Dag 30 - Min drömresa

Så har jag kommit till listans sista dag ... och ämnet för dagen är Min drömresa. Det är egentligen inte helt lätt. Jag älskar att resa och det finns massor av ställen som jag skulle vilja besöka.
En önskeresa vore ju dock att åka med hela familjen till USA och vara där i typ tre veckor. Jag och maken har ju varit till Las Vegas två gånger (2006 och 2007), men Las Vegas är ingen stad för barn. Det är ett nöjesfält för vuxna ... som jag förvisso älskar ... ett fantastiskt, overkligt vuxenparadis. Men jag skulle inte välja att ta med mig barnen dit. Nej, då finns det andra ställen som lämpar sig bättre.
Barnen vill ju också till USA. De ser ju mycket på amerikanska program och är likt mig och maken väldigt fascinerade av det amerikanska samhället och den amerikanska stilen ... och skulle sååå gärna vilja resa dit.
Det skulle verkligen vara urhäftigt att göra en sån där långresa till USA ... och då åka runt till lite olika ställen ... och se allt det där som man bara sett på TV tidigare. Både historiska platser och nöjesfält så som Disneyland eller Universal studios. Det vore verkligen otroligt häftigt ... och nog en dröm för oss alla.
Det kostar dock fruktansvärt mycket pengar att göra en sådan resa med hela familjen, men någon dag så hoppas jag att vi ändå kan få tillfälle att förverkliga den drömmen.

Bild från när vi var vid Hover Damm under vår Las Vegas-resa 2007

Sen finns det ju en massa andra resor som också vore häftiga att göra ... Asien, har jag till exempel aldrig varit i. Kina eller Japan vore kul att besöka. Även Västindien vore kul att resa till. Kanske en slapparresa till Barbados? Ja, det finns mängder av ställen jag skulle vilja resa till ... och hoppas att man hinner åka till så många som möjligt under livet. Jag älskar att resa!

Så ... nu har jag klarat av min månadslista ... i tid, till och med. ;-) Jag har ju dock inte haft så mycket varken ork eller tid att skriva om så mycket annat den senaste tiden, så jag får väl ta igen det nu efteråt. Men det får bli en dag jag har ork ... och lust. Nu har jag ju bloggat alla dagar den senaste månaden, så kanske det blir någon dags paus nu.
Nå ... det visar sig ...

Dag 29 - Mina ambitioner

Ja, jösses ... vad ska man svara på det? Jag har ju aldrig haft några riktiga ambitioner. Det skulle väl i så fall vara att bli en så bra människa som jag bara kan. Att vara en bra mamma, en bra maka, en bra vän, en bra dotter ... ja, helt enkelt en bra människa. De senaste åren har jag även strävat efter att bli än bättre människa ... och försöka förbättra de egenskaper jag redan har. Jag ÄR ju egentligen en rätt bra person, tror jag, men jag har ett problem ... och det är den sociala biten. Jag är inte så social som jag önskar att jag vore, så därför känner jag att det är den delen som behöver utvecklas allra mest. Så det är väl en slags ambition, antar jag ... att bli en mer social person.
Faktiskt så jobbar jag en hel del på det. Är man supersocial, så kanske det inte är så lätt att förstå att det inte är helt lätt att prata med vem som helst om vad som helst. Jag är ju dock väldigt pratsam ... alldeles FÖR mycket ibland ;-) ... men det är det där initiativtagandet som är svårt. Jag har svårt att inleda diskussioner, men när jag väl kommit in i en diskussion, så brukar det inte vara så jätte svårt. Men sen är jag väldigt beroende av personkemi också.
Hur jobbar jag då på saken? Jo ... det gör jag mycket genom att iaktta och lyssna på hur andra gör. Bland annat så är ju min man extremt social, så jag studerar ju mycket hans beteende. Sen så försöker jag att vara med på tillfällen då man kanske riskerar att stöta på folk och antingen hamna i samtal eller bli åhörare till samtal. Det är faktiskt väldigt lärorikt.
Jag HAR ändå kommit en bit på vägen, tycker jag ... men att kalla mig för social, är nog en rätt kraftig överdrift. Jag har dock den ambitionen ... att så småningom BLI en mer framåt människa.

I MORGON - MIN DRÖMRESA

Dag 28 - Något jag saknar

... som jag gärna skulle vilja ändra till NÅGON jag saknar.
På det svarar jag självklart min mamma. Jag saknar henne så fruktansvärt mycket och faktiskt så tycker jag att saknaden blir allt större ju längre tiden går.
I December har det gått 12 år sedan jag såg mamma ta sina sista krampaktiga andetag ... tre månader efter att hon fått cancerbeskedet. Den sista månaden hade allt gått oerhört fort. Vi hade ju alla ... inklusive mamma ... hoppats att hon skulle få uppleva Millennieskiftet. Men ödet ville annorlunda. Den 21 december ... en vecka före sin 55-års dag, så avslutades hennes liv.
Självklart så blev jag ju jätte ledsen när hon dog. Som jag skrivit tidigare i bloggen, så grät jag hela den dagen och ända in på natten ... tills jag började skriva på en låt. Men när låten var klar, så slutade jag gråta och sen grät jag inget mer över mammas död ... inte på flera månader och inte ens på begravningen, trots att jag då framförde min låt.
I början så kändes allt mest konstigt. Jag kan inte säga att jag kände någon riktig saknad då. Det kändes mest som om mamma var på semester ... och som om hon snart skulle komma tillbaka igen. Men allt eftersom månaderna gick, så började det gå uppför mig mer och mer att mamma faktiskt var borta för alltid ... att hon aldrig någonsin skulle komma tillbaka igen. Då började jag plötsligt känna en enorm saknad.
Sen har det väl gått till och från sedan dess. Ibland känner man större saknad och ibland känner man mindre saknad. Men det har funnits många tillfällen i livet då jag verkligen hade önskat att jag haft min mamma med mig. Den senaste tiden har den känslan aldrig riktigt velat försvinna. Saknaden efter mamma har varit enormt stor och min allra högsta önskan har varit att hon mot alla odds skulle återuppstå.
Kanske beror den här stora längtan på att jag har börjat funderat mycket över livet den senaste tiden ... MITT liv ... och då har jag plötsligt börjat förstå så mycket. Jag har nu plötsligt börjat förstå mig på min mamma mer ... hur hon tänkte, hur hon kände och varför hon agerade på vissa sätt. Nu förstår jag ... jag förstår precis ... för jag tror att jag själv har mycket av hennes tankegångar. Allt blev på ett sätt så glasklart för mig. Som om det gick upp ljus. Trots att mamma varit död i över ett decennium, så började jag plötsligt förstå henne ... och då blev ju även saknaden allt större.
I början så kände jag mig orolig över att jag skulle glömma bort mamma ju längre tiden gick, men nu vet jag att det aldrig kommer hända. Jag kommer minnas henne för alltid och förstår henne bättre än någonsin. Saknar henne mest av allt!

Låten jag skrev till mamma

I MORGON - MINA AMBITIONER

Dag 27 - Min favoritplats

Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Favoritplats i världen? Favoritplats i hemmet? Eller vad menas, egentligen?
Om jag ska ta det ur ett större perspektiv ... och ta det som favoritplats i världen ... då skulle jag nog faktiskt svara ÅLAND. Jag älskar verkligen Åland och när vi flyttade hit för nästan 7 år sedan, så kändes det lite som att "komma hem". Det kändes som ett helt perfekt ställe att bo på ... ett slags utopiskt, perfekt samhälle som var helt idealiskt för mig. Det ÄR verkligen en helt underbar plats och jag har aldrig ångrat flytten hit. Det är oerhört vackert ... och så är det ju väldigt lugnt och tryggt. Perfekt för barn ... och egentligen för alla som söker lugnet. Så Åland är nog min absoluta favoritplats i världen.
Om jag ska se det ur ett lite mindre perspektiv ... och välja min favoritplats i hemmet ... då skulle jag nog välja vår soffa i vardagsrummet. Där spenderar jag den mesta av min tid ... vid datorn, kollar på TV och jag umgås ... så där trivs jag nog mest.

I MORGON - NÅGOT JAG SAKNAR

Dag 26 - Mina rädslor

Min allra största rädsla är väl att det skulle hända barnen någonting ...  eller att något skulle hända min man. Det värsta vore nog att de blev allvarligt sjuka eller att de skulle dö ifrån mig. Det är nog bland det värsta som skulle kunna hända ... och något som skrämmer mig oerhört mycket.
En annan stor rädsla, är nog rädslan för att bli övergiven ... ifall maken skulle lämna mig ... eller ifall han skulle vara otrogen. Det skulle ta fruktansvärt hårt på mig ... och förhoppningsvis kommer det ju heller aldrig hända.
De senaste åren har jag även börjat känna mig lite rädd för att åldras ... rädd för att jag blivit för gammal för en massa saker och för att bara hamna i samma gamla hjulspår för resten av mitt liv och att allt man borde ha gjort aldrig blev gjort medan det fanns tid. Att man blivit för gammal för att leva och uppleva och att man borde ha levt mer medan man var ung. Den rädslan har vuxit sig allt starkare och har lett till många personliga funderingar över hur jag lever och vad jag egentligen vill göra med mitt liv.

Sen är jag ju rädd för småsaker också ... men då handlar det inte om riktiga rädslor, anser jag ... inga sådana stora saker som jag klassar som riktiga rädslor. Därför ids jag inte ens nämna dem här.

I MORGON - MIN FAVORITPLATS

Dag 25 - Min politiska åsikt

När jag var yngre, så hade jag inte särskilt mycket kunskap om politik över huvud taget. Jag tänkte att allt ändå var samma och visste ingenting om hur man skulle rösta och på vad. Jag var rätt nollställd, faktiskt.
Men med åren, så har politiken blivit allt viktigare. Jag har förstått att det faktiskt är en himla stor skillnad mellan de olika partierna och det ÄR viktigt med politik. Det är viktigt att rösta och även att sätta sig in i vad man röstar på. Jag BRYR mig mer nu ... och tycker det är jätte viktigt att vara delaktig och att lägga min röst på något som jag själv tycker är viktigt.
Sen har ju min man blivit politiker och klart att man blir lite färgad av hans tankar och åsikter. Det blir ju en hel del politiskt prat hemma ... särskilt nu när valet närmar sig. Men faktum är att jag ju faktiskt HAR väldigt lika åsikter som honom. Vi tänker väldigt lika och tycker oftast att samma saker är viktiga.
Men om jag ska säga mina personliga åsikter ... vad som är viktigt för MIG, så skulle jag nog säga att valfrihet är väldigt viktigt. Jag tycker inte att politiker ska bestämma om varenda liten grej ... att det ska vara lika för alla och att alla ska göra på samma sätt. Nej, jag tycker att den egna individen ska få planera sitt liv mer på egen hand ... inom vissa ramar. För vissa kanske det passar att sätta sin 1-åring på dagis, medan andra kanske vill vara hemma med barnet i flera år. Jag tycker inte det ska vara så gott som obligatoriskt att gå på dagis. Jag tycker heller inte att politikerna ska bestämma hur man planerar sin föräldraledighet. Det tycker jag är något som familjerna själva ska få råda över.
Jag tycker också att man SKA kunna göra karriär ... och att det ska löna sig att arbeta. Jag tycker att man SKA kunna tjäna mycket pengar ... om man vill.
Jag tycker också att man ska ta hårda tag mot brottsligheten. Jag tycker att straffet ska motsvara brottet mer ... och att man verkligen ska få lida för vad man gjort.
Sen är ju synen på ekonomi viktig ... att man prioriterar rätt och för en ansvarsfull politik. Idag känner jag ju att det är extra viktigt att ens politiker står för en ansvarsfull och hållbar ekonomisk politik. Man måste kunna prioritera och man kan inte lösa allt enbart genom att höja skatterna.
Även miljön är viktig ... men att man har individbaserade lösningar framför kollektiva. Det är bättre att utgå ifrån individen, för det blir i längden mer hållbart. Jag är för en logisk och realistisk politik och inte någon ouppnåelig utopi.
Ja, det var väl min syn på politiken ... och mina åsikter.

Så avslutar jag med Moderaterna på Ålands valsång, som jag är med och sjunger på ... nu inför höstens val.

http://www.moderaterna.ax/files/ett_aland_for_alla.mp3

I MORGON - MINA RÄDSLOR

Hur många lingon finns det i världen

Igår hade vi filmkväll med familjen och faktiskt så var jag riktigt nöjd med alla tre filmer, som vi hade hyrt. Ingen av filmerna kändes som en bortkastad stund, utan alla var verkligen riktigt bra ... enligt mitt tycke.
Megamind, vad en animerad film och man kan väl säga att slutsatsen av den var att det aldrig är för sent att ändra på sig ... att ondskan faktiskt KAN bli god ... bara man väl kommer in på rätt spår.
Thor, handlade om asagudarna ... om Thor, som blev förvisad ner på jorden för att bli en bättre och mer ödmjuk person ... för att "komma ner på jorden", som man säger. Den var väl rätt overklig, men ändå spännande och en helt okej film att kolla på.
Bäst av filmerna, tyckte jag dock var Hur många lingon finns det i världen, som faktiskt likt Megamind, handlar om att förändras. Huvudpersonen hamnar som assistent åt en grupp utvecklingsstörda och dessa personer får honom att inse vad som verkligen BETYDER något ... att alla människor är lika mycket värda och att alla vill bli sedda. Man ska inte alltid döma hunden efter håret, utan det kan finnas talang i vem som helst.

Alex (huvudpersonen) ser dessa personer och behandlar dem med värdighet, till skillnad från andra som placerar dem i ett fack och hämmar deras personligheter och deras kreativitet. Alex lyssnar på DEM och hjälper dem att förverkliga sina egna drömmar ... drömmar som de faktiskt HAR.


Jag tyckte att detta var oerhört underbar och gripande film. Både jag och Amanda började gråta i filmen, så då måste de väl ha lyckats med manuset och det trovärdiga skådespeleriet. ;-)
Filmen var både rolig, rörande och sorglig ... och en film som jag är jätte glad över att ha sett!

Dag 24 - Det här får mig att gråta

Allt och inget, skulle jag nog vilja säga. Jag är en väldigt känslig person och har extremt lätt för att börja gråta. Nå ... jag gråter väl inte så lätt om jag gör illa mig ... är ganska smärttålig på så sätt. Men jag gråter för saker som triggar igång min hjärna. Om jag blir besviken så kan jag börja gråta eller om något blivit utsatt för något hemskt. Jag börjar gråta om saker inte går som jag tänkt mig eller om någon agerar på ett oväntat sätt. Sen kan jag börja gråta för sådant som att någon har dött ... och när jag ser en sorglig film eller läser en sorglig bok.

Jag börjar även gråta när jag blir rörd ... pga lycka och glädje ... och åt filmer med lyckliga slut. Jag kan börja gråta om jag blir extremt stolt över något och om saker gått bättre än jag förväntat mig.
Ja, det är inte särskilt svårt att få mig att börja gråta. Oftast kan jag inte hjälpa det. Tårarna bara kommer. Jag börjar ju också gråta när jag är extremt arg eller blir fruktansvärt upprörd. Då VILL jag inte gråta, men ändå börjar tårarna rulla. Det är inte något jag kan styra över, utan det bara blir så.
Jag börjar också gråta om jag pratar om känsliga saker. De gångerna vill jag ju inte alls gråta, egentligen, eftersom det då blir svårare att föra en vettig diskussion. Men jag kan inte alltid bestämma, tyvärr.
Det är inte alltid så allvarligt om mina tårar börjar trilla, utan det är mer en del av min personlighet. Jag ÄR bara en väldigt känslig person, med känslorna långt uppe på ytan. Oftast är det inte så farligt. Det är bara sån som jag är.

I MORGON - MIN POLITISKA ÅSIKT

Dag 23 - Det här får mig att må bättre

Kladdkaka! Haha! Nä ... den ger mig nog mer dåligt samvete, egentligen ...

Om jag ska vara lite seriös, så skulle jag säga kramar ... från barnen och från min man. Eller när dottern säger att hon älskar mig och att jag är världens bästa mamma.
Så skulle jag nog också kunna säga makens positiva inställning och sättet han får mig på bra humör trots att jag bara vill vara arg.
Musik, kan också få mig på bra humör ... och att skriva. Det blir jag ofta lugnt och glad av. Man skriver av sig sina aggressioner och så försvinner plötsligt de negativa tankarna.
God mat kan också få mig på bra humör ... eller nåt gott bakverk. Även att se på humorprogram eller någon komedi kan få mig på bra humör.

I MORGON - DET HÄR FÅR MIG ATT GRÅTA

Dag 22 - Det här upprör mig

Egentligen är jag nog en person som blir upprörd ganska lätt ... över allt möjligt, faktiskt. Jag kan bli upprörd över om jag glömmer handla någonting eller om barnen har glömt kvar något i skolan. Jag kan också bli upprörd över folk som parkerat fel eller om folk inte skjuter in vagnarna ordentligt på affären (har hänt åtskilliga gånger att jag har fått skjuta in andra personers vagnar).
Jag kan också bli upprörd om något TV-program jag sett fram emot blir inställt. Då kan det ibland nästan kännas som om världen ska gå under. Löjligt! Ja, jag vet! Men jag blir upprörd väldigt lätt ... och man behöver nog inte se så allvarligt på det alla gånger. ;-)
Men så blir jag ju såklart också upprörd över mer allvarliga saker ... orättvisor, till exempel. Jag hatar när folk blir orättvist behandlade ... både mig själv och andra. Rätt ska vara rätt, liksom. Oavsett vad det gäller, så tycker jag att rättvisa ska skipas.

Sen blir jag ju självklart upprörd när jag hör talas om barn som misshandlas eller om de får en oerhört kränkande behandling. Misshandel, över lag, är ju nåt som upprör. Djurmisshandel, räknas ju också in i det ... att man kan ge se på någon som är helt försvarslös. Det är så hemskt.
Det finns så mycket hemskheter i världen ... en massa brottslighet ... och den världen är så långt ifrån min egen ... och upprör mig nåt oerhört.
Ja, det finns som sagt, många saker som upprör mig. En del saker upprör mig på RIKTIGT, medan andra saker upprör mig lite mer på "låtsas", som man mer får ta med en nypa salt.

I MORGON - DET HÄR FÅR MIG ATT MÅ BÄTTRE