Det här med att fortsatt hålla vikten efter min viktnedgång har hittills funkat väldigt bra, måste jag säga. Åtminstone om man frågar MIG. Frågar ni min man, så kanske han säger något annat. Jag tror nämligen att han efter den senaste veckan har börjat oroa sig lite för mig.
Det var ju så att jag egentligen borde ha gått upp en del i vikt den här veckan (till dagens vägning). Jag åt ju inte mindre än 4 julbord förra veckan och dessutom fryst pizza (fast tillagad sådan) i fredags och pizzeriapizza i lördags. Den "dieten" borde ju vem så helst gå upp i vikt av ... särskilt om man är så liten som jag, har så pass låg ämnesomsättning och plötsligt vräker i sig sjukt mycket mer än på väldigt länge.
Men icke! Nej, istället lyckades jag på något konstigt sätt att gå NER i vikt ... 0,4 kg hade jag gått ner den här veckan, vilket innebär -1 kg de senaste två veckorna och väger nu nästan 1 kilo mindre än mitt utsatta mål.
Min man sa i morse att jag inte lärt mig reglera kosten än och måste lära mig det så att jag inte rasar ytterligare i vikt.
Visst ... han har ju rätt. Men ändå kan jag inte låta bli att känna mig lite lättad. Lättad för att jag klarade av en massa julbord utan att gå upp i vikt och lättad för att jag nu har en del till godo inför den kommande julmaten. Nu kan jag ju gå upp några kilo under julen utan att det kommer kännas alltför jobbigt. Jag väger ju liksom mindre än jag hade tänkt, så därför gör det inget om jag går upp lite nu.
Däremot bör jag väl sedan börja balansera kosten mer sen efter att allt det här jul- och nyårsfirandet är över. Då bör jag väl inte fortsätta att tappa vikt, utan behöver hitta någon slags balans. Fast just nu känns det helt okej att gå ner så mycket det bara är möjligt, så kan jag få njuta av en massa god julmat och en del julgodis utan att få alltför dåligt samvete. Nu kan jag ju faktiskt njuta med alla mina sinnen och det känns riktigt bra!
Hur kunde jag då gå ner i vikt efter all den där maten jag åt? Det kan nog tyckas tämligen märkligt och nästintill omöjligt?
Visst verkar det kanske konstigt, men ändå kan jag inte säga att det var totalt chockerande för mig. Förvånande? Jo, kanske lite. Jag hade nog räknat med att gå upp lite i vikt den senaste veckan.
Men ändå kan jag inte säga att jag blev chockad. Saken var ju den att jag blev så sjukt mätt av all den där julmaten, så jag orkade ju knappt äta något sen dagen efter. Jag åt alla måltider, men dessa var inte särskilt stora. Jag hade ju blivit så sjukt mätt ... mättare än på väldigt, väldigt länge.
Likadant var det med pizzan. Jag orkade knappt äta något mer alls den dagen och även dagen efter låg nog mitt matintag rätt lågt. Jag är ju inte alls van med så mycket mat eller så stora kalorimängder vid ett och samma tillfälle, så därför klarar jag sedan inte av att äta efteråt. På så sätt har väl min kropp lärt sig att reglera matintaget ... bara att det där "reglaget" kanske behöver ökas på lite grann.
Det är i alla fall den enda förklaringen jag kan komma på när det gäller min viktnedgång. Det var alltså inte medvetet på något sätt. Jag har inte ätit lite med flit. Det kan man ju inte göra när man äter en massa julmat, heller. ;-) Jag åt faktiskt en hel del. Men sen kanske jag inte åt så mycket mer utöver all den där julmaten och pizzorna, fast det var alltså inte för att jag höll igen, utan för att jag inte orkade.
Nu är det i alla fall snart jul och då ska jag inte heller hålla igen. Dessutom tänker jag äta en del julgodis, så om jag går ner i vikt under de kommande två veckorna så kommer jag däremot bli otroligt förvånad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar