Ibland är det lite jobbigt att vara så hemskt nyfiken som jag är. Jag antar att det är något som jag ärvt av min mormor. Nyfiknare människa får man allt leta efter ... och i hennes klass kommer jag ju aldrig. Jag brukade ibland tänka att det var tur att mormor inte kunde se (hon hade bara ett öga och det ögat hade hon enbart som kikarsikte på) ... för annars skulle hon definitivt ha läst mina dagböcker och alla brev som jag hade. Absolut att hon skulle ha gjort det! Riktigt så nyfiken är jag inte ... fast ändå så pass nyfiken att det räcker och blir över.
Vad som är jobbigt med den här nyfikenheten ... det är att jag bra gärna skulle vilja veta vilka som läser min blogg. Jag har ju besöksstatistik som säger en hel del ... och som kan ge mig många ledtrådar ... men det är ju just dessa ledtrådar som gör mig så fruktansvärt nyfiken.
Besökare som kommer från t ex Mertrafik är inte så jätte intressant. De flesta av dessa har jag ju ingen aning om vilka de är ... inte mer än att jag kanske läst deras bloggar. Nej, det är alla andra bloggläsare som intresserar ... och förbryllar mig. Folk som googlar på mitt namn, till exempel ... och folk från Facebook. Vissa läsare VET jag ju vilka de är ... och vissa besökare är jag nästan säker på vilka de är. Om man kollar på var de kommer ifrån och vilken Internetleverantör de har, så är det rätt enkelt att lägga ihop två och två ... och då finns det inte så många att välja på. Ibland stämmer ju dock inte besöksstatistiken, utan det kan stå att personen kommer från något helt annat ställe än den egentligen gör och då kan ju mina teorier vara rätt missvisande. Sedan vi flyttade hit till den här bostaden, så har det till exempel ofta stått att jag befunnit mig i Hammarland ... och det gör jag ju inte. ;-)
Ikväll delade jag ett inlägg på Facebook och en stund senare så fick jag besök från Estland ... från en person som kommit hit via min Facebook-länk. VEM kan den personen vara? Vad jag vet, så har jag inga Estländska vänner ... om inte någon är på resa dit, förstås? Det gjorde mig väldigt nyfiken. Det KAN ju förstås vara någon i Finland också ... bara att den personen registrerades som Estländsk just då. Maybe?
Jag gillar ju statistik, men samtidigt gör statistiken mig så otroligt nyfiken. Jag vill ju veta ... men ändå kanske inte? Kanske vill jag inte veta vilka som läser ... inte egentligen? Kanske skulle jag bli mer hämmad om jag visste? Det är ju väldigt få som kommenterar också ... så därför får jag leva med enbart mina aningar ... och jag får leva med min egen nyfikenhet.
Visst vill jag ju att folk ska läsa här ... det är ju inte så att jag känner mig paranoid och att jag inte vill ha hit folk. Nej, jag älskar att se mitt läsarantal öka ... särskilt de "riktiga" besökarna ... dvs de från Facebook, google och från mina vänner på Familjeliv. Det är bara det att jag är så nyfiken på VILKA dessa människor är. Vissa vet jag ju, som sagt ... men långt ifrån alla.
Egentligen borde jag väl inte ens ha någon besöksstatistik, för då skulle jag ju liksom slippa fundera på saken. Men samtidigt är jag alldeles för nyfiken för att INTE ha någon statistik. Jag gillar ju dessutom statistik!
lördag 18 juni 2011
Nyfiken i en strut
Upplagd av
Tankar mitt i livet
kl.
00:33
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar