Ännu en ursäkt ...

Hm ... kanske man skulle köpa hem en massa mörk choklad? Tydligen är det jätte bra att äta 45 gram om dagen. Haha! :-D

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/somnklubb/article7321748.ab

Tydligen ska det vara väldigt uppiggande ... och ännu en ursäkt för överviktiga att äta onyttigheter. "Det är ju bara mörk choklad ... och det är ju JÄTTE nyttigt, så det FÅR man äta varje dag".
Personligen, så tror jag nog att det finns bättre metoder för att motverka trötthet ... frisk luft och mycket vitaminer, till exempel.
Jag är ju dock inte särskilt strikt när jag ska gå ner i vikt, utan tillåter mig själv att äta godsaker. Men ... jag håller godisätandet till en dag i veckan ... inte alla dagar. Även om det "bara" är mörk choklad, så tror jag ändå det kan skapa ett visst godisberoende om man börjar äta det varje dag.
Själv skulle jag nog inte gå på något sådant ... inte just grejen med att börja äta 85%-ig choklad varje dag med hänvisning till att det motverkar trötthet. Däremot skulle jag säkert kunna börja äta en liten bit om dagen med motiveringen att jag känner mig godissugen och ser det som ett nyttigare alternativ. Någon bit mörk choklad kanske då stillar det värsta godisbegäret ... och så äter man det istället för ett bra mycket sämre alternativ. Den anledningen tycker jag låter mer trovärdig.
Att det skulle motverka trötthet ... kronisk, till och med ... det tycker jag bara skulle vara att lura sig själv.

Om man ska tro på alla sådana här rön man hör om allt vad gäller hälsa och kost, så ska man ju i så fall

• Dricka 1 glas rött vin om dagen
• Äta 45 gram mörk choklad varje dag
• Dricka 3 koppar kaffe dagligen
• Inte äta kolhydrater
• Äta massor av fett
• Inte äta fett alls
• Inte äta frukt
• Äta frukt och grönsaker varje dag

Ja, vissa punkter är rätt motsägelsefulla, men jag har hört allt. Jag anser nog själv att man får tänka med lite sunt förnuft och känna efter själv, för vad "specialisterna" råder en till idag, kan låta precis tvärtom nästa vecka.

Har anmält mig ...

Jag har precis anmält mig till en grej! Vill inte säga till vad än ... inte förrän jag fått bekräftelse och har fått en tidpunkt. ;-)
Men det är nåt jag länge funderat på ... fast inte har hittat nåt riktigt passande alternativ ... men nu hittade jag en grej som kändes sååå himla perfekt för mig ... och så sa maken att om jag verkligen kände så, så tyckte han absolut att jag skulle anmäla mig ... så nu gjorde jag slag i sak!

Tänk att man kan bli så glad över en läxbok

Jag blev så oerhört glad när jag såg Amandas läxbok idag. Ja, jag blev så glad att jag nästan började gråta. Nja ... inte riktigt ... men nästan ...
Vid föräldramötet vi hade strax före skolstart, så kom det ju fram att de enbart skulle ha en enda läsebok för alla i klassen. Jag blev rätt paff när jag hörde det, eftersom jag tyckte det kändes så omodernt. Både jag och maken är ju för individualiserad inlärning och vi trodde nog egentligen båda två att man idag mer såg till olika individers behov och utgick därifrån ... särskilt när man börjar första klass ... och många ligger på väldigt olika nivåer. Vissa kanske läser helt flytande ... sedan länge ... andra kanske läser lite grann, fast inte flytande ... och en del kanske inte kan läsa alls. Då tycker ju jag att man borde ha böcker därefter också. Det hade de i Viktors skola när han började 1:an. De hade tre olika nivåer på läseböcker ... lätt, medel och svår ... och jag trodde det var standard idag att man hade på det sättet. Därför blev jag så snopen att det tydligen inte alls funkade på det sättet överallt. Nej, vissa skolor vill tydligen fortfarande hämma de elever som kan "för mycket" ... så att alla hamnar på samma nivå så snart som möjligt. Så tänkte jag i alla fall efter det där första föräldramötet. Jag fick sådana flashbacks från min egen skolstart ... då alla fick börja på samma nivå ... oavsett förkunskaper. Jag, som lärde mig alfabetet när jag var 3 och hade läst flytande sedan flera år, tyckte ju det var måttligt roligt att läsa meningar som: "Far ror", "Mor är rar" i vår första läsebok. Nu låter det ju som om jag var liten på typ stenåldern ... men jag kommer faktiskt ihåg dessa knäppa meningar ... och JA, jag tyckte det lät konstigt och uråldrigt redan då.
Hur som helst, så kände jag att detta med endast en läsebok kändes så omodernt och jag kände mig faktiskt rätt ledsen efter det föräldramötet. Jag kände mig ju orolig över att Amanda skulle tycka läsningen var urtrist. Skulle hon, som redan läser kapitelböcker flytande, få läxa att läsa en sida där det står typ två meningar på? Det kändes INTE som en roande tanke. Snarare Oroande.
Antagligen, så märkte fröken vår negativa inställning till läseboken, så hon frågade sen maken om det var någonting ... och då berättade han för henne vad vi ansåg om saken ... och han berättade ju då också att Amanda kunnat läsa flera år redan ... och vi tyckte det kändes trist och önskade oss mer individualiserade lösningar.
Och ... tydligen så hörsammade Amandas lärare våra önskemål! När Amanda idag berättade att de hade tre olika läseböcker, så blev jag rätt förvånad och sa: "Men ni skulle ju ha en, bara".
"Nej, vi har tre ... en lätt, en mellan och en med mer text", sa Amanda ... och då ... då blev jag så fruktansvärt glad! Amanda tog fram den gula boken ur väskan för att visa mig ... och visst ... det var ju exakt samma läsebok som Viktor hade haft när han gick i 1:an! Det var samma serie ... och Amanda hade ju direkt fått den svåraste boken. Fast svår ... det är den ju inte. Det gick rätt fort för Amanda att läsa de två sidorna hon hade i läxa. Men det kändes ändå så oerhört skönt att vi faktiskt blivit hörsammade. :-)
De ska fortfarande ha den andra läseboken ... fast inte som läsläxa. Den ska de ha som högläsning i klassen. Läsläxa, kommer de få i de individuella böckerna.
Tror aldrig jag blivit så glad över en läxbok tidigare. Haha! :-D

Veckans matsedel

Idag skrev jag matsedel för kommande vecka och sen åkte vi till affären på eftermiddagen.
Förra veckan, så använde jag ju recept alla dagar ... som jag skrivit ut från Tasteline ... fast den här veckan kommer jag bara använda mig av recept 1 dag. I vanliga fall, så brukar jag ju sällan använda mig av recept. Brukar mest laga mat efter eget huvud. Men recept kan ändå vara bra ibland ... så man får lite mer variation och så man får se hur pass stor en portion egentligen är (lagar ju för det mesta alldeles för mycket mat annars).

Så ... den här veckans matsedel ser ut så här:

Måndag: Tagliatelle med skinka och ädelostsås

Tisdag: Korvsoppa

Onsdag: Spaghetti och köttfärssås

Torsdag: Räkwok med nudlar

Fredag: Köttgryta med ris


Helgen brukar jag aldrig planera för, utan det funderar vi ut när det närmar sig ... och så handlar vi det senare i veckan.

Blev bättre sen

Efter stunds vila igår kväll, så kände jag mig sen mycket bättre. Maken skjutsade iväg barnen till kompisar, så då blev det ju helt lugnt och tyst i lägenheten och jag kunder verkligen koppla av. Efter en stund lyckades jag slumra in och vaknade inte förrän telefonen ringde vid 21. Hade väl då sovit i kanske en timme. Det var min man som ringde för att berätta att han blivit kvar ett tag när han lämnade av barnen, men att han nu var på väg hem och skulle hämta barnen ungefär en timme senare.
Det var nog tur att han ringde, faktiskt, för annars hade det väl blivit stört omöjligt för mig att somna senare på kvällen. Det var fullt tillräckligt med den timmes sömn som jag fick. Så länge jag låg kvar i sängen och blundade, så kändes det fortfarande som om det snurrade. Men sen, när jag reste mig upp, så kände jag att yrseln faktiskt nästan gått helt över. Kände mig väl lite seg först, fast inte alls så snurrig längre ... så då kunde jag njuta av den kvarstående tiden av lördagskvällen.
Barnen kom hem först vid 22.30, så då blev det ju läggdags för dem. Sen blev det filmtajm för mig och maken. Lagom lugnt och lagom mysigt.

Åt 3-rätters idag

Fy, vad jag känner mig snurrig just nu. Trött och snurrig. Det började när jag lagade middag. Antagligen hade jag väl ätit och druckit för lite och för dåligt idag ... och så kände jag mig stressad med maten. Det var lugnt först, men sen skulle jag göra en massa saker samtidigt och så började jag bli hungrig dessutom, så då kände jag att det började snurra lite. Men jag klarade ändå av att fullfölja matlagningen. Vad annat kunde jag göra? Bara att koncentrera sig lite extra, ta det försiktigt och se till att fixa färdigt allt så snart som möjligt.
Amanda hade ju önskat sig 3-rätters till middag, fast jag gjorde ändå ingen komplicerad mat ... men klart att det kanske blir lite extra ändå mot när man lagar bara en rätt. Det blir väl lite extra stressigt, även om man lagar väldigt enkel mat.
Fast gott blev det, i alla fall! Amanda och jag hade varit till affären och handlat tidigare på dagen ... en del av middagen hade jag planerat för innan vi gick hemifrån och en del fick jag idéer till när vi var på affären ... och så bestämde Amanda och jag tillsammans hur menyn skulle se ut. Hon gillar att ha sådana där middagar ... med tre rätter ... och så vill hon att vi ska bedöma rätterna efteråt ... som i "Halv åtta hos mig". :o)

Idag såg menyn ut så här:

Förrätt: Räkcocktail (med räkor, avokado, mango, gurka, vattenmelon, körsbärstomater, pressad lime och så lite balsamvinäger på)
Varmrätt: Färsk tagliatelle med stekt lax som jag lade i en blåmögelostsås och knaperstekt fläsk (jag skulle haft bacon egentligen, men råkade visst ta fläsk istället) 
Efterrätt: Tranbär- och Kinuskiglass (som jag köpte färdig på affären)

Amanda tyckte att såsen till laxen var den godaste sås hon ätit någon gång, så det var ju ett tämligen gott betyg. :-)
Själv, så gillade jag förrätten väldigt mycket. Den kändes så fräsch och var ju dessutom inte särskilt onyttig. Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att äta den som lördagsgott, typ ... istället för chips eller något liknande. Riktigt god, tyckte jag den var!

Nu ska jag nog lägga mig och vila en stund, så får jag hoppas att snurrigheten går över ... helst ikväll ... så man kan få njuta av lördagskvällen lite. Tänkte bara att jag skulle skriva färdigt detta först.

Äntligen fredag!

Äntligen är det fredag! Äntligen helg! Äntligen får man ledigt och får sovmorgon!
Den här första arbetsveckan på jobbet efter semestern har förvisso varit väldigt lugn vad gäller mängden jobb ... men däremot så fick jag ju sådan träningsvärk i måndags, så pga den har veckan känts otroligt jobbig och tung.
Nu har dock värken gett med sig en hel del, så kroppen har väl vant sig vid de fysiska rörelserna på dagarna nu. Är väl fortfarande lite stel i benen och min högra hand ömmar lite fortfarande ... fast det är ändå bra mycket bättre än vad det var för någon dag sen, så det känns jätte skönt.

I helgen blir det väl hyfsat lugnt ... som för det mesta. I morgon ska vi ut på stan ett tag ... på "Palaver på Torget". Det är typ Ålands motsvarighet till Almedalsveckan ... fast bara 1 dag, då. Så det blir en del politiska debatter och sådant. Min man ska vara med och duellera, så det vill jag gärna gå och kolla på. Jag antar att jag kommer vara mer nervös än honom. Haha! Jag brukar vara rätt orolig av mig. Fast det går säkert bra ... hoppas jag ...
Palavret (eller hur man nu säger) slutar vid 15, så efter det har vi inga mer planer för helgen. Måste väl skriva matsedel för nästa vecka och sen handla hem ingredienser till det ... fast utöver det, så blir det nog lugnt.
Har funkat superbra med matsedel den här veckan, så jag hoppas verkligen vi kommer fortsätta med det ett tag. Blir mer variationsrik kost ... går snabbare att laga ... och så slipper man tänka så mycket.

Ikväll blev jag och maken ensamma hemma ett tag, för Amanda åkte iväg till en kompis och Viktor blev bjuden till en klasskompis på filmkväll. Fast snart kommer de hem igen. Mannen åkte precis iväg för att hämta dem.
Själv ska jag strax gå och duscha. Sen blir det medicindags om ett tag och efter det blir det väl dator- eller TV-tid ... en helt vanlig fredag, med andra ord.

Ett mäktigt fenomen

Tala om att det regnade i natt. Det bara vräkte ner ... och så åskade det. Jag hade lite svårt för att somna igår ... och när jag väl lyckats, så vaknade jag dessutom flera gånger under natten ... så då låg jag vaken och lyssnade på när regnet smattrade mot plasttaket på vår balkong. Smatter, smatter, smatter ... och så ett och annat dån i fjärran. Tror inte åskan var så jätte nära, för det var inga rejäla smällar ... bara lite dova dunder med jämna mellanrum.
Jag älskar verkligen åskväder! Tycker det är sååå otroligt mysigt. Särskilt om det regnar samtidigt ... och är mörkt. Då bara njuter jag ... och känner mig så lugn och rofylld.
Jag har dock inte alltid varit så förtjust i åska. Det ändrades en sommarkväll när jag var 4 år ...
Vi var ofta på landet på somrarna när jag var liten. Landet = mormors barndomshem ca 4 mil norr om Uppsala ... som vi hade som sommarstuga i många år när jag var yngre.
En kväll ... eller kanske var det en eftermiddag ... så var jag ensam där med mormor. Vet inte var de andra var, men vi väntade hem dem lite senare. Hur som helst ... denna dagen så var det ett extremt åskväder. Det regnade, var mörkt och åskan dundrade på som bara den ... och där var jag ... 4 år ... och ensam med min mormor ... en mormor, som var livrädd för åskan! Mormor försökte inte ens dölja sin rädsla för mig. Hon irrade runt i huset rent skräckslagen och sa typ: "Kommer de inte snart? Kommer de inte snart? Kommer de inte snart?" "Snart kommer de nog! Snart kommer de nog! Snart kommer de nog!"
Vi tittade ut genom fönstren och väntade på att mina föräldrar skulle komma. Ju längre tiden gick desto räddare blev vi ... både jag och mormor. Åskan fortsatte att dundra på och ju mer det dundrade desto stissigare blev mormor. Hon stressade upp både sig själv och mig ... och jag kände mig nog tillslut rätt skräckslagen.
När pappa så ÄNTLIGEN kom dit, så möttes han av en skräckslagen, tårögd 4-åring, som var så, så glad att hon slapp vara ensam där mer. Pappa var nog INTE glad på mormor vid det tillfället. Jag hade ju inte varit särskilt åskrädd innan, men nu var jag plötsligt alldeles paniskt rädd för åskan.
Denna rädsla ville ju då pappa råda bot på, så han satte sig med mig i trappan till övervåningen. Där fanns ett fönster ... och så satt vi där länge och tittade på "skådespelet" utanför. Vi såg hur blixtarna slog, hörde åskan mullra och regnet smattra. Det var otroligt mäktigt ... och oerhört vackert ... och så länge jag satt där inomhus ... i pappas knä ... så kände jag mig alldeles lugn ... och trygg ... och tyckte snart inte alls att åskan var nåt farlig. Så sen den kvällen har jag aldrig mer varit rädd för åskan. Så länge jag är inomhus ... i trygghet ... så tycker jag bara att blixtar är ett helt makalöst fenomen och jag bara ÄLSKAR sådant väder. Är så otroligt mysigt och det lärde jag mig tycka den gången ... då när jag var 4 år och satt i en trappa i min pappas knä.

Ny layout

Nu nöjer jag mig med den här layouten ... för ikväll i alla fall. ;-) Hade ju egentligen tänkt ha ett mer höstigt utseende nu på bloggen, men så kom jag ju på den här idén med att slopa bannern och istället sätta in ett foto med tre bilder på mig ... och då tyckte jag inte längre det passade riktigt med hösttema. Fast kanske att det ändå kommer nåt mer höstlikt senare? Får se. I och för sig, så tyckte jag den här bakgrunden kändes som rätt mycket höst.
Nu har jag gjort en omröstning också, där man kan rösta på vad man tycker om layouten ... fast det är få alternativ. Men jag ville testa lite olika funktioner och så såg jag att man kunde göra omröstningar.
Ni får jätte gärna kommentera också ... och ge mig lite feedback.
Jag lider ju av sådan beslutsångest, så det tar evigheter att välja mellan olika bakgrunder ... men jag har hittat ett ställe där det finns massor att välja mellan. Alltså ... massor som jag kan tänka mig. Sen finns det ju andra ställen där det finns massor av bakgrunder som jag aldrig skulle vilja ha.
Men detta tyckte jag kändes rätt okej ... för tillfället ...

"Möblerar" om lite

Jag håller på att göra om min blogg ... har lite tröttnat på bannern, så nu vill jag göra om helt och hållet istället. Just nu ser den nog väldigt ego ut, men ... det är ju MIN blogg, så då är det väl okej om det ser lite ego ut?
Fast ... jag håller, som sagt, på att göra om ... så utseendet kan förändras en del den närmaste tiden. Jag gillar ju att hålla på med layouter så jag nöjer mig inte så lätt. Vill testa lite olika först ... och jag vill inte att det ska se för stelt ut ... men heller inte för plåttrigt.

En ny hobby ... eller inte ...

Att plasta in böcker hör INTE till någon av mina favoritsysselsättningar, men nu när jag har två skolbarn, så innebär det ju att en hel del böcker ska plastas in ... det blir ju dubbel uppsättning, ju. Så ... det är vad jag har sysslat med ikväll ... att plasta in böcker.
I Amandas veckobrev stod det under tisdagen (idag, alltså): "Läxa: plasta in Alfabetsboken". Hm ... jag trodde ju att det var barnen som skulle få läxor i skolan ... men detta innebär ju att det blir föräldrarna som får göra läxan. Det är ju bara sååå roligt (obs! Ironisk ;-)).
Sen är ju lärarna så himla omtänksamma också så de skickar hem en bok i taget ... så man får ju hålla på med att plasta in böcker varenda dag ... så man får njuta av denna underbara "hobby" mååånga dagar. Visst är det snällt av dem? Haha! :-D

Hur som helst ... idag har det faktiskt känts en hel del bättre i kroppen ... även om jag fortfarande känner mig hyfsat mörbultad ... och stel i benen. Men ändå är det inte riktigt lika illa som igår, så det är ju positivt, i alla fall. Hoppas det fortsätter att förbättras ytterligare, så kanske det blir helt bra lagom till helgen.

Nu tänkte jag kolla på film ett tag innan jag lägger mig.

Ont, det gör ont

Aj, aj, aj säger jag bara! Har något svårt att röra mig för tillfället. Det gör ont i benen när jag går och hela överkroppen ... skuldror, armar, händer, fingrar ... känns alldeles mörbultat. Orkar knappt röra mig över huvud taget just nu.
Fattar inte hur jag kan bli så här slut i kroppen efter endast en dags jobb! Helt otroligt! Man skulle ju kunna tro att jag inte gjort annat än legat i soffan eller sängen hela semestern ... men nog har jag gjort mer än så.
Det är först när jag kommer tillbaka efter en lång semester som jag upptäcker hur pass mycket jag rör mig på dagarna. Jag går mer än jag tror ... och är mycket mer aktiv än jag tänker på. Alltid när jag kommer tillbaka efter semestern, så brukar jag få världens träningsvärk. Det konstiga denna gången, är dock att jag började få krampkänningar i benen redan efter att jag varit på jobbet i ca en timme ... innan jag ens gått någon runda. Jag hade bara gått till jobbet ... gått nerför och uppför trapporna en gång ... stått upp och sorterat lite post ... och sen bara suttit ner. Det är ju ingenting som borde ge kramp eller träningsvärk för någon över huvud taget ... inte ens en otränad soffpotatis borde kunna få ont av något sådant. Så ... jag antar att det till stor del beror på MSn. Jag får ju lätt kramp i benen vid minsta ansträngning ... särskilt om jag går i trappor ... och nu, när jag varit borta från jobbet så länge, så är jag väl antagligen extra skör.
Fast att jag nu känner mig totalt mörbultad i hela kroppen ... det är nog en kombination av min MS och att jag är så fruktansvärt otränad. Krampen jag fick redan i morse ... den berodde nog till största delen på mina försvagningar i benen pga MSn. Men resten av värken ... som ökade successivt under dagen ... det  är nog mer vanlig, hederlig träningsvärk. SUCK!
Benen är så fruktansvärt stela nu, så jag känner mig lite som en robot när jag går. Så här stel har jag inte varit på länge. Har ju varit riktigt bra i kroppen hela sommaren ... bättre än på flera år, skulle jag tro. Fast nu är det RIKTIGT stelt igen. Blä!
Armarna känns inte heller bra ... särskilt inte den högra ... och handleden gör så fruktansvärt ont ... egentligen ända från armvecket och ner till tummen och pekfingret. Är superjobbigt att skriva här just nu eftersom det gör så hemskt ont. Tror jag får minimera min datortid ikväll ... och vila armen istället.
Ryggen ömmar också en del, fast den är inte lika besvärande som armen och benen.
Nå ... förhoppningsvis går det värsta över om några dagar ... då jag vant kroppen mer vid att jobba igen ... så får jag även hoppas att tyngden i benen ger med sig till dess. De är så tunga och stela just nu.
Igår skrev jag ju om att jag verkligen trivs på mitt jobb ... och det gör jag ju, i och för sig ... fast just nu känner jag mig mindre road av att jobba. Det gör ju bara så, så ont!
Å andra sidan, så kan man ju se det som att jag faktiskt får ett litet träningspass på jobbet ... som jag dessutom får betalt för. Får man så här ont efter endast en dags arbete, så lär det ju innebära att man faktiskt utför en hel del fysiskt jobb ... vilket torde ge en del träning för kroppen. Alltid något positivt med det hela.
Nåt annat positivt, var att jag vägde mig i morse. Vi har ju försökt äta lite bättre nu i en vecka ... även om den senaste veckan bara var en smygstart, då vi ju åkte till Stockholm i onsdags och inte hade möjlighet att äta hemma ... så då blev det både frukostbuffé och kebabrulle.
Hur som helst, så hade jag faktiskt gått ner 0,8 kg! Blev bara sååå glad!!!!
Hoppas bara att det fortsätter på samma väg. Kanske blir svårare nu, när jag börjat jobba? Fast jag hoppas det funkar ändå.

Nu tänkte jag vila min arm lite ...

Trivs med mitt jobb

Så var semestern slut. :-( Eller ... än återstår ju några timmar ... men i morgon bitti är det dags att börja jobba igen. Faktiskt, så tycker jag inte att den här semestern har gått otroligt fort ... nej, det känns som om det var JÄTTE  länge sedan jag senast var på jobbet. Så brukar jag inte riktigt känna. Kanske det kan bero på att vi har varit hemma mer än vanligt den här sommaren plus att vi gjorde väldigt mycket under tiden vi var bortresta?
Att semestern gått långsamt beror ju inte på att jag haft tråkigt och att jag saknar jobbet. Nej ... jag skulle kunna vara hemma lika länge till och ännu längre än så till och med. Jag trivs allra bäst med att vara hemma ... och framför allt med att vara LEDIG!
Men ... man måste ju tjäna pengar för att kunna göra någonting under tiden man är hemma ... och faktiskt så trivs jag rätt bra med mitt jobb. Eller rättare sagt, så trivs jag VÄLDIGT bra med mitt jobb. Efter snart 4 år, så kan jag jobbet rätt bra ... bäst av alla, faktiskt. Det kan ju förstås vara både för- och nackdelar med att vara bäst på det man gör ... den största nackdelen har väl varit att jag periodvis känt mig rätt oumbärlig på jobbet. Om jag velat vara ledig eller om barnen eller jag varit sjuka, så jag har behövt vara hemma ... då har allt känts så jobbigt. Det har känts som om de andra på jobbet har tyckt att det varit så krångligt utan mig. Jag gick ju till och med till jobbet med ryggskott bara för att slippa gnället och för att slippa orsaka besvär. Jag gillar inte att vara krånglig.
Det är väl den största nackdelen med jobbet. Annars så trivs jag oerhört bra. Det är ju väldigt självständigt. Visst har jag mina rutiner, men jag kan själv bestämma över hur jag gör allt och till viss mån kan jag även bestämma över när jag gör vissa saker. Det är skönt att jag kan tänka: "Nu behöver jag sitta ner en stund, så får jag göra det där lite senare". Särskilt under tider då min kropp inte funkat riktigt bra, har det känts skönt att jag jobbat själv, så att jag kunnat planera in mer sitt-tider utan att behöva tänka på andra.
Så ... jag trivs väldigt bra med mitt jobb, fast jag skulle ändå hellre vilja vara hemma och vara ledig. Men eftersom man behöver ha en inkomst, så är det bara att knalla iväg till jobbet och se glad ut. Och det hade kunnat vara mycket värre. Innan vi flyttade till Åland, så jobbade jag i hemtjänsten, och jag var livrädd för att bli fast i ett sådant jobb hela livet. Jag var livrädd för att få en "hemtjänst-stämpel". Visst var jag duktig på mitt jobb. Jag tycker om att umgås med äldre människor och jag var nog väldigt populär hos vårdtagarna. Men ... jag trivdes inte med arbetsuppgifterna ... städa, värma mat, städa, tvätta, städa, handla, städa, duscha, städa, städa, städa ... ja ... jag kände mig som en städerska många dagar. Det var dessutom otroligt stressigt och så gillade jag inte allt kärringkackel som uppstod vid våra morgonmöten. Jag var så arg när jag gick från lokalen vissa morgnar ... efter att vi fördelat arbetena och vissa bara fyllde sina dagar till hälften medan andra (jag och några till) hade så många timmars jobb att vi inte hann ta lunch och var tvungna att jobba i dubbel takt eftersom vi kunde ha 12-14 timmars jobb på en 8 timmars dag.
Detta hade dock förbättrats när jag kom tillbaka efter att jag varit mammaledig med Amanda. Då hade vi fått en arbetsplatssamordnare, vilket jag hade velat ha ända sedan jag började där. Det är helt omöjligt att en bunt kvinnor ska kunna samarbeta, ska kunna komma överens och ska kunna fördela uppgifterna rättvist. Den som kom på den briljanta idén med att avskaffa samordnarna (som hade gjorts strax före jag började) måste ju ha varit en otroligt naiv människa.
Men ... trots att stämningen var mycket bättre på jobbet efter min mammaledighet, så var ju ändå arbetsuppgifterna desamma ... och jag ville, som sagt, inte hamna i "vårdbiträdes-facket". Det var jag otroligt rädd för.
Därför sökte jag inte ens några hemtjänstjobb efter att vi kommit till Åland och det var dags för mig att börja jobba igen. Jag ville ju inte ha nåt sådant jobb. Konstigt nog, så tvingade inte arbetsförmedlingen mig att söka några sådana jobb heller.
Jag var nog egentligen bara skriven på arbetsförmedlingen här i ca 3 månader ... sen fick jag mitt jobb på banken. Blev så otroligt glad över det. Det kändes lite som "ÄNTLIGEN!" "Äntligen kommer jag bort från det där facket!" Det kändes bara sååå otroligt skönt! Nu har det snart gått 4 år sedan jag började där och hittills har jag aldrig känt mig sugen att sluta.

Nej, nu måste jag lägga mig om jag ska orka upp i morgon bitti. Hade inte tänkt skriva så här mycket egentligen, men ibland bara skenar fingrarna i väg på tangentbordet.

Har gjort en matsedel

Idag har jag letat recept igen ... nu var det dock lite mer målmedvetet än senast, för nu gjorde jag det i syfte att skriva en matsedel. Som jag skrivit här tidigare, så ska vi börja äta nyttigare nu i höst, och det är sååå mycket enklare om man har en matsedel att följa och mer riktiga recept. Då blir det inte så att man tar till de där snabba och onyttiga alternativen när man kommer hem en kväll efter jobbet, vill ha mat fort och inte vet vad man ska äta. Har man en matsedel, så VET man vad som ska lagas ... och man kan faktiskt laga hyfsat nyttig "snabb-mat" också.
Det jobbigaste är väl egentligen själva tankearbetet för att få till själva matsedeln ... och det är antagligen därför man rätt snart slutar med att få till dessa listor. Tar ju evigheter att fundera ut vad som ska ätas, tycker jag. På vardagarna har vi ju oftast rätt ont om tid att få till en middag, så då blir kriterierna att det ska vara snabbt, gott, nyttigt och enkelt att laga. Är inte heeelt lätt att hitta på rätter som passar in helt på dessa kriterier. Visst finns det ju en hel del mat som passar in ... men det tar ju en del tid att hitta dessa rätter ... och därför tar det en så hemskt lång tid att få till en matsedel.
Men ... nu har jag i alla fall fått till en matsedel för denna vecka ... med enkel ... och förhoppningsvis god mat. Är helt och hållet nya recept, så vi får väl se hur det smakar.
Egentligen brukar jag sällan laga mat efter recept ... brukar mest laga på känsla. Problemet är väl att det då oftast blir alldeles för mycket mat, så därför tänkte jag det kunde vara bra att laga efter recept ... så mängderna blir mer lagom. Dessutom får man ju lite mer variation i vardagsmaten och det kan ju vara kul.
Så ... nu är väl målsättningen att vi ska fortsätta med detta ett tag. Hoppas bara att vi inte tröttnar med en gång, bara.
Idag blev det kalops till middag ... ingen snabbmat, direkt ... men det är ju söndag, så då kan man kosta på sig ett långkok. Gott, blev det, i alla fall.

I morgon börjar jag jobba igen efter semestern, så då börjar vardagen och tidsbristen igen. Viktor har ju judo-träning flera kvällar i veckan, maken har möten titt om tätt på kvällarna, läxor ska göras och sen i september, så börjar Amandas gymnastik igen ... så nu kommer det återigen bli en hektisk tid. Därför är det bra om vi kommer igång med detta med matsedlar och recept ... så blir middagarna mindre tidskrävande åtminstone.

Nu är det höst här

Jag tycker det börjar kännas som om hösten närmar sig nu ... med alltför stora steg ... så jag kände för att göra bloggen lite mer höstlik. Får se hur länge jag behåller den här designen. Kanske jag tröttnar fort ... eller så letar jag upp nåt snyggare sen ... om jag hittar. Men tills vidare får det bli denna.

Tidig morgon

Idag blev det tidigt uppgång, eftersom jag var tvungen att se till så Viktor fick i sig frukost på morgonen innan han gick till bussen. 6.45 hade jag ställt klockan på. Blä! Jag gillar inte ALLS att gå upp så tidigt! Brukar aldrig göra det över huvud taget ... inte ens på vardagarna. Som tidigast brukar jag till vardags gå upp vid 7.20 ... och det känns bra mycket senare än 6.45. Men ... nu kommer jag ju behöva gå upp så tidigt flera dagar i veckan, eftersom Viktor börjar så tidigt nu. Eller ... två dagar i veckan blir det som jag måste gå upp så tidigt. Men, men ... det är så det är nu. Fast jag njuter knappast av att behöva gå den tiden. Inte får jag mer sömn om jag lägger mig tidigare heller, för då får jag bara ligga vaken länge utan att somna. Därför behöver jag sova så länge som möjligt på morgnarna ... eftersom jag har så svårt att somna på kvällarna. På morgnarna har jag inga problem med att sova ... eller att somna om ... men på kvällarna kan jag ligga vaken i timmar innan jag kommer till ro ordentligt. Den senaste tiden har det i och för sig varit värre. Kanske det blir lättare att somna sen när jag börjar jobba igen? Antagligen blir det så ... och då kommer det säkert funka bättre att lägga sig tidigare så att man blir mer utvilad till man måste gå upp 6.45.

Apropå Viktor, så köpte han en mobiltelefon idag. Han har inte haft någon tidigare, så nu hoppas jag han klarar bra av att ha en ... så han inte tappar bort den eller har sönder den. Det kan ju vara rätt praktiskt att han har en mobil. Han går ju själv (eller åker buss, då) till- och från skolan och följer ibland med kompisar hem, så då kan det ju vara smidigt att man lätt kan få tag på honom. Hittills har det ju gått rätt bra ändå, i och för sig. Han brukar alltid ringa (oftast till mig) så fort han kommit hem eller hem till en kompis ... fast med en mobil, så behöver han ju nödvändigtvis inte komma in till någon, utan nu kan han ju vara utomhus och ändå kunna ringa och berätta var han är.

Nu börjar sista helgen på min semester, så nu ska jag försöka njuta av de här sista dagarna. Har väl inga direkta planer för helgen ... inte mer än att jag behöver städa lite. Det har jag faktiskt inte hunnit med trots att jag varit barnfri hemma nu i två dagar. Men det har varit en del annat som jag varit tvungen att fixa.

Första skoldagen

Idag var det Amandas första skoldag, så nu har jag inte längre något dagisbarn ... bara två stycken skolbarn. Här, på Åland, så har man ju föreskoleundervisningen på dagis istället för i skolan (som i Sverige) ... och så går man sen direkt från dagis till 1:a klass ... precis som det var i Sverige tidigare ... när jag själv var liten.

Jag tog ju såklart några kort på min stora skolflicka också ...

Amanda, på väg till sin allra första skoldag

Igår kväll sa hon att det var otäckt att börja skolan. Hon var nog lite nervös. Så sa hon till mig att hon ville att jag skulle stanna i skolan hela dagen. Men den tanken behöll hon inte särskilt länge. Efter att de varit i klassen en stund och sedan haft samling med de andra klasserna i lågstadiet (klass 1-6) så vinkade hon iväg mig ... endast 45 minuter efter att skoldagen börjat. Då tyckte hon att det gick alldeles utmärkt utan mammas närvaro. Haha!

När vi kom till skolan i morse, så gick vi först förbi Amandas fritids för att lämna lite extrakläder där och skriva in hennes tider för den här veckan. Fritids ligger i samma byggnad som skolan, så det är väldigt praktiskt. Hon behöver inte ens gå ut när hon ska till sitt klassrum.
Sen gick vi ut på skolgården, där vi skulle träffa läraren klockan 9. Vi var lite tidiga, så Amanda hann till och med bli intervjuad i direktsänd radio av en reporter som gick omkring på skolgården. Maken ringde mig direkt efteråt och sa att han hört Amanda på radion.
När alla klasskompisar kommit och klockan ringt in, så gick vi tillsammans med läraren in till Amandas klassrum. Barnen fick lära sig lite rutiner och sen samlades de i en ring av stolar längst fram i klassrummet ... och vi föräldrar fick stå kvar utanför och titta in på våra skolbarn.

Amanda sitter till höger, med tofs och lila kläder

Barnen lyssnar på fröken

Efter en stund i klassrummet, så var det dags att gå ner en våning för att samlas med de andra klasserna och lyssna på rektorn och få en presentation av all personal på skolan.

Amanda står först i kön på väg till samlingen

På väg tillbaka till klassrummet efter samlingen

När barnen gick tillbaka till klassrummet efter samlingen, så vinkade Amanda iväg mig. Då tyckte hon tydligen att jag varit där länge nog, så då knallade jag hem igen och satte på lite kaffe.
Vi hade bestämt att Amanda skulle gå till fritids direkt när hon slutat skolan för dagen klockan 13.05 ... och så skulle jag hämta henne sen klockan 15.

När jag kom för att hämta Amanda, så berättade föreståndaren på fritids att Amanda hade fått en introduktion av Sofie. Sofie gick på Amandas dagis tidigare, men började 1:an förra året. Tydligen hade Amanda varit med henne mest under tiden hon var på Kråkan (som fritids heter). Sofie hade ritat en teckning till Amanda också. :-)
Hur som helst, så hade det visst gått jätte bra för Amanda i skolan. På rasterna hade hon mest lekt med sin bästis, Alexandra och så hade de fått träffa sina faddrar.
Läxa, hade de fått också ... fast Amanda tyckte nog den var lite för enkel, för hon tyckte den gick alldeles för fort att göra. Det var en sida med olika bilder och så skulle de rita in rätt antal prickar i bilderna. Men ... hon lär nog få större utmaningar så småningom.

Viktor började ju också skolan idag ... fjärde klass, började han ... med nytt klassrum och en ny klasskompis. I år ska de ha sitt klassrum i baracker ute på gården, men det tyckte Viktor skulle bli jätte kul.
Några nya ämnen har de i år ... bland annat historia och biologi ... och så kommer de börja redan klockan 8 flera dagar i veckan. Det har de inte gjort tidigare. Förut har de börjat 9 eller 10 på morgnarna. Fast å andra sidan så slutar de aldrig klockan 15 den här terminen, utan slutar antingen 13 eller 14. Kanske blir skönt att inte sluta så sent, fast det blir ändå jobbigt de dagar han börjar 8, för då måste han gå upp så tidigt på morgnarna så han hinner med bussen som går klockan 7.20 från centrum. Jobbigt för mig också ... om jag måste gå upp så tidigt för att få iväg honom till skolan. Men, men ...
Eventuellt så kommer han kunna cykla till skolan ... om vi vågar släppa iväg honom genom stan själv på cykel. Då behöver han inte åka iväg lika tidigt. Men vi får se hur det blir. Han börjar 8 imorgon, så vi sa att han får fundera på om han vill ta cykel eller buss.

Får väl se till att lägga barnen i hyfsad tid ikväll i alla fall, för de behöver ju mer sömn nu när de går i skolan. Amanda har verkat väldigt trött i kväll. Det har sett så ut på ögonen, så hon behöver nog också sova tidigt. Jag tänkte lämna henne på Kråkan klockan 8.30 i morgon ... och hämta henne klockan 15.

Så ... nu har skolorna börjat och allt återgår till vardag igen. Själv, har jag semester även i morgon, men från måndag är allt som vanligt ... ungefär. Då börjar Viktors judo igen, maken börjar skolan igen (även om han har få lektioner nu i början) och jag börjar jobbet. Fast Amanda börjar inte sin gymnastik förrän den 9:e September, så riktigt som vanligt blir det inte än ... men mycket vardag, blir det ... och en lååång väntan på nästa års semester.

Trött idag

Nu är jag sjukt trött ... ja, trött i hela kroppen ... så nu ska jag strax lägga mig. Hoppas verkligen att jag somnar snabbt ikväll. Har haft lite problem med det de senaste dagarna. Igår låg jag nog nästan 2 timmar i sängen innan jag lyckades somna in. Jag vred och vände på mig, men hittade ingen skön ställning alls. Sängen kändes så hård och så fick jag ont hur jag än låg ... eller så blev det svårt att andas i vissa ställningar. Så kunde jag inte sluta tänka heller. Vi var på föräldramöte till Amandas skola igår, så då hade jag mycket att tänka på angående det ... en hel del negativa saker ... men det orkar jag inte prata om just nu ... är alldeles för trött idag.
Hur som helst ... i morse åkte vi iväg tidigt till Sverige. Vi hann ju inte handla i förra veckan, pga att vi fick sitta i bilkö så länge, så därför åkte vi och handlade idag istället. Dels så handlade vi lite torrvaror på Coop i Norrtälje ... och sen åkte vi in till Stockholm och köpte mer grejer ... mestadels kläder och skor inför skolstarten. Amanda har vuxit så otroligt mycket den senaste tiden, så det var till största delen hon som fick nya kläder ... och skor till skolgymnastiken. Så fick hon en basker också. Den var inte planerad, men hon såg den i affären och blev bara sååå förtjust i den, så då fick hon köpa den.
Sen köpte vi tre par örhängen till henne också, så hon har några att välja mellan.
Vi hann väl egentligen inte köpa exakt allt som jag hade tänkt mig, men det mesta hann vi nog med ... och pengar gjorde vi av med ... en hel del.
Vi hittade lite kantareller också ... på Hötorget. :-D De var otroligt billiga ... långt ifrån några Åländska priser i alla fall ... så vi köpte ett helt kilo. En del tog vi till middagen och resten frös jag in. Är ju bara sååå gott!

I morgon är Amandas första skoldag och hon var väldigt nervös när hon lade sig. Jag ska gå med henne i morgon, så det kommer nog gå bra. Vi valde ut kläder precis innan läggdags, som nu ligger prydligt på en stol i barnens rum.

Nu måste jag själv lägga mig också ... och jag ska orka i morgon.

Nu blir det andra bullar

Den här semestern har jag verkligen gått upp mycket i vikt. Under vår semesterresa, så blev det ju bland annat flera smörgåsbord och fyra frukostbufféer ... och det är saker som inte är allt för bra om man vill behålla sin vikt ... eller om man vill minska på den. Man vill ju liksom få valuta för pengarna, så då äter man nog mer än man borde ... och sådant som man inte äter hemma. Jag BRUKAR ju liksom inte äta flera rätter till middag och inte heller flera olika desserter. Jag brukar heller inte äta stora frukostar med påläggsstinna smörgåsar, yoghurt, äggröra, bacon, korv m.m. och sen ta ett wienerbröd och/eller en bulle till efterrätt. Nej, i vanliga fall så brukar jag inte äta efterrätt på morgonen. Men finns det, så äter jag ... särskilt om det ingår och jag har betalt för det.
Utöver alla frukostar och bufféer, så blev det ju även mycket snabbmat ... hamburgare, pommes frites, tunnbrödrulle, friterade kycklingvingar/friterade räkor och annat onyttigt. Visst blev det lite mindre onyttiga saker också, som t ex nudlar ... men det onyttiga vägde nog över under våran resa. Så blev det ju även glass och slush under resan ... och lite godis slank också ner.
Visst ... vi promenerade otroligt mycket under resan ... många timmar om dagen blev det under flertalet dagar. Men ... för att göra av med allt överflödigt vi stoppade i oss, så skulle vi nog ha behövt springa motsvarande tid istället. Vi satt ju också i bilen många timmar och då förbrukar man ju inte så jätte mycket energi heller.
Så ... nu har vi bestämt oss för att börja äta nyttigare, hela familjen. Nu, när sommaren tar slut, så blir det nya tag. Nu ska vi äta mindre och nyttigare. Ja, barnen behöver ju inte äta mindre, förstås, men däremot kan det göra de gott att få lite nyttigare mat. Så nu blir det andra bullar!
Själv, så är jag inte riktigt överviktig ... inte än ... men jag vägde mig igår och såg att jag gått upp ca 3 kg i sommar, vilket ju innebär att jag ökat ungefär ett kilo i veckan ... och det är ju inget vidare. Mina jeans, som jag precis kunnat ha igen, de vågar jag inte testa för tillfället. Jag tror nämligen att jag kommer ha rejäla problem med att knäppa de just nu. Tror jag behöver gå ner nåt kilo först. För mig, som är så liten, så gör 1 kg jätte stor skillnad. Eftersom jag har så svårt att hitta bra kläder i min längd, så vill jag hellre kunna komma i de kläder jag redan har och därför måste jag ta tag i vikten innan det går alltför långt. Om jag går ner 3 kg, så vet jag att jag lätt kan få på mig två av mina jeans ... fast jag vill ju gå ner mer. Helst skulle jag vilja tappa 8-9 kilon, för då kommer jag i precis alla mina kläder ... utom de som då blir för stora, förstås ... så det är väl mitt mål. Jag har ju egentligen inga problem med att gå ner i vikt ... inte när motivationen finns där. Fast saknas motivationen, så är det stört omöjligt. Men nu känns det som om motivationen är den rätta.

När jag var yngre, så trodde nog många att jag aldrig skulle bli smal ... eller "normalviktig" någon gång. Jag var ju tjock. Det var den jag var och den person som alla såg. En tjockis.
Egentligen kunde jag väl inte själv heller se mig själv som smal. "Hur skulle jag kunna bli det?" Jag var ju inte byggd sådan ... trodde jag.
Men tji fick jag.
Efter avslutningen i 9:an, så bestämde jag mig för att gå ner i vikt. Fast jag visste så lite då om viktminskning och jag kunde inte heller visualisera något slutresultat. Jag ändrade lite matvanor och gick på så sätt ner ca 10 kg över sommaren. Då kände jag mig nöjd och slutade i princip att försöka gå ner i vikt. Under året som följde, så tappade jag ändå ca 10 kg till ... enbart pga mina ändrade kostvanor. Jag vägde då ca 72 kg, vilket är en hög vikt för någon som bara är 159 cm, men jag fattade inte då att jag inte var klar. Jag tyckte ju då att jag var smal och tänkte inte att jag kunde bli mindre än så. Men ... så fick jag ett litet uppvaknande när jag stötte på en gammal klasskompis. Hon såg att jag gått ner i vikt och typ grattade mig för det, men så antydde hon något om ifall jag skulle fortsätta gå ner. Kommer inte ihåg exakt vad hon sa nu. Men hur som helst, så förstod jag ju då att jag faktiskt inte alls var smal än. Det räckte inte alls!
I det läget, så lät jag det dock bero. Jag behöll vikten genom hela gymnasietiden och en stund efter.
Sen ... när jag var 21 ... då läste jag i tidningen om folk som varit tjocka och blivit smala ... och då tänkte jag att om de kan, så kan väl jag med? Så då började jag målinriktat viktminska. Jag satte upp delmål och slutmål och det gick över förväntan. Den dagen jag hamnade under 60 kg för första gången i mitt liv (sedan jag gick på mellanstadiet, tror jag) så gick mina mungipor upp till skyarna. Jag bara log och var så otroligt glad! Jag kände att det inte alls var svårt att gå ner i vikt. Det var verkligen min grej och jag var superduktig på det!
Den gången gick jag ner till ca 55 kg och vikten behöll jag bra ... tills jag några år senare träffade maken och blev gravid. Under graviditeten gick jag upp massor, men gick ändå ner till nästan normalvikt .... så blev jag gravid med Amanda.
När Amanda var ca 10 månader, så bestämde jag mig för att bli smal igen ... och då började jag återigen målinriktat att viktminska ... och blev då smalare än jag någonsin varit. Slutade på 52 kg den gången ... och efter det så har jag egentligen aldrig varit överviktig. Det var väl någon vecka förra sommaren som jag låg precis på gränsen till övervikt, men inte mer än så.
Så jag måste ju säga att jag ändå är rätt stolt över mig själv. Det var nog få som kunde tro detta om mig när jag var yngre.
Var ju överviktig ända till jag var 22 år, men sedan dess, så är det endast graviditeterna som gjort mig tjock igen ... och jag gjorde ju då något åt saken så fort jag orkade och kände motivation.
Motivation, är det allra viktigaste om man vill gå ner i vikt. Motivation, motivation, motivation!

Så ... nu hoppas jag att min motivation står sig den här gången, för jag vill verkligen komma i mina kläder igen ... mina xs-kläder och 32-kläder.
Så ... får se nu hur långt jag kan gå. Har inte bråttom heller, utan sätter väl mer mitt mål till nästa sommar.

Våran semesterresa i bilder

Nu har jag fått till bilderna från vår semesterresa, så nu kan jag lägga in de här. :-) Tänkte att jag försöker lägga in dem i kronologisk ordning och så skriver jag lite till bilderna ...

 Barnen roar sig i Knatteland på färjan mot Åbo. Amanda hoppade lite i en hoppborg och Viktor spelade Nintendo Wii.

Viktor, på judolägret i Helsingfors. Vi bodde hos svärföräldrarna under tiden i Helsingfors. Det blev långa och jobbiga dagar för Viktor, men han hade hemskt kul. Dock fick han en fruktansvärd träningsvärk.

Efter en tuff dag på judolägret, så åkte vi på kvällen till Borgbackens tivoli i Helsingfors. Där fick barnen åkband för första gången i livet och de hade det så, så kul! Viktor var ju nu tillräckligt lång att han fick åka precis vad han ville. Hur kul som helst, var det. Vi passade även på att äta mjukglass och sockervadd.

En snabb kräftskiva hann vi med hos svärföräldrarna på fredagskvällen. 

På söndagen ... före det var dags att ta färjan mot Stockholm, så gick vi till Högholmens djurpark. Där tog vi inte så mycket kort (bara med mobilkamera). Vi filmade desto mer istället. Dessa korten tog jag på en känguru (den översta bilden) och en emu (den nedersta bilden). Det var hemskt varmt denna dagen och det kryllade av Getingar i djurparken ... och på vägen dit. Vi fick se mycket roligt, i alla fall ... björnar, babianer, tigrar, lodjur, kaniner m.m.

 Här var vi i Köpenhamn, på väg från vårat hotell till Tivoli.

Viktor äter med pinnar

Efter att vi sovit en natt på hotell i Köpenhamn, så gick vi till Tivoli. Även där fick barnen varsitt åkband och de hade det sååå roligt. Själv, så blev jag "upptvingad" i Pariserhjulet och det var mindre kul. Gillar inte höjder nåt vidare, så det var verkligen ingen njutbar upplevelse. Jag gillade dock atmosfären på Tivoli. Det var ett riktigt gammalt, traditionellt tivoli, med gammaldags karuseller. Riktigt mysigt, var det att knalla omkring där ... och precis innan vi gick därifrån, så var det en massa sjömanskostymklädda, äldre herrar som steg upp på scenen och började sjunga gamla visor. Jag kände igen en del av sångerna ... som jag innan hört på svenska ... fast dessa män sjöng på danska. Bra lät det, i alla fall.

Varm choklad är gott när det regnar ute

Den 11:e Augusti (på min och makens bröllopsdag) så var vi på Legoland. Där hade ingen av oss varit tidigare och det var en verklig upplevelse. Vi hade det riktigt roligt, allihopa och tiden gick alldeles för fort. Vädret, hade väl kunnat vara bättre, förstås. Det regnade den största delen av dagen. Men det var ändå inte särskilt kallt och när solen dök upp mot eftermiddagen, så blev det riktigt varmt.
Vi åt på en restaurang i Lego-Western och där var pommes friten formad som legobitar. Det var lite lustigt.

Ja ... det var väl våran resa i stora drag ... mycket åkattraktioner och nöjen för barnen, så de har nog haft en riktigt rolig semester.