Japp ... nu blir det ett sådant där skrytsamt viktinlägg igen ;-) ... men jag känner mig ju så himla glad och stolt över mig själv, så därför känner jag ett stort behov av att berätta detta för alla andra också.
Idag är det exakt 6 månader sedan jag började den här viktminskningen och jag lyckades då nästan att tappa de 12 kilon som jag hade satt upp som slutgiltigt mål. Det innebär ett snitt på nästan 0,5 kg i veckan, vilket jag tycker är en helt lagom takt för en knappt överviktig tjej.
Jag hade ca 26,5 i BMI när jag började i maj och nu har jag tagit mig ner till ett BMI på 21,8 (eller 21,795 för att vara exakt). Är det inte bra, så säg? Har tappat ca 17,8 % av den vikt jag hade i våras, så det känns helt okej, måste jag säga.
Så här bra har jag inte lyckats gå ner på flera år, men nu var jag verkligen riktigt motiverad och extremt målmedveten och därför har det funkat bättre än på länge. Dessutom har det underlättat att även maken varit med på "hälsospåret" den här gången . Det har gjort det så mycket enklare för mig själv eftersom det blivit färre pizzor och annan snabbmat det senaste halvåret.
Man brukar ju säga att de sista kilona är de allra svårast att bli av med, men egentligen kan jag inte helt hålla med om det påståendet. Jo, visst är det svårare att bli av med de sista kilona om man fortsätter att äta samma mängd som tidigare. Om man äter i snitt 1500 kalorier om dagen när man väger 65 kg och då går ner i vikt på det, så är det väl självklart att man inte går ner lika mycket om man väger 58 kg och forstätter att snitta 1500 kalorier dagligen? Man väger ju då mindre och bränner därmed inte lika mycket kalorier, så därför måste man då minska ner sitt energiintag för att kunna ha en fortsatt bra viktnedgång. Alternativt att man kör hårdare med träningen så att man bränner fler kalorier. Men eftersom jag själv går ner i vikt enbart med hjälp av kosten, så är det därför det ämnet som jag fokuserar mig på.
Som jag sa, så brukar man säga att de sista kilona är svårast att bli av med, men personligen så har det nästan gått bättre nu de sista veckorna. Nu har jag ju känt att målet varit så nära, så därför har det varit enklare att minska ner på kosten och hålla igen lite extra. "Jag är ju snart klar", har jag tänkt och så skippar jag müsslin på morgonen för att spara några av mina dagliga kalorier. Det låter antagligen alltför strikt, och kanske aningen fanatiskt och till viss mån vrickat? Men eftersom jag nu måste äta så pass lite för att kunna gå ner, så måste jag dra in på så mycket kalorier som jag bara kan.
Inte drar jag ju heller in på allt. Jag äter fortfarande mat och unnar mig nåt lite extra på helgerna. Men däremot försöker jag nog hålla igen på det mesta nu under vardagarna. Jag vill ju så gärna nå det där målet ... målet som nu är så sjukt nära. Därför är jag nog nu lite väl hård mot mig själv.
Vissa dagar kanske jag äter aningen för lite. Men det är ju inte så att jag svälter. Jag går väl hungrig lite oftare nu än tidigare, dock, men snart är jag ju äntligen klar! Snart kan jag släppa lite av min stenhårda kontroll. Fast helt kommer jag aldrig kunna släppa kontrollen. Jag vill inte hamna på övervikt igen. Jag hade ju lovat mig själv att aldrig mer bli överviktig, men ändå hamnade jag plötsligt på ett BMI högre än vad som klassas som normalvikt. Därför har jag ju nu förstått att det inte funkar att släppa helt på den där kontrollen. För någon som tidigare lidit av viktproblem, så funkar det inte att släppa på all kontroll.
Jag vet att det antagligen låter fanatiskt, men faktum är att jag MÅSTE ha koll på allt jag äter även efter att jag nått den vikt jag vill ha. Annars kan en plötslig viktökning komma som en väldigt obehaglig överraskning en dag. Som tidigare fetto, så är den strikta kollen helt nödvändig om man vill hålla sig kvar på sin önskevikt. Antagligen är det svårt för smala människor att förstå. Men detta med vikten är verkligen en daglig kamp.
Nu är ju jag i normala fall rätt bra på att ha den här kollen. Åtminstone har jag alltid tidigare varit det. Få, som jag lärt känna efter att vi flyttade till Åland, har nog svårt att förstå att jag någonsin har varit tjock. Jag är ju så liten.
Men därför känns det också lite extra jobbigt. De flesta tror antagligen att jag är en av de lyckligt lottade människorna som blivit liten av naturen och slipper tänka så mycket på min vikt. Men faktum är att jag får jobba extremt hårt för att behålla min vikt (eller gå ner vid tillfällen då jag ökat något). Det är en oerhörd kamp alla dagar och jag får slita nåt oerhört för att hålla mig inom normalt BMI.
Det är lite som ett osynligt handikapp. "En gång tjockis, alltid tjockis"! På ytan kanske jag ser ut som en rätt liten och hyfsat smal person, men inuti är jag fortfarande en tjockis som bara längtar efter en massa god mat och underbara efterrätter.
Jag har ju ändå som måtto att "allt är tillåtet", men ändå måste jag ju begränsa mängden. Jag kan inte äta hur mycket jag vill och jag kan inte heller äta onyttigheter alltför ofta. För en matälskande människa, som jag är, så är det inte alltid helt roligt att behöva begränsa sig på det viset. Men jag vill verkligen inte bli tjock igen. Jag älskar ju att vara smal! Därför måste jag ha den här strikta kontrollen ... forever.
Om man aldrig har haft några viktproblem och aldrig heller har varit särskilt intresserad av mat, så tror jag det kan vara lite svårt att sätta sig in i min situation. Men jag tror definitivt att andra f.d tjockisar kan känna igen sig i mina tankar.
Jag roade mig lite ikväll med att sätta ihop en före/efter-bild över den här senaste viktminskningen, men tyvärr brukar jag liksom ha en tendens att sky kameran när jag känner mig alltför obekväm i min kropp. Därför har jag inga bra bilder av mig sedan i våras, då jag hade min viktmässiga toppnotering på flera år. Så istället tog jag en före-bild från förra året, då vi var i Turkiet och då jag nog vägde flera kilo mindre än vad jag gjorde nu i maj. Men visst kan man väl ändå se en viss skillnad?
 |
| Bilden till vänster togs sommaren 2012, medan den till höger togs idag (november 2013) |
Under den här 6-månadersperioden, så har jag ytterligare fått bekräftelse på att jag faktiskt är väldigt duktig på det här med att gå ner i vikt och efter att jag nu har använt den här appen, så har jag blivit alltmer säker på att ALLA kan gå ner i vikt om man gör som jag (alla, som inte har något bevisat ämnesomsättningsfel, vilket är tämligen ovanligt). Gör man på "mitt sätt", så går man garanterat ner i vikt.
Jag tror inte på några som helst metoder. Ät vanlig kost, men gör av med mer energi än du förbrukar! Svårare än så är det faktiskt inte!
Dock måste man vara väldigt konsekvent och ha en enorm självkontroll.
Jag har nog hört åtskilliga människor som sagt "Jag kan inte gå ner i vikt" eller "Jag går upp så fort jag äter kolhydrater". Skitsnack! säger jag då. Skitsnack och ursäkter! OM man verkligen VILL gå ner ... alltså VERKLIGEN vill gå ner ... då klarar man det absolut på mitt sätt.
Felet som många gör, är att de äter alldeles för mycket. Folk tror att de kan äta mer än de borde göra. De tycker att de inte äter så mycket, men oftast tar de ändå för stora portioner. Jag frågade häromdagen en person om hon testat att skriva upp allt hon åt, varpå svaret blev att hon gjort det. Men jag tvivlar då på om hon verkligen skrev upp exakt varenda gram. Det räcker inte med att skriva upp VAD man äter, utan man behöver även skriva upp MÄNGDEN. Mängden, är jätte viktig för att få koll på sitt exakta kaloriintag. De flesta som påstår att de inte kan gå ner i vikt äter troligtvis alltför stora mängder.
Stoppa i dig färre kalorier än du förbrukar, så går du garanterat ner. Om jag kan göra på detta sätt och tappa vikt i princip varenda vecka trots att jag inte ens är överviktig längre, så funkar detta även för överviktiga personer. Alla kan gå ner i vikt ... OM man verkligen vill. Fast alla orkar inte vara så konsekvent som jag är och alla har inte min karaktär. Många försöker söka sig genvägar till viktminskning och kör mer kortsiktiga dieter som de tröttnar på så småningom och sedan genererar en viktökning istället. Min "metod" är ju ingen genväg. Det är mer en livslång lösning som är mer hållbar om man man är ute efter något mer varaktigt.
Eftersom jag älskar mat ... egentligen ALL mat ... så vill jag inte ge upp någonting helt och hållet. Därför använder jag mig av detta sätt, som innebär att jag inte behöver försaka någonting som jag tycker är gott. Men mängderna har jag självklart fått ge upp. Även om jag nog tillåter mig själv att "fuska" någon gång också, och tillfälligt får äta lite mer. Huvudsaken är väl den att jag inte stannar kvar i de där mängderna, utan mer ser dem som engångsföreteelser.
Hur som helst, så är jag ju alldeles strax klar med den här viktminskningen och då kan jag äntligen börja äta något större portioner igen. Vill ju hellre äta för att bibehålla vikten än för viktnedgång, för det är en viss skillnad. Sen ska jag se till att inte komma upp till så höga vikter igen. Det tog ändå ett halvår att komma ner till den här vikten och även om jag faktiskt är rätt bra på att gå ner i vikt, så tycker jag ändå inte att det är sååå roligt att viktminska. :p
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar