte lång stund förrän jag hittade ett par i en stretchig modell. Jag är inte så förtjust i hårda jeans. Tycker det är så svårt att andas och röra sig i sådana, så helst vill jag därför ha stretchjeans.
Jag tog ett par byxor i storlek 34 och gick till provrummet för att testa. Jag tvivlade dock på om jag verkligen kunde ha den storleken eftersom jag känt mig så hemskt plufsig den senaste tiden. De såg ju ut att vara lite på gränsen, tyckte jag. Fast jag testade ... och blev nog faktiskt lite förvånad när de gick på så pass lätt ändå ... och att det inte heller var några problem att stänga byxorna. Så då bestämde jag mig för att köpa de byxorna. Lite långa, var de förstås ... fast jag får väl vika upp de lite om jag tycker att det behövs.
Sen gick jag för att kolla på mer kläder ... jag skulle ju egentligen behöva både fler byxor och toppar ... gärna lite somrigare saker ... och nu hade de ju mycket erbjudanden. Bland annat hade de mycket kläder som ingick i tag 3 betala för 2. Då fick man kombinera hur man ville av dessa ... toppar, byxor, kjolar, klänningar, linnen m.m. Jag kollade länge bland dessa kläder och provade även en hel del ... lite halvkorta byxor, olika leggings och någon top. I de flesta byxor jag provade såg jag helt idiotisk ut. Vita leggings är verkligen inte min grej! Mina lår ser ju verkligen gigantiska ut i det. :-( Svarta funkar i så fall bättre ... och jag hittade ett par svara kaprileggings som jag faktiskt tänkte köpa. Även en vit ärmlös tunika, hittade jag ... och ett par snygga vita kapribyxor som faktiskt funkade väldigt bra på mig. Jag var sååå nära att köpa dessa kläder, för då fick man ju det billigaste gratis. Men så tänkte jag: "BEHÖVER jag verkligen detta?" "BEHÖVER jag verkligen fler sommarbyxor? Jag, som är så frusen av mig." Tröjor, går ju alltid åt ... men sommarbyxor? Så då lämnade jag tillbaka kläderna och började istället kolla om det fanns något annat ... lite billigare, som jag kunde köpa.
Jag kollade lite bland rea-kläderna och hittade då en randig t-shirt för 5 €. Det tyckte jag var överkomligt, så den plockade jag på mig.
Så behövde jag även nya trosor, så jag köpte tre par sådana också. Amanda hjälpte mig att välja. Hon är ett rätt bra smakråd, för hon säger nog bra vad hon tycker ... och hon HAR ju faktiskt bra smak.

Så detta kom jag hem med:

Jag skulle dock egentligen behöva köpa ännu mer kläder till mig själv, eftersom jag fått en så pass annan klädsmak de senaste åren så jag känner mig rätt obekväm i de flesta av mina kläder. De kläder som jag trivs i använder jag ju så pass mycket att de blir slitna och går sönder, så därför skulle jag egentligen behöva en massa nytt. Fast tyvärr kostar ju det en hel del pengar att förnya sin garderob ... så då får jag väl ta det lite då och då istället. 

Fick lära mig ett nytt ord

Jag lärde mig ett nytt ord ikväll ... dampa. Det är tydligen något man gör när man beter sig hetsigt och okontrollerat, typ. Jag antar att det är liknande betydelse som när man på min tid brukade säga att få psykbryt? Nu låter jag väl som jätte gammal, förstås ... och jag KÄNNER mig nog faktiskt jätte gammal när min son börjar svänga sig med helt nya ord och uttryck som jag aldrig tidigare har hört talas om. Men det är väl så ... språket förändras konstant. Tänk hur lustig det skulle låta om vi fortfarande pratade på samma sätt som man gjorde på 50-talet. Det skulle ju verkligen låta hemskt ålderdomligt. Å andra sidan så skulle vi ju inte veta om något annat om det var så alla pratade, men ändå ...
Man är ju van vid dagens språk och tycker nog att det är det allra bästa. Men förr, så tyckte man säkert likadant ... om dåtidens språk.
Själv, så använder jag mig ju inte av särskilt mycket slang. Det har jag aldrig gjort och kommer troligtvis heller aldrig att göra det. Men ändå vill jag ju gärna veta om vad slangorden betyder ... så att man förstår vad folk menar när de pratar.

Tivolibesök

Idag har vi varit på tivoli. Berglunds tivoli är ju nu på sitt årliga besök här i Mariehamn och självklart var vi ju tvungna att gå dit för att kolla lite.
Viktor mådde lite illa eftersom han hade ätit för mycket till lunch, så han ville inte åka någonting ... fast han fick ta lite extra lotter istället medan Amanda åkte en karusell. Hon fick dock endast åka 1 karusell, eftersom jag tycker det är hemskt dyrt. Dessutom har jag hört att säkerheten inte är den bästa på sådana där kringresande tivolin, så då minimeras ju risken om man inte åker så mycket. Förra året lät jag inte barnen åka någonting alls. Då blev det sockervadd och lotter för hela slanten. Men i år så tänkte jag att jag jag skulle släppa på restriktionerna lite ... och tillåta dem att faktiskt åka någonting ... om de ville.
Amanda valde då de där snurrande kopparna och tyckte nog att det var riktigt kul. Utöver det, så köpte vi slush och en hel del nitlotter. Jag fattar inte att det finns folk som vinner de där högvinsterna som jätte chokladkakor eller jättenallar, för vi brukar liksom aldrig ens vara i närheten av några sådana högvinster. Nä, vi vinner i bästa fall en liten nalle, typ. Viktor fick ett tröstpris när han försökte få ner ett torn av plåtburkar ... då fick han ett hula-hula-halsband som han gav till Amanda. Så fick Amanda tredje pris när hon tog en lott-remsa ... och fick därmed med sig en liten Hello Kitty hem. Fast utöver dessa saker, så gick vi hem tämligen tomhänta. Men trevligt, var det ändå. :-)

Lite bilder från tivoli-besöket:

Sen gick vi förbi leksaksaffären på vägen hem, för barnen ville köpa lite fler legogubbar (för sina egna pengar) och efter det så gick vi till Mathishallen för att köpa mat. Vi bestämde att det skulle bli tacopaj till middag, så jag köpte lite ingredienser till det.

Nu blir det strax jordgubbar med glass och grädde. Pappa köpte ju en massa jordgubbar när han var till Sverige igår, så nu har vi mycket mums att äta. Ska bli riktigt gott!
Blir väl en lugn kväll för oss ... som för det mesta. Maken är ju i Helsingfors, men jag pratade med honom för ett tag sedan ... innan han skulle till att äta middag. Han sa godnatt till mig och barnen utifall han inte skulle få tillfälle att ringa senare.

Nyfiken i en strut

Ibland är det lite jobbigt att vara så hemskt nyfiken som jag är. Jag antar att det är något som jag ärvt av min mormor. Nyfiknare människa får man allt leta efter ... och i hennes klass kommer jag ju aldrig. Jag brukade ibland tänka att det var tur att mormor inte kunde se (hon hade bara ett öga och det ögat hade hon enbart som kikarsikte på) ... för annars skulle hon definitivt ha läst mina dagböcker och alla brev som jag hade. Absolut att hon skulle ha gjort det! Riktigt så nyfiken är jag inte ... fast ändå så pass nyfiken att det räcker och blir över.
Vad som är jobbigt med den här nyfikenheten ... det är att jag bra gärna skulle vilja veta vilka som läser min blogg. Jag har ju besöksstatistik som säger en hel del ... och som kan ge mig många ledtrådar ... men det är ju just dessa ledtrådar som gör mig så fruktansvärt nyfiken.
Besökare som kommer från t ex Mertrafik är inte så jätte intressant. De flesta av dessa har jag ju ingen aning om vilka de är ... inte mer än att jag kanske läst deras bloggar. Nej, det är alla andra bloggläsare som intresserar ... och förbryllar mig. Folk som googlar på mitt namn, till exempel ... och folk från Facebook. Vissa läsare VET jag ju vilka de är ... och vissa besökare är jag nästan säker på vilka de är. Om man kollar på var de kommer ifrån och vilken Internetleverantör de har, så är det rätt enkelt att lägga ihop två och två ... och då finns det inte så många att välja på. Ibland stämmer ju dock inte besöksstatistiken, utan det kan stå att personen kommer från något helt annat ställe än den egentligen gör och då kan ju mina teorier vara rätt missvisande. Sedan vi flyttade hit till den här bostaden, så har det till exempel ofta stått att jag befunnit mig i Hammarland ... och det gör jag ju inte. ;-)
Ikväll delade jag ett inlägg på Facebook och en stund senare så fick jag besök från Estland ... från en person som kommit hit via min Facebook-länk. VEM kan den personen vara? Vad jag vet, så har jag inga Estländska vänner ... om inte någon är på resa dit, förstås? Det gjorde mig väldigt nyfiken. Det KAN ju förstås vara någon i Finland också ... bara att den personen registrerades som Estländsk just då. Maybe?
Jag gillar ju statistik, men samtidigt gör statistiken mig så otroligt nyfiken. Jag vill ju veta ... men ändå kanske inte? Kanske vill jag inte veta vilka som läser ... inte egentligen? Kanske skulle jag bli mer hämmad om jag visste? Det är ju väldigt få som kommenterar också ... så därför får jag leva med enbart mina aningar ... och jag får leva med min egen nyfikenhet.
Visst vill jag ju att folk ska läsa här ... det är ju inte så att jag känner mig paranoid och att jag inte vill ha hit folk. Nej, jag älskar att se mitt läsarantal öka ... särskilt de "riktiga" besökarna ... dvs de från Facebook, google och från mina vänner på Familjeliv. Det är bara det att jag är så nyfiken på VILKA dessa människor är. Vissa vet jag ju, som sagt ... men långt ifrån alla.
Egentligen borde jag väl inte ens ha någon besöksstatistik, för då skulle jag ju liksom slippa fundera på saken. Men samtidigt är jag alldeles för nyfiken för att INTE ha någon statistik. Jag gillar ju dessutom statistik!

Lite shopping efter jobbet

Barnen går på sommarklubb den här veckan och fram till på onsdag (med uppehåll på helgen). De slutar där klockan 16 på dagarna och eftersom det idag inte fanns någon hemma (maken är i H:fors och min pappa är i Norrtälje), så tänkte jag att de kunde komma förbi mitt jobb när de slutat för dagen ... så kunde vi gå hem tillsammans ... och handla lite på vägen. Jag slutar ju klockan 16.30, så det skulle ju bli rätt bra tajmat då. Amanda sa ju i morse att hon hade för dåligt med shorts att ha ovanpå sina tights, så då tänkte jag att vi kunde ta en sväng förbi KappAhl också och kolla om det kunde finnas nåt passande.
Sagt och gjort ... barnen kom förbi mitt jobb en snabbis ... så såg jag till att Viktor fick gå på toa, så vi skulle slippa springa hem pga en akut nödsituation. ;-) Sen stängde jag ner dator och så tog vi vårat pick och pack och drog iväg.
Visst hittade vi shorts på KappAhl ... fast egentligen fanns det bara 1 par som var i Amandas storlek ... och som tur var, så var det ju just det paret som hon gillade alla bäst, så då var det ju ett rätt enkelt val. Jag utnyttjade min rabattkupong på 25 % rabatt, så då fick jag ju ner priset lite också.

Dessa shorts var det som vi köpte:

Amanda hittade även ett 2-pack med örhängen som hon absolut MÅSTE köpa. Fast de fick hon köpa för sina egna pengar, eftersom jag ansåg att hon redan har tillräckligt mycket örhängen.

Efter besöket på KappAhl, så gav vi oss ut i regnet igen och skyndade oss till mataffären som ligger på vägen hem. Det skulle ju bara bli jag och barnen till middag idag, så jag tänkte att vi kunde köpa nåt gott till bara oss. Nåt gott ... och enkelt. Det fick då bli fläskkotletter, vitlökskroketter, kryddsmör och körsbärstomater. Låter kanske lite knasigt? Men enkelt att laga ... och gott, blev det faktiskt. Så tände vi ljus vid middagen. Det var ju så mörkt att det faktiskt funkade jätte bra. Blev verkligen en riktig mysmiddag!

Förresten, så verkade de ha alldeles för mycket personal på Mathishallen idag. Det var flera kassor öppna ... trots att det knappt var några kunder alls på affären. Dessutom var det en kille som frågade om han fick packa ner varorna åt mig. Haha! Tala om att man då har lite att göra. Han erbjöd det ju liksom inte för att underlätta de enorma köerna, för det fanns ju inte en själ bakom mig ... och inte i någon annan kassa heller. Men visst ... jag hade ju inte handlat så mycket, så visst fick han packa åt mig om han ville. Då sparade man ju lite tid åtminstone.
Under tiden i affären, så hade det faktiskt blivit uppehåll i regnandet, så då kunde vi knalla hem den sista biten utan att blöta ner oss nåt nämnvärt. Alltid något positivt.

Nu har vi en lugn, mysig fredagskväll framför oss. Jag ska duscha om en stund och efter det ska jag fixa till nåt smarrigt till mig och barnen. Tänkte testa att göra en slags sundae med glass, grädde, chokladsås och lite allt möjligt. Så blir det väl lite TV-tittande, antar jag.