Idag gick jag upp seeent! Inte förrän 11.40. Vet inte när jag sov så länge senast. Det har inte hänt särskilt många gånger i mitt liv. Inte ens som tonåring gick jag upp vid den tiden.
I vanliga fall brukar jag gå upp vid 9-10 de dagar som jag är ledig, så jag blev faktiskt riktigt paff när jag kollade på klockan och såg att hon var över halv tolv.
Men ... jag hade ju liksom inget att komma upp till heller, så varför ha bråttom? Jag hade ju redan igår planerat för att jag skulle äta en sen frukost och sen bara ett mål mat under dagen ... så då var det ju nästan bara bra att jag inte kom upp så tidigt. Sen blir det ju mindre tid ensam nu, när jag gick upp så sent. Det är ju så tyst hemma och jag tycker faktiskt det börjar kännas lite jobbigt att inte ha nån att prata med.
Jag pratar ju lite med katterna ... men det känns liksom lite som om jag pratar med mig själv. De är ju inte särskilt bra på att svara. Skulle nästan lika gärna kunna prata med en vägg, känns det som ibland. Fast ... jag kan ju ändå inte låta bli att prata med dem. Lite kanske de lyssnar? Fast förstår ... det gör de inte särskilt mycket. De förstår teckenspråk mycket bättre ... handgester och när man visar föremål och visar vad man gör. Men själva orden ... de har de inte riktigt fått nåt grepp om än.
Nå ... det är ju tur att jag har en dator ... och Internet ... så att jag kan babbla lite i skrift, i alla fall.
Nu tänkte jag i all fall ge mig iväg ut på stan en stund. Har lite grejer jag behöver köpa. Så ska jag väl kanske kolla på lite annat också.
Lär väl skriva mer lite senare idag.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar