Kortfattat

Idag blir det ett väldigt kort inlägg. Har inte riktigt ork, eller inspiration, känner jag.
Har varit en rätt hektisk dag ... först en strulig jobb-dag, sen middag (vilket i och för sig blev enkelt, med matrester och frys-pizza) ... sen skjutsade vi Amanda till en kompis, åkte och tvättade bilen och efter det så åkte vi till affären för att handla. Sen var det ju uppackning och upphängning av tvätt, eftersom jag satte på en maskin innan vi åkte och handlade. Så kom jag på att jag behövde sy lite också ... en knapp i Viktors byxor och lite revor i en av mina tröjor. Har skjutit upp det alltför länge. Viktor sa t o m "Ska du ÄNTLIGEN sy i min knapp?"
Så ... det var nog dags.

Så skulle barnen ha mackor, Viktor skulle duscha, jag själv skulle duscha ... och så var jag tvungen att packa lite till Viktor, eftersom han ska åka iväg med sin pappa i natt. De ska till Helsingfors för att hjälpa svärföräldrarna att flytta. Behövde dock inte packa så mycket, eftersom de kommer hem redan på fredag ... men lite måste han ju ha i ombyte.

Så ... imorgon blir det bara jag och Amanda hemma. Eller ... det är ju jobb och dagis på dagen, fast på kvällen kommer vi vara ensamma. Ja ... så är ju katterna hemma också, förstås.

Tänk, vad bortskämd man är

Tänk, vad bortskämd man är, egentligen. Man är ju liksom van vid sådan lyx, som tvättmaskin och diskmaskin ... och att ha rinnande vatten inne i lägenheten. Att kunna duscha när man vill och att kunna tvätta händerna efter att man varit på toaletten. Gud, vad handikappad man blir när man tar bort den lyxen som avlopp inomhus. Visst ... vi har ju haft vatten hela tiden ... men det är rätt bökigt att spola vatten utan att det får komma ner nåt i rören. Man är ju inte alls van vid att ha det så primitivt ... att inte ens kunna diska ... eller att inte ens kunna tvätta händerna. Vårt liv är inte riktigt anpassat för att ha det på det sättet.
Idag har jag känt mig orolig hela dagen ... orolig över ifall rörmokaren inte skulle kunna fixa problemet ... och att vårt avloppslösa liv skulle bli långvarigt. Vad skulle vi göra då? Man kan ju inte laga mat eller baka ... och bara det är ju otroligt jobbigt. Duscha, går ju att lösa på annat sätt ... men man kan ju liksom inte bara knalla hem till någon och börja baka, direkt. Det skulle nog verka lite knasigt? "Jo ... jag var så sugen på en kladdkaka. Skulle jag kunna få låna ditt kök en stund?"
Tror folk skulle bli lite förvånade om man kom hem till dem och ställde en sådan fråga.
Visst går det ju att både laga mat och baka utan ett fungerande avlopp, men ... det går ju inte att diska efter sig och därför så funkar det ju inte.

Hur som helst ... när jag kom hem från jobbet idag, så möttes jag av en glad dotter som ropade från balkongen: "Det funkar igen! Vi kan spola vatten och duscha!"
Då hade rörmokaren precis gett sig av och tydligen hade han lyckats lösa upp den enorma proppen som varit i rören. De hade testat att spola läääänge med vatten ... i alla hål som fanns ... och det hade inte blivit någon översvämning alls! Så det blev jag ju jätte glad för!
Men ... det behöver ju ändå stambytas. Rören är för små och visst kommer det antagligen funka att ha det så här ett tag nu igen ... men inte för all evighet. Så vi får se nu hur fortsättningen blir.
Just nu är jag bara så glad över att vi kan tvätta och diska igen. Helt otroligt att man kan bli så lycklig över sådana faciliteter.
Jag blev så glad så jag firade med att baka en slags kladdkaka.
Denna bakade jag: GI-chokladkaka utan mjöl

Och så här såg den ut på mitt fat:

Går inte vidare bra för oss nu ...

Det senaste dygnet har inte varit nåt vidare för oss ...
Igår kväll kom vår hyresvärd hem (hon bor i lägenheten under oss), efter att ha varit bortrest hela helgen ... och hon möttes av en massa vatten på golvet i sin lägenhet. Vattnet kom ifrån rören. Allt vi spolade ner i våra handfat ... i köket och i badrummet kom ut i hennes rör och kom således ut på hennes golv. Tydligen hade det kommit ner till källaren också. Vi blev ju omedelbart tvungna att sluta spola med vatten. Först trodde vi att toaletterna inte heller skulle gå att använda, men det kom vi underfund med rätt snart att det var okej ... vilket ju var en himla tur, i alla fall. Men ... vi fick ju inte duscha, inte tvätta, inte diska och inte låta något som helst vatten spolas ner i ledningarna.
Idag, var rörmokaren här och konstaterade att rören är helt slut och att det måste göras ett stambyte. Han sa att toaletterna går bra att använda, fast i nuläget får inget annat avlopp användas. SUCK!
Tydligen borde det redan ha gjorts ett stambyte, så nu går det inte att skjuta upp längre. Frågan är inte längre "om" utan "när" det ska göras. Just nu är det rätt akut.
För egen del, så vore det ju bäst om det gjordes under min semester. Tror det är enklast att lösa allt praktiskt om det sker under den tiden. Men det beror ju lite på. Imorgon skulle rörmokaren komma tillbaka och se om det går att reparera provisoriskt ... så att det kan hållas ett tag till ... tills det blir stambyte.
Som det är just nu, så kan vi ju inte ha det särskilt länge ... vi kan ju inte dusha, inte diska, inte tvätta, inte laga mat. Vår hyresvärd äger en lägenhet i ett hus nära oss och i källaren där, så finns det en dusch som vi kan använda. Där finns även en tvättmaskin. Men det är ju bara nödlösningar. Vi var dit och duschade ikväll och om inte rörmokaren kan fixa nåt tillfälligt imorgon, så måste vi gå dit och köra någon tvättmaskin. Fast inte känns det särskilt bra.
Det lär ju dessutom bli rätt dyrt för oss ... om detta blir långvarigt. Vi kan ju inte laga mat, eftersom det inte går att diska, så då kommer ju våra matkostnader öka ... blir ju antingen restaurangbesök eller enkel snabbmat ... mat som man äter kall, eller mikromat. Jag köpte engångstallrikar, engångsbestick och engångsmuggar idag ... och så värmde jag en mikropizza till Viktor efter att han kommit hem från en kompis. Vi andra hade redan ätit. Vi åt på Hesburger när vi var på stan för att köpa nya örhängen till Amanda.
Usch ... nu hoppas jag bara att allt löser sig till det bästa. Känner mig så less på allt det här just nu. Kan ju varken baka eller laga mat för tillfället och det känns verkligen jätte trist. Sen oroar man sig ju en del för alla extrakostnader vi kommer åka på nu ... mat, annat boende och allt möjligt. Jag är ju en sån som oroar mig rätt mycket ... och Amanda är nästan ännu värre än mig, så hon är ju också jätte orolig. Tur att familjens pojkar har en helt annan mentalitet. De oroar sig inte i första taget. "Allt löser sig", tänker de ... och visst ... det gör det nog för det mesta ... fast jag har ändå svårt att se det när problemen hopar sig. Ibland kan jag nog dock tänka att jag ser lite väl mycket problem ... och har svårt att se bortom dem. Därför är det nog tur att jag har några som kan balansera upp det hela lite.

Ja, inte nog med avloppsproblemen heller ... igår kväll, så upptäckte vi ju också att Viktor hade fått en fästing. Den var pytteliten, men fast satt den. Kroppen hade han redan pillat bort, så det var inte det lättaste att få ut det lilla huvudet som satt fast i huden på honom. Men förhoppningsvis lyckades vi få bort allt. Hoppas bara han inte får några efterdyningar. Borrelia, har han ju redan haft ... när han var 4 år ... så det hoppas jag att han slipper en gång till.

Så avslutar jag detta inlägg med en dålig bild på Amandas nya örhängen. Det ska föreställa fjärilar, tror jag.

Åt grillad oxfié igen

Idag blev det grillad oxfilé för tredje dagen i rad. Fast den här gången lagade vi maten själva, här hemma. Jag marinerade köttet och så gjorde jag en Fransk potatissallad och till det hade vi kall vitlöksås, gjord på Grekisk yoghurt och så hade vi Barbecuesås, vitlöksbröd och tomat till.  Riktigt gott, var det ... helt perfekt sommarmat. Lär inte bli den sista gången vi äter den rätten i sommar. Är ju bara sååå gott!

Dagens middag

Idag har jag mest varit inne och tagit det lugnt. Var bara ute en kort stund när Viktor och jag var till affären. Vi hade ju ingen Grekisk yoghurt hemma, vilket jag ju behövde till såsen ... så då blev det till att ta en liten promenad till Mathishallen. Så köpte jag ju vitlöksbröd också, när vi ändå var på affären ... plus lite andra smågrejer som behövdes. Tänk, att man alltid kommer på en massa saker man behöver när man är på affären ... saker man inte ens tänkt på förrän man kommer dit.

Nya fräknar och örhängen

"För jag har nya fräknar och prickigt sommarskinn, så därför vill jag sjunga att sommaren är min"

Den textraden kändes väldigt passande idag, för när jag tittade mig i spegeln i morse, så upptäckte jag att jag fått massor av nya fräknar i helgen ... sommarfräknar, som man får när man är ute i solen. Fräknar, har jag ju året om, men på vintern är de inte så påtagliga. Däremot på sommaren ... när man varit ute i solen ... då blir de allt fler.

Jag är faktiskt glad över mina fräknar. Så har jag väl haft rätt tur också ... att de flesta av fräknarna håller sig till kinderna och över näsan ... precis där det är som finast. När jag var yngre, så fick jag nog även en del i pannan och på hakan och det tyckte jag väl var lite mindre roliga ställen att bli brun-prickig på. Men nu för tiden är de mest koncentrerade till kinderna.

Jag blir faktiskt glad när sommarfräknarna kommer. Det lyser upp, på ett sätt ... och det känns som om det faktiskt är sommar ... precis så som i sången. Fräknarna är ett klart sommartecken och det gör mig lycklig.

Vet inte om det syns så tydligt, men en del av mina nya fräknar syns nog på bilden, i alla fall.

 

Jag tog den i morse.

Igår kväll, så upptäckte jag att Amandas örhängen hade gått sönder ... antagligen när hon hoppade studsmatta igår på Järsö ... och eftersom hon bara har ett par örhängen, så måste vi nu köpa nya. Jag hade ju ändå tänkt köpa nya örhängen till henne i sommar, men hade tänkt vänta tills nästa gång vi åker till Sverige. Jag skulle ju tro att det går att få tag i mycket billigare örhängen där. Men nu måste vi ju köpa ett par här hemma i alla fall ... helst redan på måndag. 

Eftersom jag inte vill riskera att hålen växer igen, så letade jag upp ett par örhängen som hon kan få ha tills hon får nya. Hittade ett par gamla silverörhängen i en låda ... antagligen är det mammas gamla. De var ju dock rätt fula, efter att inte ha använts på ett tag, så jag lade de på aluminiumfolie i en skål tillsammans med salt och vatten ... och då blev de nästan som nya. De är ju dock inte särskilt lämpade för hård lek ... så hon får nog ta det lite lugnt om hon ska ha de på dagis imorgon.

Amanda, med mammas gamla örhängen

Nu ska jag strax gå och marinera oxfilé, för vi tänkte grilla idag. Blir nog en lite lagom lugn och skön söndag.

Blev lite repris idag

Idag blev det nästan en repris på gårdagen. Ingela kom och hämtade oss på eftermiddagen och så åkte vi hem till dem igen ... och återigen blev vi bjudna på middag. Det var lite rester från gårdagen ... och så lite nytt. Idag körde vi dock med alkoholfritt.
Jonna och Thomas kom också dit på middag ... så vi blev ju samma människor även idag. Var jätte trevligt ... och idag höll sig ju molnen borta också. Åt under en helt klarblå himmel. Var riktigt varmt och skönt.
Idag försökte jag dock äta lite mindre än igår. Känner att jag ätit alldeles för mycket den senaste tiden, så jag måste nog börja tänka lite mer på vad jag stoppar i mig ... framförallt av sådana där onyttiga saker ... fett och sött ... och sånt där gottit. Vägde mig ju för några veckor sen och då blev jag så glad över att jag lyckats behålla vikten sedan i våras trots att jag ätit så onyttigt ... och att jag faktiskt vägde ca 5 kg mindre än för ett år sedan ... vilket gör en rätt stor skillnad på "lilla" mig. Men idag vågar jag nog inte riktigt väga mig. Känner mig inte så jätte smal för tillfället. Så därför bör jag nog försöka hålla igen lite ... så att jag inte går upp de där kilona igen ... de, som jag lyckats tappa sedan förra året.

Nu är det bara en ledig dag kvar ... sen blir det jobb igen. Hua! Fyra veckor kvar tills jag går på semester ... och det känns som en heeeel evighet. Nåja ... tiden går nog rätt fort ändå.
Imorgon har vi inga planer för alls. Inte mer än att vi ska grilla här hemma. Så tänkte jag dammsuga också. Borde ha gjort det redan idag, men på förmiddagen orkade jag inte riktigt med det och på eftermiddagen åkte vi ju bort. Så imorgon måste det bli av. Utöver det, så vet jag inte alls.

Nu är det fotboll som gäller för killarna i familjen. Själv, är jag väl inte så superintresserad. Kollar mest med ett halvt öga på TV:n och resten av blicken på datorskärmen. Är ju liiite intressant att se hur det går för länderna, fast det kommer ändå kännas rätt skönt när VM är över.

Vår midsommar

Vi hade en jätte trevlig Midsommarafton igår. Var ute på Järsö hos familjen Högman/Gustafsson ... och även familjen Andersson var där. Tre familjer med två barn i varje familj, så vi var totalt 12 stycken. Barnen är ju precis jämngamla också ... pojkarna är födda -00, -00 och -01 och flickorna är födda -02, -03 och -03 ... och de leker alla så bra tillsammans.
För barnen blev det en del studsmatthoppning, bastu, bad, fotboll, volleyboll och vad annat de sysselsatte sig med.
Sen blev det mat ... sill och potatis med en massa andra tillbehör. En stund senare ... efter en fotbollsmatch mellan barn och föräldrar, så blev det grillad oxfilé och senare på kvällen blev det en massa supergoda efterrätter ... tre olika sorter + glass och jordgubbar. Riktigt mumsigt, var det ... och riktigt mätt, blev man.
Maten var jätte god och även drycken ... tog en snaps till sillen ... och sen blev det vin resten av kvällen ... vitt vin till förrätten och rött vin till oxfilén. Sen blev det ju kaffe till efterrätten.
Var riktigt trevligt, hela tillställningen ... och en midsommarstång fick vi upp också. I vanlig ordning, så var det vi mammor, som fixade till den ... och vi blev nog väldigt nöjda, måste jag säga.
I år blev det faktiskt ganska stor uppslutning när vi skulle dansa runt stången också ... en hel del av pojkarna, fick vi ju med oss i år. Förra året blev det bara vi tjejer som dansade runt stången, men i år var vi många ... så det var ju riktigt roligt.
Sen var ju vädret helt okej också ... kunde väl ha varit lite varmare, förstås, men om man ska jämföra med hur det var förra året, så var det ju otroligt fint väder i år. Det var ju soligt ... även om solen gick i moln från och till ... och jag klarade mig bra med klänning utan att frysa alltför mycket ... även om jag ju fick sätta på mig koftan efter en stund.
Hur som helst, så hade vi en jätte trevlig kväll ... och kom inte hem förrän vid 1 i natt. Barnen var rätt trötta då, så det var bums i säng ... efter att de borstat tänderna. Sen gick de upp strax efter 10 i morse, tror jag.

Lite bilder från dagen:

Ingela, Jonna och jag

Isak, Emil och Viktor

Dans runt midsommarstången

Ålands flagga i midsommarstångens topp

Amanda, Elsa och Alexandra

Idag har det hittills varit en rätt lugn dag ... har tvättat lite, bäddat rent i sängen och suttit vid datorn. Ikväll bär det av till Järsö igen ... för att kolla på fotboll, antar jag ... och för att hämta bilen.

Försvunnen katt

I morse, så upptäckte vi att Sotis (vår ena katt) var borta. Hittade henne ingenstans. Inte var hon i badrummet, inte i vardagsrummet och inte hittade vi henne gömd i nån av barnens garderober. Alla de vanliga gömställena gicks igenom, men utan något resultat.
Våra katter är ju innekatter. De har bara varit ute i koppel några gånger. Skaffade två selen i våras, så att barnen skulle kunna gå ut med dem lite. Vi vill ju inte att de ska springa ute själva, eftersom vi bor inne i stan och dessutom en våning upp utan någon kattingång till lägenheten. Hittills har det funkat jätte bra och katterna har inte visat något direkt sug på att vilja komma ut. De har trivts så bra inne i lägenheten och de gånger barnen varit ute med dem, så har de snart velat in igen ... in i värmen och tryggheten.
Nu har vi ju haft balkongdörren öppen på dagarna (när vi varit hemma) och då har ju katterna gått ut på balkongen ibland ... fast även det har varit tillräckligt för dem. Jag har sett Våfflan uppe på balkongräcket några gånger, men eftersom hon är så feg av sig, så har jag inte känt mig direkt orolig för att hon skulle få för sig att hoppa därifrån. Sotis är ju dock lite mer dumdristig, så om någon skulle sticka, så vore det ju i så fall hon ... och antagligen var det just vad som hände nu.
Hur som helst ... när jag vaknade i morse, så hade maken och Amanda gått omkring och letat efter Sotis i typ en timme redan ... och ingenstans fanns hon. Jag kunde ju inte heller påminna mig om att jag hade sett henne igår kväll innan jag lade mig. När jag funderat lite, så kom jag på att jag inte sett henne när jag gav katterna mat igår kväll heller. Det var bara Våfflan som kom när jag hällt upp maten i skålarna. Annars brukar det ju alltid vara Sotis som är där först, men inte igår. Jag tänkte dock inget mer på det igår. Jag tänkte ju att hon antagligen låg och sov någonstans. Men i morse, så gick det ju upp ett ljus. Antagligen kom hon inte till maten för att hon helt enkelt inte var hemma.
När vi insåg att hon faktiskt inte fanns någonstans i lägenheten, utan att hon måste ha kommit ut, så öppnade vi balkongdörren och började äta frukost.
Sen, när frukosten var avklarad, så tog maken på sig skorna och skulle gå ut för att leta efter henne. Han öppnade dörren till trapphuset och där utanför dörren stod en skakig, liten kattflicka och väntade. Då blev vi väldigt glada, kan jag säga. :-)
Antagligen hade hon legat utanför huset i någon buske och väntat på att ytterdörren skulle öppnas någon gång, så att hon fick komma in. Vår hyresvärd (som bor i lägenheten under oss) hade ju öppnat ytterdörren på morgonen och ställt upp den, så då hade nog Sotis rätt snart rusat in i huset. Hur länge hon väntat utanför vår dörr, det vet vi ju inte. Konstigt bara att hon inte börjat krafsa ... så som hon brukar göra.
Men hon verkade rätt skrämd. Hon har ju aldrig varit ute själv tidigare och det kändes nog som en stor och otrygg värld för henne. Lilla, tuffa Sotis, verkade inte alls särskilt tuff när hon kom hem. Skakis, var hon ... och spänd. Hon ryckte till vid minsta ljud ... inte alls likt henne.
Våfflan, var ju också hemskt glad över att återse sin syster. Hon hade fullt sjå med att lukta överallt på henne och slicka henne ... och så höll hon koll på syrran. När Sotis gick in i badrummet, så satt Våfflan utanför och tittade på henne. Hon var väl orolig över att bli lämnad ensam igen.
Nå ... det var ju väldigt skönt att hon kom hem direkt i alla fall ... så att man kan fara bort i lugn och ro idag ...och slippa oroa sig över en försvunnen katt.
Fast det kan ju kanske bli svårt att ha henne som enbart innekatt nu i fortsättningen.

Nu ska vi iväg till Järsö om en stund, så jag önskar er alla en TREVLIG MIDSOMMAR!

Varmt!

Jösses, vad varmt det har varit idag! Inte för att jag fått tillfälle att njuta av värmen så mycket, eftersom jag varit instängd på banken hela dagen ... dvs jag har varit på jobbet. ;-)
Men det SÅG fint och varmt ut när man tittade ut genom fönstret och såg alla lättklädda människor där nere på gatan. Sen kände jag ju att det var varmt när jag gick hem. Hade aningen för mycket kläder, kände jag ... jeans, T-shirt, långärmad tröja med dragkedja (som förvisso var öppen) och så jackan ... som jag också hade öppen. Det var ju inte så varmt när jag gick hemifrån på morgonen och dessutom är det rätt kyligt på jobbet, så om jag har för lite kläder med mig så riskerar jag att börja frysa.
Hoppas verkligen att värmen håller i sig ... åtminstone under morgondagen, när det är Midsommarafton. Förra året var det ju rätt kallt ... hm ... VÄLDIGT kallt, snarare ... så jag hoppas det blir bättre i år. Jag ska ju ha klänning och vill helst slippa ta på mig byxor ... de första timmarna åtminstone. Fast jag ska ju såklart packa med mig både långbyxor, extratröjor och strumpor ... för även om det är varmt på dagen, så blir det nog lite kyligare sen mot kvällen ... och som jag sagt tidigare, så fryser jag väldigt lätt.

Ikväll, efter middagen, så gjorde jag i ordning Smetanasillen som vi ska ta med till Midsommarfirandet imorgon.

På något sätt, så tycker jag att det luktar så mycket sommar om dill. Trots att man ju faktiskt kan köpa färsk dill året om, så känns det ändå som sommar för mig. Luktade jätte gott!

Den färdiga Smetanasillen, som nu står i kylskåpet.

Imorgon bär det av till Järsö, för att fira Midsommar ... men vi ska inte dit förrän framåt eftermiddagen, så eventuellt hinner jag skriva nånting mer här före det.

Fick besök igen

Känner mig rätt trött idag. Vet inte riktigt varför. Kanske för att jag hade så ont i kroppen igår och i natt, vilket resulterade i rätt dålig sömn? Eller så beror det kanske på att det varit lite varmare idag och att jag var ute en stund på kvällen och fick lite sol?
Fast det var ju himla skönt ute, i alla fall. Hoppas det fortsätter så. Jag vill ju ha varmt till midsommar. Är ju bara två dagar kvar nu ... eller inte ens det, egentligen.
Det känns ju sååå skönt att det är kort vecka den här veckan. Skönt, och välbehövligt efter förra veckans extra långa vecka. Tre härliga dagars ledighet, då man bara kan njuta av den underbara sommaren. Jag älskar vår nordiska sommar ... åtminstone när värmen kommit. Vackert ... det är det ju även om det är kallt och regnigt ... fast jag har ändå svårt att riktigt njuta av sommaren när det är alltför kallt. Jag är ju så hemskt frusen av mig. Fast vackert, är det ju oavsett. Alla blommor, alla buskar som får liv ... och alla fåglar som kvittrar och har sig överallt. Sååå underbart, är det!

Ikväll hade vi besök av Amandas bästa kompis igen ... hennes bror var på träning, och efter det kom han också hit, för han ville se på fotbollsmatchen från vår balkong. Vi bor ju precis vid idrottsarenan med värsta utsikt över hela planen, så det är bra utsikt om man är intresserad av att se på fotboll. Själv är jag väl måttligt intresserad ... men det finns ju andra som tycker sånt är kul.
Amanda och Alexandra, var väl inte heller särskilt sugna på att se på fotboll, så de gjorde annat istället. Bl a så var jag och Ingela till skolgården med flickorna ... och sen, när vi kommit hem, så åt tjejerna lite frukt och så lekte de.

Alexandra och Amanda

Nästa gång vi träffas blir på fredag ... då det är Midsommarafton ... vilket jag ser hemskt mycket fram emot!

Min favoritsång

Det finns en låt, som jag blir alldeles varm när jag hör. Vet inte varför, men jag blev stormförtjust i den första gången jag hörde den på radion. Jag lyssnade mest på äldre musik när jag var yngre ... och även idag, så föredrar jag nog egentligen sådan musik ... och när jag var i 20-års åldern och bodde hemma hos pappa, så lyssnade jag ofta på en musikkanal som hette "Radio Vinyl". De spelade då ett tag musik från -50, -60 och -70talet (senare begränsade de sig till enbart 60-talet, tror jag) och det var då som jag hörde den här låten.
Jag kunde lyssna på den hur många gånger som helst ... och därför så köpte min bror t o m en CD-skiva till mig ... enbart pga den här låten. Det var en skiva med låtar från 1972 ... och visst fanns det fler bra låtar på skivan, men det var enbart pga den här låten som han köpte skivan till mig.
Jag ÄLSKAR verkligen den här sången!

Y-pxgUyC_V4

Lobo, med låten "I'd love you to want me"

Mensvärk ...

... är kanske inget vidare samtalsämne. Men just nu, så gör det så fruktansvärt ont att det är den enda tanke som cirkulerar i min hjärna.
Har från och till haft så hemskt ont i dag att jag knappt vetat var jag ska ta vägen. Smärta i mage, smärta i rygg och smärta, som strålar nerför mina ben. Usch!
Visst brukar jag väl för det mesta få ont vid mens ... det blev värre efter att jag fått mitt andra barn ... men så ont som jag haft idag ... riktigt så illa brukar det nog inte vara. Har ju t o m känt mig gråtfärdig pga smärtan.
Jag har funderat lite på varför man får en sådan smärta i början av mensperioden, och min egen teori är att det är kroppens sätt att bestraffa en ... bestraffa en för att man inte blivit gravid. "Nu ska du minsann få för att du inte skaffar fler barn", "Den här smärtan skulle du slippa om du hade en bebis i magen ... tänk på det!" säger kroppen ... och så får man ont en gång varje månad istället för att man är gravid och sen får genomlida en mega-smärta under förlossningen. Är man gravid, så får man känna den smärtan en gång på ca ett år, men när man inte är gravid, så får man känna den smärtan (om än något lindrigare) varje månad, året om. För egen del, så skulle jag nog hellre ta förlossningssmärtan ... eftersom den är så tillfällig ... och man "glömmer" den rätt snart efteråt. Då skulle man ju slippa både mens och menssmärta under en väldigt lång tid.
Men ... en graviditet resulterar ju också i en bebis ... och det är väl inte riktigt aktuellt. Är nog ingen metod att rekommendera för att få slippa menssmärtan. Då skulle nog världen överbefolkas rätt snabbt ... om alla skulle skaffa barn så där på löpande band.
Det finns ju förstås värkmedicin, som säkert hjälper rätt bra. Har inte testat, dock ... vilket jag kanske borde. Men på något sätt, så har jag liksom aldrig sett mens-smärta som "riktig" värk och det har heller inte blivit av att jag tagit värkmedicin mot det. Jag vet ju att det bara är en tillfällig smärta ... som oftast klingar av på någon dag ... och då har jag väl känt att jag kan härda ut den stunden.
Fast blir det inte bättre snart, så kanske jag ska ta en tablett i alla fall ... för det gör verkligen fruktansvärt ont! Så ont att man blir alldeles matt.

De allra bästa vänner

Ikväll fick vi besök efter middagen ... av Ingela och Alexandra. Alexandra är Amandas bästa kompis och Ingela, är hennes mamma och den person jag lärt känna bäst här på Åland.
Amanda och Alexandra har nog varit bästisar sedan de bara var 2 år gamla. Vi började umgås rätt regelbundet strax efter att Alexandra fyllt 2 år (Amanda var väl nästan 2,5 år då). Flickornas storebröder gick på samma dagis, så därför började vi umgås ... och tjejerna fann varann direkt. De var ju jämngamla och kom så oerhört bra överens. Det blev liksom sällan tjafs eller bråk, utan de lekte så bra ihop. Även pojkarna, våra, kom väldigt bra överens. Pojkarna är ju också jämngamla, bara att de är födda två olika år. Viktor är född 2000 och Emil (Alexandras bror) är född 2001 ... fast det skiljer bara 3 månader emellan dem.
Hur som helst ... i augusti 2006 så började Emil på ett annat dagis ... och där började även Alexandra. Då tänkte vi ju att barnen inte skulle komma att träffas lika ofta längre. Men ... så fick jag ju jobb direkt efter sommaren, och eftersom Viktors dagis enbart var halvtidsdagis, så var vi också tvungna att byta dagis ... och till vår stora glädje, så fanns det precis två platser kvar på samma dagis som Emil och Alexandra börjat på ... på samma avdelning, t o m ... så då kunde ju barnen fortsätta att träffas varje dag.

I år, har flickorna fyllt 7 år ... och är fortfarande allra bästa vänner ... och till hösten ska de börja i samma klass tillsammans. Då börjar de 1:an. Det senaste året så har de inte gått på samma dagis, eftersom Alexandra flyttat ut på landet och bytte dagis, men nu kommer de äntligen komma tillsammans igen ... och kommer få träffas varenda dag igen ... precis som förut. Det ser Amanda jätte mycket fram emot.
De är verkligen sååå bra kompisar. De är nog inte helt lika, egentligen, men de kompletterar varann så oerhört bra och jag tror det är därför som de kommer så bra överens.

Så ... ikväll var alltså bästa kompisen här, så de fick leka lite medan hennes bror var på träning. Först lekte de här hemma en stund ... medan vi vuxna drack kaffe. Sen gick vi iväg till skolgården, så att flickorna fick fortsätta leka där en stund. De tyckte de nog var roligt.

På fredag, kommer de träffas igen, för då är det midsommarafton ... och vi har firat varje midsommarafton sedan 2006 tillsammans med dem ... och så blir det även i år. De bor ju så mysigt ... långt ute på landet ... vid vattnet precis ... och alldeles enskilt. Är riktigt mysig sommarmiljö där ute ... och verkligen ett perfekt ställe att fira Midsommar på.

Avslutar med några bilder från tidigare midsomrar. 

Alexandra och Amanda, 3 år gamla (Midsommarafton 2006)

Alexandra, Emil, Amanda och Viktor (Midsommarafton 2007)

Prinsessbröllop och en effektiv söndag

I morse var jag rätt trött och ville egentligen inte alls gå upp. Det blev ju rätt sent igår, eftersom vi kollade på det där prinsess-bröllopet ... och sändningarna höll ju på till en bit in på natten. Inte för att jag är nån rojalist ... snarare ganska långt därifrån, faktiskt. Tycker det är rätt omodernt med ett kungahus ... särskilt när kungen inte ens har nån makt längre. Dessutom tycker jag det är lite märkligt att födas in i en yrkesroll på det sättet.
Men ... nu är det ju som det är ... och inte är det väl så att jag vill störta kungahuset, direkt. Så anti, är jag inte. Det är väl mer det att jag inte är för kungahuset ... men nu när det är monarki, så får det väl vara det ... och jag kollade, som sagt, på bröllopet. Viftade dock inte med några flaggor eller hade nån speciell festmeny. ;-)
Det var ju vackert och hela storyn är ju verkligen som en riktig saga ... nåt som jag tror de flesta småflickor drömmer om ... fast tvärtom, då (eftersom Daniel aldrig varit någon småflicka). Jag tror de flesta småtjejer drömmer om att få gifta sig med en riktig prins. Det gjorde åtminstone jag själv när jag var liten ... och det gör nog min egen dotter också. Det är ju väldigt fascinerande ... hela det där livet. Men för de flesta så förblir det bara en saga.
Kanske Victorias flickdrömmar var annorlunda än för oss andra? Hon var ju redan en prinsessa ... och det naturliga hade ju kanske varit att hon skulle gift sig med en prins? Men kanske hon istället drömde om att gifta sig med en vanlig kille? Det borde ju kanske ha varit en mer spännande värld för henne ... såsom den kungliga världen känns spännande för oss "vanliga" människor. I så fall så slog ju hennes flickdröm in ... och även den vanliga killen ... han fick sig ju en riktig prinsessa. En riktigt fairytale.
Hm ... nu hade jag ju egentligen inte alls tänkt prata om bröllopet. Fast ... man har ju liksom inte kunnat undgå hela spektaklet. Efter att jag sett på TV-sändningarna till sent inpå natten, så t o m drömde jag om det där bröllopet sen under natten. Så ... visst har det väl påverkat mig på ett sätt ... undermedvetet, om inte annat.
Men nu är det över i alla fall ... och sen kommer väl nästa spektakel när de får barn ... för det lär ju bara vara en tidsfråga nu.

Hur som helst ...

Idag har ändå varit en väldigt effektiv dag. Jag hjälpte barnen att städa i sitt rum. Jag brukar faktiskt inte hjälpa dem annars, men nu kände jag att det verkligen behövde redas upp ordentligt. Amanda hade ju bara slängt grejer på hög, så då behövde hon lite hjälp för att ordna upp i stöket. Visst gnällde hon en del, för det var ju sååå jobbigt att städa. Men efter en stund, så slutade hon faktiskt gnälla och började ta egna initiativ till vad som skulle göras och hon verkade förstå precis. Och när vi slutligen var klara, så var Amanda så fruktansvärt glad och när hon lade sig ikväll, så sa hon att hon ALLTID ville ha det så fint. Så från och med nu så skulle hon plocka undan efter sig med en gång. Ja, ja ... vi får väl se hur det blir med det. Men för tillfället så är jag nöjd med resultatet i alla fall.

Innan lunchen idag ... och före vi började städa ... så läste Amanda en bok för Våfflan (vår ena katt). Tyckte det såg så gulligt ut, så jag var ju tvungen att ta kort.

Det här var, som sagt, innan vi städade, så sängen ser ju hemskt stökig ut. Därför var jag ju tvungen att ta bild på hur sängen såg ut efteråt också. ;-)

Amandas säng

Efter att vi städat färdigt, så satte jag på en tvättmaskin och sen började jag och Amanda göra köttbullar. Vi köpte ju en massa köttfärs igår, så vi tänkte att vi skulle göra en massa köttbullar att fylla frysen med. Är ju enkelt att kunna ta fram då på vardagarna, när man snabbt vill ha mat efter jobbet. 

En del åt vi till dagens middag också ... tillsammans med färskpotatis och sås gjord på vårlök. Var riktigt gott!

Det var en lite lagom söndag, tycker jag ... då man faktiskt fick lite gjort ... och jag är så stolt över barnen ... att de var så duktiga med städningen. Viktor dammtorkade ju faktiskt nästan överallt i lägenheten också, så han var duktig, han också.

Så tog jag ju ett kort på katterna också. Jag kom in i sovrummet och hittade de i sängen i den här ställningen:

Tyckte det såg så gulligt ut.

Mina tankar om bloggens innehåll

När jag bestämde mig för att börja blogga, så hade jag väl egentligen inte helt klart för mig vad jag skulle skriva om. Men en sak visste jag ... och det var att jag inte skulle ha en inrutad blogg. Alltså ... jag ville inte ha en mamma-blogg ... det finns många sådana, med titlar som "En mammas liv", "En mammas tankar", "Mamma till två filurer" och allt vad bloggarna heter. Jag visste också att jag inte ville ha en MS-blogg. Det finns sådana också. En sådan har jag dessutom redan haft, på sätt och vis. Jag hade en blogg på Familjeliv, som jag började skriva i samband med att jag blev sjuk. Men eftersom det kändes som om jag var tvungen att varje gång uppdatera mitt hälsotillstånd, så blev det att man inte kände någon lust att skriva alls tillslut. Särskilt om inget var förändrat. Folk som läste, förväntade sig nog att jag skulle skriva om sjukdomen, så då var det liksom svårt att göra inlägg som gled över till helt andra saker. Det blev liksom inte intressant, kändes det som. Därför gick det snart allt längre tid emellan inläggen.
Inte ville jag ha en mat-blogg heller. Visst lagar jag en del mat och bakar gör jag en hel del ... men jag orkar inte hålla på med att skriva av recept och ta kort på allt osv. Det har jag varken ork eller tålamod till.
Nej ... då ville jag hellre ha en mer allmän blogg, som utgår ifrån mig själv.
Visst är jag mamma, visst är jag MS-sjuk, visst är jag hustru, visst är jag "hemma-kock" och "hemma-bagare". Men ... jag är ju så mycket mer än allt det där. Jag är inte bara mamma. Jag är inte bara MS-patient och inte bara maka ... inte bara kattägare heller, för den delen. Jag är så mycket mer. Jag är allt det där ... allt det där ihop ... men jag är också så hemskt mycket mer.
Jag ville därför inte att bloggen skulle heta något som berörde någon av nämnda nischer ... utan att det skulle framgå tydligt att detta utgår ifrån mig och ingen annan. Det var nog den enda tanke jag hade när jag nu bestämde mig för att starta den här bloggen. Så är jag fri att skriva precis vad jag vill.

Vår lördag

Idag känner jag mig mycket bättre. Känner mig åtminstone inte lika svag som igår, även om styrkan inte helt är som den borde. Fast igår kväll var det riktigt illa och så känns det inte alls idag, tack och lov.
Jag trodde väl att lite vila skulle hjälpa också. Gick och lade mig ovanligt tidigt igår ... för att vara en fredag kväll. Jag gick och lade mig före klockan 24 och det är inte vanligt nu för tiden ... inte när jag är ledig dagen efter.
Sen gick jag upp strax efter 9 i morse, så jag fick nog tillräckligt med sömn i natt. Skönt! Och ännu skönare är det att det är ytterligare en dag kvar tills det är jobb igen, så jag får sova hur länge jag vill imorgon också.
Mitt största fysiska besvär idag, har väl varit krampen i vänsterlåret. Jag tog ju min medicin igår ... tar injektion i låret en gång i veckan ... och nålen träffade nog lite tokigt den här gången, för det sved till enormt och sen fick jag som krampkänning, vilket har suttit i under hela dagen idag. Men ... det är inte så illa att det berört mig nåt nämnvärt. Har bara känt av det ... inget mer med det.


Idag har varit en rätt lugn lördag ... med lite småaktiviteter. Först åt vi ju frukost ... som vi ju gör alla dagar. Sen var vi och handlade. Efter att vi kommit hem, så började jag laga lunch ... tomatsoppa, blev det.
Sen, när lunchen var avklarad, så gick jag med barnen till tivolit som är här på besök. Vi hade dock innan bestämt att de inte skulle få åka någonting ... dels för att priserna är så höga, men också för att vi inte riktigt litar på säkerheten på dessa kringresande tivolin. Vi har ju lovat de att de ska få gå på nåt "riktigt" tivoli senare i sommar ... och ska då få åka karuseller. Nu gick vi mest dit för att titta ... och för att köpa sockervadd.
Så köpte vi några lotter också ... och hade ju tänkt vinna en jätte stor chokladkaka. Men ... det gick ju tyvärr inget vidare. Vann ingenting alls. :-( Nåja ... vi fick ju sockervadden åtminstone ... hm ... eller den betalade jag ju för ... men barnen fick ju sockervadden, eftersom jag betalade den åt dem.

Amanda äter sockervadd

Viktor och Amanda, med sockervadden i högsta hugg

När vi kom hem från tivolit, så var vi bara in en kort sväng för att hämta pingisracken och bollarna och sen gick vi till skolgården nära oss för att spela pingis. Jag hade ju tänkt spela med Viktor redan förra helgen, men då blåste det ju så dant. Men idag var det betydligt lugnare, så då passade vi på. 

Jag kan väl inte säga att det gick så där super bra, direkt. Jo ... för Viktor gick det ju bra, men inte för mig. Vi spelade en match ... och det gick jätte bra för mig först. Jag vann ju första set. Men sen gick det bara utför. Andra set förlorade jag rätt brutalt, fast sen blev tredje set lite jämnare och jag lyckades nästan vinna. Men så tog han gick mig ändå på de sista bollarna och ställningen blev 2-1 i set till Viktor. 

Men ... till mitt försvar, så kan jag ju säga att jag faktiskt inte har spelat pingis sedan jag var liten ... vilket är en himla massa år sedan ... och jag var ju inte ens särskilt bra då heller. Så egentligen kanske det inte var så otroligt konstigt att jag blev slagen. 

Viktor spelar pingis

Sen, efter att vi kommit hem från pingisen, så började Amanda och jag baka. Vi bakade en rabarberkaka med kinuskisås. Såg receptet i en tidning för några dagar sen, så då tänkte jag att vi kunde testa, eftersom Amanda är helt tokig i kinuski.

Så här såg kakan ut när den var klar:

Den blev faktiskt väldigt god också ... åtminstone tyckte jag och Amanda det.

Svag

Vissa dagar känns det bara som om jag skulle vilja slänga mig ner och gråta. Inte av ilska ... även om det finns sådana dagar också ... utan av utmattning. Vissa dagar känns det bara som om man skulle vilja skrika rakt ut: "Jag ORKAR inte mer!" "Jag vill inte göra mer nu! Jag vill bara sitta och göra absolut INGENTING!"
En sådan dag hade jag idag. Eller ... egentligen började den känslan komma först på eftermiddagen. Jag kände mig så oerhört slut i kroppen. Svag, som bara den. Särskilt högerarmen var svag. Det kändes som om styrkan bara runnit ur mig. Mot slutet av dagen, så orkade jag knappt lyfta armen alls. Den ville liksom inte vara med. Dessutom var benen så fruktansvärt stela också, så allt kändes bara BLÄ!
Jag tänkte ju hela tiden att det var så skönt att det var fredag åtminstone. Var bara tvungen att härda ut de sista timmarna på jobbet. Sen kunde jag gå hem och vila. Vila, vila, vila! Gud, vad jag längtade efter att få vila.
Kände av krypningar i nästan hela kroppen och så den där extrema svagheten i högersidan.
Jag fattar inte hur 45 minuter extra jobb per dag kan göra mig så sjukt mycket tröttare än vanligt. Den här veckan har känts så oerhört lång.
Det känns ju sååå skönt att arbetsveckan äntligen är över ... och nästa vecka slipper jag övertiden! Förhoppningsvis behöver jag inte jobba över på länge nu, tack och lov.
Jag antar att denna svaghet beror på min MS. Tror inte det är riktigt normalt att tappa styrkan i armen så här totalt. Det känns ju jobbigt att skriva på tangentbordet också. Jag har laptoppen i knät och det känns tungt att ha armen böjd och lätt upplutad nu när jag skriver. Egentligen känns det som jag inte orkar använda armen alls. Fast jag gör det ju ändå. Är ju lite svårt att skriva med vänsterarmen. ;-) Skulle ta sådan hemsk tid då. Så jag får väl dras med detta tills jag är klar ... så får jag vila armen lite senare.
Mitt andra skov började med att jag tappade styrkan i högerarmen. Fast detta beror troligtvis enbart på utmattning. Jag vet ju att alla symtom brukar bli tydligare och mer omfattande när jag blir riktigt trött. Så antagligen är det bara den här långa och jobbiga arbetsveckan som gör sig gällande.
Förhoppningsvis är det endast det att jag behöver ordentlig vila. Det kommer säkert kännas mycket bättre i morgon. Jag hoppas det i alla fall.

Jag slapp i alla fall laga så mycket mat idag. Amanda ville nämligen laga maten. :-) Pannkakor, ville hon göra ... så då fick det bli så. Jag hjälpte väl henne liiite ... men det mesta gjorde hon faktiskt själv, ändå. Hon var riktigt duktig!

Amanda vispar till pannkakssmet.

Gårdagens middag

Hade tänkt lägga in den här bilden igår, egentligen ... men då fick jag ju fullt upp med att fixa till bloggen och sen orkade jag inte ens ladda in bilden på datorn ... så då blev det inget.

Var ju inget märkvärdigt som vi åt, egentligen ... bara lite snabblagad vardagsmat. Men eftersom jag ändå tog kort på tallriken, så tänkte jag att jag lika gärna kunde lägga in den.

Kokade spaghetti och så stekte jag baconbitar. Hade i matlagningsgrädde i stekpannan och så svartpeppar, majskorn och parmesanost. Sen, när spaghettin var klar och vattnet avhällt, så blandade jag alltsammans och hade i lite salt. Superenkel "snabbmat".

Jag är ett geni!

Nja ... kanske inte riktigt. ;-) Men just nu känner jag mig jätte duktig, för jag lyckades lösa ett problem genom att googla mig till hur man ska ändra i html-koden ... och framför allt så lyckades jag ju förstå VAD och HUR man ska ändra. Jag kan ju ingen html alls, utan klistrar ju bara in färdiga koder. Så jag tycker att jag var jätte duktig som kunde klura ut hur jag skulle göra.
Jag ville ju ta bort ramen från bilderna jag lägger in här ... och i vissa teman så går det inte att göra det enkelt. Men så tänkte jag att ramarna ju borde stå någonstans i html-koden och då borde det ju även gå att få bort dem. Så då googlade jag lite och hittade en sida där det stod precis vad jag ville veta ... så då läste jag på sidan och testade sen att göra vad som stod.
Nu stod det ju inte exakt likadant i min kod, men jag fattade ändå att det borde vara samma ... så jag tog bort en del och ersatte det med annan text. Sen sparade jag och kollade om det verkligen hade funkat.
Och till min stora förvåning ... och enorma glädje ... så hade jag löst problemet! Det kommer jag ju ha stor nytta av i framtiden, eftersom jag har flera andra mallar där jag haft samma problem.
Så nu blev jag lite glad i alla fall.

Det gick inte att kommentera

Tydligen så gick det inte att kommentera här med den senaste layouten jag hade, men tack vare en snäll kompis som mailade mig, så fick jag veta att det inte funkade! Tack, annmi!
Synd, eftersom jag var som himla nöjd med den layouten. Men ... eftersom jag ju vill det ska funka att kommentera, så får jag åter igen fundera på teman. Så nu har jag ju kvällen räddad igen ... ;-)

Tatuerade Amandas arm

Igår ritade jag på Amandas arm med tatueringspennor. Hon ville att jag skulle göra precis som på bilden ... och det blev väl ... hm ... sådär.
Jag är mycket bättre på att "rita" i photoshop än vad jag är på att rita för hand.
Men, men ...

Jag tog en bild på armen, i alla fall ... fast den blev rätt suddig, så jag fick ändå fixa till den en del i photoshop för att den ska se något så när ut.