Belöning för allt slit

Igår blev jag så otroligt glad när jag testade mina gamla stretchjeans i storlek 32 (köpta på KappAhl, så därför är det ingen tumstorlek, utan "vanlig" storlek) och jag kom faktiskt i dem! Och inte nog med det. Den här gången kunde jag till och med SITTA ner i byxorna. Det kunde jag inte för några veckor sedan.
Jag har inte kunnat bära de där jeansen på flera år, så det kändes verkligen riktigt roligt.

Självklart var jag tvungen att föreviga händelsen och posta typ överallt i ren eufori. :-D

 

Nu känns det ju verkligen som om allt slit faktiskt är värt det. Jag har ju längtat så länge efter att komma i de där byxorna, så nu fick jag ju äntligen lite belöning för mödan.
Det känns ju också rätt bra att jag nu har ett ytterligare par byxor som jag kan använda. Jag har ju fått gå omkring i typ mjukisbyxor och tights de senaste åren eftersom jag inte velat köpa nytt på grund av att jag velat komma i de kläder jag redan HAR i garderoben. Men nu har mina mjukisbyxor börjat gå sönder, så om jag inte hade gått ner i vikt nu, så hade jag i så fall blivit så illa tvungen att köpa nytt. Men nu slipper jag förhoppningsvis det.
Eller ... slipper ... ? Jag gillar förvisso nya kläder och kommer väl antagligen köpa nytt så småningom. Men då vill jag ju egentligen hellre köpa "finkläder". Vardagskläderna jag har funkar fortfarande bra att använda ... om jag bara kommer i dem, så. ;-)
Jag behöver dock fortfarande tappa fler kilon, för jag har andra jeans som jag också gärna vill få på mig igen. Helst vill jag ju komma i mina hårda jeans (ej stretch) i storlek 34. Jag testade de också igår, men det fattades ännu en del. Jag fick upp dem över rumpan, men inte mer än så. Så inte är jag helt nöjd än. Men så småningom, så ...
Det var ju ett bevis på att jag faktiskt lyckats åstadkomma något.