Svag

Vissa dagar känns det bara som om jag skulle vilja slänga mig ner och gråta. Inte av ilska ... även om det finns sådana dagar också ... utan av utmattning. Vissa dagar känns det bara som om man skulle vilja skrika rakt ut: "Jag ORKAR inte mer!" "Jag vill inte göra mer nu! Jag vill bara sitta och göra absolut INGENTING!"
En sådan dag hade jag idag. Eller ... egentligen började den känslan komma först på eftermiddagen. Jag kände mig så oerhört slut i kroppen. Svag, som bara den. Särskilt högerarmen var svag. Det kändes som om styrkan bara runnit ur mig. Mot slutet av dagen, så orkade jag knappt lyfta armen alls. Den ville liksom inte vara med. Dessutom var benen så fruktansvärt stela också, så allt kändes bara BLÄ!
Jag tänkte ju hela tiden att det var så skönt att det var fredag åtminstone. Var bara tvungen att härda ut de sista timmarna på jobbet. Sen kunde jag gå hem och vila. Vila, vila, vila! Gud, vad jag längtade efter att få vila.
Kände av krypningar i nästan hela kroppen och så den där extrema svagheten i högersidan.
Jag fattar inte hur 45 minuter extra jobb per dag kan göra mig så sjukt mycket tröttare än vanligt. Den här veckan har känts så oerhört lång.
Det känns ju sååå skönt att arbetsveckan äntligen är över ... och nästa vecka slipper jag övertiden! Förhoppningsvis behöver jag inte jobba över på länge nu, tack och lov.
Jag antar att denna svaghet beror på min MS. Tror inte det är riktigt normalt att tappa styrkan i armen så här totalt. Det känns ju jobbigt att skriva på tangentbordet också. Jag har laptoppen i knät och det känns tungt att ha armen böjd och lätt upplutad nu när jag skriver. Egentligen känns det som jag inte orkar använda armen alls. Fast jag gör det ju ändå. Är ju lite svårt att skriva med vänsterarmen. ;-) Skulle ta sådan hemsk tid då. Så jag får väl dras med detta tills jag är klar ... så får jag vila armen lite senare.
Mitt andra skov började med att jag tappade styrkan i högerarmen. Fast detta beror troligtvis enbart på utmattning. Jag vet ju att alla symtom brukar bli tydligare och mer omfattande när jag blir riktigt trött. Så antagligen är det bara den här långa och jobbiga arbetsveckan som gör sig gällande.
Förhoppningsvis är det endast det att jag behöver ordentlig vila. Det kommer säkert kännas mycket bättre i morgon. Jag hoppas det i alla fall.

Jag slapp i alla fall laga så mycket mat idag. Amanda ville nämligen laga maten. :-) Pannkakor, ville hon göra ... så då fick det bli så. Jag hjälpte väl henne liiite ... men det mesta gjorde hon faktiskt själv, ändå. Hon var riktigt duktig!

Amanda vispar till pannkakssmet.