Alltså ... VARFÖR lägger man som kändis (eller icke-kändis med för den delen) till helt okända människor som vän på Facebook? Den här personen hade över 3000 vänner, så jag skulle ju gissa att han tackar ja till varenda vänförfrågan han får. Varför GÖR man så? Är det något slags bekräftelsebehov man har som man vill fylla? "Se MIG! Jag är JÄTTE populär och ALLA vill vara min vän!" Vill man ha en massa människor där som kan säga hur fantastisk man är? Är det därför? En massa okända, kändiskåta människor som överöser en med beröm och gulliga ord. Detta var ju ingen superkändis, men de flesta i Sverige vet ändå vem det är. Jag kan ju tänka mig att det faktiskt är någon som vill ha det där berömmet från folk. Men jag har ändå svårt att förstå det. Han kan omöjligt veta vilka alla de där 3000-4000 människorna är (kommer inte ihåg exakt hur många, men det var långt över 3000). Vännerna utgör nog bara en bråkdel av hans FB-"vänner". De flesta har han säkert aldrig träffat ... eller ens hört talas om.
Han är ju tydligen inte den enda kändisen som gör på det här viset heller, för idag upptäckte jag att samma släkting hade blivit vän med en till kändis ... en kvinna den här gången ... och den kändisen hade också en bra bit över 3000 vänner. Antagligen har den kändisen också ett bekräftelsebehov att fylla. Jag har dock ändå svårt att förstå det. Kan de inte nöja sig med att det finns en massa folk som vill vara vän med dem? Måste de tacka JA till alla vänförfrågningar de får?
Själv så blir jag ju enbart vän med sådana personer som jag vet vilka det är. Skulle aldrig tacka ja till en vänförfrågan från någon helt okänd som jag inte har något som helst band till ... någon som jag inte har en aning om vem det är och som jag inte ens har något uppenbart gemensamt intresse med. Visst ... jag har en hel del FB-vänner som jag aldrig träffar IRL, men då är det sådana som jag "träffat" på till exempel Familjeliv ... eller så är det personer som jag har något gemensamt med, som folk med MS. Oavsett vilken connection jag har till alla, så vet jag exakt vilka alla är. Nja, jag kan ju inte redogöra för allas liv, direkt, men däremot så kan jag säga i vilket sammanhang jag lärt känna dessa vänner. Varenda en kan jag redogöra för. Jag kan förklara hur jag stött på dem eller varför jag har dem som vän. Även om jag kanske inte KÄNNER alla mina Facebook-vänner, så vet jag åtminstone vilka de är ... på något sätt, så vet jag vilka de är.
Nu har jag ju "bara" 99 vänner också ... vilket inte är så jätte många om man jämför med vad andra har. Av dessa är det mest släktingar, gamla klasskompisar, FL-kompisar och sådana som har MS. Sen finns det en klick under kategorin "övrigt" också ... vänner, som jag stött på i diverse sammanhang.
Jag skulle ju dock gärna vilja ha den där hundrade vännen ... nu, när det är så nära. Men jag skaffar inte vänner bara för att skaffa dem. Då får siffran hellre ligga på 99 till jag får någon vän jag vill ha där.
Nu verkar jag kanske som värsta stroppen? Men så är det inte. Jag har nog tackat ja till de flesta vänförfrågningar jag fått. De enda jag nekat är egentligen sådana som jag aldrig över huvud taget hört talas om och som heller inte gett någon form av motivering till varför de vill bli min vän. Härom veckan, så fick jag till exempel en vänförfrågan från en mörkhyad man som bodde i Stockholm. Huh? Den förfrågan avböjde jag direkt. Men annars så nekar jag sällan. Om det är någon person där relationen inte känns så uppenbar för mig, så vill jag nog dock gärna ha någon slags motivering. Jag vill, som sagt, veta vilka som är mina vänner ... och vad vi har gemensamt.
Den senaste tiden har jag ju ökat på mina Facebook-vänner en del, eftersom jag nu har skapat- och blivit deltagare i MS-grupper ... och jag vill gärna ha fler vänner med Multipel Skleros. Där har vi ju något gemensamt ... även om vi aldrig träffats. Fast kommer det nån förfrågan från en okänd människa i Brasilien (bara ett exempel), så tackar jag nej direkt.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar