Dag 07 - Min bästa vän

Min absolut bästa vän ... det är min make. Han är den person som jag pratar med om allt. Den jag anförtror mig åt och den person som jag diskuterar allt med. Han finns där hos mig alla dagar och jag finns där för honom.
Innan vi blev tillsammans, så var jag nog ganska ... hm ... mycket ... självisk och var nog hyfsat bortskämd. Jag var ju pappas enda barn och fick nog för det mesta styra som jag ville och fick göra allt på mitt eget sätt. Men när jag blev tillsammans med maken så fick jag lära mig att kompromissa. I början var det nog lite svårt, men jag lärde mig rätt snabbt ändå ... och jag upptäckte faktiskt att det kunde vara rätt skönt att inte bestämma allt hela tiden. Jag lassade då över en hel del av besluten på honom helt och hållet istället. Huvudsaken var att jag fick bestämma över de saker som jag tyckte var viktigast. ;-)

När jag var yngre så hade jag ingen bästa kompis. Det har jag aldrig haft ... aldrig någon tjej-kompis ... så som många andra hade. Jag hade klasskompisar, men sen var jag mest ensam efter att skoldagen tog slut.
Jag önskade ju många gånger att jag hade haft en riktig bästis ... en sån som man kunde vara med närhelst man ville. En bästis man kunde hitta på saker med och som man kunde prata med om allt. Men så blev det aldrig.

När Internet kom, så öppnades dock en hel värld av nya möjligheter för mig. Plötsligt hittade jag ett sätt att ta kontakt med folk ... och att bli kontaktad. Plötsligt fick jag en massa vänner att prata med. Helt underbart för en person som är lite blyg, som jag är. Idag har jag en massa underbara nätvänner ... sådana som  jag "pratar" med om lite allt möjligt ... och det är verkligen jätte roligt. Fast ... de finns ju bara inne i datorn, tyvärr.
Maken är ju min första och enda "riktiga" bästa vän. Vill jag prata om något, så pratar jag med honom. Vill jag hitta på någonting, så vill jag göra det med honom. Får jag höra något skvaller, så berättar jag det för honom först. Han är verkligen min absolut bästa vän. Det finns ingen annan och har aldrig funnits heller.

I MORGON - OM JAG FICK TIO MILJONER

En till låt ...

Jag fick plötsligt sån lust att kolla lite på Youtube och hittade där en annan låt som jag faktiskt brukade lyssna på en del när jag var yngre. Har för mig att min bror hade den inspelad på band. Jag har ju alltid varit mer förtjust i äldre musik ... 50-60-70-tal och ABBA ... och lyssnade i princip aldrig på "modern" musik när jag var yngre. Sen hade jag en period då jag lyssnade mycket på äldre ... och kanske lite knasiga låtar ... sådana som känns lite lustiga och nästan lite pinsamma. Denna låt var nog en av de låtarna jag lyssnade på under den perioden ... 

Dag 06 - Min dag

Återigen ett rätt enkelt tema att skriva om. Finns nog rätt många "min dag-inlägg" i den här bloggen, skulle jag tro ... och de är ju egentligen rätt tråkiga. Men ändå blir det ju att man skriver om dagen som varit med jämna mellanrum ... ja, rätt ofta till och med.

Hur som helst ... just den här dagen har väl varit lite lite extra tråkig. Det är ju vardag och inget speciellt har väl hänt. Jag vaknade före väckarklockan larmade eftersom min mans telefon ringde en stund före ... och då hade han precis blivit väckt mitt i en dröm som han genast ville berätta om innan han glömde bort den. Nå ... det var ju egentligen bara 5 minuter tidigare än vanligt, så det blev ju inte så mycket förlorad sömn ändå.
Sen var det väl en vanlig morgon ... väckte barnen, fixade frukost, fixade barnens packning till skolan och så sa jag hejdå till Viktor när han skulle iväg till bussen.
Amanda skulle ha skolfotografering idag, så jag var ju tvungen att göra i ordning henne lite extra. Därför kom jag ju iväg lite senare till jobbet i morse ... fast jag hann ju ändå i tid.
Sen jobbade jag hela dagen ... en vanlig jobbdag. Till lunch blev det en lite väl salt tacosoppa och efterrätten bestod av äppelpaj med vanilsås. Äppelpajen var verkligen riktigt mumsig, även om äpplena var lite väl mosiga. Fast gott var det.
Idag var det även personalmöte, så pga det hann jag inte få något eftermiddagskaffe idag. Vi brukar annars ha med oss kaffe till mötet, men ingen hade hämtat idag, så då fick jag bli utan.

Efter jobbet, så gick jag förbi affären en snabbis för att köpa hem lite grejer. Eller lite ... kassen blev jätte tung. Sen skyndade jag mig hem för att sätta på radion. Min man skulle vara med på Radio Åland klockan 17, hade han ringt och sagt till mig. Direktsändning skulle det vara och det var jag ju bara tvungen att lyssna på. Jag lyssnade på radion samtidigt som jag lagade mat.
Till middag blev det jasminris med nån slags kyckligwokgryta, typ. Blev riktigt gott och maten hann precis bli färdig till maken kom hem.

Efter middagen stack Viktor iväg till en kompis, maken stack till ett möte och jag började att vika tvätt. Amanda gick även hon iväg ett tag, men ingen av hennes kompisar var hemma, så kom hon hem igen och kollade på TV.

För en stund sen så duschade jag och nu ska jag snart se Halv åtta hos mig och därefter Idolaudition. Så ska jag väl lägga barnen emellan de två programmen också. Sen tänkte jag lägga mig tidigt ikväll, för jag ska upp tidigt i morgon bitti.

I MORGON - MIN BÄSTA VÄN

Fiskargubben

I morse kom jag plötsligt att tänka på en gammal låt. Jag stod i garaget på jobbet och väntade på att postbilen skulle komma dit med vår post. Det regnade ute och då såg jag en av fastighetskillarna med en stor regnjacka på sig ... och huva. Då fick jag en syn för mig från ett TV-program när jag var liten ... en som klädde sig med regnrock, sydväst och pipa i munnen ... och så sjöng han den här sången ...

Dag 05 - Vad är kärlek?

Ja, vad är egentligen kärlek?
Man kan ju känna kärlek för olika saker ... kärlek för saker, t ex. Man kan älska föremål ... vill inte vara utan dem eller önskar att man hade dem. Den kärleken är inte någon extremt djup kärlek anser jag ... utan är mer ytlig. Hela världen går ju inte under om man skulle bli av med sin älskade lampa (bara ett exempel). Man kan även känna kärlek till vissa maträtter ... mat man bara älskar ... mer än all annan mat och som man kanske blir alldeles varm av att tänka på. Men även den kärleken är en rätt ytlig kärlek.
Så finns då en djupare slags kärlek ... kärleken till personer ... kärleken till sina vänner, kärleken till sina föräldrar, kärleken till sina barn och kärleken till sin partner. Djupast av allt är nog kärleken till sina barn. Man skulle göra allt för dem ... och kärleken till dem är villkorslös. Det spelar ingen roll vad de gör för någonting. Vad de än hittar på för dumheter, så älskar man dem oavsett. Man kanske ogillar deras handlingar, men jag tror ändå att de flesta föräldrar inte kan sluta älska sina barn. Det är bara så som det är. Den kärleken är evig.
Så kärleken till sin partner ... det varierar nog från person till person, men för mig är den kärleken oerhört stark. Det är den person som jag aldrig skulle vilja vara utan. Jag är beredd att göra i princip vad som helst för honom och om något hände honom skulle det kännas oerhört hårt. Han är verkligen mitt allt ... han och våra barn.

Läste nyligen ett passande ordspråk: Kärlek är inte att hitta någon att leva med, utan att hitta någon man inte kan leva utan.
Tycker att det stämmer så väl in i den synen som jag har på kärlek.

I MORGON - MIN DAG

Dag 04 - Det här åt jag idag

Ett ämne som är ganska enkelt att skriva om för en gångs skull ...

Till frukost, så åt jag lite yoghurt med fiberflingor. Med lite yoghurt, så menar jag verkligen lite ... typ 1-1,5 dl, skulle jag tro. Jag åt även en limpmacka med rökt skinka och utan smör givetvis (slutade med smör på mackorna 1992 och har endast gjort ett fåtal undantag sedan dess). Till det så drack jag ett glas apelsinjuice.

Till lunch blev det matrester. För mig bestod matresterna av ugnsstekta rotsaker med kantarellsås och så lite kycklingkött som jag plockat från två kycklingvingar.

Till middag blev det detta:

Kokt potatis med två olika sorters lax ... varmrökt lax med Dijonsenapsås och ugnsbakad lax, kryddad med salt och citronpeppar och med en crème som jag gjort av pepparfärskost och lite matlagningsgrädde. Så hade vi körsbärstomater och miniplommontomater till. Var verkligen riktigt gott! Vi äter fisk så sällan, men nu hade de extrapris på färsk lax i affären, så då kände jag för att prova på något nytt ... och det blev verkligen en riktig hit! Till och med maken gillade den ugnsbakade laxen trots att han innan var väldigt tveksam eftersom han inte är så förtjust i rätter med färsk lax.
Amanda gillar varken dijonsenap eller rökt lax, men hon gillade min pepparlax i alla fall ... och Viktor tyckte allt var gott.

I MORGON - VAD ÄR KÄRLEK

Igår var det Palaver på torget

Igår var det Palaver på torget ... en årligt förekommande händelse här på Åland sedan några år tillbaka. Alla politiska partier samlas på torget och så har de ett program på scenen med olika hållpunkter. I år var det först en tävling om vilket parti som hade lagat den bästa Ålandspannkakan. Därefter blev det blixtdueller, Parlamentet och allsång.
Jag var en av få i publiken som faktiskt tittade på i princip hela programmet utan att vara politiskt aktiv. De flesta åhörarna bestod ju nämligen av politiker och sen kom det väl lite turister och kollade emellanåt. Det var nog en ytterst liten klick som var icke-politiker. Jo ... nog fanns det sådana också ... men de flesta av dessa var nog bara där en liten stund. Jag var där i princip under hela tiden. Jag såg alla dueller, jag deltog i allsången och jag såg Parlamentet.
Under allsången så fick jag ju plötsligt micken kastad framför mig också. I vanliga fall, så hade jag nog älskat att få sjunga i mic så där ... men den här gången kändes det inte riktigt bra. Det var en låt som jag inte gillar nåt vidare och som dessutom inte framhäver rösten särskilt bra. Sen hörde jag ju knappt mig själv över huvud taget, så därför kändes det som om det inte alls lät bra. Jag sjöng ju dock ändå, men bra kan det knappast ha låtit. Det kändes inte så.
Det bästa under dagen var väl Parlamentet. Det var ju uppbyggt på liknande sätt som TV-programmet och bestod ju då av två 3-mannalag. Lagdeltagarna bestod av representanter från de 6 Åländska partierna.
Det var verkligen riktigt roligt och politikerna bjöd verkligen på sig själva, så det genererade många goda skratt. Allra roligast tyckte jag att Camilla Gunell, från Socialdemokraterna var. Därefter kom nog Johan Ehn, från Moderaterna. Men alla ... hm ... de flesta ... av deltagarna var verkligen riktigt bra. Jag skrattade massor.
Under Palavret, så bjöds det även på Ålandspannkaka med sviskonkräm och snömos (=vispgrädde) och kaffe. Var riktigt gott!  
Under de timmar som jag var på torget, så gick barnen runt på stan ... i affärer ... och båda hittade de något att köpa. Viktor köpte ett TV-spel och Amanda köpte några barn-Barbie-dockor (som om hon inte har tillräckligt av sådana redan ;-) ... men det var ju hennes egna pengar, så ...) Sen hittade Amanda en kompis också, så de var på lekplatsen en stund.
Under Parlamentet så kom dock barnen och satte sig hos mig för att kolla och det tyckte de nog var riktigt roligt.

Bild från när vi tittade på Parlamentet (jag och barnen syns nertill på höger sida)

Jag tycker verkligen detta är en väldigt rolig och intressant händelse och tycker absolut att fler borde komma och kolla ... och inte bara de som är politiskt aktiva. Det blir ju lite svårt att få någon neutral åsikt om alla i publiken är politiker. ;-) Jag är väl i och för sig inte heller helt neutral. Jag är har ju en politisk åsikt och är medlem i ett parti, men jag är ändå inte någon politiker och absolut inte aktiv på det sättet.

Less

Jag börjar känna mig riktigt less ... less på att vara så himla snäll hela tiden. Less på att alltid göra allt vad andra ber mig om och less på att bara nicka och hålla med. Less på att vara alla till lags och less på att alltid komma i sista hand. Just nu känner jag mig hemskt sur och tjurig ... lite som om jag vore i trotsåldern. Jag har lust att säga nej till allting ... bara för att ...
Har lust att inte göra någonting alls som jag blir tillsagd, utan göra precis tvärtom bara för att jag inte vill vara snäll. Jag vill inte längre bara hålla med och springa upp så fort nån knäpper med fingrarna.
Ofta gör jag ju saker bara för att jag VILL vara snäll. Jag VILL vara snäll och hjälpsam. Men det känns så himla otacksamt när man aldrig får någonting tillbaka. Ingen skulle göra samma saker för MIG och då känner jag mig rätt utnyttjad och ledsen. Det känns så orättvist. Har lust att bara tjura och sluta upp med att göra saker för andra hela tiden. Just nu känner jag mig inte ett dugg snäll!

Dag 03 - Mitt hem

Mitt hem är platsen där jag bor. Ja, det låter ju logiskt, kan man ju tycka. Men jag tror att vissa är väldigt låsta vid en enda plats ... hemmet man haft i många år och man skulle aldrig kunna tänka sig att flytta ifrån den platsen.
Men så känner inte jag. Mitt hem är platsen där jag för tillfället bor och jag anpassar mig hela tiden efter nya platser och nya hem. Vi flyttar ju en hel del ... just nu så bor vi i den nionde bostaden sedan år 2000, så det blir ju nästan en flytt om året i snitt. På två ställen bodde vi drygt två år och på ett ställe bodde vi 2,5 år. Det är de ställen vi trivts bäst på, så därför blev vi kvar längre. Men annars blir det kortare. Oftast så trivs jag ju väldigt bra på alla ställen, men omständigheter gör att vi plötsligt får för oss att flytta igen ... och vi har nog förklaring till alla flyttar. Det är ju inte så att man flyttar för flyttandets skull. SÅ roligt är det inte att flytta. Men ändå blir det så. De flesta ställen har vi ändå för avsikt att bo på under en längre tid, men sen händer något som gör att vi får omvärdera saken. Den bostad vi har nu, har vi dock inte för avsikt att bo i för all evighet. Den här gången är vi väl medvetna om att vi så småningom kommer flytta härifrån. Det är nog mer tänkt som en tillfällig bostad.
Ändå trivs vi ju väldigt bra här ... otroligt bra, faktiskt. Men ... det är bara en 3:a och vi vill ju helst att barnen ska få varsitt rum. Viktor vill ju det i alla fall och Amanda kommer nog vilja det med så småningom, även om hon inte alls känner så nu. Det är ju dock en väldigt stor 3:a ... 125 kvm, så rummen är väldigt stora. Fast det finns ändå bara två sovrum och därför känner vi att detta inte är hållbart i längden.

Barnens rum

  Det finns flera små-rum i lägenheten ... med skåp och diverse förvaringsutrymmen ... och ett av dessa rum har jag gjort till ett slags musikrum. Där har jag min synth uppställd och har alla mina sångböcker. Jag har även alla kokböcker där, eftersom rummet ligger precis i anslutning till köket. Jätte praktiskt.
Köket är också rätt häftigt. Det är väldigt modernt och har en köksö som innefattar två glaskeramikhällsplattor och två gasplattor ... och så finns där en fritös och ovanpå den finns en grill. Grillen har vi ännu inte testat, men fritösen har vi provat. Så finns det en stor fläkt ovanför. Jag gillar verkligen köket. Det finns mycket skåp och finns bra bänkytor. Ett toppenkök om man är intresserad av matlagning och bakning ... som jag ju är. Det finns även en vedspis i köket, fast den har vi inte testat än.
Vardagsrummet har vi som ett kombinerat TV-rum och matsal. Vi har ingen matplats i köket, så alla måltider äter vi i vardagsrummet ... fast vi har det ju avdelat lite.
Hallen är jätte stor, så där har vi plats för skrivbordet med den stationära datorn och så har vi flera byråer ... och såklart ytterkläder och skor ... alldeles för mycket skor. ;-)

Ingen av oss är väl direkt några design-freak, så vi har ingen genomgående röd tråd i lägenheten ... inget tema eller så. Det är nog mest ett hopplock av diverse prylar ... saker vi gillar eller saker som bara blivit. Har dock förnya en del den senaste tiden ... ny soffa och nya sängar. Det ser ju dock inte ut som någon visningslägenhet, utan det syns nog bra att vi inte har någon särskild stil ... och det syns verkligen att det BOR folk här. Jag kan bli smått stressad i lägenheter där allt är tip-top och ingenting ligger framme över huvud taget. Sådan ordning skulle jag aldrig orka ha. Inte har vi det så jätte stökigt heller, men det syns att vi gör annat än att städa dygnet runt.

Ja, det var väl vad jag hade att säga om mitt hem.

I MORGON - DET HÄR ÅT JAG IDAG

Dag 02 - Mina föräldrar

Ja, idag är det ju tänkt att jag ska skriva om mina föräldrar ...

Mina föräldrar var aldrig gifta, men väl förlovade. Båda hade dock varit gifta på varsitt håll tidigare, så mamma hade två tonårsbarn (eller min syster var väl precis före tonåren då när de blev tillsammans), men pappa hade inga barn. Egentligen var jag väl inte helt planerad, men jag tror ändå att båda blev väldigt glada över att de skulle få ett barn tillsammans.
Jag tror dock inte att de hade det alltför lätt alla gånger. Mycket folk som kom och gick hemma hos oss ... och min syster blev gravid när hon bara var 14 år, så då hade mamma och pappa två småbarn att ta hand om plötsligt, trots att endast det ena barnet var deras. Sen hade ju mamma en del problem med psyket och ingen av de orkade väl antagligen med det livet de hade då ... så när jag var 4,5 år så separerade de och pappa flyttade därifrån med mig. Mamma bodde hos oss ett tag i början ... tills lägenheten hon skulle flytta till var färdig, men sen flyttade hon ifrån oss för gott och pappa hade ensam vårdnad om mig.
Nå ... nog om det ...

Min pappa, Sven-Olof (kallas för Sven), hamnade vid 7 års ålder i ett fosterhem uppe i Ångermanland. Där växte han upp hos en tyrannisk fosterfar. Vid 15 års ålder flyttade han sen därifrån för att börja jobba som bagare. Så småningom hamnade han dock nere i Södertälje igen ... där han ursprungligen kom ifrån ... och där nere började han jobba på Scania. Nu är detta väldigt korta drag eftersom jag inte vill bli alltför långrandig.

Jag och pappa

 Mamma ... Sigbritt ... växte upp hos sin mamma och pappa och bodde växelvis i Södertälje och på landet i Månkarbo (där hennes mamma växt upp och där fortfarande mammas mormor och morfar bodde). Mammas pappa var dock inte hennes biologiska far. Mormor och morfar var separerade ett tag och under den tiden träffade mormor sitt livs kärlek och blev gravid. Det passade sig väl inte riktigt, dock, så efter många om och men så blev det så att hon återvände till sin make och han tog sig an barnet som sitt eget.
Mormor led dock av depressioner emellanåt, så därför blev mamma ivägskickad som tonåring ... och fick bo några år nere i Småland.
Mamma var väl inte den starkaste människan rent psykiskt, så hon hamnade nog lätt in i saker och situationer som hon kanske inte borde ha gjort. Hon blev tidigt gravid ... före hon fyllde 17 år. Med den mannen gifte hon sig och de fick två barn tillsammans. Han drack dock väldigt mycket och kunde vara väldigt våldsam och så småningom skilde de sig.
Mamma hade ständigt psykiska problem ... depressioner emellanåt, ångest hade hon nog också ... och hon oroade sig för mycket saker ... och trodde att hon kunde mindre än hon verkligen kunde. Hon såg ner på sig själv ... tyvärr ... och satte alltid andra före sig själv.
Sen fick hon psykos när jag var 11 år. Det var en hemsk tid. Hon hade ju precis börjat må bra och vi pratade om att åka till Legoland ... bara jag och mamma. Men så fick hon den där psykosen. :-( Det var jobbigt och ingenting man riktigt ville prata om med folk. Det var ju rätt pinsamt att ens mamma blivit tokig.
En dag när vi kom till sjukhuset för att hälsa på, så mötte vi mamma i korridoren ... spritt språngande naken. En inte alltför rolig syn för en 11-åring.
Hon blev ju dock bättre ... nästan bra ... men sen kom den andra psykosen när jag var 14. Vi var på landet då och jag minns så väl när vi åkte ner med henne till psykakuten på Huddinge. En minst sagt jobbig bilfärd.

Jag och mamma

Men den psykosen var tack och lov den sista. Hon fick väl medicin och gick på regelbundna psykiater-besök ... och blev nog successivt bättre. Vi började alla att umgås mer med mamma och jag kom så småningom oerhört nära henne ... närmre än jag någonsin varit. Hon blev nog faktiskt min allra bästa kompis och vi gjorde mycket tillsammans. Även mamma och pappa fick närmre kontakt igen och när jag var typ 18 år, så förlovade de sig igen. Mamma hade dock kvar sin lägenhet, men bodde mestadels hos mormor eller hos oss. Jag tror att hon verkligen mådde oerhört bra då ... i slutet av 1990-talet. Hennes psykiater sa ju att hon aldrig sett mamma så glad och livskraftig tidigare ... och det stämde nog. Hennes välmående tror jag berodde på två saker främst ...
1. Hon tog hand om mormor, vilket gjorde att hon kände sig mer betydelsefull än hon någonsin gjort.
2. Jag och mamma hade en oerhörd gemenskap och jag gjorde saker med mamma helt utan baktanke. Jag hjälpte henne så gott jag kunde och jag utnyttjade henne aldrig (till skillnad från de flesta andra). Jag fick nog henne att verkligen känna sig älskad ... och det tror jag gjorde att hon blev mer glad över att leva.

Men ... precis när mamma mådde som allra bäst, så hände det där hemska ... det där som man aldrig vill ska ske. Hon blev sjuk ... sjuk på riktigt ... sjuk i kroppen. Mamma drabbades av cancer och ca tre månader efter beskedet så såg vi hur hon tog sina sista krampaktiga andetag. Tre dagar före julafton 1999 så stod vi alla bredvid henne och såg på när hon dog. Det var fruktansvärt jobbigt. Mormor var också där ... när hennes enda barn dog. Det blev sen en något nedstämd jul, måste jag säga.
Själv så bearbetade jag den omedelbara sorgen genom att skriva en låt tillägnad henne (låten finns till höger på den här sidan, by the way). Jag satt hela natten och skrev och när låten äntligen var klar, så tog den liksom med sig mina tårar. Jag grät inget mer sen ... inte ens på begravningen trots att jag då framförde låten jag skrivit. Mamma var en av få personer som hade fått höra mina egna sånger, så därför kändes det helt rätt att sjunga sången på begravningen.

Pappa träffade en tant ett tag efter att mamma dött ... en tant som han gifte sig med ... och så flyttade de snart upp till Norrland. Tanten visade sig vara en rätt hemskt människa och jag förlorade en hel del kontakt med pappa. I nästan tio år var de gifta, men förra hösten fattade pappa äntligen att han inte kunde leva på det viset. Han tog då ut skilsmässa och flyttade därifrån. Det har väl hänt en del under den här tiden och för tillfället så bor han hemma hos oss ... på vår soffa. Ja, inte just nu ... nu är han på resande fot för tillfället ... men han kommer tillbaka hit igen. Känns ju bra att jag fått pappa tillbaka igen och hoppas att han kan träffa någon som gör honom lycklig istället för en som trycker ner honom.

Nu blev det extremt långt, det här. Sorry! Men nu får det räcka i alla fall.

I MORGON - MITT HEM