Tänk ... nu har man varit mamma i över 10 år! Igår fyllde min äldsta ett helt decennium. Helt otroligt, vad tiden har gått. Det har gått fort, fast samtidigt så känns det som om han varit en del av mitt liv för alltid.
Vid den här tiden, för tio år sedan, så låg vi på Huddinge sjukhus familje-BB ... tillsammans med vår lilla 2,5 kilos plutt. Ja, egentligen så vägde han ju inte så mycket heller ... utan bara 2490 gram ... och gick ner till 2380 gram ... och längden var 47 cm.
 |
| En av de första bilderna på Viktor |
Viktor föddes ju i säte ... dvs ... han kom med rumpan först och benen låg uppvikta mot bröstkorgen. Det var inte helt planerat, så det blev lite panik där ett tag när vi upptäckte att han inte låg rätt. Men ... jag hade en superbra barnmorska, som försäkrade mig om att allt skulle gå bra ... och då litade jag på henne och gjorde exakt som hon sa hela tiden. Krystningen tog bara 10 minuter. Sen fick jag inte hålla honom med en gång, eftersom de rusade iväg med barnet för att få igång hans andning. Han andades ju inte när han kom ut ... men det löste sig snart. Han var dock lite kall, så han fick ligga i kuvös under några timmar. Sen blev vi kvar på förlossningen nästan hela dagen ... tills vi mot kvällningen fick tillåtelse att bege oss till familje-BB.
 |
| Maken, som ska byta blöja på vår lilla bebis när vi var på BB |
Men ... det var ju ett tag sedan nu ... och mycket ... otroligt mycket ... har hänt sedan dess. Han är inte en liten bebis längre. Han har blivit en egen person med egna tankar och funderingar och blir allt mer självständig för varje dag som går.
Jag måste säga att jag själv också har förändrats en hel del under dessa år. När Viktor föddes, så var jag hemskt omogen och nog rätt barnslig. Att ta hand om en bebis och ett hushåll ... det var nog inga problem ... men i övrigt, så var jag nog inte emotionellt riktigt färdig. Inte är jag kanske det nu heller ... men det är ändå en rejäl skillnad mot då. Alla beslut man måste ta hela tiden ... alla diskussioner och dispyter ... allt tjat och gnat ... allt planerande och all barnuppfostran ... allt det har gjort att jag har vuxit oerhört mycket som människa och idag skulle jag nog faktiskt klassa mig själv som vuxen. Det gjorde jag inte då ... inte då, när jag var 24 år och nybliven mamma.
 |
| Jag, med min då 2,5 månad gamla son |
Men nu har alltså åren gått ... och igår fyllde min lilla bebis hela 10 år. Han har vuxit en hel del under dessa år och är nu inte så mycket kortare än vad jag är (han räcker mig nästan upp till ögonen).
Vi uppvaktade honom med sång på morgonen. Sen fick han en massa fina presenter. Efter frukosten så gjorde jag en jordgubbstårta, som han önskat sig. Den blev väldigt populär, måste jag säga, för trots att den var enormt stor, så lyckades vi äta upp tre fjärdedelar av tårtan med en gång ... på 6 personer (4 vuxna och 2 barn). Tror alla utom jag tog två bitar var, så det var nog ett gott betyg.
Lite bilder:
 |
| Tårtan, jag gjorde |
 | |||
| Viktor bygger med Harry Potter-legot, som han fick av farmor och farfar |
 |
| Viktor, med en del av sina presenter |
 |
| Viktor blåser ut ljusen |
 |
| Skär upp första tårtbiten |
 |
| Mums, vad gott med tårta! |
 |
| Fick en bonuspresent vid fikat ... helt oväntat och väldigt överraskande |
 | |||
| Barnen spelar på Viktors nya spel |
Sen blev det varma mackor med kantareller på till kvällsmat ... vilket ju också var supergott.
Det var annars en lugn födelsedag ... mycket TV-spelande och så blev det en promenad till Lilla holmen tillsammans med farmor, farfar, lillasyster och pappa. Själv gick jag då istället till affären och så hem för att baka lite.
Nästa helg blir det kalas, så därför har jag försökt baka undan lite nu i förväg, så jag slipper fixa så mycket då ... och ska slippa stressa i sista minuten.
Lär skriva mer om det senare.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar