Belöning för allt slit

Igår blev jag så otroligt glad när jag testade mina gamla stretchjeans i storlek 32 (köpta på KappAhl, så därför är det ingen tumstorlek, utan "vanlig" storlek) och jag kom faktiskt i dem! Och inte nog med det. Den här gången kunde jag till och med SITTA ner i byxorna. Det kunde jag inte för några veckor sedan.
Jag har inte kunnat bära de där jeansen på flera år, så det kändes verkligen riktigt roligt.

Självklart var jag tvungen att föreviga händelsen och posta typ överallt i ren eufori. :-D

 

Nu känns det ju verkligen som om allt slit faktiskt är värt det. Jag har ju längtat så länge efter att komma i de där byxorna, så nu fick jag ju äntligen lite belöning för mödan.
Det känns ju också rätt bra att jag nu har ett ytterligare par byxor som jag kan använda. Jag har ju fått gå omkring i typ mjukisbyxor och tights de senaste åren eftersom jag inte velat köpa nytt på grund av att jag velat komma i de kläder jag redan HAR i garderoben. Men nu har mina mjukisbyxor börjat gå sönder, så om jag inte hade gått ner i vikt nu, så hade jag i så fall blivit så illa tvungen att köpa nytt. Men nu slipper jag förhoppningsvis det.
Eller ... slipper ... ? Jag gillar förvisso nya kläder och kommer väl antagligen köpa nytt så småningom. Men då vill jag ju egentligen hellre köpa "finkläder". Vardagskläderna jag har funkar fortfarande bra att använda ... om jag bara kommer i dem, så. ;-)
Jag behöver dock fortfarande tappa fler kilon, för jag har andra jeans som jag också gärna vill få på mig igen. Helst vill jag ju komma i mina hårda jeans (ej stretch) i storlek 34. Jag testade de också igår, men det fattades ännu en del. Jag fick upp dem över rumpan, men inte mer än så. Så inte är jag helt nöjd än. Men så småningom, så ...
Det var ju ett bevis på att jag faktiskt lyckats åstadkomma något.

Pytteportioner

Idag, när jag hade hällt upp middag till mig själv, så frågade maken om jag verkligen inte skulle ha mer mat. "Är det allt du ska äta?" frågade han och tittade lite skeptiskt på min tallrik.
Min svar blev ju då "Ja, jag ska inte ha mer" och så gick jag iväg med min lilla portion in till vardagsrummet, där vi har vårt matbord.

Tidigare har jag nog nämnt här i bloggen att man inte behöver försaka någonting när man går ner i vikt. "Allt är tillåtet", är ju lite av mitt måtto och visst ... det står jag fast vid. MEN ... även om jag framställt det som om jag tycker det är enkelt och till och med roligt att gå ner i vikt ... så är det kanske ändå inte riktigt så kul alla gånger.
Att gå ner i vikt  när man har en rejäl övervikt är egentligen inte särskilt svårt. Då får man fortfarande äta en hel del och ändå hålla sig inom ett tillåtet kaloriintag för viktminskning.
Men att gå ner i vikt när man väger 60 kg och inte längre är överviktig ... DET är stundtals superjobbigt och faktiskt en enorm prestation. "VET du hur lite jag måste ÄTA?" brukar jag vräka ur mig till maken när han föreslår avvikelser från vår meny ... extragrejer som jag inte haft med i beräkningen. Alla sådana där extragrejer gör verkligen en enorm skillnad för mig och jag måste nog erkänna att jag kan känna mig tämligen frustrerad emellanåt.
För att jag ska kunna gå ner i vikt nu, så måste jag verkligen äta pyttelite och eftersom jag samtidigt vill kunna unna mig lite extra godsaker på helgerna så måste jag på vardagarna hålla en så låg kalorinivå som bara är möjligt.
Ju mer vikt jag tappar desto svårare blir det. Ju mindre jag väger desto mindre måste jag ju äta för att kunna ha en fortsatt viktminskning  och det är verkligen inte helt enkelt. Stundtals känns det som en stor uppoffring och visst har tanken "Varför?" slagit mig ibland. Men så tänker jag på alla de där fina kläderna som jag vill få på mig och som jag vill se bra ut i ... och så ser jag min "nya" kropp i spegeln och blir då så lycklig eftersom jag känner att jag är på god väg mot det där målet ... på god väg mot den där kroppen jag SÅ vill ha ... och den känslan ger mig ork att fortsätta. Fast jag kan inte längre säga att det inte är någon uppoffring. Det ÄR en uppoffring. När man inte längre är överviktig, så är det vissa dagar fruktansvärt jobbigt.
Inte går det fort heller. Jag kanske går ner 0,2-0,4 kg i veckan nu. Det är ju inte särskilt mycket. Dock en fortsatt kontinuerlig viktminskning, men det går ju så oerhört långsamt. Snart har jag förhoppningsvis tappat 7 kg sedan starten i maj ... en viktminskning, som nog de flesta anser som väldigt liten. Men ... om man räknar viktprocent, så innebär det faktiskt en minskning med hela 10,4 procent av min ursprungliga vikt och då kanske det inte längre verkar lika lite? Det är ungefär samma sak som om en 125-kilos person skulle gå ner 13 kg och den viktminskningen skulle nog de flesta vara imponerad av.

Den senaste tiden har jag tänkt att man egentligen borde gå upp mer i vikt innan man börjar viktminska. Då skulle viktminskningen vara enklare och gå fortare i början. Det skulle synas mer utåt sätt och folk skulle gratulera och berömma en för prestationen. Kanske skulle det vara lite roligare då? Om man hade 20-30 kilo att gå ner. Men ... så kommer ju ändå de där sista kilona ... de som är så jobbiga att bli av med. De kilona som innebär att man måste äta minimalt. Alternativt att motionera som en dåre.
Eftersom jag inte är jätte förtjust i att träna (mer än lite zumba), så väljer jag ju att viktminska enbart med hjälp av kosten. Motionen räknar jag inte med. Den ser jag mer som en bonus, som kan påskynda viktminskningen lite grann.
Nå ... jag väljer nog ändå att inte gå upp mer än nödvändigt. Den här gången vägde jag ändå mer än jag gjort på många år ... nog inte sedan före min senaste stora viktminskning som så småningom ledde till min minsta vikt någonsin. Om jag lyckas nå mitt nuvarande viktmål, så kommer jag ha tappat ca 12 kg och med tanke på att få personer såg mig som överviktig nu innan, så är det ett hyfsat stort ras. Fast jag har ändå ett tag kvar till dess. Kanske till jul? Åtminstone om jag fortsätter i den här takten.
Men det är, som sagt, inte helt enkelt längre. Snart måste jag väl ligga på en nivå runt 1000 kalorier om dagen för att fortsatt kunna minska i vikt och det är inte helt kul. Det är verkligen jätte lite.

Ändå vill jag inte sluta. Jag vill komma långt ifrån den övre BMI-gränsen och än är det inte så pass jobbigt att jag funderar på att ge upp. Jag ska nog fortsätta. Så länge jag fortfarande går ner i vikt, så gör jag väl ändå något rätt? Och då finns det väl ingen anledning att lägga av. Av alla dessa veckor så är det endast 1 vecka som genererat en viktökning. Någon vecka stod jag still och resten av veckorna har jag gått ner, så jag klarar ju av detta. Bra, dessutom!
Fast nog känns det stundtals smått frustrerande. När man älskar mat och endast kan förse sig med en bråkdel av vad man önskar. Men jag SKA klara detta! Jag ska INTE ge upp förrän jag är klar!

Ett exempel på hur en portionsstorlek kan se ut för mig

Back to reality

Så var det tillbaka till vardagen igen ... till vardagen och till verkligenheten ... tidiga morgnar, hastiga middagar och allför korta nätter. Med andra ord ... min semester är slut.
Ja, helt tillbaka till vardagslunken är vi ju inte än. Barnen börjar inte skolan förrän på måndag och maken börjar sitt jobb med lite mer successiv upptrappning, men för egen del så är det fullt arbete nu.

Jag hoppas ju nu att min aktivitet här på bloggen kommer att öka nu när allt återgår till det normala igen. Jag har ju liksom tagit en rejäl semester den här sommaren. Har ju till och med tagit semester från Internet och det är nog högst anmärkningsvärt.
Visst ... jag har ju haft Internet på mobilen, men där bli man ju inte lika låst som när man sitter vid datorn. Så den här sommaren har jag tagit en helt annan paus än vad jag i normala fall brukar göra och antagligen har den pausen varit minst sagt välbehövlig.

Den här sommaren har jag istället ägnat mig åt helt andra aktiviteter ... som familjeliv, hälsa och välmående. Ja, så har det ju förstås blivit lite nöjen också, men det brukar vi ju alltid hinna med under somrarna. ;-)
För första sommaren på flera år, så har jag lyckats med att inte gå upp i vikt under semestern. Jag har istället klarat av att behålla den nedåtgående viktkurvan, vilket känns oerhört bra.
Jag har försökt att äta så bra som möjligt även när vi varit bortresta eller när vi ätit ute på snabbmatsställen och dessutom har jag börjat motionera så smått. Har promenerat en hel del och så har jag börjat träna mer regelbundet hemma framför TV:n. Jag har ju en Wii-konsoll som jag har flera motionsspel till, bland annat Zumba ... så nu har jag kört den där zumban en hel del, faktiskt. Det är faktiskt riktigt roligt och nu, när jag kört det så många gånger, så tycker jag att det blivit mycket enklare. I början kändes det verkligen riktigt supersvårt och jobbigt, men nu känns det mestadels kul och inte alls särskilt svårt. Nå ... inte så svårt som jag tyckte förut, åtminstone. Så jag hoppas att jag orkar fortsätta med detta även nu efter att jag är tillbaka på jobbet igen.

Den här sommaren har jag även spenderat en del tid med att fundera. Dagen före jag gick på semester, så fick jag nämligen en sak att ta ställning till ... en sådan där livsfundering ... ett slags vägskäl, kan man säga. Jag vill inte gå in på exakt vad saken gällde, men det var i alla fall inte något helt enkelt beslut. Fast efter många timmars jobbiga velanden fram och tillbaka, så valde jag att i nuläget skjuta upp saken. Det kan ha varit en ordentlig chansning, men jag klarade inte av den förändringen ... inte än ... inte i år. Så därför skjöt jag det på framtiden. Kanske var det dumt? Men i nuläget kändes mitt beslut som det mest kloka. Det kommer förhoppningsvis nya tåg.

Nu börjar, som sagt, höstterminen och veckorna blir fulla av en massa vardagspussel. Kul på ett sätt. Jobbigt, på ett annat. Fast jag ska försöka göra det bästa av min tid ... och av min fritid. Ska försöka uppdatera bloggen mer frekvent och jag har även tänkt börja skriva på något helt annat. Får se hur det går med det. ;-) Men jag ska försöka ta tag i mitt skrivande nu i alla fall.
Fast först ska jag se till att få klart mitt backjobb på slutuppgiften i Webdesign. Det är deadline på måndag, så den här helgen kommer jag därför syssla med det. Men efter att det är klart kan jag sedan lägga ner mer tid åt annat skrivande.

Semester pågår

Jag har semester just nu. Går in i min sista semestervecka imorgon. 

Som ni säkert märkt, så har jag även tagit semester från bloggen. Ja, egentligen har jag även tagit semester från Internet den här sommaren. Har mest bara använt mig av Internet på telefonen ... så man kan hålla sig lite uppdaterad på Facebook. ;-)

Men snart är ju semestern över och då lär jag bli mer aktiv här igen. Fast ännu ett tag så har jag SEMESTER!