En dämpad vecka

Så har jag jobbat sista dagen detta år och den här senaste veckan var något dämpad, måste jag säga. I onsdags hade nämligen vår VD kallat all personal till ett extra möte ... ett väldigt viktigt sådant. Det var så viktigt att alla avdelningschefer hade fått ringa hem till all personal på tisdagskvällen för att meddela om mötet och vad som var på gång.
Ja, vad hade då VD:n att säga? Jo ... det var ju saker som direkt hamnade i båda tidningarna på Åland och dessutom på radion och på nyheterna i Finsk TV.
Jag hade själv inte möjlighet att vara med på mötet, eftersom jag alltid tar emot posten i garaget den tiden, men VD:s "tal" skickades ut till vår mail direkt när mötet börjat, så jag kunde läsa allt strax efter att alla andra fått höra ... och det var ju inga roliga nyheter. Kontentan gick ut på att 50 tjänster inom banken ska bort, varav 30 tjänster ska tas från Åland. Man ska framförallt minska ner på de centrala funktionerna och man ska sänka den interna servicen. Den Interna servicen? Jaha? Det är ju VI ... min grupp ... som står för den interna servicen! Det är ju VI som står där bakom ... och som hjälper de som tjänar pengar åt banken att tjäna de pengarna. Vår avdelning kostar ju bara en massa pengar. Vi har ju inga externa kunder, utan bara interna. Men vad vore rådgivarna utan oss? Utan oss, som fixar fram grejer åt dem ... som lagar trasiga skrivare eller löser akuta problem. Vad vore de utan oss?
Fast på pappret, så kostar vi ju bara en massa pengar ... och på pappret vore det nog allra enklast att avveckla hela gruppen. Vi har ju ingen som helst möjlighet att dra in en massa pengar åt banken. Vi har ju bara hand om den interna servicen ... och ledningen tycker kanske det är onödigt att ha någon intern service? De tycker kanske att banken (som faktiskt är koncernens huvudkontor) ska kunna klara sig utan varken lager eller Intern post? Alla som har med oss att göra ... dvs de flesta på banken ... förstår ju dock inte hur det ska gå till om vi minskar vår personal eller om gruppen t o m försvinner helt. Det GÅR ju bara inte. Men, men ... vi har väl inte mycket talan, tyvärr.
På radions hemsida stod det sen lite mer konkret vilka som kan tänkas bli berörda. Där stod det catering, vaktmästeri, fastighetsskötsel, marknadsföring och affärsutveckling. När jag läste det, så kändes det så utpekande, på något sätt. Vi har liksom bara tre vaktmästare och de är mina närmaste kollegor ... och alla av dem har jobbat på banken en hel evighet. Fastighetskillarna är också tre personer plus en avdelningschef. Vad gäller köket, så lär de antagligen lägga ner den verksamheten helt och hållet ... och låta bakens personal gå ut på stan för att äta lunch.

Vi har ju länge anat att något är på gång. Precis före jul så diskuterade jag med en kollega om lite teorier vi hade. Vi diskuterade sammanslagningar av avdelningar och att då troligtvis någon personal skulle få ryka. Men detta var vi inte alls beredda på. Det kom nog som en ordentlig chock att hela 30 personer på Åland ska rensas bort. Det hade vi nog aldrig kunnat tänka oss. Detta var oerhört mycket mer omfattande än vad vi någonsin kunnat föreställa oss ... och klart att det känns extra hårt nu när vår egen avdelning hör till de som blir drabbade. Det känns tungt och jag kan ju säga att stämningen den här veckan har varit något nedstämd.
Framtiden känns väldigt oviss för tillfället. På onsdag inleds samarbetsförhandlingarna och efter det lär vi väl få veta mer.

Nå ... det blir som det blir och jag kan antagligen ändå inget göra åt saken. Jag får se vad som händer, vilka beslut som tas och så får jag ta det därifrån sen. Que sera, sera.
Så ska jag försöka fira Nyår i lugn och ro utan att tänka alltför mycket på den osäkra framtiden.