Vi pratade en stund, som vanligt ... och sa även godnatt efter ett tag. Sen avslutade vi samtalet och barnen gick iväg för att borsta tänderna.
Jag själv, gick på toaletten och så hämtade jag ett äpple ... och strax efter att jag kommit tillbaka till datorn igen, så ringde det på min msn. Jag stoppade in lurarna (som jag hade plockat ut en stund tidigare) och så svarade jag. Det var Amanda som ringde och hon var jätte ledsen. :-( "Jag saknar dig, mamma!" sa hon och grät. Min lilla flicka. Tydligen längtade hon mycket efter mig och hade velat åka hem till mig.
Hon har ju ändå både sin pappa och bror där ... och så farmor och farfar, förstås ... men hon HAR ju alltid varit väldigt mammig. Det var ju dessutom ett tag sedan vi var ifrån varann så här länge.
Hon har ju visserligen varit borta från mig många gånger tidigare. Hon har ju varit hos farmor och farfar ... en vecka åt gången vid flera tillfällen ... utan varken mig eller sin pappa ... och det har alltid gått hur bra som helst.
Men ... hon har väl kommit upp i den åldern nu då man funderar väldigt mycket och då man börjar känna saknad mer ... på ett annat sätt än innan. Amanda är ju dessutom en person som tänker väldigt mycket. Hon tänker, hon funderar och hon analyserar ... precis som jag. Sådan har jag alltid varit och är det nog fortfarande.
Men jag pratade med henne en stund ... och så skickade jag en kyss-blinkning via msn, som hon tyckte var rolig ... så då blev hon på lite bättre humör för en stund.
Jag började ju nästan själv gråta när jag såg min lilla tjej så ledsen och när hon sa hur mycket hon saknade mig. Jag är ju så känslig av mig, så jag gråter lätt.
Hoppas den värsta längtan gått över nu, för det är ändå bara halva tiden som har gått. Jobbigt om hon ska bli så där ledsen varenda kväll till hemresan. Men förhoppningsvis blir det bättre i morgon.
Nu måste jag lägga mig om jag ska orka upp till jobbet i morgon bitti. Godnatt!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar