Barnen åkte iväg redan på fredagskvällen och skulle inte komma hem förrän på söndagen eftersom ålänningarna alltid brukar kombinera dessa judotävlingar med läger. Fast jag och maken åkte endast dit för tävlingen ... i kombination med lite shopping.
För Amanda var det första tävlingen, så hon var nog rätt nervös. I första matchen förlorade hon fort på ett kast eftersom hon nog inte var riktigt beredd. Den andra matchen gick betydligt bättre, men hon förlorade även den och det var därmed sluttävlat för henne.
Hon var ju ändå mest med pga lägret, så hon kunde nog fort slänga av sig förlusten.
Hur gick det då för Viktor? I höstas tävlade han 2 gånger och förbättrades nog en hel del mellan tävlingarna, men det kändes ändå som om han hade en bit kvar till sina svenska motståndare. Därför hade vi väl inga stora för hoppningar, så döm om vår förvåning när han vann match efter match och plötsligt befann sig i en finalmatch helt obesegrad. Tre raka vinster. Tre rätt snabba och raka matcher. Vinnare av sin grupp. Vinnare av en semifinal och så stod han plötsligt i finalen. VAD hade hänt??? Vi var nog alla rätt chockade och som mamma kände jag mig sjukt stolt.
Det var en helt annan kille än den som tävlade på den första tävlingen i höstas. Den här killen utstrålade en enorm styrka och självsäkerhet. Den här killen lyste självförtroende och visade på att han kunde sin sak. Den här killen visade upp precis vad vi såg hos hans konkurrenter i höster och vad vi efterfrågade. För att prata ungdomsspråk, så kan man säga att han "ägde"! Jag har aldrig någonsin sett den tävlingsglöden och självsäkerheten i honom tidigare, så det kändes riktigt roligt.
Tyvärr så förlorade han finalen, men inte för att han var sämre, utan det var nog mer pga slarv vilket nog berodde på att han kände sig rätt nöjd med ett silver. Annars hade han definitivt kunnat vinna matchen, för han hade övertaget innan missen. Men en silvermedalj fick han och det var otroligt bra gjort i en sådan här rankingtävling. Det är hans klart största judomerit hittills och inger lite mer positivism inför framtiden.
Åland fick även en till fin medalj i den här tävlingen. Viktors jämnåriga judokompis, Kristoffer, lyckades ta en bronsmedalj. Så killarna var riktigt glada och hade mycket att fira sen efteråt.
Här står det lite om händelsen:
Nu är nog Viktor riktigt sugen på fler tävlingar, för nu känns det riktigt kul!
-Åsa
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar