Mobil-kul

Jag hittade en kul sak i en väns blogg som jag kände att jag också ville köra ...


Ta fram din mobil. Gå till inkorgen och svara på frågorna genom att skriva första meningen i sms:en så här:
fråga 1- första meningen i första sms:et
fråga 2- första meningen i andra sms:et
osv…

1. Vad skulle du säga om din partner var otrogen?
-Ska jag sätta igång med korv + bröd?

2. Vad säger du alltid till din bästa vän?
-Jag har ringt och tackat nej

3. Vad är det första du säger när din kompis blivit överkörd av en buss?
-För mig går det bra

4. Vad är det värsta du kan säga till din fiende?
-Väskan fanns inte hos polisen nu på morgonen

5. Vad skulle du säga om du vann en miljon?
-Vad har barnen för skostorlek?

6. Vilka ord skulle du säga till Gud om du träffade honom?
-Ska jag hyra film?

8. Vad kommer bli dina sista ord i livet?
-Vi har 7 st ägg och ungefär lika många skivor formfranska

9. Vad säger du till en vän som fått en dödlig sjukdom?
-1,5 liter Jaffa eller Fanta och 1 liter mjölk kan du köpa om du vill

10. Vad säger du till din partner innan ni släcker lampan?
-Jag har 37,9 graders feber.

Nyklippt

Ikväll  råkade vi ut för en liten olyckshändelse. Amanda fick nämligen en bit tuggummi att fastna i sitt hår. Ja, vad gör man DÅ? Tuggummi är ju liksom inte så jätte lätt att få bort när det klistrat in bland hårstråna. Amanda har ju sparat sitt hår väldigt länge och det var verkligen riktigt långt nu ... en bra bit ner på ryggen ... så jag kände mig ju inte särskilt sugen att ta till saxen direkt. Vi testade först ett tag med kylklampar ... i hopp om att tuggummit skulle stelna och då gå att dra loss. Men det funkade inte riktigt som vi hade hoppats. Antagligen var vi inte tillräckligt tålmodiga.
Så ... tillslut blev vi ju ändå så illa tvungna att ta fram saxen och sätta igång med friserandet. Jag upptäckte snart att tuggummit satt högre upp och längre bak än vad jag först hade hoppats och trott, så jag fick ju lov att ta bort en himla massa hår ... nog mer än 15 cm. Det blev verkligen en avsevärd skillnad. Håret blev kortare än någonsin. Ja, kortare än på många år i alla fall. Flera års sparande bara försvann i ett nafs. :-(
Fast ... Amanda tyckte det var rätt kul ... och hon blev så nöjd efteråt. Jätte fint, tyckte hon att det blev.

Så här blev resultatet:

Med nya frisyren

Nya frisyren med hårspänne

"Så här fin frisyr har jag aldrig haft förut!" sa hon när jag lade henne för kvällen och sen hade hon jätte svårt att somna eftersom hon kände sig så ivrig att komma till skolan och visa upp sin nya frisyr för kompisarna. Haha! Nå ... kul att hon blev nöjd i alla fall. Tydligen gjorde jag ett bra frisör-jobb då i alla fall.

En riktig firarhelg

Den här helgen har vi verkligen haft mycket att fira! I fredags blev det klart att min man får börja jobba på Måndag ... som ledamot i Lagtinget. Hans partiledare blev ju minister nu och eftersom maken fick så pass mycket röster i valet att han hamnade på en första ersättarplats, så innebär det nu att han får ta Johan Ehns plats i Lagtinget. Så nu kommer han få ett riktigt jobb med en riktig lön. Lär ju bli en lite större inkomst än vad studiebidraget har varit. Super kul! :-)

Ja, så hade Viktor bältesgradering igår i judon. Han skulle visa upp vad han kunde och därmed försöka uppgradera sig från orange till grönt bälte. Jag och maken var där och kollade och vi blev verkligen mäkta imponerade över vår son. Han har ju utvecklats något enormt. Redan under uppvärmningen imponerade han ... genom att då göra så här:

Alltså ... det var inte bara så att han stod på händer, utan han gjorde först en bakåtkullerbytta som han gick upp till handstående ifrån. Det såg verkligen helt otroligt ut ... som värsta gymnast-konsten.

Sen utförde han ju allting annat riktigt bra också. Han kunde namnen på väldigt mycket av kasten också, vilket för mig låter helt obegripligt eftersom alla kast m.m. har japanska namn.

Hur som helst, så gick allt riktigt bra och han fick sitt gröna bälte. Sååå stolta föräldrar! Han har ju ändå gått rätt fort fram. Har bytt bälte ca en gång om året. Men så har han varit motiverad också.

Lite bilder

Dessutom var det ju Lilla jul igår, vilket är himla mysigt. Barnen fick varsin lilla julklapp på morgonen och så julpyntade vi en del. Sen blev det lite julmat på kvällen. Hur trevligt som helst. Tända ljus, god mat och julstämning!

Sjuk ... igen! Suck!

Blä! Nu har jag blivit sjuk igen. Hann inte ens bli frisk från min förra förkylning förrän jag drabbades av en ny. Jag var ju på väg att bli frisk ... men så blev familjens pojkar förkylda (Amanda har än så länge klarat sig) och när deras förkylning var på väg att gå över, vad händer DÅ? Jo ... min hals började plötsligt göra jätte ont och så var det kört. :-(
Detta är ju inte samma förkylning som den jag hade innan. Den förra förkylningen gav sig mest på stämbanden och så kände jag mig rätt slut i kroppen, men jag hade inte hosta och inte heller särskilt ont i halsen.
Den här förkylningen började med extrem halsvärk, fast är än så länge inte särskilt hes (jag kunde till och med sjunga ikväll) och så känner jag mig snorig och tjock i svalget ... och har börjat få lite hosta.
Nu hoppas jag bara att jag får behålla min röst ... eller att jag hinner få tillbaka den i slutet av nästa vecka. Jag har nämligen sista sånglektionen nästa torsdag och sen har vi avslutningen med alla höstens Bel Canto-elever nästa fredag ... med glögg och grejer ... och då är det tänkt att vi ska sjunga lite också inför varandra. Därför hoppas jag ju att min röst är i skick till dess.
Jag åker ju till avslutningen oavsett. Kan ju annars dricka glögg och lyssna på de andra. Men jag skulle ju verkligen vilja sjunga själv också.
Får väl försöka kurera mig så gott det bara går. Fick tips ikväll om att dricka rom med socker och vitlök och nåt mer som jag inte minns. Hm ... vitlök i rommen känns väl inte som en hit, direkt. ;-) Samma person tipsade mig även om vatten med färsk ingefära, vitlök och citron. Jag brukar ju dricka varmt vatten med ingefära, citron och honung, fast skulle nog aldrig komma på tanken att stoppa i vitlök. Känns inte så superlockande att testa. Fast jag borde nog ändå ta till nåt extremt snart.
Något jag funderat en del på är ... Hur gör sångare? Till exempel sådana som är med i sångtävlingar där de måste kunna sjunga varje vecka? Hur bär de sig åt? När jag är hes, så är det ju helt omöjligt att sjunga ... och hes brukar jag bli flera gånger om året ... alltid i november/december varje år.
Undviker de att träffa andra människor? Isolerar de sig? Har de halsduk på sig dygnet runt? Munskydd?
Något måste de ju göra för att inte förlora sin röst, tycker jag. Själv har jag i alla fall inte lyckats klara mig undan. Feber, får jag typ aldrig, men rösten blir i princip alltid rejält angripen. Suck!

Nybakat

Idag när jag kom hem från jobbet, så hade min pappa bakat lussekatter. Riktigt gott doftade det i hela lägenheten.
Jag fattar ju inte hur pappa bär sig åt egentligen. Hans lussekatter blir alltid så himla perfekta ... så släta, jämna och fina ... och dessutom smakar de helt underbart. Jag testade faktiskt också ... för att få den goda smaken bekräftad, så jag skulle kunna skriva om det här i bloggen. ;-) För ett så där vetenskapligt syfte, alltså.

Bildbeviset på pappas lussekatter

Efter att vi ätit middag sen på kvällen, så åkte jag och maken iväg för att handla mat till Lilla jul, som är på lördag. Fast före vi åkte till mataffären, så åkte vi till leksaksaffären och köpte varsin Lillajulklapp till barnen. Idag var enda dagen som vi hade tid, så då passade vi på. Kalendern är ju alldeles full resten av veckan. Men det gick bra. Vi fick handlat allt vi skulle och blev nog nöjda sen.

Strax efter att vi kommit hem från affären, så började min pappa baka frallor. Vi hade slut på bröd och han är ju bra på att baka, så...
Så kvällsfikat för mig ikväll bestod av detta:

Nybakt fralla och en kopp varm choklad. Riktigt nice! Ibland är det rätt trevligt att ha en pappa som är en före detta bagare. Var väldigt gott, måste jag säga.

Hellre blir jag vegetarian än insektsätare

Igår kväll så såg jag något rätt obehagligt på TV:n ... nämligen en massa äckliga larver och andra läskiga insekter. Är det något som jag verkligen ogillar, så är det insekter ... och då speciellt sådana där små larver ... såna som ser ut som typ likmaskar. UÄCK!

Fast det äckligaste med programmet var egentligen inte larverna i sig, utan att de pratade om dem som en framtida föda för oss människor! Redan nu så finns det folk i Sverige som föder upp insekter ... fast inte till människoföda än så länge, utan insekterna ges till djur. Men enligt uppfödarna, så vore det inte en helt omöjlig tanke att man så småningom börjar föda upp insekterna till människomat. De pratade om att man kanske skulle kunna göra mjöl av skalbaggar och baka bröd på det ... eller att man kunde använda insekterna till all möjlig typ av matlagning. Kvinnan sa till exempel att hon skulle kunna tänka sig att ha det i köttfärslimpa eller annat.
Jag tänkte då: "Vilken tur att jag inte bor tillsammans med henne!" Om hon är så open-minded, så skulle man ju kunna stöta på lite vad som helst i maten. "Mmm, vilka goda köttbullar". "Vad kul att du tycker det! Det är larver i dem."
Nä, jag vet inte om jag skulle klara av något sådant. Tror jag skulle bli sjukt illamående efter vetskapen om att jag just ätit upp en massa äckliga larver ... en massa krypande, slingrande saker.

Jag vet ju att man i vissa delar av världen faktiskt ÄTER insekter ... i grytor, friterat, chokladdoppat ... eller vad än de kan tänkas använda insekterna till.
På Aftonbladet kan man läsa att det idag finns 527 insektsarter som utgör människoföda i 36 olika länder i Asien, Afrika och Amerika. Fast här i Europa, så lär det ju knappast vara särskilt vanligt ... än  ... men enligt programmet jag såg på igår, så kunde det bli verklighet så småningom. De sa att jordens befolkning växer sig allt större och det blir svårt att i framtiden kunna producera en tillräckligt stor mängd kött för att kunna tillgodose allas behov. Då kunde insekter bli en räddning.
För de flesta i den här delen av världen, så känns det ju inte särskilt naturligt att äta insekter ... utan det ses som något man inte gör ... något läskigt ... något äckligt. Men ... det gäller bara att komma förbi barriären, sa de i programmet. Bara man gjorde det, så skulle det inte vara några problem med att använda insekter i matlagningen.

Men för egen del så kan jag säga att jag aldrig under några som helst omständigheter kommer att sätta i mig larver. NO WAY! Aldrig i livet att jag börjar äta sådant! Nej, om det kommer en sådan dag att köttet är på väg att ta slut och att man måste hitta andra lösningar på att få i sig protein ... den dagen kommer jag allvarligt överväga att bli vegetarian. Jag älskar verkligen kött och vill inte bli vegetarian egentligen, men om valet står mellan en helt vegetarisk kost eller att äta insekter, så väljer jag helt klar den vegetariska vägen. Nog för att jag är allätare, men inte så pass att jag äter larver eller skalbaggar. Insekter kommer aldrig någonsin att bli ett alternativ för mig.

Omprioriteringar

Det är inte klokt vad tiden går fort nu för tiden! Jag hinner typ ingenting, känns det som. Det finns så mycket saker som jag skulle vilja göra. Det finns så mycket saker som jag skulle vilja orka göra. Men ändå varken hinner eller orkar man med nästan någonting alls.
Ändå har jag försökt att lägga om mitt liv en del ... har försökt tänka på ett annat sätt och prioriterar andra saker än jag tidigare gjorde. Detta har väl mest resulterat i att min tid framför datorn minimerats, vilket i sin tur har lett till att bloggen blivit lidande. Alltid är det något som blir lidande, liksom. Uppenbarligen så KAN jag inte få tid till allt som jag skulle vilja och det känns inget kul alls. Hur jag än försöker få fler timmar på dygnet ... så att jag kan hinna med allt jag vill ... så går det inte. Det leder ju bara till att jag får för lite sömn eftersom klockan plötsligt hinner bli långt efter läggdags ... och då blir det ju knasigt, eftersom sömnen också är något som jag skulle behöva få mer tid till.
Den senaste tiden har jag prioriterat familjetid och vilotid och vad som då blivit lite åsidosatt har varit datortiden och städningen.
Efter mitt senaste skov, så kände jag att jag verkligen måste lägga om mitt liv och fundera över hurdana förändringar jag borde göra för att må som allra bäst. Jag vill inte känna mig som en zombie varje kväll, utan jag vill vara glad och rolig ... och en underbar mamma och maka. Därför kände jag ju att det behövdes förändring. Jag vill njuta av livet och jag vill göra sådant som gör mig lycklig. Då kan man inte stressa ihjäl sig för att ha ett hem i tipp-topp-skick eller ständigt vara online på Facebook eller hålla sin blogg uppdaterad minst en gång om dagen. Livet är så mycket mer. Jag vill ju orka vara social också ... med min egen familj åtminstone ... och det har jag inte riktigt orkat med den senaste tiden. Men genom att göra dessa förändringar, så har jag faktiskt känt att jag har orkat med mycket bättre.
Nu kanske ni tänker att vi måste ha ett riktigt smutsigt och stökigt hem nu när jag prioriterat bort städningen. ;-) Men riktigt så illa är det ju inte. Jag har ju inte slutat städa helt ... bara att jag inte gör det lika ofta och kanske inte lika noggrant. Dessutom låter jag barnen hjälpa till lite mer nu än tidigare.
Igår städade vi till exempel lite extra fint eftersom det snart är dags att börja julpynta. På lördag är det ju redan Lilla jul och till dess måste vi ju ha fått upp den lilla julgranen (vi har vår i en låda uppe på vinden).

Jag fattar inte riktigt hur vi ska hinna fixa allt till dess. Men, men ... det löser sig väl. Tror dock att jag måste diskutera lite planering med maken senare ikväll. Veckan är ju rätt full av diverse aktiviteter och jobb, så vi måste nog planera rätt noga ... för att jag ska kunna slappna av i min tankeverksamhet. Maten måste planeras. Barnens lillajulklappar måste inhandlas och pyntet måste tas ner från vinden. Det är ju dessutom 1:a Advent på söndag, så då måste vi ju ha mossa till adventsljusstaken. Är en hel del som måste planeras för. Men det löser sig säkert.
Idag köpte vi i alla fall varsin chokladkalender till barnen, så nu slipper vi tänka mer på det, åtminstone.

Klassträff

I söndags var det klassträff för Amandas klass ... disco, skulle det vara. Fast vissa av tjejerna var nog rätt besvikna sen att det inte blev så mycket dansande på discot ... däribland Amanda och hennes bästis, Alexandra.
Amanda tyckte att det blev lite väl mycket nojs ... killarna sprang omkring och fäktades med leksakssvärd och lekte mer än de dansade. Men ... de hade det nog rätt kul ändå. Det var en tipsrunda, limbo, lite fika, snacks och trevlig samvaro.

Lite bilder ...

Två snygga discotjejer

Emil och Viktor (storebröderna, som fick följa med)

Gott med ostbågar

Dålig bild från när Viktor gått under limbo-stången

Limbon var slut, så barnen improviserade lite

Amanda gör liggande limbo

Jag tror att barnen var rätt nöjda efter träffen i alla fall. Var kul att umgås med kompisarna och deras familjer.

Allhelgona

Nu har jag äntligen fixat till bilderna från Allhelgona, så att jag kan lägga in dem här. Vi tog inte så många, dock.

Mammas, mormors och morfars grav

Vi tände två ljus vid graven (det är jag som äger graven, btw)

Stockholm, by night (fast klockan var nog inte mer än typ 17)

HJÄLP! Ett spöke!

 Vi var ju och hälsade på min bror före vi åkte till graven också, men där tog jag inga kort. Som ni ser, så är det ingen vanlig gravsten som mamma har. Det är en natursten. Anledningen till det, är för att min morfar var kyrkogårdsvaktmästare där och det var han som vill ha en sådan sten. Han dog redan 1972, så då fick ju han bestämma eftersom han kom dit först. ;-)
 Morfar bestämde även att han ville kremeras, vilket nog inte var helt vanligt på den tiden ... så därför fick ju mormor och mamma också kremeras eftersom de skulle ner i samma grav sen.
Jag skulle också vilja kremeras sen den dagen det bli dags. Anledningen till det är nog främst att jag är livrädd för att bli levande begravd. Det är nog en de saker som jag är allra mest rädd för. När jag var yngre så tänkte man väl mest på det där att det kom en massa maskar i den döda kroppen och att man därför ville bli kremerad. Men sen började jag tänka på det där andra ... att bli instängd levande i en kista ... och att inte kunna komma ut därifrån. Det skrämde ... och skrämmer ... mig något så fruktansvärt ... men om man bränner upp kroppen så slipper man tänka mer på saken. Då skulle en sådan situation aldrig kunna uppstå.  

Julbordstävling

Jag är med och tävlar om två biljetter till IKEAs julbord hos Louise's spis.

Det vore ju inte helt fel att vinna något sådant. Vi lär ju garanterat åka över till Sverige någon gång nu före jul ... för att handla julklappar, till exempel ... och då vore det ju inte dumt att få avnjuta ett julbord som paus från shoppandet.

Rehabiliteringen

Jo ... jag var ju på Rehabilitering förra veckan och nu har jag tid att delge lite av mina tankar om den tiden.
Jag var ju där endast dagtid eftersom jag varken hade tid eller lust att sova över på sjukhuset ... och det var nog ett otroligt bra beslut, för jag hade väl börjat klättra på väggarna efter någon dag om jag hade varit tvungen att stanna där dygnet runt. Det var ju sååå extremt lugnt! Kändes ju som värsta vilohemmet ... särskilt den första dagen. Jag fick ett rum, som jag delade med en annan rehab-patient och i min säng spenderade jag den största delen av dagen. Det var ju en oerhörd tur att jag hade en bok med mig, för den behövdes verkligen, kan jag säga.
Den första dagen fick jag träffa min personliga vårdare. Fick också träffa min läkare och så den fysioterapeut som jag blivit tilldelad. Fysioterapeuten gjorde en slags undersökning på mig och så pratade vi om vad jag hade för problem och vilka träningsformer som kunde passa.
Den största delen av den där första dagen gick åt till att vänta ... att läsa ... att vila ... och att prata. Jag hade väl inte haft några riktiga förväntningar eller funderingar om hur det skulle vara innan jag kom dit, men ändå blev jag nog rätt paff. Jag trodde ju inte att det skulle vara SÅ lugnt och händelselöst.
Efter den där lugna dagen, så bestämde jag mig faktiskt för att promenera hem därifrån istället för att ta bussen som jag egentligen hade tänkt mig. Det kändes som om jag behövde den promenaden.
Konstigt nog, så var jag ändå otroligt trött sen på kvällen. Jag orkade knappt ha på datorn ens, utan satt och slötittade på TV:n tills det blev läggdags.
Resten av veckan blev inte särskilt mycket mer aktiv heller. Jag hade bassängträning med fysioterapeuten under tre dagar. Det var ju lite märkligt, egentligen. Som att ha en egen personlig tränare. Haha! Inte gick det väl så superbra heller för jag är ju så sjukt otränad. Men det var väl intressant att prova på.
Jag fick även träffa en ergoterapeut flera gånger. Han testade min finmotorik, vilket visade sig vara i bättre skick än vad jag själv trodde. Han sa att min fumlighet i vänsterhanden egentligen kommer högre upp ifrån. Eftersom min vänsterarm känns så svag och tung och eftersom jag fort blir trött i den, så leder det till att handen också blir trött ... men det är inget fel på motoriken i sig. Däremot så kan det BLI fel på den ... om jag fortsätter på samma sätt som nu, dvs om jag undviker att använda den vänstra armen. Jag känner ju av tyngden hela tiden ... och värre blir det ju när jag använder armen ... men det borde jag försöka ignorera lite och istället använda armen precis som vanligt.
Han gav mig faktiskt väldigt bra och vettiga tips, så att träffa honom var nog väldigt nyttigt. Han tyckte att jag skulle spela mer piano, för då MÅSTE jag ju använda båda händerna. :-D Jag har ju tänkt att jag skulle vilja bli bättre på att spela och har funderat på att börja öva mer ... och det vore ju ett bra tillfälle nu då.

Under den här veckan, så fick jag även träffa en socialkurator. Vi pratade en hel del om framtiden ... lite planer och så ... och jag hade några långa och väldigt givande samtal med henne. Det är ingenting jag riktigt kan gå in på närmare just nu, men vi får se vad som händer i framtiden. Jag ska väl antagligen träffa henne igen den 2:a december, då jag ska på rehabmöte dit ... då även min läkare och min man ska vara med.

Hur ska jag då summera den här rehabveckan? Ja, första ordet jag kommer att tänka på, är väl lugn. Korta och hyfsat händelselösa dagar. Jag hade väl en del väldigt givande samtal dock, fast hade nog inte så jätte stor nytta av veckan vad gäller den fysiska biten. Jo ... jag fick ju upp ögonen för att min vänsterarm inte alls är så bra som jag trott. Skovet har inte alls läkt ut än. Anledningen att jag inte har tänkt på det så mycket, har varit för att jag knappt använt armen. Men nu, när jag varit tvungen att använda den, så har jag upptäckt hur slut den blir vid minsta ansträngning. Utöver det, så var det väl inte så jätte givande. Jag fick med mig ett elastiskt band hem och lite övningar som jag kan träna på hemma, så jag får väl försöka träna lite efter det.
I dagsläget, så känner jag i alla fall inte att jag har något stort behov av sådana här rehabbesök ... så det kommer väl inte blir så jätte ofta för mig. Inte än, åtminstone. Däremot fick jag veta att man kan ansöka om rehabkurser på Fastlandet. Där får man träffa mer likasinnade ... andra MS-sjuka, arbetsföra med familj. Nästa sådan svenskspråkig MS-kurs är visst i oktober nästa år och det känner jag som något mer passande för mig. Så eventuellt kommer jag söka dit istället. Men ... vi får se hur det blir.
Nog tycker jag ju ändå att den här rehabveckan var nyttig för mig trots allt. Det gav mig en hel del tid åt att fundera och gav mig insikt i en hel del saker. Så blev det ju mycket vila ... både där och hemma ... och det behövde jag nog. Jag blev ju så trött av att vara där, så jag orkade inte göra mycket alls sen när jag kom hem. Blev mest till att vila, fundera och läsa.

Igår var jag så tillbaka på jobbet igen och på ett sätt, så kändes det rätt skönt. Klart att jag blir trött där också, men jag kan ändå jobbet så bra, så allt flyter på så himla bra. Var lite skönt att jobba och träffa de vanliga människorna igen. ;-)

Fars dag

Jag HAR inte glömt bort bloggen ... även om man kanske skulle kunna tro det. ;-) Det har ju blivit extremt lite bloggande den senaste tiden. Men jag var ju på Rehab förra veckan och konstigt nog, så blev jag riktigt trött av det och orkade inte skriva så mycket alls sen när jag kom hem på dagarna. Jag gjorde ju knappt någonting alls där ... annat än att vila och ha lite vattengympa ... men ändå blev jag sjukt slut.
Jag SKA dock berätta mer om min rehab-vecka ... så fort jag bara får tillfälle ... och tillräckligt med tid. Fast det blir antagligen inte förrän i morgon.
Sen ska jag ju försöka ta tag i bloggandet mer över huvud taget. Har minskat ner på min datortid nu på helgerna, så därför måste jag försöka vara lite mer aktiv på vardagskvällarna istället.

Nå ... idag är det ju Fars dag och i morse uppvaktade vi maken och min pappa lite grann ... med presenter och sen blev det frukost. Sen lagade jag makens favoriträtt till lunch och en stund senare, så gick vi iväg på klassträff med Amandas klass. Det var disco och Amanda hade klätt sig riktigt snyggt ... och hade planerat utstyrseln väldigt ordentligt. Glittrigt, discoaktigt och tufft! :-)
Om en stund blir det middag ... min pappa har gjort smörgåstårta, så det blir nog gott. Sen har vi hyrt film ... Kung Fu Panda2, så det blir väl till att kolla på den efter maten.

Jag gillar egentligen inte att skriva sådana här korta, rätt meningslösa vardagsinlägg ... men till andra inlägg behöver jag ha mer tid på mig. Just nu så har jag ju verkligen en fruktansvärt massa tankar som far runt inne i huvudet på mig ... men till sådana inlägg så behöver jag ha gott om tid.

TILL SIST SÅ ÖNSKAR JAG I ALLA FALL: GRATTIS ALLA PAPPOR PÅ FARS DAG!

En återfunnen skatt!

Jag känner mig så oerhört lycklig nu! Jätte, jätte, jätte GLAD!
Jag är ju på rehabilitering den här veckan och en stund efter lunchen idag, så ringde det i min mobil. Jag hade den nära och svarade med en gång ... och blev väldigt förvånad när den som ringde sa att hon var från polisen.
Det hör ju liksom inte till vardagligheterna att polisen ringer till mig, så jag funderade ju först lite snabbt vad det kunde gälla. Hade något hänt? Var det en undersökning av nåt slag? Hade JAG gjort någonting? Hm ... det sistnämnda kändes rätt osannolikt, måste jag ju erkänna. Jag är ju en sådan ängel som aldrig någonsin gör något fel. ;-)
Hur som helst, så behövde jag inte undra särskilt länge. Hon frågade nämligen rätt snart om jag hade tappat en ring.
"Jaa..." svarade jag. Så frågade hon om tidpunkten för det, om jag anmält saken och om hur ringen såg ut.
Som jag berättat här tidigare, så tappade jag ju min vigselring förra hösten ... i typ November. Det var snö ute, vet jag ... och så tog jag av mig vantarna när jag var på Citylivs och handlade ... sen, när jag tog av mig vantarna igen när jag kom hem, så upptäckte jag att ringen var borta. Antingen hade jag tappat ringen på affären eller så hade jag tappat den hemma. Men hur jag än letade hemma, så fanns den inte någonstans. Det tog mig ganska hårt och efter några dagar så gick jag till polisen för att anmäla försvinnandet och hoppades då att jag skulle kunna bli kontaktad om ringen dök upp. Polisen verkade dock måttligt intresserade av att hjälpa mig. Han jag pratade med sa att visst kunde han ta upp en anmälan, men för att få tillbaka den eventuellt upphittade ringen så var jag tvungen att ringa deras hittegodsavdelning med jämna mellanrum. Då blev jag väldigt besviken och frågade hur många graverade vigselringar de får in dit, egentligen. Jag tyckte ju att det inte borde vara sååå svårt att kolla upp om en sådan ring kom in. Men det var tydligen JÄTTE svårt, för de fick ju in MASSOR av ringar, lät det som.
Hur som helst, så accepterade jag så småningom det faktum att jag troligtvis aldrig igen skulle få återse min vigselring. Därför bad jag ju också maken att vi skulle köpa en ny ring till mig inför vår tionde bröllopsdag ... för att lindra saknaden något i alla fall.

Men ... så ringde då en polis till mig idag och berättade att de skulle ha hittegodsauktion i helgen och då hade de nu gått igenom grejerna som fanns där inför den. Så hade hon fått syn på en ring som liknade hennes egen och kollade lite närmare på den. Då såg hon att den var graverad så hon kollade upp saken lite närmare och upptäckte då min anmälan ... och så ringde hon upp mig.
Jag kan ju säga att jag blev så fruktansvärt glad ... super, super glad! Det hörde hon nog också, för hon lät också extra glad när hon märkte hur glad JAG blev. Jag trodde ju att ringen var borta för alltid, men nu fanns den på polisstationen och låg redo att bli hämtad ... av MIG! Kände mig verkligen så oerhört lycklig!
Jag åkte ju till polisstationen så fort jag bara fick möjlighet. Fick skjuts dit av min rumskompis på rehab, så tog jag det när jag slutade för dagen. Skulle ha tagit bussen annars, men så sa hon att hon ändå skulle in till stan ... så då kunde jag åka med henne in.

Så den här dagen blev en helt fantastisk dag, måste jag säga ...

Så här ser nu min vänsterhand ut. Vigselringen är den i mitten

Om rehab-tiden tänkte jag berätta vid ett annat tillfälle. Är helt slut trots att jag inte tycker att jag gör särskilt mycket där. Men trött blir jag, så därför orkar jag inte skriva så mycket de här dagarna, känner jag. Får ta det en annan dag. Är där till på fredag ... så får vi se när jag orkar skriva om vistelsen.

Alla helgons dag

Gårdagens Sverige-resa gjorde att min förkylning bröt ut på riktigt. Den har ju varit på gång i flera veckor, men nu bröt den ut mer ordentligt. Jag kände att ju längre dagen gick, desto rossligare blev jag i halsen. Det kändes ju som om förkylningen verkligen var på väg ... mycket mer än tidigare.
Det gick väl ändå rätt bra under dagen, men nu i natt så blev det värre och jag kände mig helt däckad. I morse var jag så slut att jag inte alls ville gå upp. Ja, hela familjen var visst trötta i morse i och för sig, för barnen gick upp först 10.30 ... och jag gick upp strax efter dem. Jag hade dock legat vaken då en stund redan, men ville inte alls gå upp eftersom jag kände mig så sjuk.
Men NÅGON gång måste man ju ändå upp ... och jag hade ju lite saker att göra idag också. Inte mycket, men lite. Var tvungen att dammsuga i alla fall ... och så behövde det handlas lite ... och tvättas. Fast mer än så blev det väl inte idag. En rätt lugn söndag.

Gårdagen var i alla fall jätte rolig. Det var så kul att träffa min bror, Tony, som jag inte träffat på nästan 4 år. Han fyllde ju 50 år nyligen, så vi hade med lite presenter till honom ... och så fick vi fika där. Han hade gjort en tårta, så det var rätt nice. :-)
Sen var vi till mammas grav och tände två gravljus. Det var jätte vackert och stämningsfullt ... och det var sjukt mycket folk på kyrkogården. Var hur mycket bilar som helst ... och vakter fanns också på plats för att hålla ordning på bilisterna, antar jag. Vi tog några kort, men de har vi inte fått in på datorn än, så de lägger jag in vid ett annat tillfälle.
Efter kyrkogårdsbesöket, så var vi alla hungriga och begav oss då iväg upp mot Stockholm för att gå på Sveriges godaste pizzeria ... nämligen Vedugnen i Alvik. De har så sjukt goda pizzor där ... färska ingredienser, mozzarella och vedugnsbakade. Sååå himla gott! Och vi blev otroligt mätta! Barnen tyckte visst också att det var gott, för de åt upp varsin barnpizza på egen hand. Nå, Amanda åt allt utom en liten slice, men i övrigt så åt hon upp. Viktor åt en hel, plus att han åt en massa pizzasallad.
Efter maten så tog vi en sväng in till Stockholm city för att kolla i lite butiker. Vi hittade väl inte så mycket, men köpte i alla fall en ny skridskohjälm till Amanda. Hennes har varit trasig i flera år, så behovet av en ny var verkligen stor.

För en gångs skull, så hade vi faktiskt inte med oss särskilt många kassar hem efter vår Sverige-resa. Vi handlade inte mycket alls. Köpte mest bara lite byxor till Amanda och så köpte vi lite skor till oss andra. Bland annat så fick både Viktor och jag nya vinterskor.

Sådana här stövlar köpte jag till mig själv

Sådana här kängor köpte vi till Viktor

På sportlovet i Februari, så köpte vi ju ett par nya vinterstövlar till Viktor, men de hann han ju bara använda i några månader ... för nu har han vuxit ur dem. Hans fötter har vuxit extremt mycket det senaste halvåret ... två hela storlekar ... så därför var vi nu tvungna att köpa nya skor före vintern. Så får Amanda ärva hans sparsamt använda vinterstövlar ... när hon väl vuxit i dem. Än är de ju för stora för henne. Tänk ... snart har Viktor samma skostorlek som jag. Han har nu 38 och jag har ju 39.

På färjan hem sen, så uppträdde Magnus Carlsson. Vi kollade inte så mycket på honom, men vi hörde bra ända till cafeterian, där vi satt och spelade kort. Var ju trevligt att lyssna i alla fall.

Lång morgondag

I morgon blir det en lång dag för oss. Vi ska upp tidigt för att åka till Sverige. Åker med första färjan och sen åker vi inte hem förrän med den sista. Jag ville att vi skulle ha hela dagen på oss, så att vi slipper stressa. Blir väldigt svårt att hinna med allt annars.
Dels så ska vi hinna besöka kyrkogården i Södertälje ... ska till mammas grav (ja, mormor och morfar ligger också i den graven) och tända ljus. Före det så måste vi ju köpa gravljus också, förstås.

Vi ska också åka en sväng till Vagnhärad ... för att hälsa på min bror. Jag har inte träffat honom på nästan 4 år och nu fyllde han 50 år precis nyligen så då tänkte jag att det var dags att besöka honom nu ... och gratulera honom lite i efterskott. Vi hade ingen möjlighet att åka dit i samband med födelsedagen eftersom maken hade fullt upp med valet då. Men i morgon har vi tomt i kalendern, så då passar det att åka över.
Jag har faktiskt kommit på jätte bra presenter också. Jag brukar annars vara jätte dålig på att komma på bra presentidéer, men nu gick det hur bra som helst. :-)

Så ska vi ju hinna handla lite också, förstås. Mina vinterskor gick sönder förra vintern, så jag skulle behöva nya innan det blir alltför kallt. Just nu så nöter jag ju slut på mina svarta stövlar som jag köpte till mig själv i julklapp förra julen. De är dessutom inte fodrade, så de är lite kalla om det är väldigt kallt. Än funkar de ju bra, men när snön kommer så blir det värre.
Hoppas jag hittar några nya skor ... som är snygga och till ett vettigt pris.
Barnen behöver kanske också lite mer ekipering till vintern. Ska kolla lite vad de har och vad som behövs.

Allergisk?

Jag brukar inte vara allergisk mot saker ... tål nog allting, faktiskt ... men idag var det precis som om jag fick en allergisk reaktion efter lunchen på jobbet. En stund efter att jag ätit, så började jag känna mig som uppblåst i hela ansiktet och det stack och kliade. Jätte märkligt, kändes det. Jag kände mig som svullen ända ner på halsen och det kändes blossande och kliigt. Det var verkligen precis som om jag fått i mig något jag inte tålde. Jag jobbade ju dock vidare, men när jag sen gick förbi min kollega så bad jag henne kolla om jag hade några utslag och visst tyckte hon att jag var röd på kinderna ... och även nedanför halsen. Så kollade jag då själv i spegeln hon hade på väggen ... och då såg jag ju att min bringa var alldeles rödflammig ... och även kinderna såg blossande ut.
Jag känner mig fortfarande svullen och det sticker ... i ansiktet, halsen ... och även på andra delar av kroppen, som armarna, axlarna, höften och benen.
Nå ... detta går väl över så småningom, men jag är väldigt nyfiken på vad som orsakat dessa besvär. Jag brukar ju verkligen inte vara allergisk.
Till lunch var det Gulaschsoppa med bröd och ost till ... och så var det efterrätt, som bestod av Aftereight-päron med vaniljglass. Soppan vet jag ju inte vad den innehöll, riktigt, men även om jag visste det så hade jag nog inte kunnat veta vad jag reagerade på. Jag har ju liksom inte varit allergisk tidigare.
Det KAN ju bero på nåt annat också ... nån parfym? Nån maskin på jobbet? Nåt i luften? Ja, det kan väl bero på en massa olika saker. Konstigt, är det i alla fall.

Annars är det väl rätt bra med mig. Igår fick jag ett samtal från rehabiliteringen och tydligen ska jag dit på måndag för att skrivas in. Blir där hela veckan, men ska hem varje eftermiddag. Har inte riktigt tid att sova över där ... och ingen lust till det har jag heller. Så nu kommer jag då åka dit på morgnarna istället för att gå till jobbet. Hoppas det blir bra ... och att det kommer göra någon verkan. Blir intressant att se.
Sen har jag lite andra saker på gång, men ingenting som jag vill berätta om nu ... ;-)