Mysigt dunder

I morse vaknade jag med dunder och brak. Det åskade ute ... dundrade på som bara den ... och under tiden som jag låg i sängen och njöt av smällarna som hördes, så började det regna. Det regnade nog rätt ordentligt, för det smattrade mot väggen, hörde jag ... ett riktigt sommaråskväder, kan man nog säga. Det var otroligt mysigt att ligga där i sängen, blunda och bara slappna av.

Jag älskar verkligen åskväder. Det har jag gjort ända sedan jag var ca 4 år och pappa satte sig med mig i trappan upp till övervåningen till mormors barndomshem (där vi var på somrarna när jag var liten) och tittade ut över det otroligt mäktiga skådespel som uppenbarade sig utanför vårt fönster. Det var verkligen fruktansvärt vackert ... och den stunden botade min åskrädsla för all evighet.
Tidigare den kvällen, så hade jag varit ensam där med mormor och hon var extremt åskrädd och hade därför överfört den rädslan på mig, så när pappa kom dit var jag helt skräckslagen. Därför tog han med mig till trappfönstret och så tittade vi tillsammans ut över landskapet och såg hur blixtarna slog ner runt omkring oss och hur regnet piskade ner mot marken. Det var ett väldigt mysigt minne ... och från den stunden har jag aldrig mer varit rädd för åskan. Visst VET jag ju att blixten kan vara väldigt farlig, men är man bara varsam och inne i tryggheten, så händer ju oftast ingenting. Det är verkligen ett mäktigt skådespel och jag känner mig så otroligt lugn när det åskar ute ... lugn och trygg ... och jag njuter verkligen i fulla drag. Supermysigt!