Min nya hårfärg

Nu har jag (eller rättare sagt min man) tagit lite nya bilder på mig ... efter att jag färgat håret, så nu kan jag lägga in några bilden med den nya färgen.

Jag gjorde en före/efter bild också. Före-bilden togs i November 2006, så kanske att färgen har ändrats lite sen dess? Fast inte SÅ mycket, tror jag.
Det var dock svårt att få till en exakt korrekt färg på bilderna. Man ser inte riktigt hur pass röd den nya nyansen är. Men ganska bra stämmer det ändå.

Nu blir det ny färg

Just nu så är jag inte särskilt vacker. Sitter med en plastpåse över håret och har endast handduk på mig ... dvs ingen vidare snygg syn.
Jag håller nämligen på med att tona mitt hår ... för första gången på ca 9 år. Började ju bli gråhårig nu plötsligt (eller vithårig, rättare sagt) så nu blev det till att göra nåt åt problemet. Vill inte vara gråhårig än. Tycker jag är alldeles för ung för det. Kanske att jag tänker om sen en dag, men inte just nu.
Så ... nu kommer jag från och med nu att ha en annan hårfärg ett tag fram över. Tror väl inte att det blir en extremt stor skillnad. Valde ju en färg jag haft tidigare, som jag vet att jag trivs i och passar i ... och som inte ligger så jätte långt ifrån min naturliga hårfärg. Men ... det var ju ett tag sedan jag hade den här färgen, så det blir ju lite spännande att se hur det blir.
Lägger väl in bild här senare ... eller i morgon, kanske?
Nu ska jag gå och skölja ur mitt hår.

Äntligen hemma!

Nu har vi kommit hem från resan! Vi kom egentligen hem redan sent i förrgår kväll, men jag orkade inte blogga nåt igår och idag har jag knappt haft på datorn alls. Kom lite av mig i datoranvändandet nu, när jag var på resa. Är inte alls lika sugen på att sitta här längre. Det kan ju i och för sig också bero på att det är så varmt? Fast ... jag skulle gissa att datorsuget snart kommer tillbaka.

Jag tänkte ju att jag skulle skriva lite om våran resa, men känner inte för att gå in på den alltför mycket just nu. Dessutom vill jag gärna visa lite bilder också och de måste redigeras lite först.
Men jag kan ändå skriva lite övergripande ...
Det var en väldigt aktiv och händelserik resa ... många tivolin och nöjesparker ... en helt perfekt barnsemester! Faktiskt, så hade nog vi vuxna också rätt roligt, måste jag säga. ;-)
Det var ju hemskt kul att se Köpenhamn också. Jag och barnen hade ju aldrig varit i Danmark tidigare, så det var jätte roligt. Sen var det ju kul att se en sådan anrik nöjespark som Tivoli ... bara det, var ju riktigt häftigt.

Den 11:e Augusti, så firade jag och maken våran 9-åriga bröllopsdag. Den dagen spenderade vi på Legoland, i Billund. En riktigt rolig bröllopsdag, blev det. Innan vi gick iväg till parken på morgonen, så fick vi en teckning av Amanda ... eller det var nog mer som ett kort. Där hade hon ritat två människor som pussades och så hade hon skrivit "Grattis på bröllopsdagen ö Amanda" (här på Åland, så skriver man ofta ö istället för önskar när man skriver kort). Jätte gulligt, var det. :-) Hon ÄR en sådan person ... gillar att ge bort kort och presenter och är väldigt omtänksam.
Hur som helst ... Legoland var superkul, och vi skulle definitivt vilja åka dit igen och då gärna vara lite längre tid där. Det kändes som om en dag där inte var riktigt tillräckligt. Två dagar skulle nog behövas. Det fanns ju så mycket att göra och så mycket att se.

Efter en dag på Legoland, så åkte vi vidare mot Sverige för att sova sista natten före hemresan på ett hotell i Helsingborg. Vi kom dit rätt sent, så det blev bums i säng för barnen efter att vi checkat in och burit in allt.
Barnen somnade rätt snart, men tyvärr blev vi tvungna att väcka dem en stund senare. Jag hade precis borstat tänderna, tagit på pyjamasen och lagt mig i sängen när brandlarmet började tjuta. Ett ill-vrål hördes det. Maken var ut och kollade i korridoren och insåg att hotellet skulle utrymmas ... så det var bara till att knalla upp ur sängen, väcka barnen, ta på mig en kofta och ta på barnen tröjor ... och bege oss ut till framsidan av hotellet tillsammans med alla andra hotellgäster. Det var ju måttligt kul att stå där ute i pyjamasen, men man var ju tvungen.
Precis när vi kommit ut, så kom brandbilen till entrén. Brandmännen gick in för att kolla upp problemet. En stund senare kunde de konstatera att det var ett falsklarm. Det var nån idiot som hade struntat i rök-förbudet och rökt inne på sitt rum. Så när detta var konstaterat kunde vi alla gå tillbaka till våra rum igen.
Amanda blev ganska rädd av situationen, så hon hade inte helt lätt för att somna om ... inte förrän hennes pappa lugnat ner henne. Sen somnade hon ... fast barnen fick alldeles för lite sömn den där sista natten.

Sen blev det dags för den långa bilresan mot Kapellskär. Vi åkte i god tid, eftersom vi ville hinna handla på hemvägen ... i Stockholmstrakten. Vi hade räknat ut det så bra och om vi räknat bort mat- och kaffepauser, så borde vi ha haft ca 2 timmar på oss att handla. Men ... så blev det ju inte riktigt. Det var ju nätt och jämnt att vi hann med färjan ens. Allt pga en bilolycka på E4:an ... vid Tumba. 6 bilar hade varit inblandade och vi fick sitta i bilkö i några timmar ... inte roligt alls! Vi insåg rätt snart att vi skulle få avstå alla inköp vi tänkt göra ... och att vi var tvungna att ta oss till båten så snart proppen släppt. Då hann vi ... men det var verkligen i sista minuten, typ. Suck!
Får se om vi kan komma över och handla nåt inom en snart framtid. Får ju åka till Sverige enkom för att handla i så fall. Men nu blir det ju rätt mycket ... första föräldramötet med Amandas fröken på tisdag och sen skolstart på torsdag ... och så tänkte vi besöka Amandas fritids någon dag också. Nåja ...

Igår hämtade vi katterna från katthotellet också och de blev RIKTIGT glada att återse oss. De låg och tryckte när vi kom (Våfflan låg under sängen och Sotis låg bakom en kudde och gömde sig), men när de hörde oss, så kom de fram direkt. De hade visst haft det lite jobbigt ... särskilt de första dagarna ... men sen, när de blivit flyttade till sovrummet (istället för allrummet) så hade det visst funkat lite bättre. Fast glada hade de nog inte varit. Konstigt nog, så var det Sotis som hade varit mest avvaktande. Hon, som annars är den som är mest social av katterna ... när de är hemma. Hon älskar att kela och är väldigt framåt, men på katthotellet hade hon inte alls visat några sådana sidor. Så nu är hon så nöjd och glad över att vara hemma igen. Båda katterna är så, så nöjda nu!

Det var ett litet sammandrag om den senare delen av vår resa ... trots att det blev långt ...
Tror inte jag ska skriva så mycket mer om det nu, men jag lägger in lite bilder sen när jag fått in de till rätt ställe och har redigerat dem.

En kort redovisning så här långt

Jag tänkte bara göra ett kort inlägg idag. Har ju inte fått tillfälle att blogga nåt än på resan och tror inte jag kommer få så många fler tillfällen senare heller ... inte förrän vi kommer hem. Men jag tänkte åtminstone skriva en snabbis.

Vi har ju varit i Helsingfors sedan i tisdags kväll. Sen har Viktor deltagit i Helsinki judo camp onsdag till fredag ... och han har fått en hemsk träningsvärk under dessa dagar. Det har varit hårdare träning än vad han någonsin innan varit med om, fast han har nog samtidigt tyckt att det har varit roligt och har lärt sig en hel del ... även om han inte förstår så mycket av språket, då allt går på Finska (men maken har varit med och översatt).
I torsdags kväll, så var vi till Borgbacken ... ett tivoli i Helsingfors ... är typ som Gröna Lund, fast på Borgbacken är inträdet gratis, vilket är himla bra om man ändå inte tänkt åka nästan någonting.
Barnen fick för första gången i livet varsitt åkband, så de tyckte verkligen det var superkul. De åkte massor och var sååå glada. Fast jag berättar nog mer om det sen efter att vi kommit hem från semestern.

Igår var jag, Amanda och min svärmor på stan ett tag. Vi handlade på torget och sen åkte vi vidare till ett köpcentrum, där jag köpte en ryggsäck till Amanda, gympapåsar till båda barnen, hårsnoddar och hårspännen till mig och så hittade jag hårtoning till rejält nedsatt pris ... så jag köpte två förpackningar på en gång. Exakt samma toning som jag kollat på hemma köpte jag nu för 3,20 Euro mindre per förpackning, vilket innebar att jag sparade 6,40 Euro när jag nu köpte två stycken. Så det var jag ju himla glad för.

Ikväll ska vi iväg och kolla på Viktor när han har träningsmatch i judo. Den blev extrainsatt och var frivillig, så det ska bli himla kul att se.
Sen är det sista dagen vi är i Helsingfors i morgon. Då ska vi gå på Högholmen (en djurpark) på förmiddagen. Där har aldrig Amanda varit, så det blir nog kul för henne ... och oss andra med, för den delen.
Sen tar vi båten mot Sverige på kvällen. Därefter går färden vidare mot Danmark.

Får se när jag skriver här nästa gång. Vill ju liksom inte sitta vid datorn så mycket nu när jag är på resa, heller.
Hittills har det i alla fall varit jätte bra!

En bild säger mer än tusen ord

Som jag sagt tidigare, så håller jag på att redigera bilder till ett projekt ... och idag, när jag fortsatte mitt "jobb" och gick igenom ytterligare mappar, så hajade jag till vid en bild som jag var med på. Det var julafton och av bilden att döma, så verkar vi se på TV ... antagligen på Kalle Anka & hans vänner önskar God Jul. Det är min svärmor, Viktor, Amanda och jag som syns på bilden och man kan ju tänka att vi kanske är inne i programmet. Men ... av min blick att döma, så kan man se att jag verkar vara någon helt annanstans. Jag ser inte glad ut ... ser ut som om jag tänker på något helt annat ... nåt som gör mig ledsen. Det är jul och då borde man ju vara glad ... men jag ser mer deppig ut ... och långt ifrån glad. Jag är mörk under ögonen och ser väldigt trött ut.

Jag blev ju lite fundersam när jag såg bilden, så jag var tvungen att kolla upp när den togs ... och när jag såg årtalet, så blev allt så mycket klarare. Bilden togs julen 2007 ... bara ca en vecka efter att jag gjort min första magnetröntgen och fått höra att jag antagligen hade MS. När bilden togs, så var jag fortfarande inne i skovet ... även om det var på väg bort. Jag var ännu svag och hade lätt domnad kvar. Några dagar tidigare så hade jag klarat av att baka några kakor till jul, men det hade fått bli väldigt sparsamt pga sjukdomen. Jag hade ju planerat att baka så mycket och göra så mycket den julen, men så blev det ju inte riktigt. Jag blev ju sjuk i början av december och klarade inte av att göra någonting alls ... inte förrän då några dagar för julafton ... då domningarna äntligen släppt så pass mycket att jag klarade av att baka några kakor.
Jag har ju hela tiden sagt ... och trott ... att jag tog min sjukdom så bra. Det var som det var och inget mer med det. Jag var glad att en läkare sagt att jag faktiskt var sjuk ... att jag inte alls inbillade mig ... och om det var som han trodde, så kunde ändå framtiden se hyfsat bra ut. Idag finns ju bromsmediciner och man behöver inte bli ett kolli i rullstol bara för att man har MS. Jag trodde att jag tog allt så bra och att jag var precis som vanligt en vecka senare. Men ... när jag ser på den här bilden, så ser det inte alls ut som om allt är som vanligt. Jag ser avsevärt nedstämd ut och man säger ju att en bild säger mer än tusen ord. Den här bilden sa åtminstone mycket till MIG. Jag förstod nu att allt inte alls känts så bra som jag trodde att det gjort. Att se mig på den bilden och att se mig idag ... det är verkligen en avsevärd skillnad. Dyster, ser jag ut på den bilden. Nedstämd och dyster.
Så antagligen tog allt på mig mycket hårdare än vad jag trodde. Jag levde ju då fortfarande i ovisshet. Jag hade ju då ännu ingen färdig diagnos ... bara ett "kanske" ... och antagligen var det den där ovissheten som också kändes väldigt jobbigt.
Nu, när jag tänker efter, så minns jag ju att den första tiden på jobbet ... efter min sjukskrivning ... var oerhört jobbig. Jag kände mig då ofta väldigt ledsen och nedstämd. Försökte hålla skenet uppe, men antagligen funkade det inte så som jag trodde. I början så frågade ju folk hur det var, så antagligen syntes min nedstämdhet även när jag jobbade ... och när jag ser den här julbilden, så kan jag verkligen förstå.
Jag trodde att jag såg glad ut trots att ögonen lyste av sorgsenhet. Men idag får jag sällan frågor om hur jag mår, så jag antar att ögonen idag mer lyser av glädje.

Har packning på hjärnan

I morgon bär det av på resa, så i kväll har jag hållit på att packa för fullt. Insåg då att barnen måste ha vuxit väldigt mycket, för det är inte det allra lättaste att få plats med alla deras kläder i en och samma bag. Förut kunde ju lätt dela på en väska, men nu blev det RIKTIGT trångt. I och för sig så ska vi ju vara borta i hela 10 dagar också, så då borde det ju bli lite mer packning än när man åker bort över en helg. Dessutom packar jag nog ALLDELES för mycket. Men jag har ju så svårt att utelämna saker. Tänk om jag packar ner för lite? Eller tänk om jag packar ner fel saker? Tänk om det blir kallt och jag har packat ner för få varma tröjor och för få långbyxor? Tänk om det blir varmt alla dagar och jag har packat ner för få T-shirtar och inte tillräckligt med shorts/kjolar? Tänk om det blir regn de dagar vi har planerade aktiviteter och jag inte har packat ner några regntåliga kläder?
Ja, det är sådana saker jag funderar på ... och då blir ju packningen därefter ... dvs enorm!
Min egen väska, fick jag heller knappt igen. Den blev alldeles proppad ... och då packade jag bara mina allra bästa kläder ... som både är snygga och bekväma. Fast en tröja var jag tvungen att plocka ur eftersom den inte fick plats. Men, men ... jag hoppas det inte blir alltför kallt, så jag slipper ångra att jag tog bort den.
Sen är det ju en massa andra grejer som ska med också ... kamera, videokamera, skor till alla, yatzy, kortlek, solkräm, pengar, biljetten till legoland och annat. I morgon måste jag packa ner mitt smink också ... och tandborstarna ... och kuddar till barnen. Ja ... så måste vi ha med den uppblåsbara sängen också ... som maken ska sova på hos svärföräldrarna.
Är massor av saker man måste komma ihåg när man ska resa bort. Puh ... blir alldeles trött och virrig av att hålla allt i huvudet. När vi åker utomlands, så brukar jag oftast skriva upp en lista före som jag bockar av efterhand ... men nu ska vi ju "bara" till svärföräldrarna och sen vidare till Sverige och Danmark ... så det känns inte lika farligt om man skulle glömma nåt. Kläderna kan vi få tvättade i Helsingfors och annat kan man ju köpa i värsta fall ... så det är nog inte hela världen. Fast ... jag ska försöka att inte glömma nåt. Vi har ju hela förmiddagen i morgon också på oss att packa och kolla att vi har med oss allt, så det ska nog gå bra.

Vi åker först på eftermiddagen i morgon ... då tar vi färjan till Åbo ... och därefter bilar vi ner till Helsingfors, där svärföräldrarna numera bor.
På förmiddagen ska vi först lämna katterna till katthotellet. Det känns lite jobbigt, faktiskt ... att lämna bort dem. De kanske kommer tro att vi överger dem. :-( Känner mig lite oroligt över det, faktiskt. Vad ska de tänka när vi bara lämnar dem och sen sticker därifrån? Stackars kissar! Är väl mest orolig över Våfflan, som haft det väldigt svårt att anpassa sig. Det är egentligen först nu som hon börjat slappna av i vår närhet ... efter att hon bott hos oss ett halvår. Så det känns lite elakt att lämna bort henne nu ... nu när det funkar så bra. Men jag hoppas allt kommer gå jätte bra ... och jag ska försöka att inte oroa mig så mycket.

Vi tar med oss datorn på resan, men jag lär ju ändå inte få alltför mycket datortid, så jag vet inte om jag kommer kunna blogga någonting alls under veckan. Men jag ska försöka att uppdatera lite om jag får tillfälle.

Jag kan trolla

Har man photoshop och kan redigera bilder, så är det nästan som att trolla. På ett enkelt sätt kan man förvandla gamla tråkiga, matta bilder till något mycket mer levande.
Jag har ju scannat in en massa gamla bilder från när Viktor var liten och de flesta ser alldeles otydliga ut efter att de kommit in på datorn. Vissa är ju så dåliga att de inte ens går att fixa till bra med hjälp av photoshop, men andra bilder ... andra bilder funkar photoshop jätte bra för. Jag vill ju inte leka med bilderna på det sätt jag annars brukar göra ... dvs ... jag vill inte släta ut allt eller göra bilderna till målningar. Nej ... jag vill bara att bilderna ska se helt naturliga ut ... som om man inte redigerat dem över huvud taget. Man ska kunna tro att bilden såg ut så från början, men när man ser före-bilden, så märker man den oerhörda skillnaden.
På några bilder syns denna skillnad mer tydligt än på andra. Det såg lite ut som om jag hade dragit bort en hinna på originalbilden och då fått ett vackrare slutresultat. Var så fascinerad av detta, så jag gjorde tre exempelbilder där man tydligt kan se skillnaden. De två första bilderna är tagna på hösten 2002 ... när Viktor var ca 2,5 år och den tredje är tagen hösten 2003.

 Har egentligen inte gjort mycket alls på dessa bilder ... men jag vill ju, som sagt, inte att de ska se redigerade ut heller. Vill bara att det ska se helt naturligt ut ... och då tycker jag det räcker så här.
När jag höll på med dessa gamla bilder och när jag såg resultatet ... och skiftade mellan före/efter i photoshop, så kände jag mig nästan som en trollkarl, faktiskt. Det blev ju sååå mycket bättre.

Lugn dag och filmkväll

Idag har det varit rätt lugnt. Sov väldigt länge i morse ... nästan till 10. Viktor gick upp först, hörde jag, men han sa ingenting. Han satte sig bara i soffan och läste Kalle Anka pocket ... utan att störa någon. Strax före 10 kom Amanda upp. Jag låg då och halvdåsade i sängen. Var ju vaken, men hade ingen lust att gå upp. Kände mig bara så hemskt seg i kroppen. Fast längre än 10 ville jag inte sova, så då gick även jag upp och när jag varit på toa och kom tillbaka till sovrummet för att klä på mig, så vaknade även maken.
Så blev det frukost och därefter blev det en väldigt lugn dag ...
På förmiddagen redigerade jag lite gamla bilder och på eftermiddagen var vi till Kantarellen och handlade mat. Före affären var vi också förbi videobutiken och hyrde några filmer, så efter middagen så blev det film för hela slanten. Till filmerna blev det ostbågar ... en ny sort, som jag hittat ... pepper&cheese, hette de visst ... och goda, var dem.
Nu har vi sett de barntillåtna filmerna. Eller ... "Alice i Underlandet" var visserligen från 11 år, men vi lät barnen se den ändå och Amanda fick blunda under vissa delar av filmen ... så det funkade bra.
Jag tyckte den filmen var väldigt bra ... och spännande. Tycker Johnny Depp spelar så otroligt bra. Han är riktigt duktig i sådana roller.
Nu ska strax barnen lägga sig och då blir det ännu mer film för mig och maken. Vet inte riktigt vad det var för film vi tog, men det var nog en action i alla fall.
Jag älskar att kolla på film. Tycker det är jätte mysigt ... och jag lever mig lätt in i karaktärerna ... kanske för mycket. Kan bli oerhört tagen av filmer ... särskilt bra filmer ... och kan bli fruktansvärt känslosam. Med andra ord, så börjar jag lätt gråta när jag kollar på film ... både av glädje och sorg. Läskiga filmer vågar jag inte se alls ... inte om jag är ensam. Men om maken är med, så vågar jag se. Då kan jag ju alltid gripa tag i honom om det blir alltför otäckt ... vilket nog inte alltid är så jätte uppskattat ... men jag BLIR hemskt rädd.

Nu ska jag i alla fall se till att barnen får sina tänder borstade, så att de kan lägga sig sen, så vi kan börja kolla på filmen innan jag blir alldeles för trött. Får väl hinka i mig en massa cola så att jag blir lite piggare.

En hemsk upptäckt

För en dryg vecka sen, så gjorde jag en fruktansvärd upptäckt. Jag flätade mitt hår på morgonen innan jag skulle till jobbet och då såg jag nåt riktigt hemskt där i hårbotten ... där fanns en hel drös med vita hårstrån! Hittade först ett ... och det drog jag bort direkt ... så som jag alltid brukar göra med de vita strån jag hittar. Så hittade jag ett till ... och det drog jag också bort med en gång. Men ... så började jag kolla lite mer noggrant i håret och upptäckte då att det fanns massor av vita hårstrån där under allt mitt mörka hår. Jag insåg ju då att jag inte kunde rycka bort varenda hårstrå som hade fel nyans. Då skulle jag ju bli alldeles skallig tillslut ... eller åtminstone väldigt tunnhårig ... och tunnhårig vill jag inte heller bli, eftersom jag alltid haft väldigt tjockt och fint hår.
Jag har ju inte färgat mitt hår på nästan 9 år. Färgade håret strax före vårat bröllop 2001, men sen lät jag håret återgå till sin naturliga färg ... för första gången sedan jag var typ 16 år ... och då upptäckte jag att min riktiga hårfärg var väldigt vacker ... precis den nyans jag ville ha på håret ... möjligtvis något för mörk, men annars helt perfekt. Har en brunaktig nyans med röda strimmor i håret ... ganska många röda strimmor, faktiskt ... och de lyser upp håret så fint. Därför kände jag väl att det egentligen inte var så viktigt att färga eller tona håret längre, eftersom jag faktiskt var väldigt nöjd med min egen, alldeles naturliga hårfäg.
Men ... jag sa till mig själv ... och till min man ... att när jag börjar få grått (eller vitt) hår ... då ska jag börja tona mitt hår igen. Vill inte vara gråhårig. Det passar inte mig. Då är man ju GAMMAL ... och det är jag ju inte än. Jag är ju bara ... hm ... 20 ... eller något sådant. ;-) Så då kan man ju inte få grått hår heller. Sen ... när jag är över 70 år ... då kanske jag kan få grått hår ... men inte nu. Är inte alls mogen för det än.
Så ... nu är det dags att börja tona håret. Färga, vill jag inte göra, för jag vill inte ha en permanent hårfärg. Jag vill att färgen ska gå ur förhållandevis lätt ... så att jag kan få tillbaka min riktiga hårfärg snabbt om jag så vill ... och om jag får för mig att jag vill vara gråhårig, så kan jag bli det sen när färgen försvunnit. Sen måste man ju regelbundet färga utväxten om man tar en permanent hårfärg och det tycker jag är alldeles för jobbigt att hålla på med. Då kör jag mycket hellre med toning ... så som jag gjorde förut.

Den här hårfärgen tyckte jag var hemskt snygg ... min favoritnyans. Tror inte exakt den här nyansen finns längre ... har inte hittat den i alla fall ... men ska nog försöka få tag på en liknande nyans. Tycker den färgen passar mig så bra.
Kollade lite snabbt vad de hade på affären här i veckan ... och kollade lite på priserna ... så kan jag kolla mer sen när vi är i Helsingfors och i Sverige ... och jämföra ... så blir det antagligen att jag köper en förpackning senare i sommar. Vet egentligen nästan exakt vad jag vill ha ... så det är bara inhandlingen kvar. Jag vill bara inte ta första bästa, utan vill gärna jämföra lite priser först. Så ... det blir väl att jag färgar nån gång efter våran resa antagligen.

Pappas besök

Idag åkte pappa hem igen efter att han varit här i nästan en vecka. Då hade vi ju haft besök en hel vecka, eftersom syrran och systerbarnen kom hit dagen före. Så nu är vi ensamma igen ... för första gången sedan förra torsdagen. Känns lite konstigt på ett sätt ... lite tomt ... fast samtidigt skönt.
Jag gillar dock när pappa stannar lite längre. Vi ses ju så oerhört sällan, så det är kul när han är här ett tag ... och får ta del av våran vardag lite mer. Nu har han ju dock skaffat en ny dator, så då kan han komma närmare oss på ett sätt ... tack vare Internet. Då känns avståndet lite mindre på sätt och vis. Han har ju både MSN och Facebook nu, så det är kul. :-)

För några dagar sen, så åkte vi iväg till Eckerö ... till Eckerö Jakt- och Fiskemuseum. Där hade vi inte varit tidigare, så nu passade vi på att åka dit när vi hade besök. Man kände sig ju som värsta turisten. Haha. Jag tänkte faktiskt på det att folk säkert trodde att vi var Svenska turister. Min man pratar ju fortfarande rikssvenska och Viktor pratar inte heller särskilt mycket Åländska ... bara ibland. Amanda är ju den som pratar mest Åländska och efter henne, så är det nog faktiskt jag som tagit till mig dialekten mest. Min systerson brukar alltid reta mig för dialekten varje gång vi ses ... och maken påpekar det nog en del, han också. Jag känner mig ju på många sätt väldigt Åländsk ... men samtidigt känner jag mig ju svensk ... men jag känner mig absolut inte som någon turist längre. Det gjorde jag nog mest under vårat första år här, men nu så är det ju Åland som är den plats jag känner mig mest hemma.
Hur som helst ... på museet, fick vi se en massa fångsredskap och en massa uppstoppade djur. Det var väldigt intressant med alla djuren, faktiskt ... älg, rådjur, mårdhund, viltsvin, bäver, myskoxe och en massa andra  djur. Så fick man se en hel hop med fågelägg också ... över 100 stycken olika ägg fanns det.
När vi sett allt på museet, så fick barnen göra varsitt tenn-djur. Viktor gjorde en uggla (kanske att han är inspirerad av Harry Potter?) och Amanda gjorde en säl.

Här är lite bilder från Eckerö:

Jag, Amanda, Viktor och min pappa

Viktor och Amanda visar upp sina tenndjur

Igår kväll var vi till Godby och vaccinerade katterna, men det berättade jag ju om igår. Sen ... när vi kommit hem, så började Viktor och pappa baka. Viktor var sugen på drömtårta, sa han, så då gjorde han en tillsammans med sin morfar. Tog bild på det också ...

Morfar övervakar att allt går rätt till

Vi fick ju en gitarr av pappa när han kom i fredags. Jag har inte haft någon gitarr sedan jag flyttade hemifrån, så det var kul att få en egen gitarr igen. Jag har ju dock en keyboard som jag spelar på en hel del ... och så har jag en synth som inte blivit kopplad till förstärkarna sedan vi flyttade till den här lägenheten.
Innan vi flyttade hit, så hade jag också ett piano ... men det gjorde vi oss av med i samband med flytten. Det var en mindre typ av piano och var inte särskilt snyggt. Planen är att vi ska köpa ett snyggare och bättre piano så småningom ... när vi har mer plats för det. Fast i den här lägenheten skulle det inte funka nåt vidare.
Hur som helst, så fick vi lite mersmak av gitarren vi fick, så på förmiddagen idag ... innan pappa åkte hem ... så gick vi iväg till musikaffären. Där gjorde vi av med en del pengar. ;-) Det slutade med att vi köpte en barngitarr (med nylonsträngar) och en vanlig, stålsträngad gitarr (den vi fick av pappa var med nylonsträngar). Så nu blir det till att musicera här hemma. Tänkte väl att barnen skulle få lära sig spela lite också. De är ju båda intresserade av musik.

Amanda, när hon tränar på ackorden

Jag blev hemskt sugen på andra saker också när vi var i musikaffären ... bland annat en ny keyboard. Min är så gammal, liten och lite trasig, så en ny vore ju inte helt fel.
Sen kollade jag in el-pianona också. De såg ju ut som riktiga pianon, fast var elektroniska ... vilket skulle vara bra mycket mer praktiskt än ett riktigt piano. Snygga, var de också. Så ett sådant skulle jag absolut kunna tänka mig att köpa sen. Synd bara att det är så hemskt dyrt ...
Nå ... det är ändå inte aktuellt så länge vi bor här. Men drömma, kan man ju alltid göra.