37 låter så gammalt, på ett sätt. Vill nog hellre fylla 40 ... som visserligen är ÄNNU äldre ... men det låter inte lika illa som 37. 37 låter bara konstigt och inte som en ålder som passar mig alls. Kanske är det för att det är en ojämn siffra? För 38 tycker jag låter bättre. Men, men ... nu är det väl bara att härda ut under detta år ... och vänja mig vid den här konstiga åldern.
Min födelsedag var i alla fall jätte bra! Det blev en lugn familjedag, med lite presenter, god mat, ett biobesök och så kladdkaka som barnen hade bakat. Det var riktigt mysigt, det. :-)
Så ringde min syster på kvällen ... vilket jag blev jätte glad över. Vi ses ju inte särskilt ofta och trots att jag inte är uppvuxen med henne, så känner jag ändå på något sätt en väldigt stor samhörighet. Trots att vi pratar med varann så sällan, så känns varje samtal som om vi nyss skiljts åt. Vi har hur mycket som helst att säga varann och det blir liksom aldrig någon pinsam tystnad ... och varje gång som jag pratat med henne, så känner jag hur mycket jag faktiskt saknar henne. Jag har ju ingen stor familj längre. Mamma är död, mormor är död, min bror träffar jag typ aldrig (chattar bara ibland på Skype), min syster och hennes barn/barnbarn bor i Sandviken och pappa bor också i Sverige.
På Åland har jag ju bara min egen lilla familj ... man och två barn ... alla andra "nära" (på min sida) bor i Sverige, så inte är kontakten med dem så tät som jag skulle önska.
Men det är som det är ... fast man blir ju påmind om saknaden vid varje samtal och kanske är det därför man har så mycket att säga också ... för att man inte vill att samtalet ... och därmed kontakten ... ska ta slut?
Fast förhoppningsvis får jag träffa min syster rätt snart nu, ändå. Hon fyller nämligen 50 år i slutet av nästa månad, så då vill jag att vi åker upp dit. Har planerat för det åtminstone. Vill! Vill! Vill!
Nå ... apropå familj, så åkte min egen familj iväg till Helsingfors igår. Barnen har sportlov och ska vara hos sin farmor och farfar hela veckan. Först på söndag kommer de hem. :-(
Fast maken kommer hem redan på torsdag, så då får vi några dagar för oss själva också. Det kan ju vara lite mysigt. Är inte ofta vi är ensamma så där, så jag tycker i alla fall att det ska bli lite kul.
Visserligen saknar jag ju barnen också ... men det finns ju telefon ... och Skype.
Jag känner ju att det är bra för mig och maken att få lite egentid också, så jag får se vad vi hittar på under de dagarna. Något vill jag nog att vi gör, i alla fall.
Jag ska försöka jobba undan så mycket som möjligt nu under tiden jag är ensam hemma. Har en massa uppgifter, nämligen ... dels med studierna, men sen även ett annat projekt. Men jag hoppas att jag kommer så långt som möjligt, så att jag kan få lite ledig tid i helgen. Fast det gäller att jobba på för fullt efter att jag kommer hem från jobbet på kvällarna. Igår blev jag nog inte klar förrän en stund efter midnatt.
"Passa på att vila!" säger folk till mig när jag berättar att familjen åkt iväg. Men det har jag då rakt inte tid med ... inte den här gången. Har verkligen fullt upp, så någon vila är nog inte riktigt aktuell just nu. Fast däremot har jag ju tid nu till att ägna mig åt sådana uppgifter som jag gärna inte vill blir störd mitt i. Kanske inte lika roligt som att vila, men ändock bra med lite extra ensamtid.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar