Klassträff i sommarkvällen

Ikväll var vi på klassträff med Viktors klass. Vi var till Jan Karlsgården ... ett underbart ställe med lite gamla stugor och hus. Vi fick bland annat en guidad visning i en stuga ... där hon berättade om hur folket hade levt på den tiden som stugan var ifrån. Hon berättade om vad de använde sakerna till, vem som gjorde vad, hur de gjorde vissa saker och hur deras familjesituation brukade se ut. Det var väldigt intressant ... även om man nog faktiskt kände till en del sedan tidigare. Ja, kanske inte just om DEN stugan, men jag vet nog en del om hur folk levde på den tiden. Jag har ju alltid varit rätt historieintresserad och dessutom har jag kollat en hel del på TV. ;-)
På ett sätt, så kan jag tycka att det var så otroligt idylliskt på den tiden. Folk levde på ett väldigt annorlunda sätt mot vad de gör idag. Jag tror att man är mer ensam nu. Trots att vi har all media nu och att livet verkar vara extremt socialt, så tror jag ändå att man på något sätt är mer isolerad idag.
Förr, så hjälptes man åt mer och man samarbetade på ett helt annat sätt. Man hade stora, tighta familjer och alla drog de sitt strå still stacken. Det var ett enklare liv då, men samtidigt var det ett mycket hårdare och svårare liv. Man hade ju inte alls de bekvämligheter då som vi har idag ... rinnande vatten, el, tvättmaskin, diskmaskin, kylskåp, frys, dammsugare och annat som vi idag tar för givet. Men då visste man ju inte om något annat, så jag tror heller inte att man saknade de sakerna särskilt mycket. Skulle man idag ta bort alla bekvämlighetsgrejer, så skulle det ju självklart kännas fruktansvärt. Man har ju blivit van vid en viss standard och ingenting funkar riktigt utan alla moderniteter. Man vill ju inte ha det på nåt annat sätt nu. MEN ... förr i tiden så visste man ju inte om något annat, så därför tror jag inte heller att de led så mycket av sin standard.
Sen kan ju jag tycka att det inte låter så hemskt när man berättar om allt som kvinnorna gjorde förr. De hade ju liksom inget annat jobb. Dessutom fanns det varken TV eller radio ... inga TV-spel heller ... och då borde man ju rimligtvis ha mer tid till att göra alla jobbiga saker som de gjorde.
Idag har ofta både mamman och pappan jobb utanför hemmet och då behöver man ha en del bekvämligheter för att klara av vardagen. Annars skulle det inte funka. Man kan ju inte riktigt jämföra nu och då, eftersom hela levnadssättet är oerhört olika.

Hur som helst ... efter guidningen, så grillade vi vår medhavda mat. Sen gick vi på en promenad runt Kastelholms slott och efter det så blev det kubb-spel för de som ville.
Det var riktigt trevligt och vädret hade inte kunnat vara bättre. Soligt och varmt, var det. En helt underbar försommarkväll! Inte ens JAG, som är så frusen av mig, tyckte att det var kallt. Det var verkligen riktigt skönt! Hoppas vädret håller i sig ett tag nu ... gärna till skolavslutningen åtminstone. Det är ju bara en vecka kvar till dess ungefär.
I morgon är det ju Juni, så nu borde det ju vara dags för lite riktig sommarvärme, tycker jag. Vill sååå ha en riktig sommar igen ... och nu fick man ju i alla fall en ordentlig försmak på det. 

Inte vacker

Jag är inte vidare vacker för tillfället. Har snutit mig hela dagen, så jag är alldeles skinnflådd under näsan. Dessutom ser jag trött och hängig ut ... och faktiskt riktigt risig. Jag kollade mig i spegeln förut och tyckte att jag påminde om ett spöke. Så nu vill jag inte bli fotograferad. Jag ser verkligen hemsk ut! Blä!
Dessutom kan jag ju inte prata. Är ordentligt hes och inte blir hesheten mindre för att jag hostar konstant heller. Ja, hostan medför ju vissa komplikationer också ... en väldig ömhet i mellangärdet till exempel. Det  hade jag redan i morse och har blivit allt värre under dagen. Allt snytande har också gett vissa biverkningar ... som att jag blivit alldeles öm i ansiktet. Kinderna, hakan och runt munnen är jätte ömt just nu ... pga både snytningarna och hostan. Fy, vad jag känner mig sjuk just nu. :-( Ont i öronen har jag också.
Feber har jag dock inte. Det får jag nästan aldrig, så det skulle vara högst oväntat om jag fick feber. På ett sätt så skulle det vara enklare om jag fick en riktig influensa med feber och hela köret. Då skulle jag ju stanna hemma från jobbet och vila upp ordentligt. Men nu, när jag "bara" är förkyld och inte har någon feber, så jobbar jag precis som vanligt trots att jag verkligen känner mig helt kass och egentligen inte alls orkar på samma sätt som vanligt. Egentligen borde jag vara hemma och vila, men eftersom jag inte har feber så känner jag inte att jag har något riktigt legitimt skäl till att vara borta från jobbet. Så har jag nog alltid fungerat. Om jag stannar hemma, så måste jag i så fall vara RIKTIGT sjuk ... med feber ... eller att jag är ordentligt handikappad (typ ryggskott). Annars stannar jag inte hemma ... och denna gång är inget undantag. Dock så är ju denna vecka lite kortare än vanligt. Det är ju röd dag på torsdag, så då är det ledigt från jobbet. Skönt! Fast jag jobbar ju sen på fredag igen. Barnen är lediga på fredag, men jag ska jobba.
Det blir ju lite knasigt för barnen i år ... de är lediga på torsdag och fredag ... sen blir det helg och efter det, så går de bara tre dagar till i skolan. Eller egentligen bara två dagar, eftersom det är skolavslutning den 8:e och då går de ju bara två timmar i skolan den dagen. Sen får de SOMMARLOV!

Lilla gulliga Milo

Nu har vi fått in bilderna på Milo till datorn, fast det krånglade lite när jag skulle hämta de från den ena datorn till den andra ... och eftersom j ag inte ville vänta tills det funkade igen, så resulterade det i att bilderna inte blev riktigt som jag hade tänkt. De blev lite för små. Men, men ... jag lägger in några i alla fall ...

Milo Simon, blev hans namn

Jag har Milo i knät

Amanda pussar sitt kusinbarn

Jag och Milo

Jag ser hemskt trött ut efter den långa dagen

Amanda tog kort på sig själv och Milo

Det var väldigt länge sedan jag höll en så liten bebis i min famn, så det kändes väldigt ovant. Fast samtidigt tyckte jag det var jätte roligt. Det kändes riktigt skönt att vara nära den lille. Sååå söt, gullig, varm och go'. Lilla gulliga Milo!

Äntligen fick vi träffas!

Jag har haft en liten bloggpaus nu ett tag. Jag orkade inte alls med att skriva i slutet av förra veckan. Hade en del att fundera på och jag var inte riktigt på humör. Dessutom kände jag mig trött och orkade inte tänka ut något att skriva om heller.
Ja, sen åkte vi till Sverige igår morse och kom hem först ikväll. Vi var till Sandviken för att hälsa på min syster och hennes barn och framförallt hennes lilla barnbarn, Milo, som nu skulle döpas. Han föddes redan i början av Januari, men vi har inte kunnat komma dit förrän nu. Vi har ju varit på väg två gånger, men båda gångerna fick vi förhinder (första gången hade färjan gått sönder och andra gången fick Viktor feber). Men NU hade vi ÄNTLIGEN passligt att åka dit och få träffa det lilla underverket. Det var så otroligt roligt och han var så hemskt söt och gullig på alla de sätt.
Tyvärr så glömde jag kameran i min systers lägenhet när vi skulle åka iväg till kyrkan, så jag fick inga dopbilder på honom (om inte maken fick några med sin mobilkamera), men jag passade på att ta lite kort sen efteråt i alla fall ... när vi var tillbaka i syrrans lägenhet. Har dock inte hunnit få in bilderna till datorn än, men jag lägger nog upp några här sen när de blivit inladdade.
Han var så otroligt snäll, Milo. I kyrkan grät han ingenting alls och knappt senare heller. Enda gången han grät lite, var väl när han var hungrig och ville ha mat. Annars var han hur lugn och go' som helst. Gulle-Milo!

Vi hann även träffa Sean en stund innan han åkte iväg med sin assistent. Sean är min systers 20-årige son och tvillingbror till Ida (Milos mamma). Han är väldigt handikappad ... sitter i rullstol, går i särskola och behöver någon som passar honom dygnet runt eftersom han inte klarar sig själv. Han har dock inga talsvårigheter, men är inte på en frisk vuxen eller tonårings mentala nivå. Men han är jätte gullig och jag tror att han tycker mycket om mig. Han ville gärna klappa, krama och pussa och så sa han att han skulle gifta sig med mig. ;-) Han sa också att han ville ta med mig när han åkte iväg. :-D Han skulle ju få åka ut på landet över natten eftersom han har så svårt för höga ljud och just den kvällen skulle de ha cruicing i Sandviken ... och rundan skulle gå precis utanför deras lägenhet. Därför fick han åka iväg med en assistent, så han fick komma till ett lugnt och mindre stressigt ställe. Det var i alla fall jätte kul att vi hann träffa honom. Så kunde vi ju ge honom några presenter, som jag och Amanda hade köpt. Han blev ju överlycklig för pruttkudden, han fick. Gud, som han skrattade.

Hur som helst, så var det jätte roligt i Sandviken. Synd bara att jag inte hann träffa Krister mer. Krister är min andra systerson, som är nästan lika gammal som mig. Vi växte lite upp tillsammans, så han är mer som en bror för mig. Jag hoppas vi kan åka upp nånting i sommar eller så ... och gärna stanna lite längre ... för jag skulle verkligen vilja umgås med min syster och mina syskonbarn och nu barnbarn mer. Vi träffas ju så sällan, så all tid känns egentligen som för liten tid. Men, men ... så blir det väl när man bor långt ifrån varann.

Nu har jag ju dragit på mig en ordentlig förkylning också. Det började redan före resan och nu har det blivit mycket värre. Snorar och hostar massor ... och inte kan jag prata heller, för jag är alldeles hes. :-( Hoppas verkligen det går över snart, för jag gillar inte alls att låta som en kraxande kråka. Blä!

Funderingar

Jag känner mig så stressad över allt möjligt nu för tiden ... stressad, lite deppig och ledsen. Jag VILL vara glad ... och är det nog för det mesta. Bara att jag har så himla mycket att fundera över. Jag har funderat över saker en längre tid nu och det snurrar så runt i skallen att jag snart inte vet vart jag ska ta vägen. Vet inte om det är en tidig 40-års kris eller något. Bara att jag funderar hemskt mycket på livet och på framtiden. Det känns som om tiden bara rinner iväg och jag börjar få smått panik. Vill dock inte gå in mer i detalj på vad jag tänker. Vad jag KAN säga, är att jag vill ha någon form av förändring. Jag har ju lite vant mig vid förändringar ända sedan jag och maken blev tillsammans. Konstant nya saker och nya situationer att förhålla sig till. Visst ... vi flyttade ju precis nyligen ... och det är ju en slags förändring. Men nu känner jag att en flytt inte är förändring nog längre. Jag vill ha någonting annat. Vad det är vet jag väl egentligen inte ens själv ... men jag funderar ju ... och dessa funderingar äter snart upp mig inombords. Jag blir ju inte yngre, direkt, och det finns faktiskt saker som man kan bli för gammal för. Jag känner mig rädd för att livet bara ska springa förbi och att jag kommer sluta som en bitter, gammal hagga som ångrar en massa saker i livet.

Grattis NIVEA 100 år!

Nivea fyller i år 100 (Finsk sida) år ...  i 100 år har människor fått smörj av deras undergörande krämer. Haha. Nä, men faktum är att vi nog för det mesta har haft någon typ av Nivea-produkt i vårat hem ... ända sedan jag var liten. Så fort det skulle smörjas, så kom mormor dragandes med den där plåtburken. Det var liksom ALLTID den som hon hade. Då blev det ju så att man själv också använde sig av Nivea ... sen, när man så småningom flyttade hemifrån. Även deras solkrämer är de vi mest av allt använder oss av här hemma. Jag gillar de bäst ... både till barnen och till oss. Visst har vi haft andra solskyddsmedel också, men Niveas gillar jag nog allra bäst.
Nu, när det är 100-års jubileum, så har

 

en specialkampanj om detta, där man får dela med sig av sitt favoritminne med Nivea och vara med på en mozaik-bild, där allas minnen läggs ihop ... tillsammans med en bild som man laddar upp. Länken till mitt minne är detta:

http://www.nivea.fi/mosaiikki?id=w9ZTssp

 

och ser ut så här:

 

Lite information om NIVEA

NIVEA-bollen

Kul i solen

Visste du att NIVEA-bollen kom före badbollen? Och den tog världen med storm.

NIVEA-bollen skapades ursprungligen 1930 som en 3D-version av den välkända blå NIVEA Creme-burken. Tanken var att människor skulle kunna ha kul ihop under den lediga tid som de tillbringade utomhus.

En blå burk,

100 år av minnen

Vi minns hur våra mödrar använde sig av den både morgon och kväll. Vi minns hur vi själva blev insmorda med den lena vita cremen efter vi badats eller innan vi sprang ut för att leka med våra kompisar. Vi minns till och med hur våra fäder använde sig av NIVEA Creme antingen som rakkräm eller som lugnande aftershave efter rakning. 

Detta och mycket mer, kan du läsa på NIVEAs hemsida (Svensk sida).


Vill du också vara med på NIVEA-mozaiken, så kan du gå in på den här sidan.

Var lär man sig svära?

Vid middagsbordet idag, så diskuterade vi svordomar. Själv, så svär jag inte. Det slutade jag med när jag var typ i Amandas ålder och mormor sa att det var fult att svära. Tala om att ha makt om man kan påverka en 8-åring så mycket att hon slutar svära och att det sen varar ändå upp i vuxen ålder. Enda gången jag kan svära nu, är om jag skulle bli fruktansvärt arg ... fast det händer inte särskilt ofta. Det låter helt knäppt om jag svär, så därför låter jag bli. Det finns så många bättre ord som man kan använda sig av.
Hur som helst ... Amanda frågade sin pappa vem det var som hade lärt honom att svära. Han kan ju en del svordomar ... både på svenska, finska och engelska ... ja, säkert på andra språk också. ;-) Men istället för att svara på den frågan, så vidarebefordrade han den frågan till Viktor. "Var har DU lärt dig svordomar?" frågade han Viktor. Till svar fick han: "I skolan." och då sken Amanda upp och frågade glatt: "Lär man sig svära i SKOLAN?"
Haha! Hon undrade väl lite vilken årskurs de skulle börja lära sig svärord. :-D Det lät ju väldigt intressant, tyckte hon. Fast ... vi förklarade då att det var nog snarare på rasterna som man lärde sig svära ... av kompisar. Det är nog inte så att man lär sig av lärarna under lektionerna. Det BRUKAR inte vara så i alla fall. ;-)

Klassträff

Igår var vi på klassträff med Amandas klass. Vi åkte ut till Järsö och gick naturstigen där och efteråt grillade vi korv och fikade.
Det var väldigt trevligt och vädret var ju helt fantastiskt. Tyvärr var det ju bara ca hälften av familjerna som kom ... 7 barn av 13 ... och deras föräldrar och syskon. Vi hade även med oss mina svärföräldrar, eftersom de var på besök hos oss den här helgen.

Lite bilder från gårdagen:

Barnen hade nog roligt i alla fall och Amandas kompis, Ronja, hade ju med sig Marshmallows som hon delade ut till alla som ville ha ... och så grillade de det efter att de blivit nöjda på korven.
Var en riktigt trevlig eftermiddag ... och ett bra avslut på helgen. Så var det ju en himla tur att vädret var så vackert. Det hade ju inte varit särskilt kul att knata runt där i regn och lera. Det var rätt blött ändå på vissa ställen, så det räckte bra med det.

Kampanjslut

Nu är det bara en dag kvar av kampanjen för Pepsodent White Now, som jag varit med på hos

och igår tog jag en ytterligare bild på min tänder ... då det hade gått ca 3,5 vecka sedan jag började testa den nya tandkrämen. Jag måste ju ändå säga att jag faktiskt är rätt nöjd med den. Den smakar väldigt friskt och det känns som om det blir väldigt rent. Sen, om tänderna blir så mycket vitare än med annan tandkräm, det vet jag ju inte. Här är i alla fall före/efter bilden som jag fixat till:

Jag tycker ju själv att tänderna nog blivit något vitare, men det kan ju också bero på att jag varit mer

noggrann med tandborstningen under den här tiden också. ;-) Överlag, så kan jag i alla fall säga att jag faktiskt gillar tandkrämen och absolut skulle rekommendera den. Den är i min smak åtminstone.

En fantastisk upptäckt!

Igår gjorde jag en fantastisk upptäckt! Jag har ju känt att min kropp verkat vara i mycket bättre skick den senaste tiden ... har inte haft så mycket besvär av min MS och jag har faktiskt kunnat småspringa i trapporna på jobbet nu, vilket jag inte kunnat göra på flera år. Med jämna mellanrum, så brukar jag testa mitt svaga vänsterben genom att ligga ner på rygg och lyfta benet rakt upp i luften så långt det går. I början ... direkt efter mitt första skov ... så kom jag nog bara någon dm ... och sen, när det stabiliserat sig, så orkade jag väl få upp benet något högre (dock inte så mycket som jag kunde innan ... när jag var frisk). Samma test har jag fått göra på mina läkarundersökningar och just det testet är väl det enda som gett mig minuspoäng ... svagheten i vänsterbenet. Allt annat har varit okej, men just styrkan i vänsterbenet har varit under vad som är normalt. På läkarundersökningarna så har han även velat att jag ska lyfta upp båda mina ben samtidigt ... och DET har verkligen varit helt omöjligt. Jag har fått ta i allt jag kunnat, men ändå har jag inte lyckats lyfta benen mer än några cm. Det har verkligen inte gått.
I början sa min läkare att han trodde det skulle bli bättre. Ja, till och med att det skulle gå över helt. Men tiden bara gick och svagheten bestod ... och efter några år, så trodde jag inte längre att det någonsin skulle bli bättre. Visst var det ju bättre än från början ... fast långt ifrån normalt ... så jag trodde det var så det skulle vara nu ... och jag accepterade det.
Jag har ju testat benet från och till hela tiden, fast i början testade jag oftare. Ibland gick det bättre och ibland gick det sämre ... fast jag kom ändå aldrig mer än till typ 40-45 graders vinkel. Men nu, när det känts så bra en längre tid, så har jag inte tänkt på att testa benet alls. Så kom jag igår kväll på att jag kanske skulle testa ... just eftersom det faktiskt har känts så pass bra. Först testade jag i Amandas säng ... och tro't eller ej, men med vänsterbenet lyckade jag komma helt upp! För första gången på ca 3,5 år! Jag testade sen på det hårda golvet och faktiskt ... det funkade även där! WOW!
Så tänkte jag att jag skulle testa med båda benen samtidigt, vilket är mycket svårare. Hade ju inga stora förhoppningar eftersom jag inte lyckats så bra med det innan. Men ... jag klarade faktiskt av att lyfta båda benen samtidigt upp i luften ... hela vägen! Superglad, blev jag! Verkligen!
Alltså ... det kändes ju lite skakigt, så heeelt som innan jag blev sjuk, var det ju inte. Men ändå var jag sååå mycket starkare i benet än vad jag varit på många år. Är otroligt glad över det. Glad ... och förvånad. Riktigt häpen, blev jag faktiskt. Trodde verkligen aldrig att jag någonsin skulle kunna få tillbaka så här pass mycket styrka i benet igen.

Var ju tvungen att ta ett bildbevis också. ;-)

Alltså ... jag vet att jag inte har benen helt i 90 grader på bilden, men det var tungt att ha benen uppe så länge under tiden som Viktor tog kort på mig. Fast trots det, så lyckades jag tidigare inte ens ta mig halvvägs än som jag har benen på bilden. Kanske att jag NÄSTAN kunde ta mig halvvägs om jag lyfte endast vänsterbenet. Med båda benen (vilket är tyngre), så kunde jag nog inte ta mig upp mer än max en tredjedel av detta. Så för mig känns det här otroligt stort!

Nu är jag Ålänning på riktigt!

Idag fick jag ett brev ... ett brev från Landskapsregeringen här på Åland ... ett ganska kortfattat brev. Där stod det att min hembyggdsrättsansökan bifalles ... vilket innebär att jag numer har Åländsk hembyggdsrätt.
Det innebär att jag bland annat får köpa mark som inte är stadsplanerad (för stadsplanerad mark kan man få dispens om man inte har hembyggdsrätt), jag får bedriva näring och det viktigaste av allt ... jag får rösta i höstens lagtingsval!
Så nu är jag en riktig Ålänning ... och kan glatt vifta med den Åländska flaggan på självstyrelsedagen den 9:e Juni. Så, som alla andra Ålänningar gör.
Jag brukar ju ändå alltid fira självstyrelsedagen. Det har vi nog gjort alla år sedan vi flyttade hit för 6,5 år sedan ... men i år blir det ju lite extra speciellt ... nu, när vi alla är Ålänningar även till pappers.

En önskan jag inte kan stå för

På Facebook cirkulerar ju ofta vissa statusuppdateringar som man uppges klistra in på sin logg. Vissa är roliga eller knasiga ... sånt som man kan skratta åt, medan andra är mer av det allvarligare slaget. Idag läste jag ett som en norsk vän skrivit ... ett meddelande av den allvarligare modellen, som antagligen de flesta berörda gladeligen kan kopiera och klistra in på loggen. Men själv kände jag att jag inte riktigt kunde hålla med om påståendet, trots att jag faktiskt hör till de berörda.

Efter en lite snabb översätning, så fick jag det till att stå så här:

Alla vill ha en ny bil, en ny mobiltelefon eller gå ned i vikt. En MS sjuk har bara en önskan, att bekämpa sin sjukdom. Jag vet att 97% av er inte kommer att klistra in detta på sin logg, men jag vet att minst 3% av mina vänner kommer att göra det.

Alltså ... jag har en massa önskningar som kommer högre upp på listan än att bli kvitt min MS. Det känns som att det hade kunnat vara värre, om man säger så. Hade det stått cancer och om jag hade haft en obotlig sådan ... då hade jag gladeligen kopierat och klistrat in ... men just MS känns faktiskt inte så farligt. Kanske hade jag tänkt annorlunda om jag hade varit "sjukare"? Fast i dagsläget, så känns det rätt oviktigt huruvida jag kommer bli "frisk" eller ej. Visst vill jag ju att det kommer ett botemedel. Det är ju självklart att jag önskar mig det. Men just nu så känns det som om den önskningen kommer ganska långt ner på min lista av sådant jag önskar mig. Av de saker som räknades upp här ovan, så är det väl kanske inte sådant som jag vill ha, dock. Behöver ingen ny bil och ingen ny mobil. Däremot vill jag gå ner lite mer i vikt ... och DET kommer nog högre upp på min önskelista. Dessutom har jag hur mycket andra önskningar som helst som kommer högre upp än att bli kvitt min MS ... både materiella önskningar och andra drömmar och förhoppningar. Har inte rangordnat någon slags önskelista, men OM jag gjorde en sådan, så skulle nog min MS hamna rätt långt ner för tillfället. Däremot skulle nog min medicin hamna rätt högt upp ... alltså önskan om att få slippa sprutorna och att eventuellt få tabletter när de kommer. Men själva sjukdomen har jag inga problem med. Nu menar jag inte att jag känner mig heeelt frisk ... att jag är heeelt symptomfri ... för det är jag inte. Men de besvär som jag har kan jag lätt hantera. De bekommer mig inte särskilt mycket och därför känner jag att det finns sååå mycket annat som jag hellre önskar mig än att bli botad från min MS.
Så personligen skulle jag aldrig kunna stå för det där påståendet ... inte så som mitt liv ser ut just nu. Jag har hur många önsningar som helst, men att bli av med min MS har rätt låg prioritet för mig ... just nu.

Bloggandet blir lidande

Jag har varit så himla trött idag. Ja, igår också för den delen. För lite sömn och förlängda dagar på jobbet, är antagligen orsaken till det. Därav blir ju mitt bloggande lidande, kan jag tycka. På morgonen när jag går till jobbet, så har jag en massa idéer om vad jag ska skriva här, men sen när jag kommit hem och sätter mig ner vid datorn, så är alla idéer som bortblåsta ... eller så orkar jag inte engagera mig, helt enkelt.
Nå ... jag får spara de där bra tankarna till dagar då orken känns bättre. Det kommer nog sådana dagar också så småningom. ;-)
Den här veckan börjar jag ju typ 45 minuter tidigare, eftersom en kollega har ledigt och den här gången var det min tur att göra hans morgonjobb. Det känns verkligen i kroppen ... och i hela mig ... den här extra tiden. Fast ... jag får ju åtminstone komp för det, vilket alltid kan vara bra att ha. För den sakens skull så har jag inget emot att jobba lite extra en vecka. Men jag måste ändå säga att det är rätt slitsamt. Sen lägger jag mig ju alldeles för sent också.
Men NU ska jag lägga mig!

Nya kampanjer

Kampanjen för Pepsodent White Now är ju snart slut och nu har jag fått erbjudande från

om två nya kampanjer som jag nu måste ta ställning till om jag vill delta i eller inte. Dels är det för en annan tandkrämsmodell ... Pepsodent anti age, tror jag den hette ... och den andra kampanjen är för Dr Oetekers frysta pizzor (Stoneoven Tradizionale, eller nåt sådant). Jag skulle egentligen vilja tacka ja till pizza-kampanjen, men det förutsätter att man har en viss butikskedja där man bor, eftersom man måste köpa pizzorna själv och sen skicka in kvittot efteråt, så får man tillbaka pengarna i form av ett presentkort i dessa butiker. MEN ... nu har vi tyvärr ingen av de affärerna här ... än. Det är dock på gång, så i sommar hade det nog funkat ... men inte nu. Därför måste jag tacka nej till den kampanjen.
Då återstår alltså tandkrämskampanjen, men jag har ju precis varit med i en tandkrämskampanj, så hur kul är det att delta i en ny sådan ... direkt nu efter? Det känns inte riktigt lockande, så därför får jag nog lov att tacka nej även till den kampanjen. :-( Hoppas det snart kommer något nytt erbjudande.

Dagens middag ...

... blev Canneloni med en god sallad till.

Hela familjen uppskattade rätten otroligt mycket. De tog om flera gånger och tillslut var det inte så mycket kvar. Blir nog fler gånger, för det var en riktig hit. Gott, som alternativ till Lasagne. Annars är ju Lasagne lite av min paradrätt, men det här var också väldigt mumsigt.

Nyklippta

Igår var jag till frissan och klippte mig. Hade inte klippt mig på 1,5 år, så nu var det hög tid, kan jag säga. Det var väldigt risigt och fruktansvärt ojämnt. Frisören sa att det syns att jag ligger på höger sida, för håret var mycket kortare på den sidan. Det brukar nötas mer om man ligger huvudsakligen på den ena sida. Likadant är det visst om man brukar ha väska på den ena sidan, bara.
Som vanligt, så sa jag till henne att klippa bort så mycket som behövdes. Jag vill ju fortfarande ha långt hår, men ändå vill jag ju att allt risigt försvinner ... och då behöver man oftast kapa en hel del när jag nu går så sällan.
Hur som helst, så tog hon ju bort allt som behövdes ... och jag blev väldigt nöjd när hon var klar. Det brukar jag bli. De flesta ser kanske inte så stor skillnad på mitt hår, men JAG ser en väldigt stor skillnad. Det ser ju friskt och mer levande ut nu, på ett sätt.
När jag så var nyklippt, så passade jag även på att tona håret på eftermiddagen. Det blev väldigt mörkt, men då syns det ju i alla fall skillnad mot innan ... och det gillar jag. :-)

Så här ser jag ut nu, typ:

Amanda ville också klippa sina toppar, så när jag kom hem från frissan så tog jag fram saxen, en kam och sprayflaskan med vatten och så satte jag igång med att klippa. Jag är ju ingen expert på att klippa hår, direkt, men topparna på långt hår går nog bra att fixa bort. Jag tog faktiskt bort ganska mycket, men hennes hår är fortfarande långt ... och det är ju mycket jämnare. Jag tog en bild på henne också ...

Så nu är vi nyklippta och fina. :-)

Så var finalen avklarad

Ja, så var Eurovision Song Contest över för det här året ... och det gick ju inte alls som jag hade trott. Vann, det gjorde Azerbajdzjan ... en låt, som enligt mitt tycke kändes rätt menlös och trist. Visst går den väl att lyssna på. Det hade ju kunnat vara bra mycket värre. Men jag tyckte ändå att den saknade mycket för att jag skulle kunna se den som en vinnare. Men, men ... den var ju skriven av svenskar, som media sååå gärna påtalar hela tiden. Men vad spelar det för roll? Det hjälper ju inte Sverige, liksom. Det var ju ändå Azerbajdzjan som vann och inte Sverige. ESC kommer nästa år gå i Azerbajdzjan och inte i Sverige. Sverige har ingen som helst fördel av att vara upphovsmän till vinnarlåten, så därför känns det egentligen som en petitess i sammanhanget.
Hur som helst, så kom ju Sveriges Eric Saade på en tredje plats! DET tyckte jag var väldigt oväntat. Jag trodde inte alls att det skulle gå så bra för honom. Jag hoppades ju, såklart, men trodde ändå inte att han skulle få så mycket röster från resten av Europa. Jag tänkte ju att jag var väldigt partisk när jag gillade låten, men tydligen inte. Han fick ju den bästa placeringen på många år, vilket var otroligt roligt! Grattis Eric Saade och grattis Fredrik Kempe!
En annan sak, som jag tyckte var väldigt oväntad, var att Italien kom på andra plats. Jag känner mig verkligen som ett frågetecken angående det. Varför? Den hade jag ju räknat bort totalt eftersom jag tyckte den var riktigt dålig ... och trodde verkligen inte att folk skulle rösta på den. Men röster, fick den. Många röster ... och precis på slutet, så snodde de andra platsen från Eric.
I övrigt, så tyckte jag det var en väldigt bra ESC-final och dessutom var röstningen oerhört spännande. Det var ju ingen som drog ifrån och flera bidrag hade länge chans att kamma hem vinsten ... däribland Sverige. Men på slutet så börjat man se vartåt det barkade ... och det var då österut som rösterna drogs åt mest ... och så blev det då Azerbajdzjan som gick segrande ur det hela spektaklet.

Här är vinnarlåten 2011

Faktiskt så orkade båda barnen hålla sig vakna under hela programmet ... trots att det slutade en stund efter klockan 1. Amanda var dock bra trött mot slutet, men vägrade ändå att gå och lägga sig. Hon ville ju se vem som vann och ville inte se det i efterhand. Fast hon blev jätte sur när det stod klart vem vinnaren var, för den låten hade hon inte alls med som en vinnarkandidat. Men, men ... är ju inte så mycket att göra åt saken nu. Resultatet blev som det blev och det är bara att "face the fact".

ESC-final ikväll - bästa programmet på hela året

Ikväll är det final i Eurovision Song Contest ... det bästa programmet på hela året! Jag har alltid älskat ESC och skulle aldrig få för mig att missa det. No way! Eller ... jag HAR faktiskt missat det 1 år ... 2006, då maken och jag satt på ett plan på väg till Las Vegas. Vi kunde ju liksom inte omboka resan pga det, så därför var jag tvungen att missa finalen för första gången någonsin. Jag hade ju dock satt på förinställd inspelning av det programmet, men tyvärr fick jag ju ändå reda på direkt vilka som hade vunnit. Vi hade ju datorn med oss och då gick det inte att hålla sig borta från den informationen. :-(
Men utöver den gången, så har jag inte missat ett enda år. Jag spelade dessutom in på video alla år från 1989 och framåt, fast slutade med det för några år sedan ... då vi istället började köpa CD-skivorna ... och det finns ju även DVD-filmer att köpa, om man vill. Jag älskar verkligen ESC, fast inte så extremt ändå. Jag är ju inte sådan att jag kan varenda låt, varenda år, typ ... även om jag faktiskt VILLE bli så nitisk en gång i tiden. Men det gick aldrig så långt för mig. Jag är nog mer neutral ... även om jag nog anser mig vara ett hyfsat stort ESC-fan, ändå. Jag kollar alla inför-program, kollar alla semifinaler och sen såklart även finalen ... ÄVEN om inte Sverige kommer med till final (som ju hände för första gången förra året, vilket enligt mig var helt väntat).
Så blir det alltid en mysstund vid finalen ... med chips, dip och cola. Synd bara att det börjar så himla sent. Här, i Finland, så börjar det ju först klockan 22 och det är lite väl sent för barnen. Men de vill ju också kolla. Amanda får nog lägga sig en stund på eftermiddagen och vila, så att hon orkar vara uppe ikväll. Viktor gick upp först klockan 11 idag, så han klarar sig nog.

Hur som helst ... det var ju verkligen på håret att Sverige tog sig till final i år. Jag trodde det var kört när det bara var ett land kvar för programledaren att ropa upp. Då var jag helt säker på att hon skulle säga Israel, för Dana International hade verkligen lyft sig ... och låten i semifinalen. Jag tyckte den var mycket bättre än vad den varit i inför-programmet, så därför var jag nästan säker på att hen skulle gå till final. Men istället var det Sveriges flagga som kom upp som den sista och det var ju såklart oerhört roligt!
Jag tror visserligen inte att Eric Saade har så stor chans att vinna. JAG gillar ju låten ... i alla fall melodin. Texten, tycker jag är lite töntig. Sen tycker jag att Eric har för mycket koreografi. Det blir lite överkoreograferat och man kan nog störa sig lite på det. Men jag håller ju såklart på Eric. Sen gillar jag också Finlands Paradise Oscar. Tala om cool kille. Hur lugn som helst. Han ser så naturlig ut och verkar så jordnära, på ett sätt. Så är ju låten väldigt fin ... och extremt ovanlig för att vara Finsk. Det är ju varken hårdrock eller tango. ;-) Jag tycker den sticker ut en del bland alla de andra bidragen.
Danmarks låt gillar jag också ... och Estlands ... fast ingen av dessa tror jag står som den slutgiltiga vinnaren. Nej, den låt som jag tror kommer vinna, är denna:

Personligen, så är jag dock inte alls förtjust i den här låten. Den är alldeles för modern för min smak. Nu låter jag väl som värsta tanten, men jag förstår mig verkligen inte på den här musiken. Sen hör man ju knappt vad de sjunger heller. Den är ju på engelska, men ändå fattar jag knappt något alls. Jag ser bara dessa hoppande Irländska tvillingar som far runt överallt på scenen ... och stör i mina ögon. Det verkar ju som om de går på nåt, för de verkar ju inte kunna vara lugna för 5 öre. Jösses! När de skulle intervjuas i pausen, så hade programledaren fullt sjå att få de att sitta still och kunna svara på hennes frågor. Jag tänkte bara: "SITT STILL!" Småungar, som inte kan sitta still och ta det lugnt ens i några minuter. De var överallt och upp och ner typ hela tiden och så pratade de i mun på varann. Herre Gud! Jag blev extremt stressad av att se på dem ... och musiken kändes också rätt stressande. Inte alls min smak. MEN ... jag tror tyvärr att de kommer vinna ESC i år ... och ganska överlägset, dessutom. Jag ser inte någon riktig konkurrent ens till segern. De känns rätt överlägsna. Det är överlag väldigt dålig kvalitet på låtarna i år ... och ingen låt känns riktigt WOW ... och därför ser jag dessa tvillingar som slutliga vinnare. Det känns som om de är i en helt egen klass ... ett nummer som verkligen sticker ut, en låt som nog sätter sig ... och väldigt modernt. Fast MIN smak, är det inte.
En annan låt, som jag tror kommer komma högt, är Frankrike. Det är en ren operasång, vilket också sticker ut väldigt mycket. Han sjunger ju otroligt bra och sången är inte heller dålig (av vad jag hört), så han kommer nog få mycket röster. Men vinner ... det kommer Irland att göra.

Livet är kort!

Detta skrev en vän på sin Facebook-logg. Tyckte det var rätt tänkvärt, så jag snodde den. ;-)

Livet är kort!
Därför..... Bryt mot reglerna, förlåt snabbt, pussa långsamt, älska länge, skratta mycket och ångra aldrig något som fick dig att känna dig levande
Livet är kanske inte alltid den bästa festen....men medan vi är här kan vi lika gärna dansa

 

Jag är visst klen

Idag var jag på jobbet inbjuden som special-gäst på ett möte. Det var personal från våra olika Ålandskontor som ville ha med mig för att kunna ställa frågor angående hur de ska skicka värdepost och annat som har med   värdepost att göra. Sen kom vi ju in på girobeställningar också, eftersom jag beställer sådana till dem ... och då passade de på att fråga när jag ändå var där.
Egentligen gillar ju inte jag att prata inför en massa folk ... det var ju trots allt runt 20 personer där ... men ändå tyckte jag att det gick väldigt bra. Det var ju inte så att jag behövde hålla något föredrag, utan jag satt bara med på deras möte en stund och så fick de ställa frågor till mig som jag besvarade. Det var ju bara frågor som handlade om mitt jobb ... mitt jobb, som jag faktiskt är expert på ... och då var det inte så svårt att svara på deras frågor. ;-)
Mot slutet, så fick jag dock höra nåt lite lustigt. Det var en person som pratade om sättet hon skulle skicka tunga myntlådor på och då menade hon på att det var synd att jag skulle få bära ner de till centralkassan eftersom jag ju är så klen. :-D Haha! Detta baserade hon enbart på mitt utseende. SER jag verkligen så svag ut? Hon menade ju såklart ingen illa och jag tog det mest positivt, faktiskt. Jag tyckte mest det var lustigt.
När jag var liten, så ansågs jag vara stor och stark ... men nu som vuxen, så ser folk mig som liten och klen. Det var ju precis vad jag drömde om som liten. Inte ville jag vara stor och stark, heller. Då, när jag var yngre ... då var jag "stora Åsa" och önskade att jag någon gång skulle bli liten. Men då såg jag det nog som en ouppnåbar fantasi. Fast sen lyckades jag ju faktiskt gå ner i vikt ... och drömmen från barndomen besannades. Jag lyckades med att bli "lilla Åsa" ... något jag tidigare trodde var en omöjlighet ... och den personen har faktiskt inget emot att kallas för klen. Jag älskar när folk påtalar att jag är liten. Det känns lite knasigt, dock, eftersom jag inte känner mig särskilt smal. Trots att det nu är typ 12 år sedan jag blev smal för första gången, så fattar jag ändå inte riktigt att jag inte är nån tjockis längre. Visst VET jag att jag inte är tjock, men fortfarande kan jag ändå haja till när jag ser mig själv i spegeln ... för utan en spegel så är jag inte helt medveten om hur jag ser ut. Det låter säkert jätte konstigt, men jag kommer antagligen aldrig se mig som liten och smal ... inte fullt ut. Därför blir jag jätte glad när någon påtalar att jag är liten ... för då är det ju så som folk ser på mig ... och det är ju precis vad jag vill.

Amandas regler

Amanda tog med sig papper och penna med till sängen när hon skulle lägga sig idag. Hon skulle skriva regler, sa hon ... regler, som hon ville ha. Efter en stunds skrivande, så puttade hon ut pappret genom dörrspringan och ville att jag skulle kryssa för om jag accepterade reglerna eller inte. Det är var vad jag kunde läsa:

Regler som jag skulle vilja ha.


1. Borsta tänderna på morgonen
2. Borsta tänderna efter mellanmålet.
3. Borsta tänderna efter maten.
4. Borsta tänderna på kvällen.
5. Tvätta händerna när du kommer hem.
6. Tvätta händerna när du har varit på toa.
7. Tvätta händerna före mat.

Hm ... hon ska ju till tandläkaren på torsdag och är livrädd för att hon ska ha hål. Inte för att hon kan ta bort eventuella hål med dessa åtgärder på så kort tid, men att borsta tänderna är ju ändå inte fel. Det låter ju kanske lite överdrivet, dock. Men visst ... vill hon borsta tänderna så ska inte jag hindra henne. :-)
Händerna får hon också tvätta hur mycket hon vill. Det är ju visserligen rätt självklara regler, men kanske att det ändå kan vara bra att ha det nedskrivet till pappers? Så att ALLA vet att man ska tvätta händerna. ;-) 

Humörsvängning

Jag kände mig så himla glad förut ... när jag kom hem från jobbet. Var glad eftersom jag hade gått förbi musikaffären och hittat en ny sladd till min synth (den har ju varit trasig, så att man inte har kunnat få ut nåt ljud från den alls) ... men nu ÄNTLIGEN går den att spela på igen!
Fast den glädjen byttes snart ut mot ilska och ledsamhet ... så nu känns det inte alls bra längre. :-( Det är inget jag vill prata om här, dock. De flesta skulle nog säga att jag överreagerar, men för mig är det ingen överreaktion. Jag känner mig bara så ledsen och besviken. Nå ... strunt samma.
Jag har i alla fall fått en del gjort ikväll ... plockat undan all torr tvätt, lagat mat och så bakade jag lite matbröd ... typ småfrallor, fast med grahamsmjöl. Precis som en riktig husmor. ;-)

Ikväll blir det Eurovision Song Contest för hela slanten. Är ju den första semifinalen idag och den måste man ju se, så klart. Synd bara att man måste vara uppe så länge för att se klart. Det börjar ju inte förrän klockan 22. Till barnen ska jag spela in, så får de se det imorgon efter att de kommit hem från skolan. Det börjar ju först en bra stund efter deras läggtid. Men finalen, på lördag, får de se direkt för då är de ju lediga dagen efter.

Vilket erbjudande!

Idag var det flera av mina FB-vänner som postade en rolig reklamskylt. Var ju bara tvungen att sno den, jag med. :-D

Ja, vad ska man säga? Verkar ju vara ett pangpris, i alla fall, så det är bara att slå till för de som är intresserade. Haha! Undrar bara hur de förvaras inne på affären? Och i vilken sektion? Ligger de vid frukt- och grönt? Eller hör de till husgeråden? ;-)