Snart bär det iväg

Nu är det mesta packat inför resan ... bara lite småsaker kvar, som jag fixar imorgon bitti. Vi åker ju inte förrän mitt på dagen någon gång, så jag borde få tid till att lägga ner sminket i alla fall. ;-)
Barnen är nog väldigt spända nu och var hur lätta som helst att få i säng i tid. Annars gnäller de oftast nu för tiden ... och vill vara uppe längre eftersom det ju är sommarlov och då FÅR man vara uppe länge på kvällarna.
Men ikväll var det inget gnäll alls ... trots att de fick lägga sig tidigare än vanligt. Det är ju nämligen så att vi måste gå upp jätte tidigt på lördag morgon och därför måste vi lägga oss tidigt imorgon kväll. Det innebär att barnen bör gå upp i hyfsad tid imorgon bitti ... så att de kan somna sen på kvällen och därför tyckte vi då det var bäst att de fick komma i säng lite tidigare ikväll. Den anledningen accepterade de bra och ville gärna gå till sängs. Fast de är rätt uppspelta nu. Resfeber, antar jag. De tycker nog att det ska bli oerhört roligt att åka till Turkiet. Ja, det tycker vi ju allihopa. Det kommer nog dock att bli lite väl varmt där nere, fast vi har ju AC på rummet och pool ute, så det ska vi nog klara av. Riktigt skönt, kommer det bli, i alla fall. Bara slappa och ha det gott!
Jag tror inte att jag kommer uppdatera bloggen särskilt mycket under resan. Jag vill ju helst ha semester helt och hållet ... och då även semester från detta. Jag orkar heller inte skriva några schemalagda inlägg just nu, så därför kommer det nog bli lite dåligt med uppdateringar under den kommande veckan. Men det är väl ändå inte så många som läser här för tillfället ... nu mitt i sommaren, med semestrar och allt ... så jag lär väl knappast vara särskilt saknad. ;-)
Fast efter resan kommer nog istället världens uppdatering, om jag känner mig själv rätt ... med en massa bilder och allt. Kameran, har vi ju självklart med oss!

Ha det så bra alla  läsare ... tills vi hörs igen ... för snart ... alldeles strax ... bär det iväg till Alanya!

Packningsdags

Jaha ... så börjar det bli dags att packa. Borde väl egentligen ha börjat redan, men jag brukar vilja vänta så länge som möjligt så man kan ta allt på en gång. Men nu har jag väntat länge nog. Imorgon åker vi ju iväg från Åland. Planet går från Arlanda tidigt på lördag morgon, men vid den tiden går det ju inga färjor härifrån, så därför måste vi åka dagen före och sova på hotell en natt. Vi tänkte ju då ta en sväng förbi Södertälje imorgon eftermiddag också ... så att jag får besöka mammas grav. Vi hann ju aldrig dit i samband med Mors dag, så då tar vi det nu istället. Jag behöver också handla lite i Sverige innan vi åker ... badbyxor till Viktor och skor till mig. Kanske man borde köpa solkräm också?
För alla eventuella tjuvar som läser här och nu tror att vår lägenhet kommer stå tom en vecka ... DON'T BOTHER! Min pappa kommer hit och ska bo här hela tiden när vi är borta och katterna kommer ju också finnas här ... så lägenheten kommer inte att vara tom.
Anyway ... idag ska vi alltså packa ... och den här gången tänkte jag verkligen vara selektiv. Brukar annars alltid packa ner ALLDELES för mycket, men nu tänkte jag verkligen vara noga med hur jag packar. Är ju så dumt att komma hem sen och upptäcka att hälften av kläderna är helt oanvända ... vilket hände vid den senaste utlandsresan. Nu VET jag ju att det kommer vara väldigt varmt, så då känns det onödigt att packa ner långärmade tröjor och flera långbyxor (eventuellt att man packar ner ett par långbyxor till tiden i Sverige och resan). Jag vet också att vi ska ha all-inclusive, vilket innebär att jag säkert kommer äta en del och nog kommer känna mig lite plufsig och svullen i kroppen. Därför tror jag det är onödigt att packa ner hårda kläder som spänner åt i magen, för jag tvivlar på att jag kommer vilja använda mig av sådant. Nej, jag ska nog packa ner mjuka, sköna och lätta kläder ... så får det räcka med det. Mitt urval blir ju dock rätt begränsat då, eftersom jag inte har så mycket sådana kläder. Men det är nog bara bra, för då blir ju packningen rätt lätt.
Ska ju packa till barnen också. Viktor har inte så jätte många shorts, så att packa hans grejer blir nog ganska enkelt ... bara att ta alla sommarkläder han har, typ ... och så lite T-shirts till det. Till Amanda måste jag nog begränsa urvalet lite mer. Men å andra sidan, så är hennes kläder hyfsat små och tar inte så jätte mycket plats, så då kan man nog faktiskt packa ner lite extra utan att det blir så värst skrymmande.
Nej, nu måste jag nog sätta igång om jag ska hinna packa allt så jag blir nöjd ...

Lika som bär

Igår, när vi var på väg mot Lilla holmen, så tog Viktor ett kort på mig och Amanda ... och jag måste bara lägga in den bilden här. Jag blev nämligen oerhört häpen när jag såg bilden, för jag slogs direkt av hur pass lika vi faktiskt är. Man SER verkligen att hon är min dotter. Tycker att det syns extra tydligt på just den bilden. Visst har jag ju hört tidigare att folk tycker att vi är lika, men först nu så tyckte jag att det verkligen gick fram ... även för mig.

Jag lade in bilden på Facebook och fick därefter flera kommentarer om att vi är lika ... innan jag själv ens sa något om saken. Men ... hon har ju sagt tidigare att hon vill se ut som mig när hon blir vuxen och om hon fortsätter på samma sätt, så är ju risken hyfsat stor. Min lilla gulle-flicka! :-)
Lite märkligt, tycker jag ändå att det är ... att hon blivit så lik mig. Jag tycker ju själv att jag inte är särskilt lik varken mamma eller pappa. Alla har alltid sagt att jag är så hemskt lik pappa ... och visst ... jag är nog mer lik honom än mamma. Det kan jag hålla med om. Fast lik? Näe ... inte tycker jag att jag är särskilt lik pappa. Inte alls i närheten av den likhet som Amanda har till mig.
Tyvärr har jag inga riktigt bra bilder på mina föräldrar ... inte så att man riktigt kan se skillnaderna/likheterna ... och eftersom mamma inte lever längre, så kan jag ju inte få några fler bilder på henne. :-( Men jag kan ändå lägga in bilder på dem ... två gamla bilder, som är tagna inom ungefär samma tidsintervall ...

Mamma

Pappa

 Båda bilderna är tagna i slutet av 90-talet, så de var väl då i typ 50-års åldern ... eller lite drygt. Mamma, var jag nog knappt lik över huvud taget ... inte samma näsa, inte samma mun, inte samma ögon ... nej, inte lika alls. Tur att det var hon som födde mig, för annars hade jag nog tvivlat på släktskapet. ;-) Fast däremot så har jag nog ärvt en del andra egenskaper av mamma ... personliga egenskaper, som jag inte vill gå in på här och nu. Men utseendet har jag INTE fått av mamma.
Mamma var ju inte särskilt lik sin egen mamma heller, så antagligen måste hon ha ärvt det mesta av sitt utseende från sin pappa. Hon träffade dock aldrig sin biologiska pappa någon gång, så vi vet nog inte riktigt hur han såg/ser ut. Det var nämligen inte mormors man (morfar) som var mammas biologiska far. Mamma kom till under en period då mormor och "morfar" var separerade. Hon träffade då sitt livs kärlek och blev gravid. Han var 14 år yngre än mormor och jag vet att hon älskade honom mer än hon älskat någon annan. Men ... det ansågs ju inte riktigt passande på den tiden ... så tillslut gav hon med sig för vännernas gnäll och lämnade sin stora kärlek. Hon gick tillbaka till morfar och han tog sig an bebisen som sin egen, trots att det egentligen var en annan mans barn. Mamma älskade nog sin pappa som sin egen far ... och han älskade nog mamma som om hon vore hans eget kött och blod. Men i själva verket, så var hon inte hans biologiska barn.
Själv, så har jag aldrig träffat någon av mina morfädrar. Mormors man (som vi kallar för morfar), dog två år före jag föddes ... och den andra mannen har ju aldrig funnits med i bilden. Han har dock aldrig varit hemlig i vår familj ... inte så länge jag har levat, åtminstone. Han lever fortfarande ... 86 år gammal ... och han är gift sedan många år tillbaka. Faktiskt så tror jag att han gifte sig rätt snart efter att mormor lämnade honom. Frun lever också. Internet är bra om man vill kolla upp saker. ;-) De har flera barn, som i sin tur har barn ... så jag har ju egentligen både mostrar, morbröder och kusiner på mammas sida. Mamma var ju annars ensambarn eftersom mormor och morfar aldrig fick några gemensamma barn.
Visst har det lockat mig en del ... att ta kontakt. Men ... jag tror inte det skulle uppskattas av hans fru. Jag har ju hört historier om att frun hans var väldigt nojig de första åren ... och att hon sökte upp mormor nån gång ... ilsken som ett bi, eftersom hon trodde att de träffades. Nu, när jag själv är gift, så har jag verkligen full förståelse för fruns agerande. Jag förstår verkligen varför hon var så orolig. Det skulle nog jag också ha varit om jag hade varit i hennes situation. Fast nu har de varit gifta i många år, så antagligen träffade han väl rätt sen då ... efter mormor? Men mormor hittade aldrig helt rätt. Hon älskade aldrig sin make ... inte alls på det sätt som hon älskat sin 18-årige älskare och pappan till sitt barn. Han var verkligen hennes stora kärlek.

Hm ... nu blev ju det här helt off topic. Haha! Det skulle ju egentligen handla om likhet ... och att min dotter är otroligt lik mig, medan jag inte är särskilt lik mina föräldrar. Nåväl ... nu fick ni höra en annan historia också ... en verklig historia om att allt kanske inte alltid är som det verkar.

En liten utflykt

Idag var jag och barnen iväg på en liten utflykt. Först gick vi en liten promenad för att hitta ett lämpligt pinic-ställe. Därefter åt vi upp matsäcken vi hade med oss ... smörgåsar, trip och äppelmuffins. Ja, så hade jag med en kall kaffe-lattedryck till mig själv också.
När vi hade picnic härom dagen så var det så kallt att vi började frysa och ville hem så snart som möjligt, men idag var det ju värsta sommarvärmen ... verkligen helt underbart väder! Så idag hade vi inte alls bråttom hem. Vi åt i godan ro och när vi var klara så styrde vi kosan mot Lilla holmen för att titta till djuren där. Barnen hade väl egentligen velat bada, men jag vill inte smutsa ner deras badkläder just nu eftersom vi ska packa ner dem imorgon (ja, kläderna alltså). De kommer ju få bada massor i Turkiet sen, så inte klagade de så värst mycket över att inte få bada idag. De nöjde sig bra med att titta på djur ... och att få fotografera.

Efter Lilla holmen så gick vi vidare mot Badhusberget. På vägen dit, så hittade vi en massa vackra fjärilar.
Tänk att fjärilar kan vara så vackra, egentligen ... medan larver är så fruktansvärt fula. Det ÄR ju egentligen samma sak, men när man ser en larv, så får man ju mer äckelkänslor ... fast ser man en fjäril så lyser man upp och fascineras av dess skönhet. Visst är det knäpp, egentligen? Jag tror ju inte att jag är den enda som känner på det viset.

På Badhusberget, så hittade barnen också ett väldigt roligt nöje ... nämligen KLÄTTERTRÄD! Det växer låga tallar däruppe ... jätte vackra ... och perfekta för barnen att klättra runt i. Tyvärr höll batterierna i kameran på att ta slut, men de räckte PRECIS till att jag skulle hinna få bild på barnen när de klättrade.

Efter en stunds klättrande, så var det då dags att gå hem och vila oss lite. Jag började ju känna mig rätt trött efter den dåliga sömn jag hade fått på natten ... så det var bra skönt att komma hem igen efter några timmar ute i det underbara sommarvädret.

Trött

Idag är jag så fruktansvärt trött! Kunde inte somna i natt. Vi kollade på nån sen film och sen när det var dags att sova, så kände jag mig inte särskilt trött. Jag låg då bara och vred och vände mig och kunde inte alls somna. Först vågade jag inte alls titta på klockan, men efter att jag legat en bra stund, så tänkte jag ändå att jag skulle slänga en blick mot klockradion för att se hur mycket den blivit. Det visade sig då att klockan var 4.30 ... och jag hade vid den tiden inte sovit över huvud taget ... inte en enda minut. Antagligen somnade jag dock en stund därefter, för jag hann inte kolla någon fler gång på klockan.
Fast nu är jag ju hemskt trött efter att jag fått så dåligt med sömn i natt. Jag gick upp vid 10 ändå, för längre vill jag inte ligga på morgnarna. Annars blir det ju så knasigt med tiderna. Så jag tänkte att jag skulle gå upp och äta frukost i alla fall ... så kanske man kan vila en stund på dagen om jag känner mig trött. Är ju ledig, så då KAN man ta en siesta om man vill. Får se hur jag gör med det. Just nu känns det rätt okej ändå.

Barnbak

Idag blev det bakning här hemma. Igår lovade jag barnen att de skulle få baka något helt själva idag, så mot eftermiddagen blev det så dags att verkställa det löftet.
Först letade de upp ett lämpligt recept. Det tog en stund att hitta något som kunde passa ... och som även jag tyckte kunde lämpa sig bra för dem att göra på egen hand. Men tillslut kom Viktor på vad de skulle baka ... nämligen äppelmuffins. Han hittade receptet i min bakbok och det innehöll bara ingredienser som vi redan hade hemma, så då slapp jag gå till affären.
Så ... sen blev det på med förklädena och sätta igång med baket. De var så koncentrerade ... läste receptet noga ... plockade fram allt ... diskuterade och började mäta upp. Det var verkligen roligt att se deras fantastiska samarbete. De pratade om hur de skulle gå till väga och lyssnade på vad den andre sa och diskuterade fram lösningen. Riktigt duktiga, var de ... och jag hjälpte faktiskt inte till över huvud taget. Jo ... jag öppnad ugnen när Viktor skulle sätta in plåten ... och även när han tog ut den. Just ugnsmomentet ville jag ju gärna ha lite koll på. Fast jag lät ändå Viktor själv hålla i plåten. Jag tror det är bra att han lär sig handskas med varma saker ... och då kan det ju vara lämpligt att han får prova på vid tillfällen då jag är med och kan ha lite kontroll.
I övrigt så gjorde de allt själva. De mätte upp, vispade, skalade äpplen och skar dem. Allt gjorde de faktiskt själva ... och de var sååå noggranna. De var nog faktiskt mer noggranna än vad jag själv är. ;-)

Tog såklart lite bilder också ...

Bra samarbete mellan syskonen

Lägger på det sista

Amanda ser sur ut eftersom hon tyckte muffinsen blev fula

De flöt ju ut lite på plåten eftersom de nog var lite för fyllda ... men det var ju mest för att det inte fick plats fler formar på plåten och de ville ju använda så mycket smet som möjligt. Men vad gör egentligen utseendet? INGENTING! Inte när de smakar så fantastiskt gott som de gjorde! De hade verkligen lyckats superbra med sitt bak. Konsistensen var helt perfekt. De var så oerhört porösa och luftiga. Krispig yta och fluffigt inre. Inte kladdigt. Inte kompakt. Nej, de var helt enkelt perfekta. Tänk, vilka bra bagare de är! De kan absolut vara stolta över sina muffins. Kanske vi blir många här hemma som slåss om att få baka i framtiden? Haha!

Mer demokrati!

Kopierade detta från en statusuppdatering på Facebook, som en norsk vän hade skrivit ...

A german newspaper article says: "Even in their deepest sorrow the Norwegians don't get hysterical. They resist the hate. It is amazing to see how politicians and the whole country reacts. They are sad to the deepest thread of their souls. They cry in dignity. But nobody swears to take revenge. Instead they want even more humanity and democracy. That is one of the most remarkable strengths of that little country."

Jag tyckte det var väldigt bra skrivet. Det ger egentligen en rätt bra bild av hur vi nordbor är ... och hur vi reagerar. Nog känner väl de flesta innerst inne ilska och hat, men samtidigt tänker man ju att våld är fel väg att gå. Det kan aldrig komma något bra ur en attityd om att "våld ska bemötas med mer våld". Eller tankesätt som "öga för öga, tand för tand".  Visst var det verkligen ett fruktansvärt dåd som denna person gjorde, men vad hjälper det att bli aggressiv och gå till motattack? Vi lever i ett demokratiskt samhälle och vill så fortsätta. Det är viktigt att alla har rätt att uttrycka sina egna åsikter och vill man försöka ändra världen ... ta då hjälp av demokratin! Våld löser ingenting ... varken nu, då eller i framtiden. Jag tror nog ändå att de flesta norrmän fördömer denna handling. Självklart kan ingen tycka det är okej att ta livet av så många människor. Men att reagera med aggressivitet gentemot allt och alla löser inga problem. Och hämd? Vem ska de vilja ta hämnd på? Massmördaren? Alla högerextrema? Vapentillverkarna? De som gett puckot vapenlicens? Polisen? Vem? Nej ... sådana tankegångar föder bara mer våld ... och det är sådana tankegångar som startar krig.
Jag tycker det är helt rätt väg att gå ... att möta våldet med mer demokrati. Det är ju den vägen man också tycker att denne våldsman borde ha gått ... den politiska vägen. Ville han förändra världen, så borde han ha tagit hjälp av demokratin. Man kan ju inte ta livet av alla som inte tycker som en själv. Vilken värld och vilket samhälle skulle vi DÅ leva i? Våld löser ingenting.
Sen kan jag ju personligen känna att jag verkligen hoppas att denna fruktansvärt brutala mördare kommer att straffas hårt ... så hårt som det bara går. Jag är ju för rättvisa och tycker att man ska ta straffet av sina handlingar. Men ... då genom en rättegång ... en rättvis förhandling ... där förhoppningsvis en rättvis dom kommer att förkunnas. Tror dock inte att det egentligen finns något tillräckligt hårt straff som motsvarar dödandet av nästan 100 människor. Vi har alldeles för milda straff här i Norden. Begår man avskyvärda dåd, så tycker jag att man verkligen ska få lida för vad man gjort. Men det är en annan fråga.
Jag tycker dock att det är enbart den här personen som ska straffas. Det är HAN som utfört dådet. Det är HAN som planerat allt och det är HAN som är sjuk i huvudet! Det är HAN som ska få lida! Inte alla andra ... inte alla andra med liknande åsikter ... som väljer att istället gå den demokratiska vägen.
Jag tycker att man ska ha rätt att uttrycka sina egna åsikter ... men detta bör ske via demokratin. Man kan inte ta saken i egna händer och utföra massmord. Så gör man bara inte. Man använder sig av demokrati och av politik!

Ett fruktansvärt dåd!

Det har väl inte undgått någon ... vad som hände i Norge häromdagen. En högerextrem sjuk människa tog livet av en massa oskyldiga människor ... en massa oskyldiga ungdomar på ett socialistiskt ungdomsläger på Utøya. Han bombade även regeringskansliet i Oslo precis före.
Att jag säger att personen i fråga är sjuk, beror på att jag inte anser att en normal människa är kapabel att begå en sådan brutal massaker som den på Utøya. Det är en otroligt sjuk handling! Så många unga liv som släcktes vid ett och samma tillfälle. Det senaste jag läste var att dödssiffran nu är upp i 93 personer ... och dessutom finns det en hel del skadade. Det är så oerhört hemskt att jag inte finner ord.
Jag tycker att det känns extra jobbigt eftersom detta hände i Norge ... ett land, så nära oss ... grannar med samma syn som oss ... samma levnadssätt och samma typ av "religion" och kultur. Det ÄR skillnad om något sådant här händer i Afrika eller om det händer här. Norrmännen är ju som oss på många sätt ... man kan mer relatera till dem ... och det känns så fruktansvärt nära. Man kanske dessutom har norska vänner eller på annat sätt någon anknytning till Norge och då känns detta så oerhört stort ... och jobbigt.
Tänk att en enda person kan förstöra så fruktansvärt mycket! Det är verkligen helt ofattbart. Tydligen var detta extremt välplanerat också ... och otroligt genomtänkt. Han hade ju skrivit värsta "bibeln" ... ett 1500 sidor långt manifest, som han knåpat ihop under flera års tid. Detta håller nu polisen på att gå igenom ... och det lär väl ta en stund att plöja igenom i dess helhet, kan jag tänka.

Något ovanligt med detta dåd, är ju ändå att gärningsmannen faktiskt väldigt lätt blev gripen. Liknande händelser (dock med färre antal offer) har ju slutat med att gärningsmännen tagit sina egna liv efteråt ... men denna norrman valde en annan väg. Han valde att bli tagen av polisen och att få ge sin egen syn ... och förklaring efter att han utfört allt det där hemska.

Ikväll ska vi iväg på en ljusmanifestation vid Lagtinget ... för att hedra de döda och dess anhöriga. En sååå fruktansvärd händelse i vår nordiska historia.

Var sångerska igår

Igår fick jag leka lite sångerska och det var verkligen superkul! Jag fick stå med hörlurar på mig och sjunga i en riktig mic och allt ... och spela in en helt nyskriven låt. Sååå otroligt roligt!
Nu är väl kanske någon lite nyfiken på vad det handlar om. Kommer jag bli en stor stjärna nu, eller vad? Haha! :o) Nja ... så allvarligt, är det väl kanske inte ... även om musik ALLTID är allvarligt för mig. Det är ju mitt liv och har så varit sedan jag var riktigt liten.
Hur som helst ... min man är politisk sekreterare för ett parti här på Åland och det var nu dags att spela in en vallåt inför höstens val. Då frågade maken mig om jag var intresserad av att följa med och sjunga ... och SJÄLVKLART tackade jag ju ja!
Utöver mig och maken, så var det även två kvinnor från partiet med ... och så låtskrivaren, som dessutom hade hand om all teknik.
Först fick vi höra på låten några gånger och sen sjöng vi alla igenom den några gånger också ... och efter det blev det dags för inspelning. Det var tänkt att alla skulle sjunga på refrängerna och att det skulle vara solon i de tre verserna. Det var dock bara jag och Anneli som var intresserade av att sjunga solo, men Stefan (som gjort låten) skulle ta på sig en vers också.
Först spelade vi in med hela gruppen samtidigt. Efter att vi blivit tillräckligt nöjda med det, så började vi med solo-inspelningarna. Då tyckte Stefan att det bästa var att varje person fick spela in låten i sin helhet ... och så skulle han dela upp och mixa sen i efterhand. Jag fick börja ... och trots, att vi inte var så många, så kände jag mig ändå supernervös. Fattar inte varför, egentligen, men efter typ halva låten så började benen att skaka. Det KAN ju också ha berott på att jag känt mig så svag i kroppen den senaste tiden och att jag då är extra känslig.
Det funkade ju ändå hyfsat, fast jag blev inte helt nöjd med den inspelningen. Men sen, efter att Anneli sjungit, så fick jag en till chans på mig. Då gick de andra ut ur rummet (ja, förutom Stefan, då) och den inspelningen blev betydligt bättre. Den blev jag riktigt nöjd med, till och med. Det var ju bara sååå himla kul!

Koncentrerar mig på texten

Ingen vidare vacker min jag har, men kul var det

Efter att Anneli hade gjort klart sin andra inspelning, så var det dags att åka hem ... och nu är det bara att invänta resultatet. Låten ska ju mixas ihop på ett bra sätt nu först. Ska bli sååå spännande att få höra det slutgiltiga resultatet sen! Av vad jag fick höra igår, så lät det ändå rätt lovande. Jag gillar låten och tyckte att den funkade väldigt bra för oss.
Inte blir jag väl någon stor artist av att vara med på en vallåt inför ett val, men det gör inte så mycket. Bara att få vara med på inspelningen ... och att dessutom få sjunga solo ... tyckte jag var stort. Det är säkert större för mig än för någon annan ... och jag tyckte att det var så fruktansvärt roligt att få leka sångerska för en stund.

Knaskatt

Vilka knasiga katter vi har. Igår kväll, när jag var i köket, så hörde jag lite konstiga ljud från vår köksingång (har dörren öppen där och utanför dörren är en liten avsats med ett skafferi och en trappa som leder ner till en ytterdörr). Så gick jag dit och tittade och fick då syn på Sotis, som satt på en fönsterkant med munnen öppen och hade jätte konstiga ljud för sig. Det var inget jamande ... och inte heller nåt fräsande ... utan det var nåt konstigt, obeskrivligt ljud. Som väsande snarkningar, typ. Jätte märkligt lät det.
Blev ju såklart fundersam på varför hon gjorde så. Vem "pratade" hon med och varför? Så kom maken dit och förklarade varför hon betedde sig på det viset. Han hade sett det flera gånger tidigare.
Tydligen är det så att hon försöker locka till sig flugorna, så hon lättare kan fånga dem. Så det är alltså ett slags lockrop. Haha! Helknasigt, såg det ut. Tror jag ska leta rätt på kameran nästan gång jag ser företeelsen ... och filma henne. Det är ju så svårt att beskriva riktigt, men det såg precis ut som om hon pratade med någon ... och det gjorde hon ju, på sätt och vis.

Så smidigt att få hem ringen!

Idag var jag till posten och hämtade ut min ring ... min vigselring, som jag ska få på vår 10-åriga bröllopsdag ... som ersättning för den ring som försvann i vintras. Jag skrev bland annat om ringen i det här inlägget.
Jag måste ju säga att jag verkligen är otroligt nöjd med servicen på butiken vi beställde ringarna från. Snabba svar på frågor, hjälpsamma som bara den och så snabba leveranser. Jag beställde från Vigselbutiken.se ... och har verkligen ingenting alls att klaga på.
Där hade de ju också full koll på hur det funkar att beställa från Åland, så det var verkligen hur smidigt som helst. Momsen drog de bort i samband med beställningen. Det vara bara att jag valde "Åland" som land, så gick det automatiskt. Sen skickade de hit ringen rekommenderat och på post-avin jag fick hem igår så stod det att ringen fanns vid postterminalen i Sviby för förtullning och att man kunde tulla in den själv via nätet. Vi gick då in på en tullsida och angav koden som fanns på avin. Då fick vi fram hur mycket moms som skulle betalas och därefter kunde vi direkt betala momsen via nätbanken. Så stod det att posten skulle bli underrättad om att varan var intullad och att den därefter skulle skickas till postkontoret i Mariehamn.
I morse gjorde jag en sökning på försändelsen och såg att den nu fanns på posten här i stan, så då gick jag iväg med barnen och hämtade den. Så himla glad!

Jag ska ju inte sätta på mig ringen än ... inte förrän vår bröllopsdag den 11:e Augusti ... men jag tog ändå några bilder på ringen innan jag lade den i en låda.

Min nya ring, i närbild

Ringen, i dess låda och lappen som medföljde

En annan vinkel

Vi valde mellan den här ringen och en annan. Den andra ringen hade en hel diamantrad ... och såg nästan exakt ut som min tidigare vigselring. Men valde till slut den här ringen just för att den är lite annorlunda mot den förra ... och så tyckte vi att den var väldigt fin. Diamanterna är större på den här ringen och jag tycker lite att de påminner om solar.
Förut kände jag mig på ett sätt lite nojig över huruvida ringen skulle hinna komma i tid eller ej. Kanske att butiken inte kunde hålla sin leveranstid? Var ju även lite orolig över ifall storlek skulle vara fel. Jag testade ju med provringarna och då borde det ju ha blivit rätt. Men ändå ...
Sen funderade jag ju på ifall graveringen skulle stämma. Tänk om det hade blivit något fel? Det skulle stå: Petri & Åsa 10 år 11/8 - 2011.
Men nu behöver jag inte oroa mig längre. Allt var helt perfekt. Butiken höll leveranstiden ... storleken var helt perfekt (ja, jag var ju tvungen att prova) ... och graveringen hade de också lyckats med!
Så nu är jag jätte glad!
Jag skulle definitivt rekommendera den här butiken till alla som vill köpa vigselringar. Provringar, fick man ju låna hem gratis, så man kunde testa ut vilken storlek man hade. Sen var det ju enkelt att kolla på ringarna i hemmets lugna vrå ... och därefter beställa den ring som föll en i smaken.
Perfekt om man ogillar att gå i butiker!
Jag är verkligen oerhört nöjd ... och ser verkligen jätte mycket fram emot att få bära den här vackra ringen. :-) En sak var faktiskt lite lustig ... jag kollade runt på sidan själv först ... och så valde jag ut 9 ringar som jag kunde tänka mig. Därefter mailade jag maken länkarna till dessa ringar, så att han skulle få säga vilka han gillade bäst ... och tro't eller ej, men han valde faktiskt exakt de två ringar som jag själv tyckte allra bäst om.! Vi har visst rätt lika smak ... åtminstone vad gäller smycken. Haha! :o)

Redo för resan

Igår var vi förbi resebyrån och hämtade ut barnens Super Kids-paket, som hade kommit. Det innehöll varsin tröja, keps och väska. Så nu är de verkligen sååå redo att åka till Turkiet!

Det är ju inte så långt kvar nu, så de börjar nog bli rätt förväntansfulla. Amanda funderade igår på om vi snart borde börja packa. Hon gillar att vara väl förberedd ... och brukar vilja planera i god tid. Men jag tycker nog att det är lite väl tidigt än. Jag brukar nog vilja packa först när någon dag återstår ... och då göra allt på en gång. Fast om en vecka ungefär börjar det väl bli dags att sätta i gång med packandet.
Det ska i alla fall bli sååå kul att åka till Turkiet ... bada, sola och bara vara. Jag har ju redan blivit en del bränd i ansiktet. Det tog ju på så bra när vi var ute på sjön i söndags, så min näsa är alldeles röd och likaså pannan och kinderna. På ett sätt kanske det var bra att jag brände mig NU ... före vi åker ... för då kanske jag inte blir lika lätt bränd när vi kommer ner till Turkiet sen. Fast jag måste nog ändå komma ihåg att smörja in mig ordentligt så det inte går som när vi senast var på Teneriffa. Då struntade jag i att smörja mig den första dagen, vilket resulterade i att jag brände mig ordentligt och inte kunde bada alls följande dag. Var ju tvungen att ha t-shirt över axlarna då eftersom det brände så dant. Jag brände mig även i hårbotten, så jag var tvungen att skaffa en huckle (eller hårband, kanske det heter?). Den måste jag komma ihåg att ta med mig nu till Turkiet, så jag får skydd på huvudet. Jag kan ju liksom inte smörja skallen, så då funkar det bra med en huckle istället. Amanda har ju också flera sådana som vi kan ta med.
Det är ju en del att planera inför resan. Fast jag ska ändå försöka att skjuta upp planeringen till nästa vecka ... så att jag kan få njuta ordentligt av semestern ... även innan vi åker iväg.

Blev en snipfärd

Vi har haft helt underbara dagar, de här senaste dagarna. Det har ju varit Ålands sjödagar i Sjökvarteret, så där har vi varit både fredag, lördag och så idag söndag. Igår var maken konferencier där, så han var borta hemifrån nästan hela dagen ... men jag och barnen gick ju förbi där en sväng för att se hur han skötte sig. ;-) Så fick de göra varsin liten pilbåge av glasspinnar. Jätte fina, blev de ... och det gick bra att skjuta tändstickor med dem.
Idag var det barnens dag på sjödagarna. Då var det lite extra barnaktiviteter ... fanns getter där (bland annat en jätte stor bock) och så kunde man få ansiktsmålning, bygga drakar och göra vimplar. Det var även en kort föreställning av Madicken (ett utdrag från föreställningen som spelas på Bentes sommarteater) och så kom Erica Dunders barngrupp och dansade.
Idag var det även Kanalkalaset i Lemströms kanal. Dit kunde den som ville ta sig med hjälp av sniptaxi från Sjökvarteret. Varken jag eller barnen hade åkt i snipa tidigare, så maken tyckte det kunde vara kul att ta en tur över vattnet i en sådan båt. Det var ju vackert väder också, så då skulle man få ut mycket av turen.
Sagt och gjort ... efter att vi sett klart på Dunder-dansen, så gick vi iväg till bryggan där sniporna avgick ifrån och så hoppade vi på en båt.
Det var faktiskt jätte mysigt att puttra omkring på vattnet så där. Det guppade dock en del med jämna mellanrum ... så mycket att vi nog blev lite blöta ... men roligt, var det ändå. Det tog väl ca en halvtimme att ta sig dit i båten, men fram kom vi ju till slut.
Det var rätt mycket folk vid Kanalkalaset och vi stötte på en hel del bekanta. Faktiskt, så träffade jag fler bekanta där än vad jag gjort under de tre dagarna som jag varit vid Sjökvarteret i Mariehamn. Det beror väl antagligen på att det är så hemskt mycket turister nu i Mariehamn, så de bekanta ansiktena har liksom spolats undan i mängden.
Hur som helst, så var det väldigt trevligt där. Vi tog oss lite grillad korv till lunch, Amanda fick en målning på armen och Viktor sköt med luftgevär ... så bra att han fick en nalle för bedriften. :-)
Sen var det dags att bege sig mot bryggan igen ... och ta oss en sniptaxi tillbaka till Mariehamn. Den här gången blev det en båt som hade en piratflagga i fören. Det tyckte ju barnen var lite roligt, förstås.
Färden hem gick mycket fortare ... antagligen pga att vi hade medvind på hemvägen. Riktigt behagligt, var det i alla fall ... och vi har nog alla blivit en del solbrända efter vår tid på sjön.

När vi kommit i land, så var det dags att börja knalla hemåt. Vi gick då även förbi Mathishallen för att köpa med oss lite mat hem.
Till middag blev det hackade fläskkotletter med färskpotatis, en god sallad och så hemmagjord bearnaisesås. Riktigt nice, var det! :-)
Nu har vi inga mer planer för kvällen, utan kommer att bli hemma och bara ta det lugnt. Sen är det ju ledigt för mig imorgon ... min första riktiga semesterdag!

Äntligen SEMESTER!

Äntligen har jag SEMESTER! I fyra långa veckor ... och det ska bli sååå himla skönt! En hel månad är det tills jag ska tillbaka till jobbet igen. Den 15:e Augusti är nästa gång jag ska på jobb. Jag kan ju säga att den här ledigheten är så otroligt välbehövlig just nu. Har länge känt ett enormt behov av semester. Hela min kropp och hela mitt sinne har bara skrikit efter en längre ledighet. Det har ju varit så hemskt mycket på jobbet den senaste tiden och det har satt sina spår, kan jag säga. Min kropp har börjat säga ifrån även om jag har lyckats dölja problemen rätt bra. Men faktum är att jag inte har mått särskilt bra de sista veckorna. Har börjat få en massa konstiga känningar av allt möjligt ... en massa MS-symptom ... och det har inte känts särskilt bra. Domningar, krypningar, brännande känslor i huden och framförallt en väldigt stor svaghet i armarna. Jag hoppas ju nu att allt detta snabbt kommer gå tillbaka ... att det enda jag behöver är vila. Så hoppas jag att det räcker med det. De första två veckorna tänkte jag göra så lite som möjligt ... så att jag är tillräckligt utvilad sen när vi ska åka till Turkiet. Hoppas VERKLIGEN att den vilan kommer göra gott för min kropp, för jag vill inte känna mig så här.
Det kommer dock kännas lite konstigt att inte behöva gå till jobbet på måndag. Det känns som om det var så otroligt länge sedan jag var långledig, så det känns lite märkligt att man nu kommer få stanna hemma. Så här brukar jag inte annars känna, men i år är det annorlunda. Jag antar att det beror på att jag jobbat så hemskt mycket den senaste tiden ... massor av extrajobb och extremt stressigt ... och jag tror det är därför som det känns lite underligt att plötsligt få vara ledig ... att ha semester. Underligt, men samtidigt otroligt skönt!

Snurrig och trött

Idag blev jag alldeles snurrig mot slutet av dagen. Det började komma strax efter fikat på eftermiddagen. Blev plötsligt supertrött. Alltså så där trött att man inget hellre vill än att lägga sig ner i en säng och sova. Man vill bara blunda och orkar knappt tänka över huvud taget ... och allt man gör känns bara så där superjobbigt.
Ja, så kom ju den där yrseln också ... och med jämna mellanrum så fick jag världens pirrningar i bakhuvudet. En krypande känsla, liksom. Jätte märkligt.
Jag antar ju att allt detta har med min MS att göra. Tror inte att det är nåt skov eller så. Jag tror mer det har att göra med den arbetsbelastning som jag haft den senaste tiden. Har haft hur mycket som helst att göra på jobbet. Stressigt som bara den ... och massor av jobb ... och klart att det tar på min kropp. Tillslut säger kroppen ifrån. Jag vet ju att allt förvärras av stress, till exempel. Mitt första skov fick jag ju efter en väldigt stressig period på jobbet. Det var då ett väldigt kraftigt skov och gick liksom inte att undgå att någonting var fel. Kroppen sa då ifrån ... och det med råge.
Nu har jag också en väldig massa känningar av allt möjligt ... en massa gamla grejer som blossar upp. Det har jag känt av nu ett tag ... och jag gissar att det beror på min jobbsituation den senaste tiden. Det KÄNNS verkligen som om jag behöver vila nu. Min KROPP behöver vila! Hoppas bara att jag klarar mig en dag till. Nog borde jag väl göra det, förstås. I morgon ska väl min sommarvikarie hjälpa mig en del, så jag får det förhoppningsvis lite lindrigare då. Då borde jag nog klara av den sista dagen bra. Ska bara se till att sova ordentligt inatt också ... så att jag blir tillräckligt utvilad.
Sen ser jag fram emot fyra veckors lång semester ... och det ska bli sååå oerhört skönt!

Förresten, så måste jag berätta en rolig sak. Idag fick vi två flaskor fläderblomssaft av vår snälla granne. Hon hade gjort den själv och den var ju bara så där super-duper-god. Jag och mamma brukade ju göra egen fläderblomssaft varje år förut ... tills hon blev sjuk och dog. Efter det så har jag aldrig gjort det på egen hand, men jag älskar annars den saften. Så läskande, citronig och riktigt, riktigt god! Jag tyckte det var jätte gulligt av henne!

Nä, nu ska jag vila lite ... och ladda upp inför min sista arbetsdag.

Hämtade mitt vinst-paket

Idag hämtade jag ut mitt Buzzador-paket, som jag vann för ett tag sedan. Jag skrev om vinsten här: Jag VANN!
Det innehöll olika Nivea-grejer ... två mascara, duschcrème, bodylotion, rengöringsgel och en liten Nivea-burk. Jätte kul! Verkligen!. Det är ju inte ofta jag vinner saker, direkt, så jag tyckte faktiskt att detta var jätte roligt!
Mascara köper jag ju så hemskt sällan, eftersom jag tycker det är så dyrt. Jag använder den tills det knappt går att få ut nåt mer alls. Så nu har jag mascara som räcker i flera år. Haha!
Grejerna skulle ju vara värt ca 80 Euro, så det tyckte jag var ett helt okej pris för den lilla motprestationen jag fick göra ... dvs att ge Nivea och Buzzador en liten stund av min tid.

Innehållet i mitt vinstpaket

Paketet jag hämtade ut från posten

En del av innehållet

Även barnen tyckte det var roligt med mitt vinst-paket. Det innehöll ju en hel del bubbelplast ... och bubbelplast är ju ALLTID roligt! Eller hur? Åtminstone tyckte barnen det.

Behöver semester!

Jag behöver verkligen semester just nu! Har inte känts bra alls den senaste tiden. Hela kroppen känns riktigt i obalans för tillfället ... är svag i armarna och benen och så har jag som pirrningar lite varstans. Skulle tro att det är på grund av den senaste tidens stress och arbetsbelastning. Jag har ju haft hur mycket som helst att göra på jobbet och långa dagar därtill. Antagligen är det därför som kroppen inte känns riktigt på topp.
Men på fredag går jag ju på semester och det ska blir såååååååååååååååååååååå skönt!

Livet är inte oändligt

På Facebook kan man ju göra lite olika menlösa tester och få svar på livets gåtor, bland annat. ;-) Jag brukar klicka på de där ibland ... bara på skoj. Det är ju inte så att man tar spåkulans svar på allvar, direkt. Nej, det är mer ett kul tidsfördriv. Hur som helst, så testade jag igår Citat för dagen ... och fick då upp ett citat som jag tycker är otroligt tänkvärt ... och något som jag faktiskt har funderat på massor den senaste tiden.
Så här löd citatet:

Jag tycker det är sååå sant. Man lever dag efter dag ... jobbar, sliter, skjuter upp saker, väntar, sparar, planerar ... som om livet är oändligt. Visst ... inte ska man väl leva som om varje dag är den sista heller, men motsatsen känns också väldigt trist ... som ett otroligt stort slöseri ... ett slöseri på sitt eget liv. Man går ju in i vardagslunket och lever i princip på samma sätt alla dagar. De flesta av dagarna, åtminstone. Man lever som om livet är för evigt.

Det är faktiskt om det som min senaste låt handlar ... den låten som jag skrev i april. Lev idag! heter låten och texten i refrängen går typ så här:

Lev idag! 

Det kanske inte finns något imorgon.

Förverkliga dina drömmar innan det är för sent

Lev idag! 

Lev idag! Lev och älska!

Ta ingenting för givet

Ta vara på det du har

Livet är inte för evigt, så LEV IDAG!

 Jag har ju verkligen funderat väldigt mycket på det den senaste tiden. Vad vill jag med mitt liv? Lever jag som jag vill leva? Hur vill jag fortsätta? Vad har har jag för drömmar? Vad HADE jag för drömmar? Varför lever jag på det sätt jag gör? Är det någonting som jag skulle vilja göra, som ännu inte blivit gjort? Finns det något som jag skulle vilja förändra?
Många tankar. Många funderingar. Vet inte om det är nån slags tidig 40-års kris eller vad, men på något sätt så känner jag mig nästan panikslagen. Det börjar ju dra ut på tiden ... om man ska hinna med allt. Plötsligt kan man ju vara för gammal. Det KAN man faktiskt bli. Man kan bli för gammal för en himla massa saker. Livet ÄR inte för evigt och framförallt, så är inte ungdomen för evigt. Jag har ju insett det nu ... nu, när jag blivit 35. Nu måste jag väl börja erkänna att jag faktiskt inte är någon ungdom längre. Innan så funderade jag ju aldrig på sånt här över huvud taget, men sen ... när jag förra året fyllde 34, då började jag plötsligt förstå ... förstå att jag på något sätt faktiskt blivit äldre. Jag var inte längre 25 år och jag insåg att min ungdom hade dragit förbi. Åren hade gått så otroligt fort och det började skrämma mig en del. Det var då mina funderingar om livet började komma. Jag började tänka i de banorna att man borde utnyttja sina dagar mycket bättre. Man lever som om livet är hur långt som helst ... och då började jag ifrågasätta detta. Varför? Det är ju DETTA liv man borde leva. Det är ju DETTA liv man borde leva på det sätt som man vill. Det är NU ens planer och drömmar måste genomföras. Man får ju ingen annan chans. I detta livet får man ingen annan chans. Så varför ska man leva som man hade ett liv till på sig?

Filmkväll igår

Igår blev det inte mycket till bloggande. Det var inte pga att vi var ute i det fina vädret, för det var vi faktiskt inte. Eller ... en stund på förmiddagen, så var jag med barnen på stan och handlade lite. Amanda skulle på kalas, så vi var ju tvungna att köpa en födelsedagspresent. Viktor köpte också lite lego till sig själv och så köpte jag lite strumpor till mig och Amanda.
Ja, sen blev det ju dags för Amanda att åka iväg till kalaset. Under tiden  som hon var borta, så bakade jag en kaka ... nämligen denna: http://www.kokaihop.se/recept/dumlekladdkaka-3
Vår bakform är dock alldeles för stor, så trots att jag hade den inne i ugnen den kortaste tiden, så blev den inte alls så kladdig som jag hade velat. OM jag gör den en gång till, så kortar jag nog i så fall ner tiden med åtminstone 5 minuter. Men jag tvivlar på att jag kommer göra den igen. Sååå god, var den inte. Okej, men inte super.
Jag drog även en repa med dammsugaren ... och så plockade jag undan lite, så att det blev lite hyfsat välstädat i alla fall.
Tiden gick himla fort och plötsligt var det dags för oss att hämta hem vår dotter. Vi åkte iväg allihopa, för vi hade planerat att hyra filmer och det kunde ju passa bra att ta det i samma veva. Sagt och gjort ... vi åkte förbi videobutiken på vägen hem och hyrde där tre filmer. Egentligen var det mest för att jag ville se Harry Potter och dödsrelikerna, del I som jag ville att vi skulle hyra filmer. Maken och Viktor såg den på bio och jag ville ju också se den ... helst före del II kommer på DVD (den börjar ju gå på bio nu i dagarna). Jag har ju varit lite avundsjuk på att de hade sett filmen och inte jag, men nu fick jag i alla fall ÄNTLIGEN se den igår kväll! :-)
Vi hyrde även Trassel och Änglagård, Tredje gången gillt.
På väg hem från videobutiken, så blev jag och barnen avsläppta vid affären. Jag tänkte handla lite smått till maten och så tänkte vi köpa lite snacks också. Det tog en ovanligt lång tid inne på affären eftersom det var sjukt mycket folk där. Vi fick ju köa en hel evighet. Det är ju mycket turister här nu och igår så märktes det verkligen. Det var verkligen MASSOR av människor på Mathishallen. Så mycket folk brukar det verkligen ALDRIG vara där. Men, men ... vi kom ju hem tillslut i alla fall. ;-)

Väl hemma, så blev det dags att börja fixa med middagen. Det blev lite tapas-aktigt, med olika oliver, ostar, tortilla-snittar (varma), bröd och annat smått och gott. Jag värmde även överbliven lasagne, vilket egentligen vi hade kunnat klara oss utan eftersom det blev rätt mycket mat ändå. Himla gott, var det, i alla fall.

Sen blev det ju filmkväll för hela slanten. Jag gillade nog alla filmer, faktiskt. Trassel, tyckte jag var en otroligt bra film. Jag hade ju egentligen inte några riktiga föreställningar om den innan, så jag visste inte vad jag kunde förvänta mig. Men jag blev ändå positivt överraskad. Den var både rolig och gripande ... en RIKTIGT bra Disney-film.
Änglagård-filmen, var väl så där. Tyckte nog att det var den sämsta av Änglagård-filmerna. Visst funkade den väl att titta på, men ändå var den inte riktigt toppenbra. Inget man behöver se igen, i alla fall.
Fast Harry Potter-filmen var ju bra. Harry Potter är ALLTID bra, så jag förväntade mig väl inget annat heller.
Hur som helst, så hade vi en riktigt trevlig filmkväll i går kväll. God mat, gott snacks ... och en väldigt mysig filmstund. Visst ... egentligen är det väl rätt synd att sitta inne när det är så vackert väder ute ... men igår så kände jag verkligen för en filmkväll.

Nu vet jag inte hur det kommer bli med bloggandet de närmaste dagarna, för mina svärföräldrar kommer hit idag och stannar sen till på torsdag. Så jag vet ju inte hur mycket datortid jag kommer få. Men antagligen kommer jag hinna med lite grann åtminstone. Jag brukar för det mesta det. ;-)

Testade lite ...

Haha! Jag gjorde en bild från scratch i photoshop ... och faktiskt så såg Viktor direkt vad det skulle föreställa. Det var ju inget märkvärdigt, egentligen, men just sådant är jag ju ingen direkt expert på. Jag kan fixa till fotografier i Photoshop ... och förvandla dem på alla möjliga sätt ... men det är inte lika enkelt att ta ett tomt ark och skapa någonting.

Någon som kan se vad detta är?



















Visst ... det är ingen fantastisk skapelse. Det vet jag nog bra om. ;-) Men jag tyckte ändå det var lite kul att han faktiskt kunde se vad det skulle föreställa utan att jag sa någonting.

Tung vecka

Nu börjar i alla fall helgen närma sig igen. Nice! Nu har ju vädret blivit bättre igen ... varmare, åtminstone. I morgon är ju också sista dagen som jag börjar klockan 8. Har ju jobbat längre dagar i nästan två veckor nu, men från måndag så börjar jag 8.40 igen. Ska bli jätte skönt!
Den här veckan har verkligen känts oerhört tung. Det tar verkligen på krafterna att lära upp sommarvikarien. Ändå har jag ju inte gjort särskilt mycket idag. Jag vill ju att han ska vara självgående, så långa stunder har jag mest stått och tittat på ... och så har jag påmint honom om en del grejer. I morgon tänkte jag försöka att hålla mig ännu mer i bakgrunden. Jag VILL ju verkligen känna att han självständigt kan klara av mitt jobb. Än känns det liksom inte helt hundra ... så jag ska försöka att lägga mig i så lite jag bara kan i morgon ... så får vi se hur det går.
Tror jag ska lägga mig i hyfsad tid sen ikväll också. Har ju blivit hemskt lite sömn den senaste tiden, så då har jag känt mig sjukt trött sen på dagarna. Trött i knoppen och svag i kroppen. Så lite extra sömn skulle verkligen inte skada.

Supernöjd!

Jag skrev ju nyligen att jag kollade på vigselringar ... så att jag kan få en ny ring på vår 10-åriga bröllopsdag istället för den ring som jag råkade tappa i vintras. I det här inlägget skrev jag om det.
Så kom jag på att man kanske kan beställa en ring från nätet. Har aldrig gjort det tidigare, men tänkte att man ju då kunde sitta hemma i lugn och ro och kolla ... och kanske få till ett billigare pris, dessutom. Nu har jag ju inte ens kollat vad ringarna kostar i butikerna här på Åland, men med tanke på vad allt annat kostar här, så gissar jag att även smyckena ligger högt i pris.

Hur som helst ... så hittade jag några svenska nät-butiker och har ju typ bestämt mig för att beställa från en av dem. Eftersom vi ju har en del moms-problem när vi bor på Åland, så var jag ju tvungen att fråga om butikerna ens sålde hit. Annars var det ju onödigt att kolla på ringar där. Det är ju så att Åland ligger utanför EUs skattegräns och alla butiker säljer inte till Åland. De ska ju då ta bort momsen och sen ska vi betala moms här på Åland när varan kommer. Om momsen inte är borttagen, så hamnar vi på att betala dubbel moms.
I alla fall, så måste jag ju säga att vigselbutiken.se är väldigt serviceminded. Där hade de verkligen full koll på hur det funkar att sälja till Åland och dessutom var de otroligt snabba med att svara. Jag fick svar på det första mailet redan samma kväll ... vid typ 22-tiden på kvällen! Sen var jag ju tvungen att fråga om man kan få låna hem provringar från dem också ... trots att man inte bor i Sverige. Jag vet ju nämligen inte riktigt vilken storlek jag har och om man ska beställa en graverad ring, så vill man ju gärna att storleken ska vara rätt.
Det fick jag också snabbt svar på ... att det inte var några problem. Det var bara att ge dem min adress, så skulle de skicka hem provringarna åt mig. Jag skulle dock få betala portot på returkuvertet själv, eftersom jag bor utomlands, men de skulle skicka med ett svarskuvert i alla fall. No problems med det, kände jag. Jag har ju en massa frimärken på jobbet, så det kan jag lätt fixa. :-)
Sen var det bara att vänta ...
I torsdags gav jag dem min adress och idag kom brevet med provringarna hem till mig. Tycker det var snabbt ändå ... att få hem det på endast 4 arbetsdagar ... så jag är verkligen supernöjd med dem hittills.
Nu återstår bara att se om det funkar lika bra med själva ringbeställning. Ska bara prova ut vilken storlek jag har. Sen ska jag kolla lite mer på vilken ring det blir.