Min duktiga pojke

Idag var Viktor med som hjälptränare på Amandas judo, så då blev det ju lite extra spännande för mig att vara åskådare. Ville ju se hur sonen skötte sig. ;-)
Det var egentligen första gången som han var hjälptränare på det här sättet. Han var ju med och hjälpte till vid en prova-på-dag i somras, typ ... en slags sommarklubb, där de testade olika sporter och hade med judo en av dagarna. Men han har aldrig varit med som tränare under någon av de vanliga träningarna tidigare, så detta var nog hans debut.
Jag antar att det kommer bli lite varierat tränarutbud nu på torsdagarna för Amanda, för den ordinarie tränaren har kommit in på en kurs som går precis den tiden och därför har de varit tvungna att sätta in en annan huvudtränare ... en som annars bara brukar vara hjälptränare. De senaste två gångerna har en 15-årig kille varit med som hjälptränare. Han har grönt bälte, precis som Viktor. Men det har väl hittills inte fungerat så där jätte bra. Första gången (för två veckor sedan) var det riktig kaos. Visserligen hade då den ordinarie tränaren lovat komma, så de blev väl lite tagna på sängen när hon inte dök upp. Därför blev väl träningen totalt improviserad och det funkade inget vidare. Amanda sa efteråt att det hade varit den tråkigaste träningen någonsin, så det var ju inget vidare betyg.
Sen hade de ju planerat bättre till gången efter och då fungerade det betydligt bättre. Visserligen fanns den ordinarie tränaren med vid sidan av mattan och kunde hjälpa till lite grann vid behov.
Men den här veckan fanns hon inte på plats, så nu var det bara den "nya" torsdagstränaren och så två tonåriga judokas ... Viktor, som snart fyller 13 och en annan kille som är 14 år.

Problemet med den här nya huvudtränaren är att hon knappt kan svenska. Hon är från Rumänien och förstår nog ganska bra. Men däremot så pratar hon inte mycket, vilket ju komplicerar en del. Hon kan ju då inte förklara så bra och barnen blir lätt villrådiga eftersom de inte fattar vad hon vill att de ska göra.
Men Viktor är inte rädd för att prata. ;-) Han var nog idag den som pratade allra mest. Han förklarade vad de skulle göra och hur de skulle göra. Tränaren viskade till honom vad de skulle köra för övning och så vidarebefordrade han det till barnen sen.
Det var inte bara det att han vidarebefordrade övningar, utan han var även väldigt aktiv med att gå runt bland barnen och hjälpa till så att de fick till det korrekt. Om de gjorde fel, så påtalade han det och visade hur de skulle göra för att få det rätt.
Han var faktiskt riktigt duktig och försökte verkligen vara en bra tränare. Han peppade också barnen och sa "Bra" när de gjorde något bra.

Viktor förklarar för en liten judoka

Viktor syns i bakgrunden, där han berättar något för pojkarna

Jag kände mig faktiskt riktigt stolt över min duktiga pojke. Han verkade kunnig, förklarade enkelt och pedagogiskt och det såg nog ut som han tyckte det var lite kul att lära ut.
Amanda var också mycket nöjd med honom. Eftersom barnen var ojämna par, så fick hon även möjlighet att mot slutet köra lite randori (vet ej hur det stavas) med (mot???) honom och det tyckte hon var väldigt kul! Så hon vill nog gärna ha storebror som tränare fler gånger. :-) Jag tror faktiskt att hon också var rätt stolt över honom.