av: AasaC
På morgonen ringde jag till jobbet och berättade vad som hänt och att jag var sjukskriven veckan ut. Sedan åt jag frukost och efter det så gjorde jag mig i ordning för att gå till busshållplatsen och åka till sjukhuset.
När jag klev på bussen, så snurrade det till i huvudet, men det blev bättre när jag satte mig ner.
Bussresan tog väl ca en halvtimme och när jag kom fram till sjukhuset, så gick jag och anmälde mig till akuten, som jag blivit ombedd att göra.
Efter en stunds väntan, så fick komma in i en sal. En sköterska tog blodtryck på mig ... normalt igen ... och därefter fick jag vänta ... och vänta ... och vänta igen. Så kom läkaren tillslut. Återigen fick jag berätta vad som hade hänt och sen undersökte han mig.
När undersökningen var klar, så gick han iväg för att förbereda för ryggmärgsprovet. Sen kom han tillbaka med en sköterska.
Jag fick klä av mig allt utom underkläderna och fick lägga mig under en filt. Sen bedövade de mig lite innan han stack in den riktiga sprutan. Jag fick ligga ihopkurad i typ fosterställning och så förde han in röret, eller vad det nu var och sög väl ut lite ryggmärgsvätska. Det gjorde lite ont ett tag, men det gick ju fort över sen.
När ryggmärgsprovet var klart, så skulle jag ligga still minst en timme och sen vänta på läkaren igen.
Det var ju inte så jätte kul att bara ligga där, så jag slumrade till ett tag. Sen, efter en bra stund, så kom en sköterska in med mat till mig. Det var ju lunchdags och jag var hungrig.
Maten var väl inte den godaste ... är den nånsin det på sjukhus? 
Men ändå rätt okej.Efter maten så klädde jag på mig och sen lade jag mig i sängen och väntade på läkaren igen. Det tog väl säkert ytterligare en timme innan han kom ... man ska verkligen inte ha bråttom på sjukhus.
När han kom, så sa han att det preliminära provsvaret var att jag inte hade borrelia, men det riktiga provsvaret skulle inte bli klart förrän om någon vecka.
Sen tog jag på mig ytterkläderna och gick till busshållplatsen. Även denna gång så snurrade det till i skallen när jag klev på bussen. Lite pinsamt, eftersom jag vet att folk på bussen såg hur jag vinglade till. I alla fall, så blev det bättre när jag satte mig ner.
När jag kom hem, så var jag helt slut, så jag lade mig ner i sängen för att vila.
Detta ägde rum på dagens datum för 4 år sedan, men så tänkte jag redan nu fortsätta med det följande inlägget ... som handlar om den där första veckan ...
av: AasaC
Hela den där första veckan, så var jag extremt handikappad. Jag var hemma hela dagarna, men kunde inte göra ett dyft.
Hade svårt att bädda sängen ... men gjorde det ändå. Kunde inte laga
mat, så Peppe fick göra det när han kom hem. Inte kunde jag diska heller
och inte tvätta. Det brändes ju till i min hand vid varje beröring ...
särskilt saker som var våta eller varma reagerade jag negativt på. Det
var hemskt obehagligt och jag kände mig maktlös och frustrerad när jag
inte kunde göra något. Kunde ju inte städa heller och inte duscha
barnen. Peppe fick ju göra precis allt hemma, för jag kunde verkligen
inte. Det var inget skönt att duscha själv heller, för det kändes ju brännande när vattnet rann på min vänstra sida. Blev nog inte vidare långa duschar den veckan.
Det är ju tur att vi har micro i alla fall, så att jag kunde få i mig någon mat och sen äta med högerhanden.
Sen var man ju såklart orolig och fundersam. NÄR skulle detta gå över. Det var som om halva kroppen somnat och den vaknade inte hur mycket jag än stampade och ruskade. Dygnet runt, alla dagar hade jag det så. Kunde det verkligen bli så enbart av stress, som läkaren på akuten trott att det berodde på?
Man tänkte ju på alla möjliga sjukdomsmöjligheter ... stroke, propp, nån nerv som kommit i kläm, cancer? Vad kunde det vara?
En dag stod jag i köket, kollade ut genom fönstret och tänkte: MS ... hurdana symptom får man då? Måste kolla upp det i läkarboken. Fast det gjorde jag aldrig. Jag glömde bort det och berättade inte heller om mina tankar för Peppe.
På torsdagen ringde min företagsläkare till mig (jag hade telefontid med henne, som jag fått 2 veckor tidigare, när jag varit där för mina bröstbesvär). Då berättade jag för henne om vad som hänt och sa att jag var sjukskriven till lördagen, men att det inte blivit någon förbättring över huvud taget och om det inte blev en avsevärd förbättring så skulle jag inte kunna jobba följande måndag. Jag fick då en tid hos henne följande måndag på morgonen.
Fortsättning följer en annan dag ...
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar