Varm choklad med vispgrädde

Nu var det länge sen jag skrev, men jag tänkte att jag skulle ge det ett försök igen. Är hemma sjuk och börjar känna mig enormt rastlös eftersom jag börjar vara på bättringsvägen.

Den här Påsken blev liksom hur kass som helst. Har knappt varit utomhus trots det fina vädret. Nä, istället har jag legat på soffan; kollat på TV, hängt i mobilen och mått riktigt dåligt. :-(

Nå ... nu börjar det, som sagt, att kännas bättre och jag ska troligtvis gå tillbaka till jobbet i morgon. Har fortfarande en del hosta kvar och är hes, men sådant kan ju vara svårt att bli av med. Jag känner dock fortfarande av en del yrsel och har huvudvärk, men det kanske blir bättre bara jag kommer ut? Jag hoppas det i alla fall.

I alla fall ... till någonting helt annat ...

Jag kom att tänka på varm choklad med vispgrädde ... en så gudomligt god dryck att värma sig med under en kall vinterdag eller en ruggig höstdag eller en riktig deppdag eller kanske även en strålande sommardag bara för att man känner sig sugen på det? Det är nog gott i alla lägen, även om det nog känns extra bra när man behöver bli lite uppmuntrad.

Hur som helst, så minns jag fortfarande första gången jag drack denna ljuvliga dryck. Att jag minns det så tydligt, berodde väl på att det var vid ett speciellt tillfälle och jag var inte heller särskilt ung. Jag har för mig att jag gick i 6:an. Vi hade dagsverke och jag tvättade tillsammans med några klasskompisar vår lärares staket. Mot slutet av dagen så serverade hon oss varm choklad med vispgrädde och det var faktiskt första gången jag då drack det. Alla andra verkade ju tycka att det var hur normalt som helst och verkade ha druckit det massor av gånger, och säkert trodde alla att jag också hade druckit det. Kanske de trodde att det var en standarddryck till mina frukostmackor eller kvällssmörgåsar? Jag var ju en tjockis och då är det väl sånt man dricker?

Men, näe ... alla tjockisar älskar faktiskt inte grädde ... eller vill ha en massa fett i maten. Själv så tyckte jag inte om grädde alls när jag var liten. NU älskar jag det (i rätt sammanhang), men det gjorde jag inte DÅ. Inte hade vi grädde i maten heller. Det är först nu när jag blivit äldre, som jag kan ha grädde i maten ibland. Oftast är det ju matlagningsgrädde, dock, och inte så ofta vispgrädde. Men när jag var liten användes i princip aldrig grädde i maten. Vätskan till såser eller grytor, var oftast vatten och/eller mjölk.

Så bara för att man är tjock behöver inte det betyda att man vräker i sig en massa fet mat.

Pizza, var jag inte heller särskilt förtjust i. Jag föredrog i så fall hamburgare. Fast nu har jag nog ändrat åsikt på den punkten också.

Men ... det fanns ju ändå anledningar till att jag var så stor. Anledningarna var dock inte fet mat eller grädde på chokladen.

Nej, i mitt fall var det nog mängden mat, som blev allt större ju mer man töjde ut magsäcken ... som en ond spiral. Sen åt jag även mycket bakverk, en hel del snacks och så en massa mackor. 

För att inte tala om all läsk som jag hinkade i mig.

Till frukost de helger som jag sov hos mamma, så kunde jag äta 6 stycken varma mackor med ost, skinka och tomat. Jag sa till mamma att jag ville ha 4 och därför gjorde hon 6. Så gjorde hon alltid. 6 varma mackor var nog lite väl mycket för en 10-11 åring? Men jag åt ändå upp allt jag fick. Var kanske tur att jag bara var hos mamma ibland, för annars kanske jag hade blivit ännu större eftersom mamma var väldigt bra på att truga ... och göda. 

Pappa trugade inte, men däremot satte han inga gränser utan jag fick äta vad jag ville, när jag ville och det fanns oftast kakor och bullar hemma.

Så visst fanns det orsaker till att jag blev tjock. Men grädde och fet mat, hörde inte till de orsakerna. Man kan bli tjock av sååå mycket annat.

-Åsa