Man brukar ju säga till småbarnsföräldrar: "Vänta du ... det dröjer inte länge förrän han/hon börjar högstadiet/tar studenten/gifter sig. Det går i ett nafs. Fortare än du kan ana."
Men jag håller faktiskt inte riktigt med i det påståendet. Visst ... småbarnstiden var extremt kort, kan jag känna så här i efterhand. Men däremot har tiden mellan födseln och nu varit väldigt lång. Det känns VERKLIGEN inte som det var igår han föddes! Det känns som en hel evighet sen och som om han funnits hos oss för alltid. Jag minns ju knappt ens tiden innan han kom in i vårt liv. Han har liksom alltid varit där. Så KÄNNS det i alla fall. Det har inte alls gått fort. Det har snarare gått riktigt, riktigt långsamt.
Kanske är bara jag som tänker och känner på det här sättet?
Om man räknar småbarnsåren, så var ju den tiden väldigt kort. Det kan jag medge. De åren gick i ett nafs och jag minns knappt den tiden ens. Men de efterföljande åren ... från 4-5 års ålder och fram till nu ... den tiden har varit otroligt lång. Har han ens VARIT så liten någon gång? ;-)
Så känner jag ...
Så har det ju förstås hänt en hel del i vårt liv under de här åren också. Vi har flyttat en massa gånger, jag och maken har gift oss, jobb har ersatts av andra jobb, lillasyster kom till världen, vi har rest en massa, dagis har bytts, skola har börjats och nu senast blev det även skolbyte och högstadiestart för vår nyblivna tonåring. Så alla dessa skeenden har ju lett till många händelserika år, vilket nog i sin tur har resulterat i att jag upplevt tiden som längre än den kanske varit?
Hur som helst, så blir ju då vår försfödde lille parvel tonåring idag och ikväll vankas det tortillabuffé till middag. :-) Sen blir det pumpapaj, som sonen önskat sig istället för tårta. Han älskar tydligen min pumpapaj, så jag var ju tvungen att göra en sådan nu när han verkligen önskade sig det. Bakade hela kvällen igår. ;-)
Jag gjorde även en sats av hans favoritchokladmuffins. Det var väldigt länge sedan jag gjorde sådana, så jag tänkte att jag skulle överraska honom lite. Jag har ju knappt bakat alls det senaste halvåret eftersom jag och maken har dragit ner en hel del på onyttigheterna, så antagligen har barnen saknat mina bakverk en del. Men idag är det ju födelsedag, så då måste man väl få bli lite extra bortskämd.
 |
| Viktor pussar sin nyfödda lillasyster, april-2003 |
 |
| Viktor första skolfoto i högstadiet, hösten 2013 |
Imorse väckte vi den nyblivna 13-åringen alltför tidigt (enligt honom) eftersom jag var tvungen att börja jobba tidigt idag och ville ju hinna uppvakta min tonåring före jag gick iväg. Men han fick ju i alla fall höra på lite skönsång och så fick han presenter och sen en god frukost, så han var nog inte helt missnöjd ändå.Ikväll kommer min pappa och hans sambo, så då blir det väl ännu mer firande av födelsedagsbarnet, så jag tror nog att han får en bra födelsedag.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar