Allhelgona

Nu har jag äntligen fixat till bilderna från Allhelgona, så att jag kan lägga in dem här. Vi tog inte så många, dock.

Mammas, mormors och morfars grav

Vi tände två ljus vid graven (det är jag som äger graven, btw)

Stockholm, by night (fast klockan var nog inte mer än typ 17)

HJÄLP! Ett spöke!

 Vi var ju och hälsade på min bror före vi åkte till graven också, men där tog jag inga kort. Som ni ser, så är det ingen vanlig gravsten som mamma har. Det är en natursten. Anledningen till det, är för att min morfar var kyrkogårdsvaktmästare där och det var han som vill ha en sådan sten. Han dog redan 1972, så då fick ju han bestämma eftersom han kom dit först. ;-)
 Morfar bestämde även att han ville kremeras, vilket nog inte var helt vanligt på den tiden ... så därför fick ju mormor och mamma också kremeras eftersom de skulle ner i samma grav sen.
Jag skulle också vilja kremeras sen den dagen det bli dags. Anledningen till det är nog främst att jag är livrädd för att bli levande begravd. Det är nog en de saker som jag är allra mest rädd för. När jag var yngre så tänkte man väl mest på det där att det kom en massa maskar i den döda kroppen och att man därför ville bli kremerad. Men sen började jag tänka på det där andra ... att bli instängd levande i en kista ... och att inte kunna komma ut därifrån. Det skrämde ... och skrämmer ... mig något så fruktansvärt ... men om man bränner upp kroppen så slipper man tänka mer på saken. Då skulle en sådan situation aldrig kunna uppstå.