Hur som helst, så var det så att vi tog en fika där sen efter att vi kollat runt lite ... och på något sätt så råkade jag sätta kaffet i halsen. Det låter väl jätte knäppt? Men jag drack samtidigt som jag skrattade och det var inte det allra smartaste man kan göra. Pinsamt, blev det också, eftersom Viktors kompis pappa var där också ... och fick dunka mig i ryggen eftersom han satt närmast. Det var faktiskt hemskt otäckt, för jag tappade nästan andan helt. Jag försökte andas, men det gick bara inte. Kom knappt halvvägs ens. Sen tog det stopp. Riktigt läskigt. Jag hostade en del ... harklade mig ... försökte ta så djupa andetag som jag bara kunde ... och hoppades att det skulle släppa. Visst blev det väl bättre, men det gick aldrig över helt. Det kändes som om någonting satt kvar i halsen och irriterade, så jag hostade från och till hela kvällen sen ... och det gör jag fortfarande. Trots att det gått över ett dygn, så känns det fortfarande hemskt obehagligt i halsen. Jag harklar mig, hostar, känner mig hes ... och har faktiskt fortfarande problem med andningen. Jag kan inte ta full-djupa andetag. Kommer nästan hela vägen, fast inte helt.
Jag FATTAR inte hur det kan bli så här av bara lite kaffe. Det är ju liksom inte som om jag hade satt en stor bit mat i halsen. Det var ju bara lite vätska, liksom. Helknäppt!
Undrar bara hur lång tid det ska ta innan det blir helt som normalt igen. Är inte alls skönt att inte kunna andas som man vill ... och inte gillar jag att vara hes, heller. Hesheten kom nu ikväll, men det kan ju vara en följd av mina harklingar. Hoppas bara inte att det blivit någon permanent skada ... men det lär det väl knappast kunna bli? Fast man blir ju liksom lite nojig.
Jag hoppas i alla fall att jag lärt mig något för framtiden ... att jag nog bör undvika att skratta samtidigt som jag dricker.
Hej!
SvaraRaderaKom förbi här via familjeliv och ville säja hej.
Hälsningar
Yohanna