Ibland blir allt bara fel

Tidigt i morse kom vi hem från våran Helsingforsresa. Båten var typ en halvtimme försenad pga isen, så vi kom väl fram vid 5-tiden ungefär. Vi var något trötta då, hela familjen, så efter att vi packat upp allt från bilen, så gick vi till sängs med en gång ... och sen gick vi inte upp förrän vid 10-tiden. Jätte trötta, var vi ... och det var ju sååå himla skönt att vara hemma igen. Det tyckte vi nog, allihopa ... både vi och katterna.
Resan blev ju inte riktigt som planerat, direkt. Jag måste ju säga att vi hade en himla otur med allting. Allt blev bara så fel hela tiden. Blä!
Till en början, så gick det ju bra. Vi kom iväg bra. Det funkade hyfsat att ta med katterna på färjan, även om de var hemskt rädda på vägen dit. De sov nog ingenting på hela natten, utan låg vakna och lyssnade på alla ljud. Tror inte att de åt något heller. Men visst funkade det, ändå.
Till Helsingfors anlände vi ca en timme senare än beräknat. Det var ju så mycket is, så det tog lite längre tid för båten att ta sig fram. Men vi kom ju ändå fram i hyfsad tid.
Första dagen så var barnen iväg med svärmor och åkte skridskor. Samtidigt gick jag och maken iväg på långpromenad. Målet var väl att köpa en pulka till barnen ... och då tänkte vi att vi kunde promenera istället för att ta bilen. Det var kallt, men ändå skönt att gå iväg så där.
Sen kom då onsdagen. Då hade vi lite planer. Jag och maken tänkte åka in till stan för att handla lite och senare ... på kvällen, så hade vi tänkt gå ut på tu man hand ... gå ut på restaurang, bara han och jag. Vi får ju aldrig tillfällen att vara ensamma annars, så jag hade verkligen sett fram emot det. Jag hade velat prata med honom i lugn och ro ... i en lugn miljö och utan att barnen är i närheten.
Men ... nu blir ju inte allt riktigt som planerat alla gånger. Efter lunchen, så var det tänkt att barnen skulle gå iväg på utflykt med deras farmor och farfar. De skulle ta med sig matsäck, pulka och sen bege sig ut på isen ... till öarna. Så blev det ju också. De gick iväg ... och en stund senare hade jag och maken tänkt åka iväg för att kolla i affärer. Men ... strax efter att de gått iväg, så ringde det i makens mobil. Det var hans mamma som ringde och bad honom komma dit. Svärfar hade trampat fel med foten och kunde inte gå. Något måste vara riktigt fel ... stukat eller brutet, gissade svärmor. Så maken åkte iväg för att skjutsa sin pappa till sjukhuset.
Svärmor fortsatte på utflykten med barnen och jag blev kvar i lägenheten med katterna. Jag spenderade tiden med att duscha, spela Nintendo DS och att fundera.
Flera timmar senare, så fick vi besked om att benet var brutet och att det gått så pass illa att det krävdes en operation. Det var dock fullt på sjukhuset, så de sa att operationen skulle bli av först dagen efter eller dagen efter det. Så han blev ju inlagd på sjukhuset i väntan på att operationen skulle ske.
Alla våra planer gick ju då i stöpet. Det blev inget restaurangbesök för mig och maken. Inte blev det mycket tid för shopping heller. Vi var in till stan en stund på torsdag förmiddag, men hann ju inte särskilt mycket.
Klockan 13 började besökstiden på sjukhuset, så då åkte vi dit för att hälsa på. Vi skulle ju åka hem med färjan sen vid 17.30, så före vi åkte till sjukhuset, så packade vi det mesta färdigt.
Maken hade köpt en present till sin pappa, som han tog med sig dit. Den blev nog uppskattad.
Efter att vi varit på sjukhuset ett tag, så åkte vi iväg till Stockmanns för att ta en snabb fika och sen var vi en snabbis till Anttila, för att köpa skor till barnen. Sen bar det med ilfart tillbaka till lägenheten för att packa ner det sista av våra grejer (dvs katterna och deras tillhörigheter) och sen snabbt iväg till Vikingterminalen. Vi var lite ute i sista minuten, men hann nog ändå dit i lagom tid. Vi slapp ju vänta så länge. Faktiskt, så fick vi åka ombord med en gång och det var ju himla skönt.
Hytten på tillbakavägen var mycket bättre. Den här hytten hade täckmatta på golvet och det gillade nog katterna mycket bättre än det hala trägolvet som den andra hytten hade haft. Den här gången verkade katterna ha vant sig mycket mer vid att resa, för de verkade rätt lugna, faktiskt. Sotis åt lite nästan med en gång efter att jag hade satt fram maten.
En stund efter att båten lämnat hamnen, så gick vi upp till A la Carte-restaurangen ... och där hade vi en RIKTIGT trevlig stund. Maken och jag hade ju inte fått vår middag kvällen före, så då lade vi de pengarna på den här middagen istället. Vi åt 3-rätters och delade en flaska vin ... och barnen åt varmrätt och efterrätt. Viktor ville inte ha barnbordet, som Amanda, utan ville istället ha den goda oxfilén och dessert från det stora efterrättsbordet. Haha! Han uppskattar ju verkligen god mat ... och han tömde sin tallrik, så det var ju inte så att man slösade pengarna på någon som bara åt upp hälften. Nej, han ÅT ju maten ... och tyckte det var riktigt gott!
Själv tog jag Norsk laxöring med rom till och nån sås och grillade grönsaker ... och så var det kokt potatis, som verkade ha doppats i nån oljeblandning. Jag brukar sällan ta fisk när jag äter ute, men det var verkligen en riktigt hit. Supergott, var det!
Efter den goda middagen, så drog vi oss neråt mot taxfreebutiken. Där handlade vi lite smått och sen gick vi ner till hytten igen. Där spelade vi lite yatzy. Sen gjorde vi oss klara för kvällen och gick till sängs. Vi skulle ju upp så tidigt, så därför kunde vi inte vara uppe så länge.

Resan blev ju, som sagt, inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag blev så hemskt besviken, eftersom jag hade  förväntat mig så mycket annat och jag får väldigt dåligt samvete av att ens tänka på sådana saker. Jag känner mig så ego, som tänker mest på missade möjligheter för mig själv istället för att tycka synd om min svärfar, som brutit benet. Visst tycker jag ju synd om honom också. Det är väl självklart. Men ändå kan jag inte hjälpa att jag blev besviken över allt annat också ... allt annat, som bara blev fel!
Ja, inte nog med det ... så blev ju Eckerölinjen inställd hela helgen också. Vi, som skulle ha åkt upp till Sandviken på Söndag, för att hälsa på min syster och de andra ... så att jag äntligen skulle få träffa lilla Milo (min systerdotters lilla bebis). Har ju sett fram emot det så länge, men nu fick vi lov att ställa in. :-( Sååå typiskt. Går en sak fel, så går allt annat också fel, känns det som. Så nu får vi planera in en ny dag för att åka dit upp. Jag VILL verkligen träffa Milo!
Vi kommer dock ha en del att stå i den närmaste månaden (mer info om det kommer snart), men 1 dag borde vi väl ha tid att avsätta för ett besök i Sandviken.

Nu är det strax fredagsmys för oss ... Let's Dance börjar ju strax ... och barnen ska äta ostbollar, som de köpte på färjan igår.