Däremot är jag inte lika van vid den svaga armen. Det var egentligen först förra året som jag började få problem med den. Tror det var ganska precis ett år sedan nu ... då jag hade ett skov som gav sig på just vänsterarmen. Jag förlorade styrkan totalt ... och blev även lätt domnad. Armen blev supertung och jag orkade knappt hålla den uppe över huvud taget.
Det värsta gick ju så klart över så småningom. Det brukar ju göra det. Men däremot är nu armen precis likadan som benet ... den blir fort trött ... och blir väldigt påverkad av olika omständigheter.
Inte vet jag väl om det är något särskilt som hänt just nu ... inte mer än att jag kanske gick lite för fort hem från jobbet igår. Det låter säkert knäppt, fast sådana små saker kan faktiskt spela in vad gäller mitt välbefinnande. Min kropp är otroligt känslig när det gäller fysiska ansträngningar. Jag fattar det egentligen inte själv heller, men jag vet att de delar av kroppen som jag har kvar mycket restsymtom i, blir väldigt fort slutkörda.
Just nu känns ju hela jag totalt slutkörd ... och när jag känner på det här viset, så blir jag nästan gråtfärdig. Jag är så trött att jag knappt orkar tänka ens. Mitt ben är jätte tungt och det är en riktig kamp att få en ordentlig gång. Så är det den här crappiga armen också, som nu är så tung att jag ogärna använder den alls. Det känns typ som om man fått en ordentlig mjölksyra och den där mjölksyran går ju aldrig över, utan är konstant. Jag kan inte hålla upp armen länge alls, utan vill helst bara låta den hänga utefter kroppen ... om ens det, för den känns tung genom att endast hänga också.
Suck!
Idag hade jag ju egentligen planerat för att dammsuga på kvällen. Jag skulle tvätta efter jobbet och då tänkte jag att jag skulle passa på att dra över golven med dammsugaren också mellan maskinerna. Men det insåg jag rätt snabbt att jag aldrig skulle klara av. Inte idag. Inte när jag känner mig så här slut. Nej, det räckte bra med att tvätta, kände jag. Golven får lov att vänta till en annan dag, för just idag kände jag att jag bara kunde räcka till för det absolut nödvändigaste.
Så kan det gå. Det gäller att prioritera ... och prioritera bort ... och idag prioriterade jag bort dammsugning av golven. Visst skulle det behövas ... men inte just idag. Min kropp sa att det inte behövdes idag, så då fick jag lov till att lyda. ;-)
För det mesta tycker jag ju ändå att det funkar rätt bra med den här sjukdomen, men vissa dagar blir man bara så sjukt less på den. Då man känner sig så trött i kroppen ... och så trött i knoppen ... och då man som följd till det blir så ledsen att man bara vill gråta. Man känner sig arg på allt och alla och så får man dåligt samvete för att man låter irriterad och det gör ju att man blir ännu mer ledsen.
Vid sådana här tillfällen, så känner jag mig allt annat än positiv. Visst ... jag försöker väl ändå att inte deppa ner mig totalt. Det hade ju kunnat vara bra mycket värre. Men det skulle ju vara bättre om man kunde välja sina dåliga dagar ... att man är sämre dagar som man inte planerat för nåt särskilt ... dagar då man verkligen har tid att bara slappa och må dåligt. Sen kunde man vara pigg under dagar som man har mycket aktiviteter eller då man planerat nåt särskilt. Det vore väl praktiskt?
Tyvärr funkar det ju inte riktigt så ... inte i det verkliga livet. Man kan tyvärr inte planera när man ska känna sig bra ... inte mer än att man kan försöka förebygga lite genom att spara på sin energi.
Nå ... jag hoppas morgondagen känns bättre, för den här dagen ... och framförallt kvällen ... var verkligen riktigt usel. Är så trött, så trött, så trött ...
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar