Konserten!

Ikväll var det så dags för Bel Cantos konsert på Uncan och själv skulle jag sjunga två sånger. Två sånger, som egentligen är raka motsatserna till varandra. Alltså ... båda låtarna är ju musikallåtar (vilket är den genre jag känner mig som mest hemma i). Men i den första låten skulle jag vara hemskt ledsen och desperat, eftersom jag är på väg att skicka iväg mitt barn och sen ta livet av mig, medan jag i andra låten ska vara fullkomligt euforisk eftersom jag är superkär och alldeles överlycklig.
Hur som helst, så var jag ju såklart jättenervös. Det brukar jag ju alltid bli före en konsert. Mest orolig var jag väl över att jag skulle tappa texten och därmed komma av mig. Hur pinsamt vore inte DET?
När vi satt där på sidan i lokalen och väntade på vår tur (samt lyssnade på alla andra som sjöng), så upprepade jag texterna om och om och om igen i mitt huvud och strax innan det blev dags för mig att äntra scenen så upptäckte jag att jag plötsligt inte alls kom ihåg en viss textrad. Shit, vad nervös jag blev då. Kände riktigt hur paniken började komma. Men så lugnade jag ner mig lite när jag kom på den smarta idén att jag faktiskt kunde smygkika  i pianistens papper precis innan det blev dags att sjunga. Jag visste ju liksom vilket ställe som fattades för mig. Så de tankarna lugnade mig en del.

Eftersom maken var upptagen på annat håll och därmed inte kunde få ta del av mitt framträdande, så hade Amanda fått äran att ta med vår kamera och filma när jag sjöng. Då kunde jag ju visa maken sen efteråt, plus att det kan vara lärorikt för mig att titta på så att jag kan se vilka fel jag gjort. ;-)
Därför kan jag ju nu också ladda upp filmklippen här på bloggen.

I första låten var jag verkligen jätte nervös. Fast jag klarade mig ändå igenom hela. Kom ihåg all text och klarade av att hålla mig på benen under hela låten (även om benen började skaka efter en stund).
Barnen sa att det märktes tydligt att jag var nervös, fast när jag tittade på videon sen efteråt, så tyckte jag inte att var riktigt lika illa som jag trott.

Den andra låten jag sjöng gick mentalt bra mycket bättre. Då kände jag mig inte ett dugg nervös, faktiskt, så därför kändes väl antagligen framträdandet mycket tryggare. Åtminstone om man ska tro på kommentarerna jag hört. De verkade tycka att den andra låten gick bättre, fast ni får väl bedöma själva?
Jag lägger upp den också här under ...

Jag är nog över lag hyfsat nöjd med konserten. Även om man känner sig så sjukt nervös både före och under uppträdandet, så är det samtidigt riktigt roligt. Det ÄR verkligen det. Så tänker jag ju att den där nervositeten minskar lite för varje gång som man utsätter sig för det där "jobbiga".
Sen måste jag ju säga att det faktiskt var väldigt bra att få detta filmat, för då kan jag i efterhand själv granska mitt framträdande och se hur det kan uppfattas av andra. Och jag blev konstigt nog positivt överraskad, för jag trodde att det skulle sett sämre ut än det gjorde ... särskilt den första låten, där jag var så hemskt nervös.
Nå ... även om det var roligt att sjunga ... så kändes det ändå som en slags lättnad när jag sjungit mina båda låtar och jag var helt klar. Då kunde man slappna av.
Fast samtidigt var det faktiskt riktigt kul att stå där.