Så trött

Jag hade tänkt att jag skulle blogga idag. Jag hade tänkt skriva ett jättebra inlägg. Ett fyndigt och genomtänkt inlägg och jag hade väl en hyfsad ide.
Men ... nu blev det inte riktigt att jag orkade med att få till det där superbra inlägget som jag hade tänkt mig. :-( Så jag får väl skjuta upp det till en annan dag istället. Till dess får ni hålla till godo med detta småtrista blogginlägg. Småtrista ... och antagligen även lite gnälliga ... för just nu känner jag mig så orkeslös att jag inte alls orkar med att vara särskilt kreativ eller fyndig.

Det är ju så att jag de senaste dagarna har känt mig så fruktansvärt slut. Känner mig alldeles mörbultad i hela kroppen och jag är trött ... verkligen riktigt TRÖTT.
Jag antar att det är min MS som spökar, men kanske även det faktum att jag inte haft så mycket tid att träna den senaste tiden. Det var enklare under semestern, men när jag började jobba igen blev det betydligt svårare att hinna med. I början försökte jag en del i alla fall, men sen blev jag sjuk och fick göra uppehåll på över en vecka.
Sen trotsade jag ändå min trötthet i måndags och körde ett pass zumba, men det kändes bra tungt. Fast ikväll ... när jag hade kunnat ta mig tid till zumba, så klarade jag inte av att köra igång över huvud taget. Jag orkade inte alls tänka på någon träning. Är ju bara så sjukt slut i hela kroppen, så istället tog jag mig ett varmt, skönt bad.

Eftersom kroppen känner sig så mörbultad, så kan det trots min trötthet vara lite svårt att somna på kvällarna. Det strålar ju sådant utmed benen och känns hemskt obehagligt. Men däremot sover jag otroligt bra efter jag väl somnat. Kroppen känns ju så tung, så därför blir det en jätte skön och djup sömn på natten. Känner mig som fastlåst i madrassen och alldeles lugn och det är en otroligt skön känsla.
Om tyngden och tröttheten skulle koncentrera sig till enbart nattetid, så vore det väl inga problem. Det vore väl egentligen det mest ultimata. Men tyvärr så håller det ju i sig även efter att mitt mobillarm ringer på morgonen. När jag stängt av ringningen och det blir dags att stiga upp, så känns det precis som om en osynlig magnet vill hålla kvar mig i den varma, sköna sängen ... och jag måste nästan SLITA mig upp därifrån. Jag lyckas ju ändå ta mig upp hyfsat fort, men de här senaste dagarna har det verkligen känts riktigt, riktigt jobbigt.
Sen blir det ju alltid bättre en stund efter att jag kommit upp och visst funkar väl dagarna rätt bra trots allt, men sen återkommer den här extrema tröttheten mot kvällningen igen. Ja, egentligen börjar den väl smyga sig på redan på eftermiddagen, men inte så pass mycket att jag inte klarar av att jobba. Det går nog riktigt bra, ändå. Fast kvällarna känns tunga.



Annars har ju min MS känts väldigt obesvärande det senaste halvåret, typ, men just nu känns det aningen jobbigt. Men, men ... det blir väl förhoppningsvis bättre snart igen. Kanske om jag försöker få mer sömn på nätterna? Kanske det skulle kännas bättre då? Får väl försöka med det.