Kvälls"fika"

Igår när jag var till affären, så hade de extrapris på färsk ananas ... så då köpte jag en. Den verkade dock lite omogen, så jag sparade den till nu i kväll. Men idag var det dags ... till barnens stora glädje. De älskar ju färsk frukt ... i synnerhet lite mer exotisk sådan, som ananas, mango, papaya, melon och vindruvor.
Men idag ... idag blev det bara ananas ...

Vårt kvällsfika - färsk ananas

Jag skar upp den i bitar, så det lätt skulle gå att äta ... och barnen åt upp allt i ett nafs. Jag tog nog inte mer än max 10 bitar och maken tog 1 bit. Resten slukade barnen ... och fort, gick det.

Ramlade i trappan

Idag ramlade jag i trappan på jobbet ... på uppvägen, tack och lov ... och jag hann ta emot mig rätt bra, så jag slog mig inte sååå farligt. Fast jag fick ändå ont efter snubblingen ... har ont i båda armarna och vänster ben. Känner av en del i ryggen också.
Det känns ju lite irriterande, för det var inte första gången jag snubblade, direkt ... det var nu andra gången på bara en vecka. Jag snubblade ju så sent som i torsdags ... i samma trappa ... på ett liknande sätt. Då slog jag mig mycket hårdare, eftersom jag inte hann ta emot mig så bra ... fast ändå fick jag ondare den här gången. Sist så var det mest knät som tog i och fick sig ett rejält blåmärke några dagar senare. Den här gången måste jag ha vridit till armarna på nåt sätt ... antagligen när jag tog emot mig i fallet ... och det har känts värre.
Vet inte vad det beror på riktigt ... de här snubblingarna. Kanske det är sandalernas fel? Eller så är jag bara extremt ouppmärksam och klantig? Så kan det ju förstås också bero på att min balans inte är den allra bästa. Pga balansen, så brukar jag alltid vara väldigt uppmärksam när jag går nerför trappor. Brukar även hålla mig i trappräcken när jag går nerför trappor ... så att jag lätt kan ta tag i nåt om benet skulle ge vika. Detta började jag med när jag fick MS och förlorade styrkan i mitt vänsterben.
Fast uppför, har jag inte brytt mig så mycket om att tänka på uppmärksamheten direkt. Det värsta som kan hända är väl att jag snubblar lite och kanske får blåmärken eller nåt skrapsår. Eller att någon beskådar alltihop, så det blir lite pinsamt för mig. Det vore ju inte lika allvarligt som vad som skulle kunna hända om jag snubblade på nerförsvägen. Skulle jag falla huvudstupa i den stentrappan som vi har på jobbet, så skulle det kunna gå riktigt illa ... och det vill jag inte vara med om. Därför är jag, som sagt, mer uppmärksam när jag går åt det hållet.
Nu vet jag ju inte om de här senaste snubblingarna har någonting över huvud taget med mina balansproblem att göra. Det kan nog mer vara en kombination av klumpiga sandaler och en nonchalant människa i dem. ;-)
Hur som helst, så bör jag nog se till att vara lite mer uppmärksam i fortsättningen, för det känns lite onödigt att få så här ont varenda vecka. Ska försöka bättra mig.

Jag tänker inte klaga

Jag tänker då INTE klaga på värmen! Vi har haft en så pass lång och snörik vinter i år, så jag tänker minsann inte börja klaga nu när det äntligen blivit varmt.
Först gnäller folk över att det är för kallt ... för mycket snö eller för regnigt ... och sen ... när värmen äntligen kommer ... då börjar samma människor direkt att gnälla över att det är för varmt. Det tar bara någon dag, så kommer gnället igång. Man hör det överallt. Gnäll, gnäll, gnäll ...
Att folk med trädgårdar vill ha regn ... det kan jag förstå ... för växtligheten har det nog extremt jobbigt i denna torka. Men det är inte bara trädgårdsfolk som gnäller ... utan gnället kommer från folk som svettas, folk som har svårt att sova och ja ... folk i allmänhet ... det kan komma från precis vem som helst.
Men JAG ... jag ska inte gnälla i alla fall. Jag älskar det faktum att det äntligen blivit sommar! Äntligen har det blivit en riktig sommar ... med riktig sommarvärme ... och jag tycker det är alldeles ... alldeles  ... alldeles underbart!
När jag gick ut från jobbet idag efter att arbetsdagen var slut, så slog en varm vindpust mot mig. Den var verkligen riktigt varm och det kändes precis som om jag vore utomlands. Tänk ... man behöver ju inte ens åka till sydliga länder för att kunna få ta del av en sådan värme. Om man vill ha sol, värme och bad, så behöver man ju inte resa utomlands för tillfället. Jag hörde av en kollega igår, att den här veckan var den billigaste res-veckan på hela året ... hittills i alla fall. Tydligen var det mycket reor nu på sista-minuten-resor ... och det kan jag ju förstå. För vem vill åka utomlands nu? Nu, när det är sådan värme på hemmaplan. Det känns ju som lite bortkastade pengar, på ett sätt.
Jo ... man får ju själva upplevelsen om man reser bort ... man får se nåt annat än det gamla vanliga ... man får träffa annat folk och man får kanske en pool att bada i. Men jag tycker ändå att om man åker bort för att bara sola och bada ... då känns det som om just nu inte är den allra bästa tidpunkten för det.
Så jag kan förstå att resorna är billiga nu, för det är antagligen fler som tänker på samma sätt och att man därför gärna inte tar någon sista-minuten-resa när man lika gärna kan ligga hemma på sin egen strand och jäsa.
Får se nu hur länge den här värmen håller i sig. Jag vill ju gärna ha värme på min semester också ... och dit är det ju 2,5 vecka. Egentligen skulle det ju behövas lite regn också. Trots att jag verkligen älskar det här vädret, så tycker jag samtidigt att det faktiskt vore rätt skönt med en ordentlig regnskur. Jag älskar sommarregn ... gärna med tillhörande åska. Ett riktigt åskväder är ju bara sååå mysigt!
Fast jag lär ju bli lite nojjig om regnet kommer och det blir kyligare. Då kommer jag ju oroa mig för att inte värmen ska orka komma tillbaka igen ... så därför känner jag ju att det kanske vore bäst att den håller sig kvar över hela sommaren. Fast om jag får önska helt fritt, så vore det skönt om det kom lite regn snart ... och att det sen blir varmt igen lagom till jag ska gå på semester. Det vore toppen!

Av vad jag läst och hört, så verkar de flesta med MS ha svårt för värmen ... de blir sämre i sin sjukdom, alla symtom blir tydligare och de får mer besvär än annars.
Men själv har jag inte känt av några sådana problem alls ... snarare tvärtom. I vintras var det riktigt jobbigt för mig ett tag. Då, när det var kallt och mycket snö ... då blev det så oerhört stelt i benen. Hade riktigt svårt att gå när det var som värst ... och antagligen berodde det på kylan.
Värmen verkar funka mycket bättre för mig i min sjukdom, så därför tycker jag ju också att det är så himla skönt att det nu blivit sommar.

Visst är jag också en sådan person som gärna klagar ... men på värmen kommer jag INTE klaga!
Visst finns det negativa saker med värmen ... som att det är en sån extremt hög temperatur i sovrummet på nätterna ... och att det blir svårt att sova. Men jag tar gärna den hettan nu ett tag ... särskilt om jag tänker tillbaka på den senaste vintern. Vi har ju så kort sommar här i norden, så då tänker jag njuta av varje sekund den är här!

Vill ha semester!

Jag vill ha semester! Jag vill sååå gärna ha semester just nu! I fredags var det ju massor av folk på jobbet som gick på semester och jag kan ju inte säga att jag inte avundades dem lite grann. Särskilt nu, när vädret är så fint också. Då skulle man ju verkligen vilja vara ledig.
Men ... för mig är det hela tre arbetsveckor kvar. Tre låååånga arbetsveckor.
Dock så börjar det ju kännas som om målet närmar sig lite nu, i alla fall. Värre var det för typ tre veckor sen ... då kändes semestern verkligen riktigt långt borta. Men nu ... nu ser jag ledigheten inom en hyfsat snar framtid ändå. Skönt!
Jag känner att jag verkligen behöver semester just nu. Har jobbat väldigt mycket den här våren. Min senaste lediga dag (förutom vid allmänna ledigheter), var den 4:e januari. Alla andra av mina närmaste kollegor har varit lediga mer än mig det senaste halvåret. Så brukar det nog för det mesta vara, i och för sig, men det har känts särskilt tungt nu den senaste tiden ... och så blev jag nekad en dags ledighet i juni ... och då kändes det så hemskt orättvist, eftersom jag varit borta minst av allihop. Har inte varit sjukskriven någonting heller ... och har knappt varit borta för sjukt barn ens. Tror jag varit borta några halva dagar pga barnen, men inte mer än så. Så nu känner jag att jag verkligen gjort mig förtjänt av en månads ledighet ... eller 4 veckor, rättare sagt.
Är sjukt trött för tillfället ... trött på att gå upp först på morgnarna, trött på att jobba och trött på att ställa väckarklockan varenda kväll. Sen är jag rätt trött på vardagsstressen vareviga dag ... jobba, laga mat, diska, tvätta ... och alla inrutade rutiner man har. Ja ... det mesta måste man ju göra även om man har semester ... men det skulle vara skönt att bara ta det lite lugnt ett tag ... och bara ta dagen som den kommer. Längtar så, så, så mycket efter det!
Nåja ... nu är det ju mindre än tre veckor kvar, i alla fall. De första två av dessa veckor, kommer jag nog ägna åt att förbereda allt inför semestern ... se till att alla uppgifter stämmer ... uppdatera lite listor och andra saker, så att min semestervikarie får det så enkelt som möjligt att lära sig jobbet och sen klara av att sköta allt när jag är borta. Sen den sista veckan, så kommer min vikarie ... så den veckan kommer nog gå rätt fort. Då ska jag ju lära honom allt på en vecka ... så då lär jag ju ha rätt fullt upp ... åtminstone i början av veckan. I slutet av veckan, så hoppas jag att han klarar sig rätt bra på egen hand, så då kommer jag nog få det hyfsat lugnt ... förhoppningsvis ... så kan jag varva ner lite grann före jag går på semester. Man ska visst göra det, har jag hört. :o)

Det finns ju ändå fördelar med att gå på semester sent ...

• De flesta har redan haft sin semester och när de börjar komma tillbaka, så har jag allt mitt kvar
• Grundvärmen är oftast högre om man ser till hela dygnet (är ju oftast varmare i augusti än i juni)
• På försommaren, så är det ljusa kvällar, så då har man mycket av dagarna och ljuset kvar när man kommer hem från jobbet.
• När min semester är slut, så är semestern slut för de allra flesta
• Det är kortare tid till nästa års semester (eftersom det inte är så troligt att jag tar lika sen semester nästa år)

Så ... det finns ju en del positivt med att ha sen semester. Den största nackdelen är väl att man blir så avundsjuk på alla människor som försvinner en efter en från jobbet ... och där kom jag på en fördel till med att gå på semester sent ...

• Det är lugnt på jobbet, eftersom de flesta är på semester

Så nu ska jag kämpa på de här sista veckorna, så får jag nog snart min semester, jag också. Ska bli sååå oerhört skönt!

En till dag på stranden

Idag har jag fått ännu lite mer färg ... på armarna ... hm ... åtminstone har de blivit lite mer brunprickiga efter att ha varit så länge i solen. Fräknar, antar jag att det är. Sen HAR jag faktiskt fått en lite mörkare nyans över lag ... men det är nog lite svårt att se för alla utom jag. Benen, är dock fortfarande likbleka. Det är verkligen helt omöjligt för mig att få någon färg på benen. Kan ju ligga i solen hur många timmar som helst, känns det som ... men benen behåller sin vita nyans. Vet inte hur jag ska bära mig åt för att få nån färg där. Men, men ...
Kanske att benen blivit lite gulare i färgen nu ... fast det syns bara när jag är inomhus. När jag sitter i solen, så ser de alldeles kritvita ut. Riktigt irriterande!
Nåja ... idag hade jag faktiskt badkläder på mig ... fast jag badade ju ingenting för det. Jag låg i solen och njöt av värmen ... och lyssnade på folk runtomkring mig. Idag var det faktiskt inte så mycket Stockholmare ... inte på den delen där jag låg, i alla fall. Det var en grupp ungdomar från typ Österbotten (hörde det på dialekten) och efter en stund så kom en grupp Åländska killar i åldern 20-25 år. De diskuterade bland annat åldern, så därför fick jag reda på hur gamla de var. Det var lite lustigt med dessa killar ... de kom dit och satte ner sina grejer på marken och satte på en medhavd radio ... och sen ställde de sig i typ en ring och pratade. Ingen satte sig ner, så jag fattade ju inte riktigt vad de hade till stranden att göra, när de ändå bara kom dit för att prata ... på stående fot. De hade tydligen velat spela volleyboll, men hade ingen boll med sig ... så då gick ju inte det.
Samtalsämnena de avhandlade, var bl a mat ... på olika restauranger i stan ... de pratade om ÅSS (där den ena killen tydligen jobbade) och så pizzor ... eller plåtbröd på Niska och så Micke Björklund. Så kom kladdkaka upp som samtalsämne också ... den ena killen berättade glatt att han faktiskt gjort en kladdkaka härom dagen. De diskuterade även banker ... lite lustigt, eftersom jag själv jobbar på en bank ... och alla utom en av killarna hade "min" bank. Lite politik, kom på tal också. Den ena killen skulle visst på nåt politiskt ungdomsmöte, som han berättade lite om. Fast han gick mer dit för förtäringen, sa han ... vilket kanske i och för sig var en ursäkt eftersom de andra killarna reagerade ... möjligtvis negativt ... när han började berätta om saken.
Haha! Ja, jösses! Jag låter ju som värsta tjuvlyssnaren. Men vad ska man göra när man ligger där ... bara någon meter ifrån ... alldeles ensam. Man kan ju inte bara stänga av öronen, heller. Sen ÄR det ju rätt intressant att lyssna på vad folk har att säga ... nyfikenhet, kallas det visst. ;-)
Min mormor var en sjukt nyfiken människa, så jag har väl lite att brås på ... fast riktigt i hennes klass ... dit kommer jag nog aldrig komma.

Idag blev det lite lunch på stranden också ... pastasallad med kyckling till mig och Viktor och Amanda, som inte var så förtjust i pastasalladen, fick istället pasta med olivolja att äta till kycklingen. Det fanns ju färdigkokt pasta i kylen, så då var det ju inget besvär att bara hälla på lite olja åt henne. Annars brukar jag ju aldrig göra specialkost till någon.
Idag slapp vi påfågelbesök under matstunden också, vilket var rätt skönt.

Amanda äter kycklingvinge

Amanda äter lunch på stranden

Efter några dopp i havet och en stunds lek för barnen ... och efter en lång stund i solen för mig, så packade vi ihop allt och begav oss hemåt igen. Först var vi dock tvungna att skaka av all sand från filten. Det blåste en hel del idag, så filten var alldeles full av sand. Ja, inte bara filten heller, för den delen ... sanden fanns överallt ... på kläderna, på ryggsäckarna, på sandalerna och i våra hår ... så vi fick ju lov att duscha ordentligt sen efteråt.

Innan vi gick ifrån Lilla Holmen, så tog vi en sväng förbi kaninerna. Tog en bild också ...

Viktor tittar på den stora kaninen ... nog den största kanin jag sett ... var av rasen Belgisk jätte

Sen gick vi förbi lekplatsen vid torget på vägen hem också. Där blev Amanda lite lektant åt småbarnen som var där. Hon är ju så snäll och hjälpsam, så hon gick runt och puttade på en cykelkarusell där andra barn satt ... små barn, som inte själva nådde ner till pedalerna. Den ena ... en flicka ... fick Amanda hjälpa ner sen också. Flickan pratade nåt annat språk, sa Amanda, men hon trodde att flickan sagt att hon ville därifrån, så då lyfte Amanda av henne ... och flickan verkade så nöjd av det, så.

Den här helgen har varit riktigt härlig! Skulle ju egentligen behöva städa hemma, men den enda städning jag utfört, var lite dammsugning igår. Känns ju inte sååå lockande att börja städa i den här värmen. Då lockar det mer att dra iväg till stranden.
Men nu är det arbetsvecka igen, så nu blir det inget mer solande på ett tag ... inte före nästa helg, åtminstone ... för efter jobbet orkar jag inte sticka iväg till badstranden.

Blek

Igår kväll, så fick jag en sån plötslig huvudvärk när jag satt här vid datorn. Det var precis som om någon hade gett mig en smäll på huvudet ... så plötsligt kom den. Från ingenting till jätte värk på ett ögonblick. Konstigt.
Fast jag stängde av datorn då och kollade på TV istället ... och sen var nog värken nästan borta när jag lade mig.

Idag är det också fint väder ... dock lite mer mulet än igår ... så det blir nog en tur till stranden idag också. Barnen vill det ... så man får väl passa på nu när det äntligen är sommar, när man är ledig och när det är så vacker väder och varmt. Det är ju nästan som att vara utomlands ... fast man är hemma.
Tydligen verkade solkrämen ha varit oerhört effektiv också, för jag är inget solbränd alls trots flera timmar i solen. Liiite färg, har jag väl kanske fått, men det är nog bara jag själv som märker det. Inte ens röd, blev jag ... vilket i och för sig är en himla tur ... för röd, vill jag ju inte vara. Jag vill vara brun! Men det är i princip omöjligt för mig. Jag får helt enkelt hålla till godo med den nyansskillnaden som jag får. Från blek till mindre blek. Haha.
Utan solkräm, så får jag ju dock mer färg på huden. Då brukar jag bli röd ... som sen övergår till lite brunt. Men ... det gör ju så förskräckligt ont att bränna sig så ... så därför nöjer jag mig nog med detta istället.

Ska väl strax börja göra oss i ordning.

En härlig sommardag och skräniga turister

Idag har det verkligen varit ett helt underbart väder ... varmt, molnfritt och en fantastiskt strålande sol. Sååå fantastiskt vackert sommarväder ... och att det dessutom sammanföll på en ledig dag, var ju absolut toppen!
Synd bara att jag inte har semester än. Det är ju hela tre veckor kvar att jobba innan jag får gå på ledigt ... vilket känns som en hel evighet just nu. Men, men ... jag får väl njuta av vädret på helgerna i alla fall. Bättre än så här kan vi ju nästan inte få. Precis lagom skönt, tycker jag.

Idag var jag med barnen till Lilla holmen. Tänkte att vi skulle ge maken lite studiero hemma, så då passade vi på att gå till badstranden nu, när det var så vackert väder. Vi packade två ryggsäckar ... en med smörgåsar och saft och en med filt, handdukar och badkläder ... och så gav vi oss av. Ja ... efter att vi tagit på oss solkräm, förstås.
När vi kom fram, så lade jag ut filten på ett lämpligt ställe och efter att vi lagt allt på plats, så rusade barnen iväg. Själv stannade jag kvar på filten och solade. Jag är inte mycket för att bada ... åtminstone inte bland folk ... och visar mig ogärna officiellt i badkläder ... så jag behöll min sommarklänning på och låg där i solen och jäste istället. Det var jag mer än nöjd med!
Medan barnen hade kul i vattnet, så låg jag och lyssnade på alla skräniga Stockholmare som fanns där på stranden ... rätt nära mig. Ursäkta, alla eventuella Stockholmare som läser detta, men dessa människor lät verkligen mycket ... vilket jag inte tycker är helt ovanligt betéende av folk från den regionen ... särskilt när de befinner sig på semester. "MADDE! HAR DU TAGIT MED DRICKA?" "JASÅ ... I VÄSKAN?" så ropar Madde tillbaka: "JA ... DET FINNS BÅDE MED OCH UTAN KOLSYRA" 
Nåt annat jag hörde: "VILKET SKITSTÄLLE! DET FINNS BARA GLASS I KIOSKEN!" " MAN SKULLE HA TAGIT MED SIG ÖL HIT!"
Jo, tjena, tänkte jag. Det är ju liksom förbjudet att dricka alkoholhaltiga drycker på allmänna platser här, så det hade nog inte varit någon vidare bra idé.
Andra skrän jag hörde från dessa människor: "KAN JAG GE HENNE EN TILL BULLE?" sagt från en kvinnan till en annan.
De ropade hit och dit ... trots att de inte ens satt särskilt långt ifrån varandra ... men skrika ... det skulle de göra. Hm ... eller ... prata väldigt högljutt, kanske är en mer korrekt benämning.
Sen hörde jag en skåning prata med sin dotter också: "Vi är på Åland ... i Finland. Tervetuloa! Yksi, kaksi, kolme" sa hon.
Öööh, tänkte jag. Åland är enspråkigt svenskt. Varför försöker hon prata finska? Och varför säger hon "Välkommen! Ett, två, tre?" Ja, jösses ... dessa tokiga turister.
Turister, var det verkligen gott om på stranden. Kändes ju som om man var helt omringad av dem. Men så är det väl när man bor på en turistort, förstås. De finns ju överallt den här årstiden. Nästan så man känner sig i minoritet nu, faktiskt. På stan, är det fullt av turister. I affären, är det fullt av turister och på stranden är det fullt av turister. Överallt ... vart man än går ... så är det fullt av turister. Faktiskt, så tycker jag det är lite jobbigt med alla dessa utbölingar. Ofta hör man de ju komma med rätt korkade uttalanden också. En vanlig fråga man kan få från svenska turister, är: "Ursäkta ... hur mycket är klockan?" Så svarar man hur mycket klockan är och då kommer följdfrågan: "Är det svensk eller finsk tid?"
Öh ... varför skulle jag svara hur mycket klockan är i Sverige när vi befinner oss i Finland? Jösses, vad vissa människor verkar ha svårt för att tänka. Fast ... artig, som jag är, så svarar jag inte så drygt som min hjärna tänker.
Visst är det ju bra att det kommer turister hit också ... vi är ju rätt beroende av dem. Men ... personligen, så tycker jag mest att det är lite jobbigt med alla dessa människor ... och jag brukar tycka att det är rätt skönt när turistsäsongen är över. Men just nu, så är den i full gång ... och kommer hålla på ett bra tag till.
En gång i tiden, så var jag ju själv turist här ... för 6 år sen ... då var jag här som turist senast. Då var jag väl själv en sån där skränig, korkad turist ... som inte fattade någonting om Ålands seder och bruk. Men ... vi måste ju ha blivit väldigt väl omhändertagna som turister, eftersom vi flyttade hit sen på hösten. Ha, ha. :-)
Och nu är jag istället en gnällig Ålänning som klagar på alla högljudda och korkade turister. Tänk, så det kan bli.

Hur som helst ... efter att barnen badat en bra stund ... och efter att jag fått en massa sol ... så tog vi fikapaus. Saft och smörgåsar, hade vi ju med oss. Och tydligen, så var det inte bara vi som var sugna på smörgåsar, utan vi hade en VÄLDIGT närgången påfågel hos oss när vi fikade.

Jag tyckte faktiskt det var lite obehagligt att den kom så hemskt nära. Den gick ju nästan på filten ... men vi fick, tack och lov bort den sen.

Fler bilder ...

Innan vi gick hemåt, så gungade barnen en stund

På väg hem från Lilla holmen, så gick vi förbi affären och köpte lite middagsmat ... och så köpte vi varsin glass som vi åt på vägen hem.

Så det här har varit en riktig toppendag ... en helt underbar SOMMARDAG!

Min medicin

Ikväll var det dags att ta min spruta igen. Jag tar ju bromsmedicin mot min MS en gång i veckan. I låret, tar jag den ... varannan vecka i höger och varannan vecka i vänster.
Tidigare tog jag alltid sprutan på onsdagar, men efter att det gick på tok en gång i oktober förra året, så ändrade jag till fredagar. Anledningen till det var för att min man oftast är hemma på fredagkvällar, men inte alltid på onsdagkvällar, så då kunde han hjälpa mig med medicinen.
Det var så att jag träffade en nerv när jag tog sprutan den gången och det är nog bland det läskigaste jag någonsin varit med om. Det kändes som om nålen sköts som en blixt in i låret ... och att den sen fortsatte nedför hela benet. "Aj ... aj ... aj ..." sa jag och så blev jag som chockad. Jag domnade omedelbart bort ner till knät och så började jag gråta. Där satt jag med injektorn i handen och nålen instucken i låret och var skiträdd. Men trots att jag var så pass omtöcknad, så hade jag ändå tillräcklig sinnesnärvaro för att tänka på att jag måste trycka in medicinen. Alternativet var väl förstås att dra ut sprutan direkt istället och sen ta en ny ... eller att inte ta alls den veckan. Men just då så kände jag att jag ville ta medicinen ... så att inte all min smärta och allt mitt obehag skulle ha varit förgäves. Att dra ut nålen och ta en ny ... det var inget alternativ för mig ens, för det visste jag att jag aldrig skulle klara av. Därför tryckte jag in medicinen ... så som jag alltid gjorde. Sen drog jag ut sprutan och lade den ifrån mig. När sprutan väl var ute och plåstret kommit på, då kom själva störtfloden ... av tårar. Jag grät, skakade och allt bara snurrade. Har nog aldrig varit så nära att svimma någon gång tidigare i mitt liv. Det kändes oerhört obehagligt. Jag bad min man att hämta ett glas vatten till mig, för jag kände att jag måste dricka. Kände mig så hemskt rädd och ledsen. Det var verkligen en skräckupplevelse. Hade ju totalt tappat känseln i nedre delen av låret också ... och jag oroade mig ju för att det skulle ha blivit nån permanent skada.
Tror jag gick och lade mig nästan direkt efteråt och sen kände jag mig skakig i flera dagar efter den upplevelsen. Domningen kvarstod ju ett tag, så då var ju minnet av den kvällen så påtaglig. Det tog nog flera veckor innan domningen började ge med sig ... och successivt bli bättre. Har fortfarande en lätt känselnedsättning på en del av knät som följd av den felträffen. Utöver domningen, så gjorde det ju även ont i knät. Det högg som knivar när jag gick. Den första veckan ökade de i styrka för var dag, men sedan började de sakta gå över. Det gjorde riktigt ont från och till ... så ont att man helst bara ville gråta. Försökte ju dock undvika att gråta när jag var på jobbet. Idag, kan jag fortfarande få små stick-känslor i knät ... men det händer bara nån gång ibland ... och går oftast över väldigt fort.
Hur som helst ... efter den gången, så blev jag extremt rädd för att trycka av knappen på injektorn. Var livrädd för att det skulle bli fel igen. Om det innan hade tagit 20 minuter för mig att ta modet till mig att trycka av, så tog det nu istället ca en timme ... eller ännu längre ... och när jag var till min läkare strax efteråt, så sa han att det inte ska vara så. Det ska inte ta mer än 5 minuter, sa han.
Haha! skrattade jag. 5 minuter hade jag ju aldrig ens varit i närheten av, så det verkade heeelt uppåt väggarna galet.
Men ... så tänkte vi till lite ... och så blev det så att min man började hjälpa mig med sprutorna. Jag fixade i ordning allt och sen kom han och tryckte på knappen, varefter jag injicerade medicinen. Och då tog det faktiskt inte mycket mer än de 5 minuterna som min läkare pratat om. Så nu tycker jag att det funkar jätte bra med medicineringen.

Min spruta i injektorn

Eller bra ...? Jag GILLAR ju inte att ta medicinen. Ibland känns det knappt någonting alls och då går det väl bra, förstås. Men ibland gör det jätte ont eller så börjar det blöda massor (har hänt några gånger) och då är det ju lite mindre kul. Helst skulle jag ju vilja slippa sprutorna helt och hållet, men idag finns det ju tyvärr inget alternativ. Det är ju dock tabletter på gång ... fast det är inget som har släppts än. Men det är tänkt att tabletterna ska komma ut på den officiella marknaden ... inom en rätt snar framtid också. Fast vilka som kommer bli berättigade till tabletterna ... det vet jag ju inte. Själv, så hoppas jag ju att jag kommer vara en av dem som kommer få dem. Vill verkligen slippa sprutorna ... och det vet nog min läkare om också.
Men ... det beror väl lite på också ... vilka biverkningar tabletterna ger och hur pass beprövade de kommer vara. Vill ju inte ha dem till vilket pris som helst, liksom.
Medicinen jag har nu funkar ju. Jag får sällan några biverkningar längre och så är det ju bara en gång i veckan ... en gång i veckan som jag får utstå en stunds obehag. Men annars går det ju bra.
Det är ju himla skönt när man tagit veckans medicin, för nu vet jag ju att det är en hel vecka kvar till nästa gång. Skönt!

Sista dagen på dagis

Idag var det Amandas sista dag på dagis. Hon hade med sig chokladmuffinsen som vi bakade igår ... och de hade tydligen haft rykande åtgång. De brukar vara rätt populära, de där muffinsen. Alla barn hade visst fått 2 muffins var och fröknarna hade fått 1 var. Det var ju inte så många barn på dagis idag. De flesta har ju redan gått på sommarledigt ... så då blev det ju extra mycket att dela på för de som var där.
Nu ska Amanda vara ledig till hon börjar skolan ... den 19:e Augusti. Viktor har ju redan sommarlov, men eftersom maken pluggar, så har Amanda fått gå på dagis nu i Juni. Men nu har även hon fått gå på sommarlov.
Idag fick hon visst håret fixat på dagis också. Hon var så fin, så. Jag såg det direkt när jag kom hem från jobbet. Två inbakade flätor, hade hon. Det var en dagisfröken som hade gjort de på henne. Var ju tvungen att ta kort. :-)

Idag kom ju pojkarna hem också ... och så hade de med sig lite godis från båten. Amanda hade önskat sig tuggummi och Marabou apelsinkrokant och det fick hon. Själv, hade jag inte önskat mig nåt alls, men ändå hade maken köpt min favoritchoklad. Det var en rolig överraskning. Inte för att jag kanske borde äta så mycket choklad, egentligen, men man behöver ju inte äta upp allt med en gång.

Strax efter att vi ätit middag ikväll, så ringde en kompis till Amanda. Hon sa att de skulle på Cirkus och att de hade en extra biljett, så hon frågade om Amanda ville följa med. Självklart ville Amanda det! Hon blev ju jätte glad, så klart. Så de svängde förbi här och plockade upp Amanda på vägen till cirkusen ... så nu är de där. Jag antar att vi kommer få höra om allting sen när hon kommer hem igen. Min lilla babbelmaja kommer nog ha mycket att berätta då.

Tjejkväll

Idag hade vi en riktigt tjej-kväll, jag och Amanda. Familjens pojkar är ju i Helsingfors idag och kommer hem först i morgon, så då var det bara vi tjejer hemma.
Först var det ju jobb och dagis ... precis som vanligt, men sen ... när jag hämtat Amanda, så gick vi förbi en pizzeria på vägen hem och åt vår middag där. Amanda tog en pizza med köttfärs och jag tog en kycklingsallad. Visserligen var det sallad till lunch idag på jobbet också, men den var ju inte alls lika god som den på Fantasia. Deras sallad är riktigt god ... med ris ... och så får man en ihoprullad pizzatoast till också. Mums, var det!
Amanda gillade också sin mat ... och hon åt nästan halva pizzan. Resten tog vi med oss hem.

Amanda, äter pizza

När vi kommit hem, så började vi baka. Gjorde i ordning lite chokladmuffins som Amanda ska ta med till dagis imorgon för att bjuda till de som är där. Det är ju inte så många kvar längre, men de som ännu inte gått på sommarledigt, ska få av hennes avskedsmuffins. Hon går ju sin sista dag imorgon ... sin sista dag på dagis någonsin. I Augusti, så börjar hon ju 1:an och blir en riktig skolflicka, så imorgon säger vi alla adjö till dagislivet.
Det känns lite vemodigt, tycker jag. Vi har ju haft dagisbarn så länge nu ... och vårt nuvarande dagis har vi haft i 4 år. Det har varit det bästa dagis vi någonsin varit på (har haft 5 olika dagis + några sommardagis) och vi har trivts så otroligt bra. Personalen är den bästa man över huvud taget kan tänka sig ... och det känns verkligen jätte trist att lämna allt det där.
Men ... det är sååå dags att börja skolan nu. Amanda har varit mogen för det rätt länge ... och det skulle nog kännas rätt tråkigt att bli kvar på dagis i nuläget. Hon läser redan flytande ... vilket hon har gjort ett bra tag ... och skriver, gör hon ju också. Sen är hon kvicktänkt och bra på att diskutera och argumentera. Hon är dessutom tålmodig och kan sitta still väldigt länge och ta in information. Så det kommer nog inte bli några problem för henne att börja skolan.
Hon ser mycket fram emot det, sa hon idag ... fast hon är väldigt nervös och spänd. På den punkten, så påminner hon om mig alltför mycket. Jag var extremt nervös över att börja skolan ... var nog nervös över nästan allting förut i och för sig. Oroade mig för allt och alla. Det är först de senaste åren som jag känt att den där oron släppt en del. Nu är jag inte alls lika nervös av mig längre ... men jag blev nog en bit över 30 innan jag blev lugnare. Visst blir jag fortfarande lätt nervös eller orolig, men det är inte alls som tidigare.
Hoppas oron släpper fortare för Amanda. Jag vill inte att hon ska bli som jag ... på en himla massa punkter ... men det är en helt annan historia.
Viktor, är mer som maken. Han oroar sig aldrig. När han skulle börja skolan, för snart 3 år sedan, så var han inte ett dugg nervös. Han tyckte bara det skulle bli roligt. Ändå kände han knappt någon alls i klassen ... men han förstod inte alls att man kunde vara orolig för nåt sådant. "Just another day", liksom. Inget annat.
På det sättet, så har Viktor och Amanda helt olika mentalitet.

Ja, just, ja ... jag tog ju bild på när Amanda bakade muffinsen ...

Amanda bakar chokladmuffins

När muffinsen var klara, så sjöng Amanda och jag Singstar en stund. Var kul ... fast vi sjöng från en skiva där jag knappt alls kunde låtarna, så det gick väl sådär ...
Nästa gång ska nog jag välja från vilken skiva vi ska sjunga. ;-)

Sen blev det Bolibompa och Sommarlovsmorgon (ja, reprisen från morgonen) och till det, så fixade jag i ordning smoothies till mig och Amanda. Var jätte gott, fast hemskt mättsamt. Amanda drack så mycket att hon fick ont i magen.
Sen ville hon gå och lägga sig tidigt ikväll. Hon var trött, plus att det gjorde lite ont i magen efter all smothie.
I vanliga fall, så brukar hon gå och lägga sig strax efter 21 nu på kvällarna, men idag ville hon lägga sig redan 20.30 ... så då fick hon göra det. Kanske var hon lite nervös för morgondagen också ... att det är sista dagen på dagis för henne ... och att hon pga oron blev extra trött. Det verkade lite så. Hon vill ju egentligen inte lämna alla fröknar. Men samtidigt så vill hon ju börja skolan.
Men det blir nog bra ändå. Vi bor ju rätt nära dagis, så hon kan ju gå dit på besök om hon vill.
Just nu, så ligger hon i alla fall och sover så gott i sin säng.