Hittade en kul sida

Jag hittade ett roligt ställe på Internet, där man kan spela in låtar ... typ som karaoke, antar jag. Har haft lite roligt med det programmet i helgen, i alla fall.

Får se om det funkar nu med att lägga in ett prov på hur det kan se ut ...

http://www.singsnap.com/snap/r/ae61d217e

Spelade dock in det här klippet innan jag riktigt fattat att man kunde ändra mic-volymen, så jag låter egentligen lite för lite. Men jag gillar den här låten och tyckte annars att det blev rätt bra.

Vår Halloween

Så var det då Halloween idag. Fast i år blev det ingen pumpa. Jag vill ju gärna kunna göra en pumpapaj av köttet, och det kändes rätt överflödigt nu när bara jag och Amanda var hemma. Det skulle ha blivit alldeles för mycket över, så då firade vi på annat sätt istället.
Vi klädde ut oss lite, hade tända ljus och lagade till en läskig middag.

Lite bilder från dagen ...

Middag: Avhuggna fingrar med grönt slime

Amanda spelar död

En arg döing

Amanda, med zombie-min

En riktigt dålig bild på mig som häxa

Mys-middag för två

 Dagen har nog var bra ... lugn och bra. Amanda gjorde också chokladbollar ... eller bajskorvar, rättare sagt ;-) ... som hon har mumsat på nu i kväll.

Nu är det i alla fall snart läggdags för mitt lilla spöke ... och tidigt i morgon bitti så kommer våra pojkar hem. Jag har saknat dem rätt mycket, måste jag säga. 

Viktor hade inte fått någon medalj den här gången, men han hade åtminstone inte förlorat ALLA matcher, så det tycker jag var jätte bra resultat ändå ... och han kom 4:a. Skulle tro att han hade rätt hårt motstånd också ... och han fick nog mycket erfarenhet av att vara med på tävlingen.

Hur som helst, så ska det bli jätte skönt att få hem dem igen!

Glad Halloween!

Lekte lite i Photoshop ... eller i Gimp, rättare sagt, eftersom vår photoshop-dator inte funkar just nu.

 

Så kan jag lägga in en gammal bild också ... som passar Halloweentemat, lite ... en bild som jag tävlat med i en photoshop-tävling på Familjeliv.

 

Nu ska Amanda få göra en godisjakt. Jag lovade henne det igår ... och sen tänkte jag hänga lite tvätt.

Kvällens tjejmiddag

Ikväll, när det bara var jag och Amanda hemma, så fixade vi till en mysig middag för bara oss två ... tre-rätters, blev det ... tre väldigt enkla rätter, måste jag säga ... men ibland kan enkelheten vara den allra bästa.
Medan jag lagade maten, så dukade Amanda bordet med servetter, bestick och glas. Sen tände vi ljus och åt medan musiken spelade på stereon i barnens rum.
Var en riktigt mysig tjej-middag. :-)

Jag tog lite bilder ... fast bara med mobilen ... och eftersom jag nu inte har någon dator med photoshop, så kunde jag inte redigera bilderna så värst mycket. Men ... jag lägger in dem i alla fall.

Amanda ska precis börja äta förrätten

Förrätt: Canteloupemelon med rökt skinka

Varmrätt: Nudelwok med räkor

Efterrätt: GI-kladdkaka med vispgrädde

 Jag tror inte att någon av rätterna hade passat familjens herrar nåt vidare, så då passade jag på nu när det bara var vi tjejer hemma. 

Amanda älskade verkligen räkwoken ... hade purjolök, vitlök, räkor och så en del kryddor (chili, lite curry, sambal oelek, limejuice) och så hade vi sweetchilisås till. Var riktigt gott.

Efterrätten gjorde jag på 70 %-ig mintchoklad och den blev riktigt bra, faktiskt. Jag älskar ju mintchoklad, så den här gången var den snäppet godare än tidigare.

Det roligaste jag vet

Jag var ju ensam hemma ett tag idag ... då när Amanda var hos sin kompis och de andra hade åkt iväg till fastlandet ...
Det händer inte särskilt ofta att jag är helt själv hemma ... inte utan att jag har en massa måsten att göra ... så då passade jag på att använda tiden åt det roligaste jag vet ... nämligen att sjunga. :-)
Sången har ju alltid varit mitt största fritidsintresse ... bara att den fått hållas tillbaka pga barnen. Jag har varken haft tid eller lust att sjunga så jätte mycket sedan barnen kom in i bilden. Fast nu har det kommit tillbaka igen ... mitt intresse och min stora sånglust. Det var väl när jag började på Bel Canto (sångkursen jag går på) som lusten kom tillbaka igen. Jag får göra nåt helt själv ... utan barnen ... sjunga tillsammans med andra vuxna ... och vidareutveckla mig ... och det har betytt oerhört mycket för mig. Så nu känner jag att jag kan sjunga ibland även hemma ... och jag VILL sjunga hemma. Fast förstås ... allra enklast är det ju när jag är helt ensam hemma ... så, som jag var idag. Då passade jag på.

Så gjorde jag nåt annat också ... jag filmade när jag sjöng ... så nu tänkte jag göra nåt så knasigt som att lägga in klippen här.
Ska först bara säga att jag var helt ouppsjungen och dessutom sjöng jag accapella (helt utan musik) ... så det är inte det allra bästa av mig. Men ändå ...

Den första låten är en duett från Phantom of the opera ... en duett mellan Christine och Raol (eller hur det nu stavas) ... och jag sjunger ju båda rollerna, så det låter kanske lite konstigt ibland. All I ask of you, heter den, förresten.

Den andra låten är också från Phantom of the Opera ... huvudsakligen är det Meg, Christine och Fantomen som sjunger ... men även Raol sjunger en liten snutt. Fast jag sjunger ju alla roller, så det blir ju lite konstigt, förstås. Men, men ... jag har ju ingen motspelare här hemma. Låten heter i alla fall Angel of music.

Den sista låten är lite annorlunda mot de två första. Den är från musikalen Tell me on a Sunday och sjungs i huvudsak av en person ... med en kör som sjunger lite eko på vissa ställen. Fast jag sjunger ju körens delar också.
Den här låten går lite lägre än de två första ... och är nog enklare att sjunga om man har svårt att komma upp så högt i ton. Den här låten heter, Take that look off your face.

Nu var det här bara ett hastverk, egentligen ... inte helt förberett och jag gör en del missar. Men jag tänkte bara det var kul att testa .. lite på skoj.

Egentligen, så är det ju sådana här låtar så är min genre. Det var ju sådan här musik som jag lärde mig sjunga på mina sånglektioner. Men ... jag tyckte då egentligen att det var rätt tråkigt ... fast det var i stort sett det enda som jag då KUNDE sjunga. Jag var för strikt i min skolning. I 9:an, så fick jag provsjunga för min sånglärare ... han skulle besätta roller till julspelet och det fanns då två solistroller ... rollen som Maria och rollen som en ängel. Jag var hans första alternativ till Maria, men "förlorade" rollen eftersom jag hade för stark och oanpassningsbar röst, så då fick jag ta ängelns roll istället.
Sen, efter att jag slutat med sånglektionerna, så började jag sjunga annat ... mer pop och mindre musikal ... och det tror jag faktiskt var oerhört utvecklande för mig också. Jag lärde mig nämligen då, på egen hand, att anpassa rösten mer ...beroende på vad jag sjöng.
Helst så ville jag ju då egentligen komma bort ifrån det skolade musikal-träsket ... men nu har jag nog kommit till insikt att det ju faktiskt trots allt är DÄR som jag hör hemma ... och på ett sätt, så älskar jag ändå att sjunga sådan musik.

Ensam

Nu blev det tyst hemma ...

Amanda åkte iväg till ett kalas och pojkarna stack iväg till Finland. Viktor ska vara med på en judotävling i Helsingfors i morgon ... eller om det var i Vanda ... men det är åtminstone i Helsingforsområdet. Så maken följde med som deras ledare, eftersom ingen från judoklubben här hade passligt att följa med. Det var Viktor och två äldre tjejer som skulle tävla.
Egentligen skulle jag ju också vilja följa med och kolla på ... och stötta honom ... men det kostar så hemskt mycket att åka till fasta Finland och dessutom är tiderna heller inget vidare. Dit funkar väl rätt bra, men sen kommer de hem vid 4.30-tiden på måndag morgon ... inte det bästa, när det är jobb och skola sen på måndagen. Så nu fick jag bli hemma den här gången. Antagligen lär väl maken messa och uppdatera sin Facebook, så man lär ju få höra snart om hur det går i alla fall. Blir spännande!
Eftersom maken aldrig har tränat judo, så behöver de ju även någon kunnig judoka med sig. Därför har Viktors tränare kommit överens med Samuel Mäki om att han ska komma dit och coacha de Åländska tävlande. Han är Ålänning, men jobbar visst nu i Helsingfors ... och han är Finsk mästare i judo ... två år i rad till och med, tror jag. Så det är ju ingen dålig coach de får ... den bästa judokan i sin viktklass i hela Finland.

Så ... nu blir jag och Amanda ensamma hemma resten av helgen. Kan ju bli mysigt, det också ... med bara vi tjejer. :-) Får se vad vi hittar på.
Jag har planerat att vi ska äta lite gott ikväll ... sådant som de andra inte är så förtjusta i, men som jag och Amanda gillar. Det kan ju vara bra att passa på nu, när vi är ensamma.
Fast nu är hon ju inte hemma. Hon ville visst stanna kvar på kalaset en stund extra. Men de skulle skjutsa hem henne sedan ... typ när som helst. Vi har ju ingen bil hemma, eftersom maken tog den med sig till Finland.
Annars blir det väl antagligen mest att kolla på TV och äta gott, skulle jag tro ... och tända lite stearinljus, så vi får det RIKTIGT mysigt ... och i morgon vill hon nog sminkas lite Halloween-fin, för då är det ju Halloween.

Igår var förresten Viktor på ett Halloweenparty. Jag sminkade honom innan ... till en slags zombie ... eller nåt ...
Maken tog ett snabbt kort före han stack iväg ... fast bilden är inte så super, men jag kan lägga upp den i alla fall:

 
De hade visst dansat tryckare och lekt sanning och konsekvens på partyt ... tror det var första gången för Viktor. Men han hade nog tyckt att det var roligt ... säkert mer än han ville erkänna. ;-)

Nu kommer snart Amanda hem, men jag skriver kanske mer här lite senare ...

Snart är jag finsk

I morse så var jag till polisen ... och blev därmed 240 Euro fattigare. Nu tänker väl de flesta att jag gjort nåt brottsligt, så jag fick betala en massa böter. ;-) Fast riktigt så illa är det nog inte. Det var helt frivilligt som jag gav polisen så mycket pengar. Jag lämnade nämligen in en Medborgarskapsanmälan och den kostade så mycket som 240 Euro att lämna in. Så att bli medborgare i ett annat land är tydligen inget för fattiglappar. Alla människor lär ju inte ha så mycket pengar att bara slänga ut så där ... på endast ett papper, typ. Man ska verkligen VILJA bli medborgare i landet ... och man ska tycka det är värt så mycket pengar att få just den nationaliteten.
Jag hade egentligen kunnat söka medborgarskap tidigare, eftersom min man och våra barn har Finskt medborgarskap (+ Svenskt medborgarskap) ... men då hade jag fått skicka in en ansökan (istället för en anmälan) och det hade kostat MYCKET mer pengar. Nu väntade vi till 6-års dagen och då räckte det att lämna in en anmälan ... så kom vi undan med "endast" 240 Euro.
Idag har vi nämligen bott på Åland i exakt 6 år ... och från den dagen så får man bli Finsk medborgare om man vill ... och det vill jag ju, eftersom jag vill kunna rösta sen i alla val.
Jag ska även ansöka om hembygdsrätt (som är ett slags Åländskt medborgarskap), men för att kunna göra det så måste jag vara Finsk medborgare ... och det kommer jag ju snart att bli.
Vet inte alls hur lång handläggningstiden är, men hyfsat snart ändå ... så inom en snar framtid kommer jag att vara både Svensk och Finsk.

Klassträff med Viktors klass

Ikväll var vi på klassträff med Viktors klass, så den här veckan blev det ingen sång för mig. Jag tycker det är viktigare att vi går på sådana här saker, hela familjen ... och jag älskar ju trots allt sådana här sammankomster.
Hur som helst, så var vi på Ålands Museum. Först fick vi en guidad rundvandring. Sen blev det tipsrunda och efter det blev det fika och så slutligen filmvisning.
Var riktigt trevligt och blev en lugn tillställning. Inte nåt tjafs eller hög volym, utan barnen skötte sig alldeles utmärkt ... och föräldrarna också. :-D
För att spinna vidare på vad jag pratade om igår, så märker jag även här en enorm skillnad mot tidigare. När Viktor gick i 1:an (2007-2008), så kände jag mig så utanför på sådana här träffar. De flesta föräldrar tyckte jag verkade så himla ytliga ... och sååå olika mig. Jag hade svårt att prata med de andra ... och höll mig mest tätt ihop med maken ... eller så pratade jag med någon pappa. Mammorna kunde jag inte med alls ... de flesta åtminstone. Jag kände mig verkligen oerhört annorlunda mot de andra ... och kände inte att jag kunde diskutera på samma sätt. Jag VILLE ju ändå vara med ... och LYSSNA på andra ... men jag kände mig verkligen oerhört utanför.
Men nu ... nu upplever jag inte alls de andra föräldrarna som ytliga. Nå ... det finns kanske några undantag, förstås ... men överlag, så är de flesta föräldrarna rätt vettiga, faktiskt. Nu kan jag faktiskt prata med dem ... även med mammorna ... och jag VÅGAR verkligen prata nu.
Jag antar ju att det inte är de andra som har blivit mindre ytliga, utan det är nog snarare jag som blivit mer öppen ... och kanske är det JAG som istället har blivit mer ytlig?
Nja ... tror knappast man kan kalla mig för ytlig. Jag är nog och förblir en väldigt jordnära person. Tror snarare att jag blivit mer självsäker och att det är därför som jag funkar bättre nu i sådana här sammanhang. Inte mig emot, för jag älskar verkligen att känna mig så här lugn och säker på mig själv ... utan någon ångest eller oro. Känns jätte skönt!

Enorm förändring

Jag kollade precis på "Bonde söker fru" och blev väldigt förundrad över en sak ... vissa av deltagarna är verkligen sjukt blyga ... och mesiga. Hur kan man bara VARA så extremt blyg? Okej om ett barn ... eller till och med en tonåring ... är blyg och tystlåten. Men en vuxen människa?
Visst kan väl vuxna också vara blyga ... det har jag full förståelse för ... men att en vuxen person är SÅ sjukligt blyg ... som vissa av dessa personer ... det tycker jag är oerhört anmärkningsvärt ... och nästan obegripligt.
Alltså ... jag har ju liksom själv varit extremt blyg. När jag gick i 1:an, så var jag så blyg att jag inte alltid ens svarade på tilltal. Personer som jag inte kände så bra kunde jag knappt prata med alls och jag var verkligen oerhört tystlåten. Jag tittade aldrig folk i ögonen när jag pratade med dem, utan blicken var nog tämligen fäst vid golvet eller marken ... ja, på vad som helst utom på just den person som man pratade med. Det var verkligen hemskt läskigt med ögonkontakt.

Jag, efter min allra första skolavslutning 1984

 Min extrema blygsel blev väl bättre för varje år, men den var fortfarande väldigt påtaglig ända långt upp i tonåren. Mitt självförtroende var väl inte det bästa, antar jag. Jag var ju tjock, ful och ensam ... så jag hade väl  inte mycket att stoltsera med, direkt. Jag kände mig ju obekväm i mig själv och det gjorde väl att man kände sig ännu mer obekväm inför andra.
Under gymnasietiden, så kände jag dock att jag kunde hantera min blygsel. Visst var jag blyg fortfarande, men inte så pass att jag kände mig handikappad av det ... och jag tror inte att folk uppfattade mig som så extremt blyg då. Kanske hade min då 20 kilos viktnedgång hjälpt till lite på den fronten också? Jag var ju inte smal, men ändå inget riktigt fetto. Fast ögonkontakt, hade jag fortfarande extremt svårt för.
Sen gick jag ner ytterligare i vikt och i takt med att min vikt minskade, så ökade mitt självförtroende. Jag kände mig plötsligt smal, attraktiv och glad ... kunde känna mig riktigt charmig till och med ... och vågade ju då prata mer med folk ... och folk LYSSNADE på mig. Jag blev verkligen som en helt annan person ... både på gott och ont ... men just ögonkontakten hade jag ännu lite svårt för. Annars var jag då väldigt pratsam ... med sådana personer som jag kände för ... men kunde vara extremt tystlåten om jag var med sådana personer som jag inte klickade med.
På den nivån höll det sig i många år ... var blyg och tystlåten, men kunde samtidigt vara extremt pratsam och nästintill social. Hade ju ingen sådan extrem blygsel längre ... långt ifrån sådan som en del av deltagarna i Bonde söker fru. Jag kunde ofta verka mer social än jag verkligen var ... på arbetsintervjuer och liknande, så hade jag nog inga problem med att kunna prata och verka avslappnad ... så jag tycker nog att det funkade rätt bra för mig ... trots den blygsel jag ändå hade kvar.
Genom alla dessa år, så har jag bitvis jobbat bort min extrema blygsel ... och i år har jag analyserat en del och tänkt på mitt liv och min personlighet ... och då har jag upptäckt en sak ... jag ÄR verkligen oerhört förändrad. Är nog egentligen mest det senaste året som den stooora förändringen har kommit. Vet inte riktigt hur eller varför, men nu känner jag mig plötsligt så mycket mer självsäker. Jag vågar mer ... mer än någonsin ... och jag är inte ens rädd för att titta folk i ögonen längre. Jag vågar ringa samtal (som jag innan varit paniskt rädd för tidigare) och jag vågar fråga folk saker. Jag vågar vara jag och jag är stolt över att vara jag.
Jag märker skillnaden så tydligt ... i arbetslivet, i samtal men andra föräldrar och i samtal med folk över huvud taget ... även i samtal med helt nya bekantskaper. Jag är inte längre lika rädd ... är inte lika rädd för att prata ... inte lika rädd för att fråga ... inte lika rädd för att säga nåt fel.
Kanske är det så att jag mognat? Att jag plötsligt blivit vuxen? Hur som helst, så HAR det skett en enorm skillnad ... och jag älskar mitt nya tankesätt.
Jag känner mig mycket gladare nu ... gladare och mer positiv ... och faktiskt, så älskar jag numer att vara JAG. Jag är mig själv ... det är jag verkligen för det mesta ... men jag trivs med den person som jag är och tycker inte att jag behöver förställa den. Inte nu längre. Folk får ta mig som jag är ... och de flesta verkar faktiskt tycka att den personen är rätt okej.
Jag kan verkligen säga att jag utvecklats en hel del under mitt liv ... och jag är långt ifrån den person som jag en gång var. Jag är inte längre den blyga, lilla (hm ... stora) flickan som inte ens svarade på tilltal. Henne lämnade jag bakom mig för länge sen ... och henne vill jag aldrig mer ha tillbaka.

För att återgå till ämnet jag började med ... Bonde söker fru ... så måste det ju vara extremt handikappande att vara så fruktansvärt blyg som en del av de var. Så blev ju dessa människor bortplockade innan de fick komma till gårdarna också. Det måste ju liksom vara rätt svårt att kommunicera med en människa som bara ler och säger "ja" eller "jag vet inte" nån gång ibland. Blir ju lite svårt att bygga ett förhållande på det.

Nyfiken

Jag måste ju säga att jag är rätt nyfiken ... nyfiken på vem ... eller vilka ... som googlar på mig. Visst kan det ju vara så att det är någon annan man söker, men det känns rätt träffande när någon skriver åsa carlsson åland som sökord. Hur många sådana personer kan det finnas, liksom? Och med rätt stavning och allt. Dessutom har sökningen kommit från Sverige ... och hur många i Sverige skulle söka efter någon med det namnet ... på Åland?
Det är inte så att jag nojar mig över en stalker eller så. Det är snarare det att jag är väldigt nyfiken av mig ... och skulle väldigt gärna vilja veta vem det är som söker på mig.
Det har nu hänt tre gånger att någon hittat hit genom att skriva de tre orden i sökrutan. Kanske är det samma person? Eller så är det olika? Men alla sökningar har kommit från Sverige.

Så här såg den senaste googlingen ut:

Visst ... jag tycker det är jätte kul när folk hittar hit ... särskilt google-sökningarna tycker jag är intressanta. Då får man ju lite se en orsak till att de hamnat här ... vad som lockat deras intresse. Hittills har mina Biggest Looser-inlägg lockat flest googlande personer. Även ordet "spagat" har fått hit folk ... till inlägget jag skrev om Amanda och hennes gymnastik. Fast sen kommer då de där sökningarna på mitt för- och efternamn och Åland ... och de sökningarna gör mig så oerhört nyfiken. Det finns även sökningar på "Åsa" och på "Åsa Åland" ... men det behöver ju inte betyda att de söker efter just mig. Det finns liksom fler Åsor i världen ... och det finns fler Åsor på Åland till och med. Men däremot så finns det inte särskilt många Åsa Carlsson på Åland ... enligt telefonkatalogen så finns det bara 1 ... dvs jag. Så därför tror jag verkligen att personen som googlat har sökt efter mig.
Frågan är ju bara vem/vilka det kan vara. SÅ känd är jag ju liksom inte ... även om jag kanske skulle vilja. Haha! :-D Är, som sagt, inte orolig alls ... mer nyfiken.

Nytt tema IGEN

Nu gjorde jag om i bloggen IGEN! JA ... jag HAR jätte svårt för att ha det så svart som det nyss var ... den med pumpan högst upp (för de som hann se det förra temat). Även om det snart är Halloween och man vill ha ett sådant tema, så finns det väl ändå gränser? Visst tyckte jag temat var rätt snyggt, men inte särskilt praktiskt. Kanske att det hade passat om jag hade tänkt blogga enbart om Halloween, men det har jag ju inte tänkt. ;-) Jag har ju tänkt skriva om lite allt möjligt ... precis som vanligt ... och då passar denna bättre. Det står ju i alla fall Happy Halloween på bakgrunden, så liiite Halloweenkänsla är det ju.
Jag är faktiskt riktigt stolt över det här temat också, för jag ändrade en hel del i html-koden ... storlekar, fonter, tog bort ramar och så. Så det blev mer som jag ville. Riktigt nöjd blev jag över mitt arbete. :-)
Får se nu hur länge jag behåller det här temat? Just nu känns det okej, men så har jag känt för andra teman också. Det hänger ju en del på funktionen också ... om det funkar för det jag vill. Men ikväll byter jag nog inte i alla fall.

Kvällsmöte

Idag blev det en lång arbetsdag ... ända till strax efter 19. Vi hade nämligen ett slags samarbetsmöte på jobbet efter att vi slutat för dagen. Eller på jobbet ..? Mötet hade vi ju på Arkipelag, i ett mötesrum, men det var ett jobb-möte, i alla fall.
Det är ju så i vår grupp att vi har en massa rutiner och saker som verkligen MÅSTE utföras vid vissa tidpunkter varje dag. Därför har vi svårt att avsätta två timmar under en arbetsdag, så då fick vi istället ta mötet efter arbetstid.
Anledningen till mötet, var väl för att vi fått rätt dåligt resultat på våra senaste personalnöjdhetsmätningar. Vill inte gå in på varför riktigt, men jag kan säga att de flesta i gruppen är rätt eniga om var problemet ligger ... och nu ÄNTLIGEN har de agerat från personals sida! Själv, har jag väl inga direkta problem med någon i gruppen. Jag är en sådan person som anpassar mig, som lyssnar, analyserar och avvaktar. Jag hetsar sällan upp mig, utan diskuterar sakligt och jag kommer sällan på kant med folk. Jag har lätt för att samarbeta och kommer överens med alla. Som en kollega sa idag ... "Det är omöjligt att bli arg på Åsa" ... och det stämmer nog ... särskilt på jobbet, men även i privatlivet. Jag blir oerhört förvånad om någon blir arg på mig eller om någon inte tycker om mig ... för jag brukar verkligen komma överens med de flesta.
Däremot kan jag ju bli irriterad å andra personers vägnar ... och jag kan tycka att andra personer blir orättvist behandlade och så. Men för egen del, så bryr jag mig väl inte så mycket. Visst har det väl hänt att jag blivit irriterad över något på jobbet, men det mesta skakar jag av mig rätt fort.
Hur som helst, så hade vi väl inga direkt höga förhoppningar angående mötet ... men jag tror nog att de flesta av oss blev rätt positivt överraskade. Hon som höll i mötet verkade se vari problemet låg ... hon verkade få exakt rätt uppfattning om situationen ... och mot slutet så stakade hon upp tre punkter som vi ska åtgärda tills vi ska ha ett nytt möte om tre veckor. Får se nu vart detta leder, men jag kände mig åtminstone väldigt positiv efter mötet. Det visar sig väl ...
Vi fick ju några konkreta första steg och åtgärder nu, i alla fall, så förhoppningsvis leder det till någonting riktigt bra. Just nu känns det bra, åtminstone!

Mörkt

Snart blir det läggdags för mig. Är en del trött och Viktor börjar tidigt imorgon, så jag måste gå upp för att fixa frukost till honom och se till att han kommer iväg till bussen i tid.
Hade tänkt blogga mer idag, egentligen, men det hinner jag inte nu. Får ta det en annan dag.
Idag letade jag ju Halloweenteman till bloggen istället. Det blev ju VÄLDIGT mörkt nu ... ja, svart, till och med ... så jag får se om jag står ut med detta hela veckan. Ni får gärna ge mig feedback på vad ni tycker om det här temat. Bra? Dåligt?
Det ÄR ju bara tillfälligt. Efter den 31:a, så byter jag igen ... om det då blir den tidigare layouten eller om det blir en helt ny ... det vet jag inte än. Men det visar sig.

Nu ska jag i alla fall sova och i morgon blir en extra lång dag på jobbet, eftersom vi ska stanna kvar längre för ett slags möte.

Halloween i bloggen

Håller på att göra lite Halloweenfint här i bloggen. Kanske blir fler byten innan jag är nöjd, fast för tillfället får denna duga.
Det finns ju förstås en risk att jag inte blir nöjd med något utseende alls, så då går jag tillbaka till den gamla ... grönaktiga med fjärilar, för den gillar jag verkligen.
Så vi får se om jag klarar att hålla mig till Halloweentemat under en hel vecka. Kanske inte ens klarar mig en dag? ;-)

Ny vecka ...

Ikväll ville Amanda lägga sig tidigt ... en timme tidigare än vanligt. Hon mådde dåligt, sa hon ... och ville ha en hink med sig till sängen. Jag fixade fram en hink, men hon har inte behövt använda den. Skulle tro att hon somnade nästan omedelbart, så antagligen var hon bara trött.
I morgon börjar en ny arbetsvecka ... och som vanligt, så lär jag väl vara supertrött i morgon kväll. Som oftast, så har vi väl kvällarna rätt fyllda ... Viktor har ju judo flera gånger, maken ska väl på nåt möte och den här veckan har faktiskt jag också ett kvällsmöte inplanerat ... ett möte med jobbet.
Sen ska vi på klassträff med Viktors klass på torsdag kväll, så därför blir det ingen sång för mig den här veckan ... och Viktor får skippa judon på torsdag.
På fredag har Amanda gymnastik, fast det lär väl maken få ta henne till, för det är redan klockan 16-17 ... och jag slutar inte jobba förrän 16.30.
Nå ... jag får väl ta en dag i taget ... och i morgon är det måndag ... veckans mest tröttsamma dag. Jag slipper ju dock fundera så mycket på maten den här veckan, för idag skrev jag en matsedel och sen handlade vi hem alla ingredienser ... och det underlättar enormt på stressiga vardagskvällar.

Filmkväll igår

Igår blev det filmkväll för hela slanten. Jag och maken var till videobutiken och hyrde tre filmer ... en barnfilm (från 7 år), en familjefilm (från 11 år) och så en action (från 15 år). Efter att vi hyrt filmerna, så åkte vi förbi Drakens kebab och köpte med oss mat hem. När vi kommit hem, så åt vi först våra kebaber och sen blev det filmvisning.

Av de filmer vi hyrt, så var det väl egentligen bara den första filmen som var riktigt bra. Underdog, hette den och handlade om en hund som efter en olycka i ett laboratorium fick en massa krafter och blev superhjälte. Vi skrattade mycket i filmen, för den var väldigt kul. Det gick ju att få talet på svenska också, så det var ju bra för Amanda.

Den andra filmen, var verkligen helknäpp. The Imaginarium of Doctor Parnassus, hette den ... och det VAR verkligen som en fantasi ... en riktigt knasig fantasi ... och barnen hade en hel del frågor efter filmen ... särskilt Amanda. Den var riktigt overklig ... och ingen riktig mainstream-film, direkt. Det var en sådan film som merparten av folk nog inte riktigt förstår. Visst förstår man väl själva handlingen och så ... men ändå inte riktigt. Sådana filmer brukar kunna bli riktigt upphaussade av kritiker. Man "ska" tycka att filmerna är helt fantastiska och tycker man annat, så är man dum ... som inte förstår. Men jag tycker nog det är lite som med "Kejsarens nya kläder" ... folk vågar inte säga ärligt vad de tycker eftersom de inte vill uppfattas som korkade. Fast i själva verket kanske det är kritikerna som är de som är korkade ... som ser något som inte andra ser.
Nå, man får väl tycka vad man vill ... men det här var verkligen en sådan film som man antingen älskar eller hatar ... och de flesta har nog en åsikt om den. Själv, så gillade jag den inte alls ... och det gjorde inte de andra i familjen heller.



Den här filmen gick inte att få med svenskt tal, utan den var på engelska och så hade vi undertexterna på svenska. Så upptäckte vi i slutet av filmen att Amanda faktiskt hann med att läsa undertexterna! Vi hade ingen aning om att hon kunde läsa så fort, men vi testade ... och faktiskt så hann hon med väldigt bra i dialogerna. Hon är ju liksom bara 7 år ... och hinner redan med så bra! Det underlättar ju då en del när vi hyr filmer i fortsättningen ... att man inte MÅSTE ta med svenskt tal.

Den tredje filmen vi hyrde, The Book of Eli ... den kollade jag och maken på efter att barnen lagt sig. Det stod att det var en actionfilm, fast för att vara en sådan, så tyckte vi nog att den var rätt seg. Visst var det en del våldsscener, men däremellan, så gick handlingen rätt långsamt.
Det var en slags framtidsfilm, där en ensam man (Danzel Washington) hade en bok, som han skulle föra västerut ... och den boken var det en annan man som ville lägga vantarna på, så då uppstötte ju en del problem.
Det var väl inte den bästa film jag sett, fast heller inte den sämsta. Visst gick det rätt långsamt fram, fast det blev inte så pass tråkigt att man inte hängde med i handlingen. Det var väl en mellanbra film, enligt mitt tycke.



Oavsett, så var det mysigt att kolla på lite film. Känns skönt nu, när det blivit sånt höstruskväder. Då är det skönt att kura ihop sig med lite film och snacks i soffan. Jag gillar att kolla på film ... och även dåliga filmer kan ju ha nån slags funktion ... för då uppskattar man de BRA filmerna ännu mer. :-D

Slapparlördag

Jag känner mig väldigt sugen på att hyra film idag. Det var ett tag sen och jag tycker det skulle vara så mysigt att kolla på lite film. Tror ändå inte det är nåt särskilt på TV ikväll.
Får se hur vi gör ...
Ikväll blir det väl antagligen kebab till middag. Barnen var inte särskilt nöjda med den nyttiga lunchen som jag lagade ... jag, som hade så goda grejer i ... som bönor, bulgur, paprika och lite till. ;-)  Så vi sa att de fick välja vad vi skulle äta till middag ... och då föll valet på kebab! Det är ju Amandas favoriträtt, så det var väl inte helt otippat. Det är ju lördag, så då behöver man ju inte BARA äta nyttigheter. Så det blir väl till att bege oss ut sen för att hitta något öppet kebabställe.
Idag har vi en riktigt mysig slapparlördag. Känns som att det behövdes nu efter förra helgens fullspäckade schema och en rätt jobbig arbetsvecka, då jag inte mått särskilt bra.
Vi har väl ingenting planerat för morgondagen heller, men då behöver vi antagligen handla en del. Fast idag ... idag är det bara slapp- och mys som gäller.

Goda dofter

Tidigare i veckan, så var den en på jobbet som sa att min parfym doftade så gott. Blev faktiskt rätt glad, för jag tror inte att folk säger sådant om man inte verkligen menar det. Hon hajade till, liksom.
Jag använder ju parfym i princip varenda dag och gillar rätt milda dofter ... inte så tantiga, utan mer söta och fräscha dofter. Gillar jag en parfym, så brukar jag oftast köra med den rätt länge. Dumt att byta ett vinnande koncept, liksom.

Den jag använder just nu, är Britney Spears "Believe". Den fick jag av maken i present ... tror det var när jag fyllde år.

Min nuvarande parfym

 Jag gillar Britney Spears parfymer. Hade en annan tidigare ... som jag bara har pytte lite kvar av nu ... och den doften gillade/gillar jag otroligt mycket. Den fick jag faktiskt också komplimanger för ... av en annan tjej på jobbet. Hon stoppade mig och undrade vad det var för parfym jag hade, eftersom hon tyckte den doftade så gott. Den parfymen är Britney Spears "Midnight Fantasy".

Midnight Fantasy

Det lustiga med Midnight Fantasy, är att jag får sådana minnen till den doften. Den luktar nämligen exakt som det luktade i lobbyn till hotell Mirage, i Las Vegas. Så antagligen hade de sprayat en massa sådan parfym där. :-D Gott, luktar det, i alla fall! Rätt sött och friskt ... precis som jag gillar.
Jag var ju i Las Vegas före jag köpte den parfymen, men när jag sen kände doften på parfymen, så fick jag direkt associationer till Mirage. Fast det var inte därför jag köpte den ... pga minnena, alltså ... utan det var ju för att jag verkligen älskar den doften ... och den passar på mig, tycker jag.

Samma låt, fast ett annat klipp ...

Jag hittade Youtube-klippet från filmen också, så jag lägger in det också. Är kanske lite roligare att kolla på, egentligen.

Jag gillar verkligen den här låten. Den är så enkel på ett sätt, men ändå så vacker ... och är jätte rolig att sjunga.

Snurr och sång

Igår gick jag hem lite tidigare från jobbet (var dock klar med allt arbete för dagen, så ingen behövde ta över några uppgifter eller så). Anledningen till att jag stack tidigare, var för att jag kände mig alldeles snurrig. Det var hemskt obehagligt och det enda jag ville var att komma hem till min sköna, varma säng ... och VILA!
Vet inte varför jag blev snurrig, egentligen. Kanske har det ett samband med min stela nacke? Eller så hade jag stressat mycket? Eller kanske ätit för lite?
På vägen hem från jobbet så kände jag mig alldeles groggy. Det var inte så att jag var kanonyr. Det var mer att jag kände mig väldigt ostadig och vinglig ... och hade nog rätt svårt att gå helt rakt. Tror inte jag hade klarat av ett balanstest om jag hade varit till doktorn igår. Visst gick det ju bra att hålla mig på trottoarerna i alla fall, men ena sekunden gick jag längst till höger och nästa sekund så hamnade jag till mitten ... nästan som om jag hade varit full.
Nå ... jag tog mig ju hem åtminstone ... och det var sååå skönt! Jag klädde av mig ytterkläderna och styrde stegen raka vägen mot sovrummet.
Medan maken lagade middag, så passade jag på att vila. Vila är ju det enda som hjälper när jag känner mig på det sättet. Det var så fruktansvärt skönt att få sluta ögonen och bara koppla av. Ett lugn spred sig över hela kroppen.
När maten var klar, så åt jag middag med familjen. Allt var ju framdukat, så det var bara att sätta sig ner och äta.
Sen, när jag ätit klart, så gick jag tillbaka till sängen igen. Jag ställde dock larmet på mobilen, så jag skulle vakna i tid för att få iväg Viktor till judon. Dessutom hade jag ju min sång att åka på. Före vilan, så var det helt otänkbart för mig att kunna köra bil. Men jag tänkte att det kanske kunde bli bättre, så att jag vågade åka. Jag VILLE ju verkligen på sången ... särskilt eftersom jag inte kan komma dit nästa vecka.
Nästan en timme låg jag och halvslumrade i sängen. Kände mig så lugn och avslappnad ... och bara njöt.
När det så var dags att stiga upp, så kändes det avsevärt mycket bättre. Inte var det väl helt tip-top, men en klar skillnad mot tidigare. Hade ingen riktigt yrsel kvar längre ... bara en slags seghet.
Så då vågade jag mig faktiskt på att köra iväg till sången ... ett VÄLDIGT bra beslut, för igår var nog den roligaste gången hittills.
Vi sjöng samma låtar som vi gjort de senaste gångerna ... dvs olika musikallåtar från Phantom of the Opera, Martin Guerre och Chess. De har vi ju sjungit tidigare, men igår så jobbade vi mer individualistiskt. Vi delade upp oss rätt mycket och sjöng som duetter och tog olika roller. Det var verkligen otroligt roligt. Just duetter, är ju något som jag alltid har velat sjunga, men det har aldrig blivit nåt tillfälle. Jag gillar ju att spela teater och sjunga mot andra och samspela. Har inte gjort det innan, i och för sig, men jag har känt att jag velat prova på, eftersom jag anat att det vore nåt för mig ... och nu får jag verkligen prova på ... och då upptäckte jag att mina aningar var helt korrekta. Det ÄR verkligen nåt för mig!
Jag och en annan tjej, "slåss" väl lite om samma roll. ;-) Nej, men så farligt är det väl inte. Bara att vi två är de enda av tjejerna som kan komma upp tillräckligt högt i ton för att sjunga vissa partier ... framförallt då partierna som Christine i Phantom of the Opera. Så därför blir det så att vi får turas om att vara Christine. Förra gången så fick vi sjunga den rollen tillsammans, men den här gången så turades vi om ... och det var så, så roligt!
Jag känner dock att jag behöver öva på texterna ... så att jag kan de utantill. Då vore det ännu roligare. Man försökte ju släppa blicken från pappret ibland, för att kunna leva sig in i rollen lite mer. Men det funkar ju inte så jätte bra när man inte kan texten. Så därför har jag tänkt plugga lite texter hemma nu ... så att jag lär mig dem. För att kunna samspela på riktigt, så måste man ju egentligen kunna texten, så att man kan släppa blicken från pappret. Det ser ju lite knasigt ut annars ... inte särskilt trovärdigt, liksom. Så till nästa gång har jag tänkt öva in de låtar vi har sjungit ... så jag kan dem utantill ... så gott det går.
När vi sjöng "All I ask of you", så försökte jag titta upp vid några tillfällen. Den har en rätt enkel melodi, så då behövde jag inte följa med i noterna så mycket. Därför kunde jag snabbt kolla in texten ett stycke framåt och sen lyfta upp ögonen. Fast jag skulle ju helst vilja titta upp hela tiden.
Hittade ett klipp på Youtube med den låten ... alla som läser här kanske inte vet vilken låt jag pratar om, så jag tänkte att jag lägger in den.

Hur som helst, så tänker jag öva in sångerna nu. Har ju sjungit de flesta låtarna så pass många gånger nu att jag kan melodierna rätt hyfsat ... och det underlättar när man ska lära sig texterna. Sen vore det ju förstås enklare att ha nån att öva tillsammans med. Men, men ... det får väl gå på egen hand.

Sen vore det väl typiskt om vi börjar sjunga helt andra låtar när jag kommer till sången om två veckor ... så att jag lärt mig texterna i onödan. Haha! Men då får det väl vara så i så fall.

Vi ska ju vara med på en slags julkonsert den 29:e November (1:a Advent) och vi måste ju börja träna in låtar till det också. Har hittills bara fått en sång som vi ska ha med där, så snart borde det väl komma fler?

Nå ... om så blir fallet, så lär vi ju ta upp de här musikallåtarna efter jul igen. Jag kommer ju definitivt att fortsätta nästa termin, för det är verkligen så fruktansvärt roligt.

Att sjunga ... framförallt att sjunga tillsammans med andra så här ... det gör mig så otroligt lycklig!

VINTIPS

VINTIPS


Först och främst skiljer man mellan röda och vita viner:
Lättast skiljer man dessa vintyper från varandra om man skvalpar ut en skvätt
på en vit bordduk. Det vin, som lämnar en lila fläck efter sig, är ett rödvin.
Riktiga kännare kan bara på smaken avgöra om vinet är rött eller vitt.
De vita vinerna smakar i regel ättika, medan de röda smakar stämpelfärg.
Man kan alltså genom att suga på en vanlig kontorsstämpel och sedan jämföra
smaken med ett vin, konstatera om detta är rött eller vitt.
Till fiskrätter, såsom fiskbullar och matjessill föredrar de flesta vitt vin,
medan man till kötträtter såsom falukorv och sylta bör ta ett rött vin.
Portvin är ett vin som man serverar i porten. Har man ingen port, kan man bjuda
på det i trappuppgången eller i hissen.
När man serverar torra viner bör man se till att det inte är tvärdrag eller att
någon av gästerna råkar nysa, ty i sådana fall dammar vinet omkring i
lägenheten. När man serverar ett torrt vitt vin är det därför lämpligt att ha
en dammsugare i beredskap.
Om man själv ska bära hem sina flaskor från systemet gör man klokt i att köpa
ett lättvin, så man inte får för mycket att kånka på. Till vilt bör man välja
något vildvin, medan man till grillat och annat vidbränt kött serverar
brännvin. Renstek sköljer man ner med renat.
SAKER SOM ÄR SVÅRA ATT SÄGA NÄR DU DRUCKIT FÖR MYCKET VIN:
- Oöverträffat
-Innovativt
-Preliminärt
SAKER SOM ÄR VÄLDIGT SVÅRA ATT SÄGA NÄR DU DRUCKIT ALLDELES FÖR MYCKET VIN:
-Västkuskt
-Konstitutionerad
-Substantinera
-Tillvägagångssätt
SAKER SOM ÄR I STORT SETT OMÖJLIGA ATT SÄGA NÄR DU DRUCKIT ALLDELES FÖR MYCKET
VIN:
-Tack, men jag vill inte ha sex
-Nej,ingen mer sprit för min del
-Ledsen,du är inte riktigt min typ


LYCKA TILL MED VINDRICKANDET!!  

Fick detta i ett mail från en kollega idag ...

Stel i nacken

Idag känns det inget vidare. Är så fruktansvärt stel i nacken, så det känns inte alls roligt. Jag började känna av det lite igår eftermiddag, men sen har det bara blivit värre och värre och mot slutet av arbetsdagen idag, så hade det blivit så pass illa att jag bara kunde vrida huvudet en liten bit åt höger. Sen tog det stopp och gjorde jätte ont. Så känns det fortfarande och det strålar en del ut i högerarmen också. Vet inte vad jag ska ta mig till. Skulle väl kanske behöva en ordentlig massage?
Inte vet jag vad det beror på heller, men jag anar att det kan ha med min whiplashskada att göra. För drygt 3 år sedan så slog jag och Viktor ihop våra huvuden och för mig blev det så pass illa att det resulterade i en whiplashskada. Det var åtminstone vad fysioterapeuten sa. Jag var ju så stel i nacken och så gick jag omkring med brännande huvudvärk nästan hela hösten. Fick utskrivet värktabletter och muskelavslappnande tabletter, som jag åt i några månader. Då kunde jag slappna av en del.
Sen gick väl det värsta över ... eller så fick jag lite annat att tänka på, när jag några månader senare fick mitt första MS-skov. Blev väl lite ur askan i elden, typ. ;-)
Men helt gick det ju inte över då ... tog många månader tills jag slapp ifrån den brännande huvudvärken helt och hållet. Fast sen har den kommit tillbaka med jämna mellanrum ... den där brännande värken och stela känslan. Nu var det dock ett bra tag sedan jag kände så.
Inte vet jag ju om denna stelhet har ett samband med den skadan jag fick då, men det är ju ändå rätt troligt. Eller så har jag bara legat tokigt på nätterna? Tycker dock att det då borde ha kommit på morgonen och inte på eftermiddagen. Men, men ...
Nu hoppas jag bara att det snart går över ... helst under natten, för det är väldigt jobbigt att jobba med denna stela nacke. Funderar lite på om jag ska ta en muskelavslappnande tablett om ett tag ... så att jag får slappna av. Jag har ju lite tabletter kvar fortfarande. Men jag får se hur jag gör.
Vill bara ha bort detta onda!

Glad och förhoppningsfull

Känner mig sååå oerhört glad just nu! Kan dock inte berätta riktigt varför ... inte än. Det är lite hemligt och inte officiellt ... och jag vill inte att fel personer råkar få nys om det före allt går som jag hoppas.
Innan folk nu börjar spekulera om ditten och datten, så vill jag bara säga att det INTE handlar om mig. Det har att göra med ett mail som jag fick idag. Ett mail, som gav mig bekräftelse på tankar jag länge haft ... och det gav mig enorma förhoppningar. Har väntat och hoppats en lång tid nu, men maken har sagt att jag bara hoppades i onödan och att jag gick händelserna i förväg. Men idag fick jag bekräftat att jag inte alls inbillat mig. Det var precis som jag anat ... och då blev jag så, så glad. Nu gäller det bara att allt utvecklas på det sätt som jag hoppas på ... så blir nog allt superbra tillslut.

Helt otroligt ...

... men jag lyckades faktiskt med att INTE gå upp den här veckan! Faktum är att jag till och med hade minskat 0,1 kg i vikt. Blev verkligen oerhört förvånad när jag såg siffrorna på vågen i morse. Jag var ju helt säker på att jag hade gått upp i vikt efter den här helgen i Stockholm. Åt ju på Mc Donalds två gånger (dock ersatte jag pommes friten med sallad vid det ena tillfället). Dessutom åt vi ju en rätt rejäl buffé på den där Kinarestaurangen nära hotellet ... och sen hotellfrukost i lördags. Utöver detta, så slarvade jag ju också en del i början av veckan ... då jag smygåt lite fikabröd som vi hade kvar sedan Viktors kalas.
Maten i övrigt, har jag väl skött rätt bra, men var ändå tämligen säker på att jag skulle ha gått upp ... så denna lilla viktminskning, var verkligen en rejäl bonus. Är nog inte ofta jag blir så glad över att ha gått ner 0,1 kg ... men den här gången var det en fruktansvärt glad överraskning.
Så nu är det bara att fortsätta på det här sättet ... och hoppas på en större viktminskning nästa vecka. Vill ju fortfarande gå ner ca 5 kg. Bara jag slipper en massa undantag (bjudningar, resor, firanden m.m.) så ska det nog inte vara några problem ... fast ofta kommer ju sådana där undantag med jämna mellanrum ... och då måste man ju tänka lite extra.
Nå ... jag har ju ingen brådska. Har ju satt mitt mål till nästa sommar, så jag tar det i väldigt lugn takt ... ingen press alls ... och går det fortare än så, så blir det bara en bonus. Det passar mig bra, det.

En RIKTIGT lyckad helg!

Så var vi hemma igen ... efter två hela dagar i Stockholm ... och jag kan ju säga att det blev två väldigt lyckade dagar!
Första dagen, så tillbringade vi den största delen i olika köpcenter och diverse affärer ... och shoppade massor. Vinterkläder och vinterskor, var väl vårat huvudsakliga mål för dagen ... och till Amanda gick det hyfsat fort att hitta nåt passande. Gick rätt enkelt att få tag på både vinterjacka, täckbyxor och vinterstövlar. Köpte även två mössor till henne ... och några strumpbyxor.
Men till Viktor ... till honom var det riktigt svårt att hitta vad vi skulle. Jacka, gick väl lätt att få tag på. Vi hittade bland annat en RIKTIGT snygg skinnjacka till honom. Så fick han även en svart, tjock täckjacka. Men sen fick vi springa runt i affär efter affär för att hitta ett par täckbyxor i hans storlek. Det fanns ju ingenstans. Bara en massa för små byxor, hittade vi. Efter att vi sprungit runt överallt typ, så kollade vi tillslut på Lindex. Där fanns det täckbyxor åtminstone ... något som inte fanns i alla affärer ... särskilt inte till skolbarn. Men där hade de sådana byxor ... svarta, som vi ville ha. Dock inte i hans storlek. På hängarna hängde storleken under hans ... men det fanns även storlek 170, vilket är flera storlekar för stort. Men vi frågade då om de hade några andra storlekar på lager och tro't eller ej, men faktiskt så kom expediten tillbaka med två par i storlekarna där emellan. Då blev vi ju verkligen superglada! Yes! Äntligen slapp vi leta längre!
Skor, var inte heller det lättaste att hitta till Viktor. Han har ju kommit till en sådan storlek att han på många ställen har för stora fötter för barnhyllorna och för små fötter för att kunna ha herrskor ... och då blir det ju i så fall damskor för honom, vilket kanske inte vore så kul.
Men efter att vi tittat i några olika affärer, så hittade vi ändå skor även till honom ... ett par robusta höst-skor, typ och så ett par varma vinterstövlar. Vi hittade även en mössa till honom ... och en ny cykelhjälm. Så fick han ett par nya badtofflor och en ny vattenflaska.
Jag hittade faktiskt saker till mig själv också ... en ny vinterjacka, två par strumpbyxor, ett par leggings, två par enkla fingervantar och en ny, jätte snygg mössa.
Maken köpte sig ett par nya vinterskor ... så vi fick alla lite nya kläder/skor.
Sen shoppade vi ju lite annat också ... som alltid, när man är i Sverige. Allt är ju billigare där, så då blir det ju att man handlar mer än man kanske borde. ;-)
Barnen köpte sig varsitt spel också ... fast det fick de betala för sina egna pengar.

Jag tog lite bilder sen på en del av våra inköp (mestadels kläderna) ...

Viktor poserar i nya jackan

Viktors nya skinnjacka

Efter allt rännande i affärer hela dagen, så var nog vi alla rätt slut sen på kvällen. Vi checkade in på hotellet och gick en stund senare ut för att äta middag. Det blev en Kinesisk/Thai/Mongolisk buffé på en restaurang nära hotellet. Det var riktigt gott, men blev ALLDELES för mycket mat, så den här veckan lär jag knappast ha kunnat behålla vikten ... och har definitivt inte gått ner. Men, men ...
Efter att vi ätit, så gick vi tillbaka till hotellet och slog på TV:n. Egentligen var det ju lite tänkt att Viktor skulle ha delat rum med några från judoklubben (Judoklubben hade bokat 3 tre-bäddsrum och vi skulle vara totalt 9 personer) ... men Viktor var ju så hemskt trött på kvällen, så han ville inte riktigt vänta på att de andra skulle anlända vid 21.30. Därför bestämde vi att han skulle få sova i vårat rum och så fick Amanda dela säng med mig. Så då lade sig barnen redan vid 20-tiden. De var ju sååå hemskt trötta.
Jag var faktiskt väldigt trött, jag med, så när resten av judogänget anlände så gick maken iväg för att möta upp dem, medan jag redan lagt mig för att sova ... och barnen sov då redan sedan länge.

Så blev det tidig uppgång på lördagen. Först hotellfrukost, sen utcheckning och avfärd mot Torvalla bollhall i Haninge, där tre av våra judoutövare skulle delta i Södra Judo Open 3.
För Viktor var det första judotävlingen någonsin, trots att han redan hållit på med judo i över 2 år och har orange bälte. Det har ju liksom inte blivit av tidigare ... och kanske var det lika bra att han väntade så här länge. Han har ju utvecklats nåt enormt den senaste tiden och kände sig nu mogen och redo för att tävla ... och jag måste ju säga att det verkligen gick över förväntan!.
Viktor var riktigt, riktigt duktig. Han klarade verkligen av tävlingspressen ... såg ju hur lugn ut som helst ... och körde bara på som vanligt.
Han gjorde flera riktigt snygga kast. Tyvärr fick han dock några kast bortdömda eftersom de tydligen inte är tillåtna att användas av barn under 11 år ... inte i Sverige (i Finland är det tillåtet). Men tack vare sina kunskaper och sin styrka, så lyckades han ändå vinna den matchen.
Han vann två av tre matcher, vilket resulterade i en bronsmedalj! Hans allra första medalj ... i hans allra första judotävling! Tala om att vi blev stolta och verkligen hur glada som helst!
Den enda matchen han förlorade, var mot den killen som sen vann guldet, så det var ju helt klart ett godkänt resultat.
Det var ju över 300 deltagare i lördagens tävling ... från 37 olika klubbar ... så det var ju ingen liten plutt-tävling, direkt. Jag såg folk som hade kommit ända från Värmland ... och så var det ju en massa Stockholmsklubbar, förstås. Han som vann i Viktors klass, tävlade för Uppsala judoklubb.

Lite bilder från Judo-tävlingen:

Killarna får lite coachning och värmer upp före matcherna

Viktor har tagit ett fast grepp om sin motståndare och släpper inte i första taget

Prisutdelning

Viktor visar upp sin allra första medalj

Viktor, med den nyvunna bronsmedaljen

Firar medaljen med ett besök på Mc Donalds på väg till färjan

 Åland fick ytterligare en bronsmedalj med sig hem ... genom Sandra Söderman, som tävlade i flickor under 15 +63 kg. Sandra vann en av sina tre matcher.

När alla Ålänningar tävlat färdigt, så satte vi oss i minibussen igen och började avfärden mot Kapellskär. På vägen dit så stannade vi för en bit mat och ytterligare en gång för att handla lite matvaror på Coop. 

Jag måste säga att jag verkligen är riktigt nöjd med den här helgen. Hade inte ens med datorn, trots att det var gratis Internet på hotellet. Men jag tänkte att vi för en gångs skull skulle umgås ... och inte bara stirra på en skärm ... och det blev riktigt lyckat. Var faktiskt skönt att vara lite datorfri en stund ... och bara umgås med familjen. Och det var verkligen RIKTIGT roligt att kolla på judotävlingen också! Hoppas jag får tillfälle att följa med på fler tävlingar. Helst på varje, förstås, men antagligen kommer inte det funka. 

Tror i alla fall att Viktor fick lite mersmak nu, när det gick så pass bra.