Är inte som andra tjejer

I många sammanhang när jag är tillsammans med andra kvinnor så känner jag mig väldigt udda. Framförallt när de diskuterar shopping eller tjejgrupper, tjejträffar ... eller karlar. Då känner jag mig väldigt annorlunda och lite utanför, för deras tankar och deras känslor känns väldigt mycket som en helt annan värld för mig.

När det kommer till shopping, så är det definitivt inget som jag brinner för. Visst kan jag gilla att kolla på saker ibland, men jag köper oftast bara om jag måste. Jag hatar att prova kläder och krims-krams är inget jag vill köpa hem. För det mesta går jag in i en butik och kollar, men hittar jag inget jag vill ha eller behöver, så då går jag ut därifrån tomhänt. 

Kläder använder jag till de går sönder och likadant är det med skor. De kläder jag gillar bäst använder jag hela tiden, så jag har många trasiga plagg som jag fortfarande använder eftersom jag trivs så mycket i dem. Så lagar jag hål emellanåt istället.

Jag gillar, som sagt, inte shopping. Inte så som andra tjejer verkar göra.

Så det här med tjejgäng ... det verkar väldigt vanligt att man hör till olika tjejgäng/tjejgrupper och att man i dessa grupper verkar göra en massa tillsammans. De har middagar, går på olika aktiviteter eller åker på resor ... utan varken sina män eller sina barn. "Det MÅSTE man ju bara göra", har jag fått höra. Åka på tjejresor tillsammans med tjejgänget ...

Om någon person säger så, så får den personen genast medhåll från andra kvinnor. "Ja, visst är det så! Så man kan göra saker med tjejerna och göra tjejgrejer (vad nu det är ???) och ha tjejsnack."

Själv sitter jag mest tyst och lyssnar på dessa samtal och känner mig mest som en extremt udda fågel i sammanhanget.

Jag har aldrig någonsin haft något tjejgäng. Jag har ju aldrig haft nån direkt kompis heller, så ... 

Inte någon så pass nära att jag velat åka iväg på tjejresor med i alla fall.

MEN jag kan inte säga att skulle vilja vara med i en sådan tjejgrupp heller. Min bästa vän är min make och om jag ska resa någonstans, så vill jag göra det med HONOM! Jag känner inget behov av att åka på nån tjejresa. Resor vill jag dela med min man. Det är han som jag vill göra saker med. Han är, som sagt, min bästa vän.

Jag har egentligen alltid trivts bättre i sällskap av män än av kvinnor. Tjejer snackar ofta så mycket skit och det är inte riktigt min grej. Män är enklare och rakare. Med män kan man ofta skämta utan att de tar det personligt medan man med kvinnor behöver tassa mer på tå. Det är enklare att vara sig själv tillsammans med män än med kvinnor på ett sätt. 

Nu är ju jag ändå alltid mig själv och antagligen är det just därför som jag aldrig haft så mycket kompisar. Jag är inte så ytlig som de flesta andra verkar vara och då leder väl det till att man blir mer ensam.

Visst ... ALLA tjejer är ju inte ytliga shoppoholics. Det finns ju en hel del som är mer som jag också. Men de verkar inte vara lika många. Eller så håller de sig mer för sig själva? Lite så som jag själv.

I och med att jag aldrig haft så mycket kompisar, så har jag nog också vant mig mer vid att vara ensam och göra saker på egen hand. Jag behöver ingen kompis som följer med mig till gymmet eller som följer med mig för att handla kläder. Jag behöver heller ingen kompis som anmäler sig till samma aktivitet som jag. Som till exempel i höstas, när jag anmälde mig till Dundervux (dans) utan att känna någon annan som skulle gå. Jag är ju van vid att klara mig själv, så jag är inte beroende av tjejkompisar för att göra saker. 

Däremot är jag ju beroende av min man. Honom gör jag gärna saker med ... till och med hellre än att göra saker på egen hand. ;-) Han är min första riktigt nära vän och honom skulle jag kunna umgås med 24/7 om så vore. 

Jag behöver verkligen ingen tid utan honom, tillsammans med andra. Vi får tillräckligt mycket tid isär under stunderna som vi jobbar. Frititiden vill jag spendera så mycket som möjligt tillsammans med honom ... och våra barn.

Partiden (utan barn) är också någonting som jag behöver och som ändå är allt för sällan. DET behöver jag. Men inte någon kompistid med tjejer. Det behovet har jag inte och har heller aldrig haft något sådant behov.

Tjejer kan vara lite knepiga och jag antar att jag kanske har lite svårt att förstå dem?

Ändå är jag hyfsad på att smälta in. Det är ju bara att dra på sig en låtsasfasad och i vissa sammanhang lyssna mer än att prata. Så märker inte folk att jag egentligen inte alls är som dem.